Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Vårspratt


Våren är härlig.
Lindarna grönskar och blommar
– med virkad gerillaslöjd.

Uppskattat!

Annonser


Lämna en kommentar

Kakeltillverkning

Utbudet av kakel har verkligen blivit annorlunda under tiden jag arbetat som arkitekt. Förr fanns stor kakelproduktion i Sverige, kakel av olika kulörer och mönster, med en eller två kanter glaserade… Den mesta tillverkningen är borta, utlokaliserat till låglöneländer.  Ett exempel på den förflackade estetiken är att till kakelhörn och avslut brukar numera en urful och trist list av PVC-plast eller aluminium användas. Bevare oss som gillar skönhet från dem!

Därför är det roligt att läsa det här reportaget i branschtidskriften LERA:



Bilderna kommer från reportaget med fotograf: Emelie Otterbeck

Kakelmakeriet i Askersund är inrymt i en fin före detta skurtrasefabrik från 1938.

(Men alltså – jag ska kanske nämna att vitt kakel med en glaserad kant kan man hitta i handeln igen efter att ha varit borta från marknaden under många år.)


Lämna en kommentar

Teori i praktiken

Mitt intresse för olika sätt att konstruera ellipsformer, stickbågar/ segmentbågar, korgbågar har funnits länge. Alltså hur dessa arkitekturdetaljer konstrueras rent geometriskt med papper, penna och passare. Ända från senrenässansen/ungbarocken har de här formerna förekommit inom arkitekturen.

På byggnadsvårdsmässan i Leipzig visades ett sätt som en hantverkare rent praktiskt gick/går till väga för att få till ett korgbågigt element i stuckatur. Grymt!
stickbåge1
stickbåge2
stickbåge3
Det här visar väl hur teori och praktik går hand i hand.
På internet visas många teoretiska sätt att framställa en ellips. Den här matematiken är rolig tycker jag.

.


2 kommentarer

Evighetsblommor

pärlblommor5
pärlblommor2
pärlblommor1
pärlblommor3
pärlblommor4
Det pågår en vacker utställning på Thielska galleriet. Blommor gjorda av pärlor trädda på ståltråd. Pillerjobb. De visas i en scenografi av torkat växtmaterial. Kanske var den pompösa buketten med torkade växter, vilda och odlade, det mest stilfulla i sin mäktighet, ljussättning och urna.

.


2 kommentarer

Hantverk – penselmakare

Här kommer några bilder från ett besök hos Gnestapenseln i Sörmland.
pensel7
Där tillverkas penslar av bland annat grävlingborst.
pensel8
pensel5
Det krävs inte så stort utrymme men väl tålamod och finlir och hantvrkskunskap. Att se bra är ett måste också. Här är två de arbetsplatserna mitt emot varandra.
pensel4
pensel2
Gethår används till andra penslar.
pensel3
Här en bytta med olika typer av penslar för visning. Alla är inte tillverkade här.
Man tillverkar penslar av följande typer:

  • Måleripenslar
    • Lackpenslar
    • Listpenslar
    • Allpenslar
    • Elementpenslar
    • Ytanstrykare
    • Moddlare
    • Fönsterpenslar
    • ”Tandborste”
    • Oval anstrykare
  • Ådring/Marmorering
    • Lasyrstöpplare
    • Granitstöpplare
    • Idragare
    • Kärntecknare
    • Grävlingsfördrivare
    • Styrmoddlare
    • Kortborstmoddlare
    • Spetspenslar
    • Marmoreringpenslar

pensel6

Jag visste inte att snöret runt stråna på en rund anstrykare är menat att öppnas upp och några lindade varv tas bort då penselns strån har nötts ner en bit. På så sätt fortsätter penseln att fungera länge, länge om den också vårdas och rengörs enligt konstens alla regler. Förr hade målarna känsla för detta, på den tiden då penslarna var hantverksmässigt gjorda och dyrare än dagens slit-och-släng konstfiber/plastpenslar.

pensel1
Det här är penselmakarnas tips på hur man sköter sin pensel

  • Eftersom penslarna innehåller ren naturborst är det av största vikt att borsten inte utsätts för uttorkande lösningsmedel, utan att efteråt återfetta borsten.
  • Innan användning: Oljeimpregnera (med matolja, rapsolja, motorolja eller liknande) hela penseln några dygn. Såptvätta sedan ur borsten.

  • Efter målning med vattenbaserade färger och ”äldre” färger t.ex. äggoljetempera, limfärg, tvättas borsten noga med såpa och vatten.

  • Efter målning med oljebaserade färger, använd av fackhandeln rekommenderade ej uttorkande rengöringsmedel. Avsluta alltid med såptvätt. Viktigt är att lukta på borsten, rätt urtvättad luktar den bara såpa eller ev. svinborst.

  • Vid längre målningsuppehåll, smörj in borsten med såpa och forma borsten så den inte ”spretar”, förvara penseln så. Tvätta sedan noga bort såpan innan användandet.

  • Man kan även hänga penseln i ett kärl med olja och ”glömma bort den”. Häri mår penseln bäst tills nästa säsongs användande.

OBS! LINOLJA medför risk för självantändning i trasor och trassel!!

.


4 kommentarer

Sotare – skorstensfejare – knopare

Är man intresserad av kulturhistoria kan man väl inte låta bli annat än att älska sotaryrket. Ett viktigt hantverk som står sig än, där redskapen i mångt och mycket är desamma som för 100 år sedan och längre, där språket ”knoparmoj” fortfarande lärs ut under utbildningen för att det inte ska försvinna. Snacka om yrkesstolthet! Det går bara inte att låta bli att bli glad då skorstensfejar´n kommer iklädd sin kurpis och med bältet som bevis på yrkeskunnande.

sotning2
I veckan var det dags. Varje år sotas kaminen men de andra tre eldstäderna i huset bara vart tredje år, de eldas inte lika mycket i. Längre tid mellan sotningarna får det inte gå i den här kommunen, då blir det eldningsförbud och provtryckning måste ske innan man får elda igen.

Det som är ganska nytt bland sotarnas redskap är dammsugaren, ack så behändig att använda jämfört med förr. Då jag flyttade hit var de inte i bruk. Själv minns jag min mamma som täckte över många möbler med stora tygsjok i samband med att sotar´n skulle komma och göra sitt arbete.

sotningsredskap
Uråldriga redskap som fungerar än idag är sudd, krejs (viska) och raka. Det sistnämnda redskapet har olika rakor i var sin ände av stången, en slipraka i andra änden.

sotning1
Här borstas sotet bort på undersidan av vedspisens största kokplatta. Dock inte med en sompe (en äldre typ av kvast)denna gång.

Den här gången fick jag lära mig att det anses bringa lycka (till huset antar jag) om sotar´n är första besöket för dagen. Och att man ska skaka hand då han kommer.  Det var något nytt som jag uppskattade att få veta. Nu blev det handskakning då han gick istället. En kamin, en kakelugn och två vedspisar är nu redo för ytterligare eldning. Allt är i sin ordning. Skönt!

.


Lämna en kommentar

Bättre sent än aldrig


Varje år brukar jag köpa en handgjord krans på torget i staden men i år byggs torget om och försäljarna är skingrade för vinden. Så jag gjorde en egen dörrkrans special.

Med den önskar jag er som hittar hit en god fortsättning på juldagarna!


MrsUniversum firar en skön, långsam och god jul i ett väder som är det ojuligaste som kan tänkas, regn och rusk. Idag, på juldagen, lade vi det traditionella träpusslet. Radion stod på och programmet Vinter gick. Det var intressant och behandlade nutidens julfirande. ”Vi tror visst på tomten idag. Till och med mer än tidigare. Det är bara hur vi tror på den som har ändrats. Nu tror vi på tomten som någon som säljer och levererar.”

.

.


2 kommentarer

Rörsvep av äldre typ

Här är de delar ett rörsvep av den äldre modell består av, den typ som sitter på Universumets bostadshus. De är från 1920-talet har vi kommit fram till. Kon, svep och ett klammer. Betänk att de är handgjorda. Det är rejält plåtslageri, rejält hantverk. Så här såg fästena ut innan de åtgärdades. Vackra eller hur…

Ni får bortse från att de här fästanordningarna endast är grundade efter att den gamla färgen borstats bort. De ska färdigmålas så klart men det blir på plats. Nödvändigt var en flytt av byggställningen som gjorde att detta inte hanns med innan stuprören på norrgaveln skulle upp. Ursprungligen var stuprör och hängrännor galvaniserade men målades vita någon gång, kanske på 70-talet. Hade de fortfarande varit galvaniserade och omålade hade de fått fortsätta i det skicket.

Här fogas kon och svep ihop med en rejäl trådspik, knutbrädan är förborrad.

En dorn behövs för att slå in spiken med de sista hammarslagen.

Så där ja… nu ska röret passas in. Det är inte svårt.

Klamret slås i med en träbit som mellanlägg. Bleckets bredaste del ska placeras neråt.

Det är absolut inte svårt att återanvända och fästa de gamla rörsvepen.

Och visst är de gamla rörsvepen med sina geometriska former så mycket vackrare än nya? I en tid då väldigt mycket handlar om yta, estetik, skönhet – hur kan man då tillverka så fula byggdetaljer??? Är det för att det är ett manligt område och killarna inte bryr sig om utseenden, estetik? Bara funktion???? Och kvinnor bara det inre med inredning och tapetval? Nä men va…


3 kommentarer

Kvalitet

Det är lite ont om tid att sitta framför datorn och blogga.  Annat kräver min tid. Något bortanför min lilla gård med pelargoner.  En kvalitetsbyggnad med handslaget murtegel, tillika handslaget enkupigt taktegel, kopparplåt, stenhuggararabeten, kalkbruk med slagginblandning, murade kryssvalv,  träfönster, järnfönster, blyinfattade fönster, förgyllningar, stuckaturer, boaseringar, mosaiker… Genomtänkt i både helhet och detaljer.

Vi frågar oss – kan man bli kär i en byggnad…

.

Röda hallen  :-)

Stockholms skyline sedd från Riksbron 1928. Fotograf Gustaf W:son Cronquist. Från Stockholmskällan.

Ljus och skugga gör arkitektur.

.


4 kommentarer

Synen på hantverk / hantverkets värde

Hur länge har jag inte hört om detta att man i Japan  ”k-märker” hantverkaren, inte hantverket som hon/han utför.  Det bygger på ett helt annat tankesätt än vårt västerländska, ett annat förhållningssätt till tingen, ja till tillvaron.  Det handlar om att föra över kunskap mellan generationer, inte bara materia. Immateriella värden talas det om i Unescos Konvention för skydd av det immateriella kulturarvet (Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage) som trädde i kraft 2006 men som långt ifrån alla länder ratificerat.

Tanken bakom konventionen är att bevara icke-materiella kulturella delar som muntlig tradition (även språk och uttryck), performancekonst (traditionell musik, dans och teater), sociala seder (även ritualer och festseder), kunskap om naturen och universum (även seder som sammanhänger med detta) och traditionellt hantverk.

Undrar just hur vi byggnadsvårdare skulle arbeta om dagens syn på byggnadsvård gled över mer på det immateriella?

I senaste numret av Träinformation finns en liten artikel om gamla trähus i Japan av Mikael Frej. Så här står det i sista avnittet:

Living National Treasures
Hantverkare kan i Japan förklaras Living National Treasures och därigenom få något som liknar den svenska konstnärslönen. Syftet är att skydda kulturella värden som saknar fysisk substans; när det gäller snickare så är de ofta del i en flera generationer lång tradition. I och med att en snickare förklaras vara en Living National Treasure så tvingas inte denne överge gamla metoder för att effektivisera sin tillverkning. Traditionen att skydda och hålla immatriella kulturvärden vid liv har länge funnits i Japan. Genom att riva och bygga upp ett tempel så ger man uttryck för att det inte är själva byggnadsmassan som är det viktigaste – som i europeisk byggnadsvård – utan själva kunskapen hur man bygger. Genom att vartannat decennium bygga upp Isetemplet så säkrar man att kunskapen aldrig kommer att dö ut när de gamla snickarna går i pension. Man K-märker inte själva huset utan kunskapen om hur man bygger det. Det är lockande att översätta detta till svenska förhållanden; vem skulle förklaras som levande nationalskatt?

Den korta men intressanta artikeln finns  HÄR på sidorna 34-35.

En annan sak jag verkligen vill rekommendera er är att läsa Christinas reseskildring från Kina då jag nu kommit in på asiatisk mentalitet. Hennes blogg heter Stribergs station. Hon reser på ett sätt som jag verkligen förespråkar. Nära landets människor, i städer och på landsbygden, med ögonen nyfiket öppna för alla nya intryck. Dessutom tar hon så fina bilder och berättar så underbart livfullt och beskrivande.  Ack så inspirerande…

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


4 kommentarer

Alexanders spånkorgar

Den här regniga fredagkvällen eldar vi i järnspisen på övervåningen och äter nygjord äppelpaj. Otroligt att vissa äpplen fortfarande går att använda. Köpte ympvax i eftermiddag inför inympning av Gul Richard-ympar. Spännande att se om det är liv i kvistarna och om vi lyckas få det att fungera!

Vi har en spånkorg för småplock, klena pinnar, som används för att snabbt få eld i spisen. Korgen är samtidigt ett minne av en resa till ryska Karelen. Även sopborsten är köpt i Ryssland.

Det här är Alexander. Han är korgmakare. Honom träffade vi i en liten by utanför Petrozavodsk. Det visade sig att Alexander var en mästare på att göra spånkorgar av furuspån med handtag av björk.

Några korgar hämtade han och ställde ut på bron då vi i den lilla gruppen bad om det.

Fantastiskt fina och välgjorda spånkorgar! Hantverk av god kvalité. För oss hemslöjd, för honom vardagsföremål.

Jag bad honom visa hur han gjorde spånorna till korgarna.  Jag vet ju att det krävs stor färdighet och  lång övning för att få till det bra. Jodå, han var inte nödbedd. Han tog fram ett ämne, måttade tjockleken med kniven…

… och bangade på med en väl använd enkel träklubba. Det gäller att trädet är rätvuxet och utan kvistar.

Därefter satte han sig ner och skalade försiktigt loss långa och tunna spånslanor ur ämnet. Han fick ut minst fem stycken ur ett ämne.

Det här låter så lätt. Javisst, principen är enkel men i verkligheten är det inte lätt alls.  Jag köpte tre av korgarna han hade gjort.  Han ville inte ha många rubel per styck. Varför köpte jag inte med mej fler korgar? Till den här byn kommer jag nog aldrig mer i mitt liv. Det här var en minnesrik dag på väldigt många sätt! De grå trähusen, inhägnaderna, hantverket, maten, gästvänligheten  – det är så lätt att föreställa sig livet i Sverige på 1900-talets början och längre bakåt. Det jag sett av Ryssland är Karelen och den landsbygden har gett mersmak…

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,