Nytt dörrfoder i badrummet

Vilket dörrfoder skulle du välja då väggtjockleken är något tjockare än dörrkarmen? Då skillnaden är så liten att en smygbräda inte behövs!

In mot badrummet ska dörrfodret utgöra både putskant och avslut för mosaiken, alltså de ytorna ska sluta mot dörrfodret och fodret ska sitta på plats när badrumsväggarna färdigställs.

Att köpa en foderlist i byggvaruhandeln var inte att tänka på. Så här gjorde jag: på ena sidan blev det halvstav som vid de andra dörrarna. På den andra en specialframtagen foderlist.

In mot badrummet penselströks dörrblad, karm och dörrfoder med linoljefärg i flera lager med slipning mellan varven. Plywood kräver mycket målningsarbete för att ytan inte ska bli skäckig och flammig. Dörrfodret målades före putsning och mosaiksättning för att färg inte skulle hamna på den färdiga putsytan.

Nya golvsocklar, dörr- och fönsterfoder, taklister

Det är väldigt roligt att bo här på gården där byggnadsvård/restaurering av de befintliga byggnaderna har kunnat varvas med nyproduktion i form av det nya annexet. Där har jag varit mycket friare i utformning av både planlösning och detaljer.

  • Taklisterna i annexet består av rundstavar som gerats i hörnen.
  • Golvsocklarna är tillverkade speciellt för detta hus och de är förkroppade i hörnen för att sluta tätt.
  • Samtliga dörr- och fönsterfoder i annexet är en halvstav som täcker springan mellan vägg och dörrkarm. Med ett undantag:

I annexet har inomhusdörrarnas karmar samma djupmått som väggtjockleken inklusive plywood. Det behövs alltså ingen smygbräda.

Alla dörrblad är 58 mm tjocka. Att de är så tjocka beror på att de är isolerade och rejält tätade med lindrev runt om, huset ska kunna kallställas förutom rum med vattenledning. Textilkammaren saknar värmekälla och eftersom andra rum normalt ger lite spillvärme dit blir det aldrig frysgrader där och textilierna trivs med låg temperatur. Dit kommer heller inget dagsljus vilket också är bra för textilierna.

MEN så är det badrummet där väggarna är tjockare än de övriga. Mot insida badrummet finns inte plywood som i övriga rum utan våtrumsskiva med mosaik till en viss höjd och upptill puts. Skillnaden i tjocklek är inte jättestor men en halvstav som dörrfoder inne i badrummet gick inte att använda där som kring övriga dörrar.

Vilket dörrfoder skulle du välja då väggtjockleken är något tjockare än dörrkarmen? Dörrfodret ska också utgöra både putskant och avslut för mosaiken, alltså de ytorna ska sluta mot dörrfodret och fodret ska alltså sitta där när badrumsväggarna färdigställs.

Nya fönster med isolerrutor

Annexet, som byggdes 2016, är den enda byggnad på gården som har isolerglas i fönstren. Jag ritade fönster med 2-glasisolerrutor, vilket innebär att här finns bara två sidor att putsa.

Jag var väldigt noga med att isolerrutorna skulle ha en distansprofil av vitmålad metall eftersom jag tycker att blank metall stör i ögonen på en gammal gård eller i ett gammalt hus. Jag föredrar vit distanslist även därför att fönstersnickerierna i övrigt är vitmålade.

På de här tre fotona syns, både från ut- och insida. ett fast fönster med isolerruta.

Annexet mot gården. Totalt beställdes fem nya fönster. Fönstren saknar utvändiga foder, några är fasta, några är öppningsbara. Tvättstugan till vänster har fönster från 1900-talets början.

Det här är de vanliga färgerna/materialen på distanslister – metallfärgade eller svarta (som sorgkanter). Jag ser ofta äldre byggnader där ägarna bytt fönster och de nya isolerglaset i fönstren stör intrycket. Ja, inte bara listerna blir fel… Dessvärre är det inte många som beställer nya fönster som tänker på den här detaljen.

Sol, vind och regnskydd

Jomen, så har annexet blivit med väderskydd mot norr och Mälaren. Delar av den ena gamla porten från plåtskjulet som revs där annexet nu står, utgör ramverk. Utanpå det har bräder, med olika bredder, ur förrådet spikats. Och sen rödfärgats lika fasaderna. Skjutdörrsbeslagen köptes från Bygghemma.se. Där kunde man köpa en glidskena så lång som 4 meter inklusive rullar och två ändstoppar. Den här konstruktionen har vi länge funderat på – nu är det genomfört.

Från insidan blev känslan som att befinna sig i en lada med springor i väggarna.

Inspirationsbild

I många år hade jag den här bilden framför mina ögon då jag tänkte på hur mitt eget badrum skulle se ut. Jag hittade bilden i ungefär samtidigt med flytten hit till Universumet och jag klippte ut den ur produktinformationen/ reklambroschyren och sparade den i en anteckningsbok. Det här var innan Pinterest fanns som moodboard. Senare skannade jag av bilden. Och ja, det blev mosaik och terrazzo i badrummet. Mosaiken är vit med gula fogar, inverterat mot inspirationsbilden eftersom jag inte hittade gul mosaik då det var dags, det var inte modernt då mitt badrum skulle inredas. Golvet har likartade kulörer som bilden. Och det inbyggda badkaret är av vit emalj och med mosaik på fronten med handdusch och kran mitt på långsidan.

Vissa bilder etsar sig fast i minnet. Detta var en sådan.

Gårdstunet

När jag ritade det nya annexet tänkte jag på hur jag ville att gårdsbildningen skulle te sig, funderingar på siktlinjer och genomblickar. Där nya annexet står idag fanns ursprungligen ett vagnslider med gaveln mot gården. Detta revs på 70-talet så jag har bara sett ett par bilder av lidret. När jag flyttade hit fanns ett garage av plåt på platsen. Det hade pulpettak och någon bil fanns inte där. Det var besvärligt att köra in pga 90 graders vinkel från det relativt smala gårdstunet. Det kom inte till den användning som avsetts.

Jag ville inte att tvättstugan skulle förlängas och bli en ”pendang” till magasinet. Samma nockhöjd hade gjort att det blivit två lika stora flygelbyggnader i axeln från bostadshuset. Det är en bondgård och ska inte försöka likna herrgårdsupplägg mer än vad gårdsformen gjorde förr, det skulle vara ett tydligt adderat tillägg.

Gårdsplanen fick gärna bli mer harmonisk, kanske lite mera sluten, men inte symmetrisk. Därför är nockhöjderna olika, takvinklarna olika och fasaderna lite förskjutna. Den gamla tvättstugan har två våningar, annexet en.

Däremot blev fasaden mot gårdstunet längre än plåtgaraget men ungefärligen lika lång som det rivna vagnslidret, huset livar i längd med sädesmagasinet tvärs över gårdsplanen. Det ger harmoni. Takmaterialet är detsamma som på tvättstugan, träpanel på väggarna precis som på tvättstugan men stående panel istället för liggande. Allt är målat med röd slamfärg för harmonins och sammanhållningens skull.

Taket är lagt utan vattbrädor på gaveln det vill säga att teglet kragar ut över vindskivorna som övriga uthus, och taket har varken nocktegel eller nockbrädor. Det ena fallet är lagt med tegelöverskjut över det andra precis som på de övriga uthusen med lertegel. Endast bostadshusets tegeltak har nockbrädor och vattbrädor, precis som ursprungligen vilket man kan se på äldre fotografier.

Det nya uthusets grund är låg, betongplatta på mark. Tvättstugan och drängkammaren har betonggrund (cementgrund som man säger ibland) som är armerad med stenar. I tvättstugan är cementytan synlig, i drängkammaren ligger ett fernissat brädgolv. Hela ekonomilängan ligger alltså nära markytan i motsats till bostadshusets krypgrund som har relativt höga huggna naturstenar (gnejs).

Fönstren på nybygget skiljer sig åt från övriga fönster på gården. Två av dem är liggande och långsmala. Den utformningen och placeringen har att göra med rumsfunktionen inne i huset. På baksidan finns ett större fönster med sidopost. Av de här nya fönstren är ett par bågar öppningsbara, övriga är fasta. En snickerifirma tillverkade fönstren efter mina ritningar.

Så gick några av mina tankar då jag ritade gårdens enda nytillskott ”annexet”. Slutresultatet blev ett mer harmoniskt gårdstun både med tanke på färg, form, volym och byggmaterial.

Ett antal bilder på gårdstunet:

Jag tycker om att det finns så många runt-hörnet-möjligheter. Hela tomten är omöjlig att ha överblick över. Det finns smala gatt och siktlinjer på så många ställen, det räcker ibland att flytta sig maximalt tre meter för att få en ny genomblick.

Plafonder formgivna av Wilhelm Wagenfeld

De fem plafonder jag köpte som återbruksvaror för en liten summa pengar och som monterades i annexets fem rum, är formgivna av Wilhelm Wagenfeld. Det kände jag inte till då, trodde de var av Böhlmarks tillverkning. Hur som helst, plafonderna tilltalar mig mycket och de passar så bra in i annexets inredning som har funkisprägel.

Wilhelm Wagenfeld (1900 – 1990) var en tysk industridesigner. Han var först elev och sedan lärare på Bauhausskolan i Tyskland.

Plafonderna WV-339 är av vitt porslin och opalinglas med diametern 250 mm, just den storleken har nr 961. De är försedda med E 27 porslinssockel och är ursprungligen avsedda för en 60 watt glödlampa (nu bestyckade med LED-lampor). Plafonderna är tillverkade för Lindner GmbH och enligt en uppgift jag hittat på nätet designade år 1955.

Fortfarande nöjd? Jag? Så klart!!!

Bästa skåpet

Här i Universumet har vi genom åren köpt flera Ivar-skåp från ikea. En väldigt bra produkt helt i stavlimmad massiv furu, det enda skåpet av möbelvaruhusets urval som är tillverkat i massivt trä, stommen såväl som luckor (förutom ryggstycket av träfiberskiva). Det var när jag letade förvaring till vindskontoret som de hittades. I vindskontoret blev det två skåp som står helt obehandlade.

Några år senare inhandlades det flera Ivar. När det gamla köket på övervåningen färdigställdes 2003 blev det tre stycken 30 cm djupa skåp till. Luckorna målades med linoljefärg i samma kulör som snickerier och boasering. Även luckornas insidor samt hyllplanens framkanter är målade. Skåpet står på en indragen 1 tums bräda som sockel. Ovansidan och den fria gaveln är täckta med en stavlimmad björkskiva.

Annexets entré från 2016 har två vägghängda skåp ovanför varandra så att en avställningsyta bildas mellan dem. Skåpen är målade med äggoljetempera lika väggarna.

Förra året kompletterades annexets arbetsrum med ytterligare ett skåp med en linoleumklädd skiva ovanpå. Det här senaste skåpet är vägghängt och placerat direkt ovanpå sockeln. Skivan rår rejält utanför skåpets gavlar, i hörnet är ett uttag i skivan för sladd/ar. Detta skåp och skivans framkant ska halvoljas ytterligare minst en gång.

Arbetsrummet har sedan tidigare två skåp med djupet 60 cm. De har kapats i höjd för att skapa arbetshöjden 72 cm och står på sockel. En linoleumklädd arbetsskiva har placerats ovanpå. Samtliga skåp i arbetsrummet är halvoljade.

Här i Universumet finns alltså rätt många Ivar-skåp! I tvättstugan planerar jag nu in två stycken till med djupet 30 cm. De ska hängas på väggen direkt ovanpå varandra.

Det finns en hel del förslag på nätet hur skåpen kan användas och målas. Så fina.

Trampsten

Som vi letat efter en natursten som har en någorlunda plan sida här bland stenarna på gården. Vi behövde komplettera trampstenen som grävdes ner i marken då annexet stod klart. Det var för stort kliv från den stenen till grusplanen när här är lerig höst och vår.

Till sist tyckte vi att vi funnit den rätta bland de stenbumlingar som fanns på gården. Då, i april, började Halvan gräva en grop för att få stenen på plats. Men – han stötte väldigt snart på patrull! Där låg redan en sten strax under jordytan. Haha… Den stenen behövde ”bara” höjas lite för att nå markytans nivå. För detta moment använde vi hävstångsprincipen.

För övrigt ligger just här en gång av betongplattor mellan tvättstugan och annexet. Här ligger de jäms med fasaden och förenklar passagen. En trätrapp med ett enda steg, lika djup som plattorna, ska ligga framför annexets entré.

Vi antar med stor säkerhet att den framgrävda stenen varit en grund för ett av hörnen till vagnslidret som stod här till 70-talet.

Så visst händer här småsaker allt eftersom men normalt känns det onödigt att blogga om dessa. Ändå blev det gjort om denna behövliga trampsten.

Farfarslampan

Farfaderns vägglampa lyser så fint ovanför dagbädden i annexet. Designen från 1900-talets mitt håller än idag, materialen är lackerad plåt och mässing. Nog är det väl ändå så att ärvda föremål ofta ger ett extra djup åt ägandet…? Det här är Halvans lampa, själv har jag nästan inget från min egen släkt här i Universumet.

Ljuset, det ljuset…


Ännu har jag inte tröttnat på det här rummet. Ljusets förändring med årstiderna gör det så föränderligt att jag inte hinner tröttna. Nu när almen utanför fått löv blir det en mörkare dager här inne. Det betyder sommartider.

Under en tegelpanna på taket mitt över har sädesärlorna byggt bo. Att titta på deras trippande på tegeltaket är rofyllt även om herr och fru ärla måste jobba intensivt för att få mat till ungarna. Och några tegelpannor längre till höger, där ingen hängränna hindrar inflykten, där kommer tornseglare svischande till sitt bo. Att måla vindskivan och ta bort all bortskavd färg efter tornseglarnas fötter, det får anstå lääänge än. Det är så häftigt med dessa märken efter de luftlevande fåglarna.

Övervintring


Tack vare det här långsmala fönstret med djup nisch som jag ritat med tanke på pelargoniornas övervintring, har de fått en raketstart. Fönsternischen är ljus och sval. Sval eftersom jag hänger för en textil som stänger ute mycket av rummets värme från att nå fönstret. Många pelargonior blommar redan, sticklingarna har för länge sedan rotat sig i nya krukor, även flera av dem med blommor. Nu är de flyttade in till bostadshuset. Förr stod pelargoniorna under vintern i ett svalt men mörkt litet fönster i mjölrummet och övervintringen blev ytterst sällan lyckosam. Men denna första vinter med annexet trivdes de. Hurra för det nya ”burspråket”.