Badrummet ute i annexet har ljus.
Terrazzo och mosaik är de allra mest lättstädade material man kan tänka sig.
Solbad
Kategori: ANNEXET, nybyggt
Tyger och förvaring
Det finns knappt något lättare sätt att byta ett rums skepnad än med textilier – gardiner, dukar, draperier, kuddar, mattor mm.
Jag kan skatta mig lycklig eftersom jag har en textilkammare. Där förvaras textilierna rullade, hängande, vikta liggande på hyllplan eller liggande ovikta i 2 ritningshurtsar i A0-format. Textilkammaren saknar värmekälla och fönster, är torrt och temperaturen är låg även på sommaren. Det är ett utrymme jag längtat efter och som blev verklighet då annexet byggdes. Inne i bostaden förvaras dukar i ett gammalt linneskåp.
TjugondagKnut
”Nu är glada julen slut, slut, slut,
julegranen kastas ut, ut, ut,
men till nästa år igen
kommer han vår gamle vän
för det har han lovat.”
Min jul har varit underbart lugn och fridfull så det här med att plocka bort julsakerna är lite vemodigt men även lite fint ska erkännas. Den ombonade julstämningen är slut och tiden ljusnar.
Badrummet
Badrummet blev klart i slutet av 2016. Fortfarande gillar jag det lika mycket som då. Det är lättskött och lättstädat, trivsamt ljust och har slittåliga material. Så här beskrev jag badrummet när det stod klart:
Nytt dörrfoder i badrummet
Vilket dörrfoder skulle du välja då väggtjockleken är något tjockare än dörrkarmen är djup? Då skillnaden är så liten att en smygbräda inte behövs!
In mot badrummet ska dörrfodret utgöra både putskant och avslut för mosaiken, alltså de ytorna ska sluta mot dörrfodret och fodret ska sitta på plats när badrumsväggarna färdigställs.
Att köpa en foderlist i byggvaruhandeln var inte att tänka på. Så här gjorde jag: på ena sidan blev det halvstav som vid de andra dörrarna. På den andra en specialframtagen foderlist.
In mot badrummet penselströks dörrblad, karm och dörrfoder med linoljefärg i flera lager med slipning mellan varven. Plywood kräver mycket målningsarbete för att ytan inte ska bli skäckig och flammig. Dörrfodret målades före putsning och mosaiksättning för att färg inte skulle hamna på den färdiga putsytan.
Nya golvsocklar, dörr- och fönsterfoder, taklister
Det är väldigt roligt att bo här på gården där byggnadsvård/restaurering av de befintliga byggnaderna har kunnat varvas med nyproduktion i form av det nya annexet. Där har jag varit mycket friare i utformning av både planlösning och detaljer.
- Taklisterna i annexet består av rundstavar som gerats i hörnen.
- Golvsocklarna är tillverkade speciellt för detta hus och de är förkroppade i hörnen för att sluta tätt.
- Samtliga dörr- och fönsterfoder i annexet är en halvstav som täcker springan mellan vägg och dörrkarm. Med ett undantag:
I annexet har inomhusdörrarnas karmar samma djupmått som väggtjockleken inklusive plywood. Det behövs alltså ingen smygbräda.
Alla dörrblad är 58 mm tjocka. Att de är så tjocka beror på att de är isolerade och rejält tätade med lindrev runt om, huset ska kunna kallställas förutom rum med vattenledning. Textilkammaren saknar värmekälla och eftersom andra rum normalt ger lite spillvärme dit blir det aldrig frysgrader där och textilierna trivs med låg temperatur. Dit kommer heller inget dagsljus vilket också är bra för textilierna.
MEN så är det badrummet där väggarna är tjockare än de övriga. Mot insida badrummet finns inte plywood som i övriga rum utan våtrumsskiva med mosaik till en viss höjd och upptill puts. Skillnaden i tjocklek är inte jättestor men en halvstav som dörrfoder inne i badrummet gick inte att använda där som kring övriga dörrar.
Vilket dörrfoder skulle du välja då väggtjockleken är något tjockare än dörrkarmen? Dörrfodret ska också utgöra både putskant och avslut för mosaiken, alltså de ytorna ska sluta mot dörrfodret och fodret ska alltså sitta där när badrumsväggarna färdigställs.
Nya fönster med isolerrutor
Annexet, som byggdes 2016, är den enda byggnad på gården som har isolerglas i fönstren. Jag ritade fönster med 2-glasisolerrutor, vilket innebär att här finns bara två sidor att putsa.
Jag var väldigt noga med att isolerrutorna skulle ha en distansprofil av vitmålad metall eftersom jag tycker att blank metall stör i ögonen på en gammal gård eller i ett gammalt hus. Jag föredrar vit distanslist även därför att fönstersnickerierna i övrigt är vitmålade.
På de här tre fotona syns, både från ut- och insida. ett fast fönster med isolerruta.
Annexet mot gården. Totalt beställdes fem nya fönster. Fönstren saknar utvändiga foder, några är fasta, några är öppningsbara. Tvättstugan till vänster har fönster från 1900-talets början.
Det här är de vanliga färgerna/materialen på distanslister – metallfärgade eller svarta (som sorgkanter). Jag ser ofta äldre byggnader där ägarna bytt fönster och de nya isolerglaset i fönstren stör intrycket. Ja, inte bara listerna blir fel… Dessvärre är det inte många som beställer nya fönster som tänker på den här detaljen.
Sol, vind och regnskydd
Jomen, så har annexet blivit med väderskydd mot norr och Mälaren. Delar av den ena gamla porten från plåtskjulet som revs där annexet nu står, utgör ramverk. Utanpå det har bräder, med olika bredder, ur förrådet spikats. Och sen rödfärgats lika fasaderna. Skjutdörrsbeslagen köptes från Bygghemma.se. Där kunde man köpa en glidskena så lång som 4 meter inklusive rullar och två ändstoppar. Den här konstruktionen har vi länge funderat på – nu är det genomfört.
Från insidan blev känslan som att befinna sig i en lada med springor i väggarna.
Inspirationsbild
I många år hade jag den här bilden framför mina ögon då jag tänkte på hur mitt eget badrum skulle se ut. Jag hittade bilden i ungefär samtidigt med flytten hit till Universumet och jag klippte ut den ur produktinformationen/ reklambroschyren och sparade den i en anteckningsbok. Det här var innan Pinterest fanns som moodboard. Senare skannade jag av bilden. Och ja, det blev mosaik och terrazzo i badrummet. Mosaiken är vit med gula fogar, inverterat mot inspirationsbilden eftersom jag inte hittade gul mosaik då det var dags, det var inte modernt då mitt badrum skulle inredas. Golvet har likartade kulörer som bilden. Och det inbyggda badkaret är av vit emalj och med mosaik på fronten med handdusch och kran mitt på långsidan.
Vissa bilder etsar sig fast i minnet. Detta var en sådan.
Gårdstunet
När jag ritade det nya annexet tänkte jag på hur jag ville att gårdsbildningen skulle te sig, funderingar på siktlinjer och genomblickar. Där nya annexet står idag fanns ursprungligen ett vagnslider med gaveln mot gården. Detta revs på 70-talet så jag har bara sett ett par bilder av lidret. När jag flyttade hit fanns ett garage av plåt på platsen. Det hade pulpettak och någon bil fanns inte där. Det var besvärligt att köra in pga 90 graders vinkel från det relativt smala gårdstunet. Det kom inte till den användning som avsetts.
Jag ville inte att tvättstugan skulle förlängas och bli en ”pendang” till magasinet. Samma nockhöjd hade gjort att det blivit två lika stora flygelbyggnader i axeln från bostadshuset. Det är en bondgård och ska inte försöka likna herrgårdsupplägg mer än vad gårdsformen gjorde förr, det skulle vara ett tydligt adderat tillägg.
Gårdsplanen fick gärna bli mer harmonisk, kanske lite mera sluten, men inte symmetrisk. Därför är nockhöjderna olika, takvinklarna olika och fasaderna lite förskjutna. Den gamla tvättstugan har två våningar, annexet en.
Vagnslider o vedbod revs på 70-talet. 
Istället kom ett plåtgarage till.
Däremot blev fasaden mot gårdstunet längre än plåtgaraget men ungefärligen lika lång som det rivna vagnslidret, huset livar i längd med sädesmagasinet tvärs över gårdsplanen. Det ger harmoni. Takmaterialet är detsamma som på tvättstugan, träpanel på väggarna precis som på tvättstugan men stående panel istället för liggande. Allt är målat med röd slamfärg för harmonins och sammanhållningens skull.
Taket är lagt utan vattbrädor på gaveln det vill säga att teglet kragar ut över vindskivorna som övriga uthus, och taket har varken nocktegel eller nockbrädor. Det ena fallet är lagt med tegelöverskjut över det andra precis som på de övriga uthusen med lertegel. Endast bostadshusets tegeltak har nockbrädor och vattbrädor, precis som ursprungligen vilket man kan se på äldre fotografier.
Det nya uthusets grund är låg, betongplatta på mark. Tvättstugan och drängkammaren har betonggrund (cementgrund som man säger ibland) som är armerad med stenar. I tvättstugan är cementytan synlig, i drängkammaren ligger ett fernissat brädgolv. Hela ekonomilängan ligger alltså nära markytan i motsats till bostadshusets krypgrund som har relativt höga huggna naturstenar (gnejs).
Fönstren på nybygget skiljer sig åt från övriga fönster på gården. Två av dem är liggande och långsmala. Den utformningen och placeringen har att göra med rumsfunktionen inne i huset. På baksidan finns ett större fönster med sidopost. Av de här nya fönstren är ett par bågar öppningsbara, övriga är fasta. En snickerifirma tillverkade fönstren efter mina ritningar.
Så gick några av mina tankar då jag ritade gårdens enda nytillskott ”annexet”. Slutresultatet blev ett mer harmoniskt gårdstun både med tanke på färg, form, volym och byggmaterial.
Ett antal bilder på gårdstunet:
Jag tycker om att det finns så många runt-hörnet-möjligheter. Hela tomten är omöjlig att ha överblick över. Det finns smala gatt och siktlinjer på så många ställen, det räcker ibland att flytta sig maximalt tre meter för att få en ny genomblick.
Plafonder formgivna av Wilhelm Wagenfeld
De fem plafonder jag köpte som återbruksvaror för en liten summa pengar och som monterades i annexets fem rum, är formgivna av Wilhelm Wagenfeld. Plafonderna tilltalar mig mycket och de passar så bra in i annexets inredning som har funkisprägel.
Wilhelm Wagenfeld (1900 – 1990), tysk industridesigner. Han var elev och sedan lärare på Bauhausskolan i Tyskland.
Plafonderna WV-339 är av vitt porslin och opalinglas med diametern 250 mm, just den storleken har nr 961. De är försedda med E 27 porslinssockel och är ursprungligen avsedda för en 60 watt glödlampa (nu bestyckade med LED-lampor). Plafonderna är tillverkade för Lindner GmbH och enligt en uppgift jag hittat på nätet designade år 1955.
Fortfarande nöjd? Jag? Så klart!!!
Bästa skåpet
Här i Universumet har vi genom åren köpt flera Ivar-skåp från ikea. En väldigt bra produkt helt i stavlimmad massiv furu, det enda skåpet av möbelvaruhusets urval som är tillverkat i massivt trä, stommen såväl som luckor (förutom ryggstycket av träfiberskiva). Det var när jag letade förvaring till vindskontoret som de hittades. I vindskontoret blev det två skåp som står helt obehandlade.
Några år senare inhandlades det flera Ivar. När det gamla köket på övervåningen färdigställdes 2003 blev det tre stycken 30 cm djupa skåp till. Luckorna målades med linoljefärg i samma kulör som snickerier och boasering. Även luckornas insidor samt hyllplanens framkanter är målade. Skåpet står på en indragen 1 tums bräda som sockel. Ovansidan och den fria gaveln är täckta med en stavlimmad björkskiva.
Annexets entré från 2016 har två vägghängda skåp ovanför varandra så att en avställningsyta bildas mellan dem. Skåpen är målade med äggoljetempera lika väggarna.
Förra året kompletterades annexets arbetsrum med ytterligare ett skåp med en linoleumklädd skiva ovanpå. Det här senaste skåpet är vägghängt och placerat direkt ovanpå sockeln. Skivan rår rejält utanför skåpets gavlar, i hörnet är ett uttag i skivan för sladd/ar. Detta skåp och skivans framkant ska halvoljas ytterligare minst en gång.
Arbetsrummet har sedan tidigare två skåp med djupet 60 cm. De har kapats i höjd för att skapa arbetshöjden 72 cm och står på sockel. En linoleumklädd arbetsskiva har placerats ovanpå. Samtliga skåp i arbetsrummet är halvoljade.
Här i Universumet finns alltså rätt många Ivar-skåp! I tvättstugan planerar jag nu in två stycken till med djupet 30 cm. De ska hängas på väggen direkt ovanpå varandra.
Det finns en hel del förslag på nätet hur skåpen kan användas och målas. Så fina.
Fönsterfoder – inte självklart om jag får välja
Jag har några gånger på bloggen nämnt att en funktionalist finns i mig trots att jag nu bor i ett hem av modell ä. Ett hem med spegeldörrar, spröjsade fönster, fönsterfoder, golvsocklar och taklister – samtliga rikt profilerade. Men som barn befann jag mig i en funkismiljö – det kan kanske förklara mitt positiva förhållande till funkisen?!
Det är omständigare att bygga listlöst, tar längre tid eftersom allt måste vara så precist, brädor måste kapas exakt på millimetern eftersom inget foder täcker springan mellan fönsterkarm och vägg och så vidare. Fönster som jag ritar till mig själv i Universumet har inga rundade profiler, enbart fasade ytor som mildrar ljuset som strömmar in och förhindrar skarpa motljuseffekter.
samt en spetsig ”mittpost”.
Hur glad blev jag inte då en av besökarna i ateljén konstaterade detta och pekade på detaljer som krävde precision vid byggandet. En byggande person som ville veta tankarna bakom utförandet. Som förstod mitt nedlagda tankearbete före och under byggandet och som även insåg den extra tid som lagts ned på dessa detaljer jämfört med standardbyggprojekt. I ateljén finns varken taklister, fönsterfoder eller golvsocklar.
I badrummet i nya annexet har jag valt samma typ av lösning men väggmaterialen är puts och mosaik. Här anlitades en byggnadsfirma. Alltså – har jag inget befintligt att anknyta till väljer jag väldigt gärna lösningar utan foder/lister.
Helt släta ytor är inget behov för mej även om funkisen har kommit att betraktas som en maskinell arkitekturstil, ett avståndstagande från arts and crafts. Men jag tycker på inget sätt att det är fel om handens verk syns.
Trampsten
Som vi letat efter en natursten som har en någorlunda plan sida här bland stenarna på gården. Vi behövde komplettera trampstenen som grävdes ner i marken då annexet stod klart. Det var för stort kliv från den stenen till grusplanen när här är lerig höst och vår.
Två olika spadar, en lite trädgårdsspade, en korp och två järnspett
hade vi till hjälp för att justera stenen.
Till sist tyckte vi att vi funnit den rätta bland de stenbumlingar som fanns på gården. Då, i april, började Halvan gräva en grop för att få stenen på plats. Men – han stötte väldigt snart på patrull! Där låg redan en sten strax under jordytan. Haha… Den stenen behövde ”bara” höjas lite för att nå markytans nivå. För detta moment använde vi hävstångsprincipen.
För övrigt ligger just här en gång av betongplattor mellan tvättstugan och annexet. Här ligger de jäms med fasaden och förenklar passagen. En trätrapp med ett enda steg, lika djup som plattorna, ska ligga framför annexets entré.
Vi antar med stor säkerhet att den framgrävda stenen varit en grund för ett av hörnen till vagnslidret som stod här till 70-talet.
Så visst händer här småsaker allt eftersom men normalt känns det onödigt att blogga om dessa. Ändå blev det gjort om denna behövliga trampsten.
Mitt Universum 