Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Gårdstunet

När jag ritade det nya annexet tänkte jag på hur jag ville att gårdsbildningen skulle te sig, funderingar på siktlinjer och genomblickar. Där nya annexet står idag fanns ursprungligen ett vagnslider med gaveln mot gården. Detta revs på 70-talet så jag har bara sett ett par bilder av lidret. När jag flyttade hit fanns ett garage av plåt på platsen. Det hade pulpettak och någon bil fanns inte där. Det var besvärligt att köra in pga 90 graders vinkel från det relativt smala gårdstunet. Det kom inte till den användning som avsetts.

Jag ville inte att tvättstugan skulle förlängas och bli en ”pendang” till magasinet. Samma nockhöjd hade gjort att det blivit två lika stora flygelbyggnader i axeln från bostadshuset. Det är en bondgård och ska inte försöka likna herrgårdsupplägg mer än vad gårdsformen gjorde förr, det skulle vara ett tydligt adderat tillägg.

Gårdsplanen fick gärna bli mer harmonisk, kanske lite mera sluten, men inte symmetrisk. Därför är nockhöjderna olika, takvinklarna olika och fasaderna lite förskjutna. Den gamla tvättstugan har två våningar, annexet en.

Däremot blev fasaden mot gårdstunet längre än plåtgaraget men ungefärligen lika lång som det rivna vagnslidret, huset livar i längd med sädesmagasinet tvärs över gårdsplanen. Det ger harmoni. Takmaterialet är detsamma som på tvättstugan, träpanel på väggarna precis som på tvättstugan men stående panel istället för liggande. Allt är målat med röd slamfärg för harmonins och sammanhållningens skull.

Taket är lagt utan vattbrädor på gaveln det vill säga att teglet kragar ut över vindskivorna som övriga uthus, och taket har varken nocktegel eller nockbrädor. Det ena fallet är lagt med tegelöverskjut över det andra precis som på de övriga uthusen med lertegel. Endast bostadshusets tegeltak har nockbrädor och vattbrädor, precis som ursprungligen vilket man kan se på äldre fotografier.

Det nya uthusets grund är låg, betongplatta på mark. Tvättstugan och drängkammaren har betonggrund (cementgrund som man säger ibland) som är armerad med stenar. I tvättstugan är cementytan synlig, i drängkammaren ligger ett fernissat brädgolv. Hela ekonomilängan ligger alltså nära markytan i motsats till bostadshusets krypgrund som har relativt höga huggna naturstenar (gnejs).

Fönstren på nybygget skiljer sig åt från övriga fönster på gården. Två av dem är liggande och långsmala. Den utformningen och placeringen har att göra med rumsfunktionen inne i huset. På baksidan finns ett större fönster med sidopost. Av de här nya fönstren är ett par bågar öppningsbara, övriga är fasta. En snickerifirma tillverkade fönstren efter mina ritningar.

Så gick några av mina tankar då jag ritade gårdens enda nytillskott ”annexet”. Slutresultatet blev ett mer harmoniskt gårdstun både med tanke på färg, form, volym och byggmaterial.

Ett antal bilder på gårdstunet:

Jag tycker om att det finns så många runt-hörnet-möjligheter. Hela tomten är omöjlig att ha överblick över. Det finns smala gatt och siktlinjer på så många ställen, det räcker ibland att flytta sig maximalt tre meter för att få en ny genomblick.


5 kommentarer

Ödehus

Ett vackert men ovanligt proportionerat ödehus står där och vill bli ompysslat av någon som förstår att uppskatta det. Taket är mest utsatt med nerfallna tegelpannor men utom räddning är huset inte. Titta så vacker färgsättning, så vackert fönsterglas. Tänk att ha ett så fint hus som granne ändå.

I dagens bostadsbyggande planas tomten ut med sprängsten, det används en hel del betong i grunden, frigolit, betongpannor på tak, glas- eller stenullsisolering i de färdigmonterade regelväggarna, gips, vattenbaserad färg på träpanelen, i värsta fall akrylatfärg. Man använder mekanisk ventilation som kräver el, installerar kanske inte vedeldad kamin och blir helt elberoende. Grävmaskiner arbetar lång tid med tomt och grund och släpper ut mängder av koldioxid. Så går till stor del dagens villabyggande till. När det finns så många tomma hus runt om i landet.

De gamla traditionella byggteknikerna var och är mer miljömässigt skonsamma.


2 kommentarer

Slamfärg åldras fint

Ni ser två väggar på ett hus, två fasader. Den ena är målad på 1950-talet, den andra senast på 2010-talet. Båda kläddes med plåt på 1970-talet.

2003 tog vi bort plåten på gavelfasaden och jag har målat den två gånger med röd slamfärg sedan dess. Ett decennium senare, 2013, avlägsnades plåten på långsidan bakom lärkarna. Och den har alltså fortfarande inte målats sedan 50-talet. Visst tänkte jag att måla den ganska snart men så har inte blivit för den är fortfarande bra som den är.

En detalj ni ser är att fästena för stupröret vid knuten sitter kvar utan rör. Hängränna och stuprör behövs egentligen inte här, de saknades när huset stod klart 1910 och kom på plats först på 20- eller 30-talet. Sockeln är så hög att regnvattnet inte skvätter upp på fasaden, åtminstone inte nämnvärt. Träden skyddar också från västliga vindar. Så troligen kommer den gamla hängrännan och stupröret inte upp igen även om de är så mycket finare än nya takavvattningar, inklusive de gamla fästena. Men de behövs inte så länge lärkarna står där.


5 kommentarer

Midsommarsysslor

I söndagseftermiddag var tiden inne, jag var redo att tjära magasinets portar och måla lagår´ns gavelspets rödare. Resultatet syns på bilden. ”Halvan” passade på att kolla tegelpannorna.

2017

Så här såg det ut sensommaren 2017 då jag valde att enbart bättringsmåla de röda vindskivorna på gavelspetsen. Mrs Universum har en stor motvilja mot att verkligheten ska se alltför perfekt och maskintillverkad ut. Den färg som syns där är troligen från 1950-talet och har patina. Nå, förändringens tid var inne i söndags ;-)

Stryker uthusdörrarna med trätjära gör jag med några års mellanrum. I år beslöt vi att ta bort de plåtar som portarna försetts med nertill då magasinet plåtades in på 70-talet. (Fasadplåten tog vi bort för länge sen). Innan tjärningen gjordes skrapade och målade jag dörrfodren med en omgång svagt bruten linoljefärg. Var det alltför klåfingrig?

I samma ögonblick som sparkplåten försvann insåg man att ytterligare jobb, jobb, jobb skapades. Och man förstod varför plåten troligen sattes dit. Den ena porthalvan var rutten nertill på tre av de fyra brädorna. Dörren måste lagas innan den tjäras. Eftersom jag inte har några problem med lappat och lagat kommer det att bli bra. Men det görs inte på studs eftersom det finns annat som redan ligger före ”i röret”.

Ena poren blev i alla fall tjärad igen. Det luktar gott!

2019

Här anar man plåtskoningen på portarnas nederdel och man ser hur den gamla horisontella foderbrädan såg ut. De lodräta brädorna byttes och målades vita år 2000 och de hade hållit sig bra men fick ändå en tunn strykning med vit linoljefärg nu.