Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Fönsterfoder – inte självklart om jag får välja

Jag har några gånger på bloggen nämnt att en funktionalist finns i mig trots att jag nu bor i ett hem av modell ä. Ett hem med spegeldörrar, spröjsade fönster, fönsterfoder, golvsocklar och taklister – samtliga rikt profilerade. Men som barn befann jag mig i en funkismiljö – det kan kanske förklara mitt positiva förhållande till funkisen?!

Det är omständigare att bygga listlöst, tar längre tid eftersom allt måste vara så precist, brädor måste kapas exakt på millimetern eftersom inget foder täcker springan mellan fönsterkarm och vägg och så vidare. Fönster som jag ritar till mig själv i Universumet har inga rundade profiler, enbart fasade ytor som mildrar ljuset som strömmar in och förhindrar skarpa motljuseffekter.

Hur glad blev jag inte då en av besökarna i ateljén konstaterade detta och pekade på detaljer som krävde precision vid byggandet. En byggande person som ville veta tankarna bakom utförandet. Som förstod mitt nedlagda tankearbete före och under byggandet och som även insåg den extra tid som lagts ned på dessa detaljer jämfört med standardbyggprojekt. I ateljén finns varken taklister, fönsterfoder eller golvsocklar.

I badrummet i nya annexet har jag valt samma typ av lösning men väggmaterialen är puts och mosaik. Här anlitades en byggnadsfirma. Alltså – har jag inget befintligt att anknyta till väljer jag väldigt gärna lösningar utan foder/lister.

Helt släta ytor är inget behov för mej även om funkisen har kommit att betraktas som en maskinell arkitekturstil, ett avståndstagande från arts and crafts. Men jag tycker på inget sätt att det är fel om handens verk syns.


Lämna en kommentar

Södergaveln

Fönsterkarmarna är skrapade och målade. En fönsterkarm, som hade en del av karmbottenstycket rötskadat, är lagad. Fönsterfoder är bytta på bottenvåningen och därefter målade, skrapade och målade på övervåningen. Fönsterbleck kvarstår att spika på plats.
gavel1
gavel2
Så här såg det ut före.
I juli 2010 målade MrsUniversum bland annat södergaveln med ljusröd slamfärg men då från stege. När nu ställningen var uppe beslöt vi att måla gaveln igen samma ljusröda färg.
gavel3
En stor del av panelbrädorna är starkt vittrade av väder och vind men än ska vi inte byta panelen. Man ser tydligt skillnaden på de brädor som är original och de som byttes ut 1924 då treluftsfönstret på övervåningen sattes på plats. Före 1924 fanns där ett tvåluftsfönster. Den äldsta panelen är spikad med klippspik, den något yngre med trådspik. Det är enkelfassponten från det övre fönstrets bröstning till karmöverstycket på bottenvåningens fönster, alltså över bjälklaget,  som är bytt. På fotot syns gränsen mellan brädorna vid kattvindens fönster. Av någon anledning infogades en smal bräda i gränsen. Varför?
gaveloglass
Glasspaus när värmen äntligen kom.


2 kommentarer

Inramning

Det var detta arbete som fanns i åtanke då ställningsbygget påbörjades i förra veckan – byte och/eller målning av fönsterfoder och knutbrädor.
f1
f2
Den här knuten har nya bräder. Den ena av de gamla var original och spikad med klippspik, den andra utbytt och spikad med trådspik. De var snedfasade nertill för att droppnäsa skulle bildas. Så blev det utfört även nu.
Fodren runt fönstren på bottenvåningen ska bytas ut. Här syns att en dropplist av trä suttit instoppad innanför panelen ovanför det här fönstret. Hur länge den satt där vet vi inte men då huset plåtkläddes på 1970-talet var både det övre och nedre blecket av plåt säger Halvan. På husets samtliga fönster.

f3
Då fodren spikades upp i samband att huset förplåtades med plåt som hade lodräta rillor, kompenserades för den lutning som huset har. Fodren sitter lodrätt och vågrätt vilket gör att karmarna täcks olika mycket. På det här fönstret till kammaren syns det på de lodräta sidorna, på köksfönstret var det ännu tydligare.
Kanske tycker ni också att fönsterfoder och bleck kan behöva målas?   :-)
Fasadpanelen ska fortsätta att sitta kvar, den är inte dålig som den mot norr var som vi bytte 2012.

Hur vi ska göra ta oss an de nya fodren har vi diskuterat. Förstås.  Precis som knutbrädornas avslutning nertill. Ibland tar diskussionerna om små byggdetaljer aldrig slut förrän man river och ser efter hur det ser ut ”bakom”. Ska vi fortsätta med synvillan, alltså kompensera mot uppenbar skevhet? Ska vi ha övre dropplister av trä eller plåt? Vilken bredd ska vi ha på fodren – som originalen som sitter på fasaden mot väster eller ska vi ha de här bredare som vi tar bort? Arbetet med fodren ska inte bara ”bli som det blev”  – det blir som vi planerar. Likaså knutbrädorna och deras avslutning nertill.

.


Lämna en kommentar

Elegant foderprofil

I senaste numret av Byggnadskultur, nr 1/2014, som handlar om Detaljer, finner jag den här enkla och smakfulla foderprofilen.

Fint-foder-web

Klicka på bilden så öppnas den i nytt fönster i större format.

Så befriande att själv kunna göra en list som elegant och diskret underordnar sig helheten. Och som inte är jolmigt ”gammaldags”. Detta tilltalar mig mycket och sprider det gärna på detta sätt till de som (ännu) inte prenumererar på Svenska byggnadsvårdsföreningens utmärkta tidskrift.

.


Lämna en kommentar

Utblick

Än sitter eklöven kvar. Undrar just när det blir lövräfsningshelg i år? Ifjol hann löven inte falla ner innan snön kom och det blev till att räfsa framåt våren istället. I lördags vintrade jag upp i kökslandet där frosten tagit det mesta.

Så här gjorde jag nya utkiksfönstret i ateljén – inga snirklade profiler, endast plana ytor varav två är fasade 15 grader. Det gör att ögat inte bländas av ljuset utifrån utan övergången blir mild då dagsljuset/solljuset släpps in med olika vinklar som avlöser varndra. I den här ateljén, f.d. hönshuset,  ville jag inte plagiera något gammalt, inget ”allmogefönster”, jag längtade efter ett modernare uttryck men samma funktion.  Alltså blev det så här. En till synes enkel lösning:-) Men för att vara helt sanningsenlig ska jag väl tillägga att även för 100 år sedan tillverkades enkla fasade snickerier här i Universumet. Kolla! Förutom alla 100-åriga vackra profilerade snickerier som vi för allt i världen icke ska byta ut.

Det är ju detta som är så fint med gamla profilerade fönsterkarmar, mittposter och fönsterbågar – den vackra profileringen mjukar upp övergången och fönstren blir behagliga att titta ut genom. Motljus är ju verkligen jobbigt för ögat. Genom att sätta upp tunna gardiner grejar man samma sak, att lätta upp övergången mellan ute och inne.
.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


5 kommentarer

Gjort och ogjort

Igår var det studiebesök ut på Närkes landsbygd. På hemvägen blev det lunch i den här välkända byggnaden. Den ville verkligen låta sig fotograferas.



Svampen i Örebro alltså.

Hemma i huset väntar ständigt det som är ogjort – salen. Jag som tänkt mej att skriva om byggnadsvård här i rymden. Det blir inte mycket bevänt med det. Fodren som är borttagna är i alla fall spikade med klippspik och snickerierna har aldrig tagits bort från sin plats tidigare. Då plywood spikades på väggarna någon gång efter 1934 så sattes den dikt mot fodren. 1970-talets vita färg är rejält påsmetad. Klippspikarna behåller vi och använder vid fastsättningen någon gång i framtiden ;-)

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


4 kommentarer

Kila stadigt

Så ja, då är fönsterfodren i salen bortkilade. De ska skrapas, förvaras, spikas på plats och målas med linoljefärg. Men först ska här pappspännas.

Med träkilar kan foder och socklar tas bort försiktigt utan att förstöras. Allt för att återanvändas förstås, på samma plats. Nu är vi på G igen – med knapp styrfart.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Lämna en kommentar

Fönsterfoder

Fönsterfoder kan vara så mycket mer än fyra platta brädor runt fönstret.

Häftigt, roligt och vackert tycker jag om den här lösningen. Foderbrädorna är sågade med vackert mönster och de är inte spikade platt mot fasaden, de är vinklade snett ut från väggen. Den övre foderbrädan är integrerad med den horisontella listen som skär av gavelspetsen och gör att panelbrädorna inte behöver vara så himmelens höga eftersom de delas i två. Här passar den horisontella brädan in som hand i handske, samma kulör som övrig panel.

I dagens monteringsfärdiga byggen finns avskärningen för att lätt kunna frakta hela väggmoduler – skulle gaveln tas med i samma väggmodul skulle transporten bli större,  mycket dyrare och krångligare. Där brukar gränsen betonas väldigt mycket och utgöras av en bred horisontell bräda, ibland plåtbeklädd,  i kulör som avviker från övriga väggen.

Och i högre nedre hörnet har en fågel byggt sitt bo. Jag blev både fascinerad av de uppkäftiga fönsterfodren och av fågelboet och tog därför en bild.  Huset finns på friluftsmuseet i Hamar i Norge.

Snart är vi där, den tid då fåglarna bygger sina bon.  Jag lovar.

Läs även andra bloggares åsikter om ,