Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturmiljö och kulturhistoria.


2 kommentarer

Långmaren

Långmaren är namnet på en liten bondgård som tidigare låg under Nynäs slott i Tystberga. Den är numera museigård som ägs och förvaltas av Sörmlands läns landsting.
museigård
Gården var bebodd till 1980-talet och sköttes på ålderdomligt vis fram till 1967. Två oxar som dragare, kor och höns fanns här då gården var i bruk.
långmaren13
På väg mot gården längs en slingrig grusväg passerar man bykhuset. Promenaden fram till gården är på några hundra meter. Det är förnämligt att parkering ordnas en bit bort och helt osynlig från gården. Vandringen blir en vandring bakåt i tiden.
långmaren4
Bostadshuset är en parstuga och många ekonomibyggnader hör till gården. På gårdsplanen finns härliga sittplatser för kaffegäster.
långmaren1
långmaren10
Ladugården är verkligt charmfull, inte så renskurad som många museiladugårdar brukar vara. Det märkliga var att ingen gödsellucka syntes, det fanns ingen enligt guiden.
långmaren7
Här är kalvkättarna, så smala de är. Som synes fanns plats för fyra kalvar.
långmaren11
Logen har vasstak liksom flera andra byggnader. Sjön ligger i helt nära.
långmaren8
Där bakom ligger jordkällaren…
långmaren5
…och det riktigt lilla hönshuset. Väldigt lite dagsljus måste ha kommit in, undrar hur mycket hönsen värpte? Men de hade väl hönsgård utomhus på sommarhalvåret kan jag tro.
långmaren12
Ladugården har ett tillbyggt torrdass som brukligt. Det är fortfarande användbart för besökare och en enkel anordning för handtvätt har arrangerats. Finemang!
långmaren2
Här inne kunde man läsa följande skaldestycke:

Jag minns min svunna barndomstid
med sol och sommardagar
Med lek och ras i lantlig frid
och plommonfyllda magar.
Jag minns i lummig, vild berså
av hägg, syrén och fläder
ett litet hus med snedtak på
och dörr av enkla bräder.
Minns snickarsågens cirkelgång
i nötta furubritsen
och tusen flugors muntra sång
i djupet under sitsen.
Visst är den sanitär och fin
och ren den nya tiden
med blanka kranar och porslin –
men var är ron och friden?

långmaren9
På baksidan av ladugården står slipstenen, ett absolut måste i en bondes liv förr i tiden.
långmaren3
Hagmark kantar tillfartsvägen på ena sidan. En grånad träbänk står under björken för den som vill vila sig. Gården är byggnadsminne och markerna ingår i ett naturreservat.
långmaren6
Det är ganska lätt att missa skylten men ett besök rekommenderas. Visst är det intressant att jämföra jordbrukets gårdar från olika landsändar.

.


3 kommentarer

Vaxduk

Fiki, Maria Åström
sallad2
Fiki. Ljungbergs textiltryck
Det här är första året jag provat plastad textil på trädgårdsbordet.
Det blev metervara av Maria Åströms mönster Fiki  i CTC-belagd eko bomull (akrylbestruken). Hur eko detta totalt sett är kan jag fråga mig. Men hittills får duken godkänt – vacker och lättskött.

Före köksombyggnaden använde jag gärna vaxduk på köksbordet men med det gamla trärena slagbordet som sedan blev köksbord, har det inte varit aktuellt med vaxduk. Bordsytan är vacker och det räcker med att lägga på en mindre duk tycker jag. Så med Fiki blev det återseendets glädje, kanske hamnar den inomhus framöver. Så snygg!

.


2 kommentarer

Lövvalv

Lummig entré…
djungeln
…men kanske lite väl mycket djungel. Jag slår huvudet i äppelgrenar när jag går här mörka augustinätter. Boink :-) En stöttande bräda står mitt i grusgången! Så här kan det inte få fortsätta ;-) Nu blir det jag som tar till grensaxen eller sågen när äpplena är skördade. Halvan, som normalt sköter beskärningen, är alldeles för ”snäll” mot fruktträden och glömmer bort hur tunga grenarna blir då frukterna mognar.

.


2 kommentarer

Plockepinn

Gissa vad det här är? En konstinstallation? Ett timmerbröte?
resan57
resan56
Nej, det är sommarens allra roligaste och mest tilltalande sophögar.
Det är gamla gärdsgårdar som samlats ihop, antagligen för att senare brännas. De fanns här där mängder av granslanor och vidjor går åt till dessa inhägnader. Förr inhägnade trägärdsgårdar alla små byar, de var en vanlig syn i skogsbrynen. Och längs fägatorna till och från ladugårdarna. I städer och tätorter var det andra inhägnader och gränsmarkeringar som gällde.

Vill du veta mer så läs gärna Gärdsgår´n i vårt landskap. Hantverk – historia – handledning av Sten Hagander, 2003.

.


Lämna en kommentar

Sensommarens dahlior

Det är lätt att odla dahlior. Och de blommar så villigt på sensommaren.
dahliabukett2015-1
dahliabukett2015-4
dahliabukett2015-3
Där står de med dillkronor, schersminblad och ett par jätteeterneller och prålar sig. Den vita kaktusdahlian My love, den ljuvliga rosa näckrosdahlian Gerrie Hoek som bara syns en enda av högt upp i buketten (den blir gulare i mitten och rosa på kanterna då den mognar) och den kallare rosa dahlian med okänt namn som syns flera av.

Det är lätt att ta dem till sitt hjärta…

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 248 andra följare