Arvelins skådebröd

För några år sedan skrev jag om den här löparen med namnet Skådebröd. Härom veckan fick jag ett par trevliga mejl från upphovsmannens barnbarn som berättade lite mer om den.

Foto på Eric Arvelin i köket i Västervik från 75-77. Hustru Eleonora i bakgrunden. På bordet reklamskylt till Brandstodsbolaget. Han gjorde skyltar med en ”major” som huvudperson i många år till dem.

"Hej! Hittade din blogg igår och såg att du lagt ut några bilder på en då (2017) nyinköpt duk. 

Har aldrig sett färdiga dukar förut men grunden kände jag igen - skissen finns bland min morfar Eric Arvelins efterlämnade konstverk - ska leta upp det igen framöver. Kul!

Min mormor, Eleonora Arvelin, jobbade som föreståndare för olika hemslöjdsbutiker. Stockholm (vanlig anställd), Söderhamn, Mora, Hedemora och Västervik. Kanske via någon av dessa butiker som din duk ursprungligen kommer från?

Mvh 
Jens Arfvelin"

och

"Antar att Eric gjorde trycket själv, finns lite andra mönster tryckta på ofållat tyg i en låda. Han brukade screen-trycka både konstnärliga prylar och reklamskyltar (hade reklamfirma). (...)  Här är fem bilder på Eric och lite exempel på hans grejer."

1953

Majoren sover lugnt.

Hur glad blev jag inte över de här mejlen och att få veta mer om mannen bakom ”Skådebröd” som jag verkligen tycker om. Bilder och info tackar jag allra ödmjukast för!

Loppmarknadsfynd

För 15 ynka kronor köpte jag linnelöparen Våga på loppis.  Någon ville inte ha den, lämnade in den och jag gjorde ett fint fynd. Nu har jag tre Våga-löpare med olika kulörer, en köpt till fyndpris :-)

Linnelöparna är formgivna av Ingela Berntsson för Växbo Lin och är väldigt lättsamma att sköta. Tvätta, häng upp för torkning. Eventuella veck försvinner om de sprayas med vatten, vill man ha dem helt släta så mangla dem då. Jag föredrar dem vågade.

Våga

Igår hade vi en trevlig Påskdag med flaggan i topp. Solen strålade nästan hela dagen trots att väderprognosen sagt annorlunda. Och ännu en ledig dag väntar idag: Annandag påsk :-)

Våran traditionsenliga plåthöna kom fram i påsk igen.

Och jag invigde mitt senaste textila inköp: Våga-dukar från Växbo lin. Vi passerade linneväveriet i onsdags. Dukarna är superfina och enkla tycker jag.  Det blev en svart-vit duk och en grön-vit löpare. Färgkombinationerna som finns är nästan oändliga så valet är inte helt lätt. På bilden ovanför är ingen av dukarna tvättade.

Buketten består av gula och rödrosa köpetuplaner, torkade fröställningar ur rabatten, vinbärskvistar och några gröna köpeblad.

Det är kalas då Stig Lindbergs Colorado LA kommer fram. Svart mattallrik och limegrön förrättstallrik. Rosa linneservett och tvättad duk som vågat till sig.

Maten?
Vi hade knytkalas med några vänner och började med lax med fänkåls- och champinjonstuvning, ägghalvor med kaviar.
Renstek med sellerisallad, potatisgratäng, champinjonsås, apelsin- & lök- & olivsallad.
Savarin med droppar av amaretto, ovanpå detta hemgjord lemon curd och topping av kardemummayoghurt.
Kokkaffe med en kalorifylld mjuk chokladruta.

Jag tvättade den svartvita före dukningen och duken fick en vågad relief.  Dukarna passar så bra till vårt rustika kök med slagbord och allmogestolar. Och de behöver inte manglas om man inte absolut vill. Så här beskrivs Våga på hemsidan:

”Våga är en oslagbart lättskött hellinenduk med spännande struktur som varken kräver strykning eller mangling! Efter tvätt drar ytan ihop sig i små smala vågor och får mer färg. Tväta och plantorka på golv som tål fukt, eller häng så rakt som möjligt.

Duken blir längre om man sträcker den under torkningen. Veck efter förvaring avlägsnas genom att spraya försiktigt på dem med vatten och forma till med fingrarna. Mangla eller stryk om en slät och/eller längre duk önskas.”

Topp!

.