Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Röd sol

Solröd mystik sänker sig över rummet med röda rullgardiner.

Jag tycker om rullgardiner. Utan tvekan. Röd och vit och blå och grön . Eller solblekt beigebrun. Av textil eller papper. Enfärgad, randig eller med motiv.

Första gången rullgardiner nämns i Norden är på 1660-talet i Köpenhamn. Det är först i början av 1710-talet som rullgardiner nämns i Sverige, då i Husgerådskammarens räkenskaper. Då av modellen hissgardin med dragsnören som löpte i ringar på var sida av rullgardinen.

Men det är rullgardinen med fjäder jag tänker på och tycker mycket om. Gardinen rullas upp av sig själv efter en lätt ryckning och till detta krävs ett fint dragsnöre på mitten med olika färger, tofsar och ringar i änden. Som tonåring gjorde jag själv de här snoddarna med avslutning.

Landets äldsta rullgardinsfabrik grundades 1879. Från 1885 tillverkades där enbart rullgardiner med fjäderkonstruktion.

Att loppa rullgardiner är svårt, åtminstone där jag rör mig. Troligt är väl att de slängs men hur lätt är det inte att byta ut ljusskört eller trasigt tyg mot nytt. Det har jag gjort men helst vill jag ha kvar originalets material. Här i Universumet används rullgardiner som solskydd men som insynsskydd fungerar den lika bra. Länge användes dock halv-gardiner som insynsskydd i stugorna.

Persienner mellan de kopplade fönstrens glasrutor hör folkhemmet till. De är minst lika stämningsfulla men de hör hemma i en senare tids arkitektur och inredning, inte i mitt hem från 1910.

Tillverkning av rullisar. Digitalt museum.

Vem kommer härnäst och skriver i ämnet rullgardinshistoria? Och hur man lagar och renoverar gamla rullgardiner? Kulturhistoria med praktiska tips i en och samma bok! Den skulle sälja bra nu när byggnadsvård står högt i kurs, tipsar Mrs Universum.


2 kommentarer

Tomt utan rönn

Vi hade en flerstammig rönn som växt vidare efter att den beskurits radikalt för decennier sen. Här stod en stolpe med elledning som försörjde huset med elektricitet en gång i tiden. Rönnen beskars då för att den inte skulle skada elledningen. När vi flyttade hit var stolpen och ledningen bortflyttad. Ena stammen började så småningom luta mer och mer över vägen in över ladugårdstaket och trädkronan delades.

Efter moget övervägande bestämdes att rönnen skulle fällas och nu är det gjort. Träd är personligheter så visst känns det tomt på flera sätt. Ett rotskott ska få växa och förhoppningsvis ersätta moderrönnen. Men jag har sparat två skott för säkerhets skull, den ena har stamskydd så inga rådjur, harar eller älgar äter upp den lilla rönnen. Den oskyddade får de ta, den är redan toppad av någon.

Några fågelholkar kan det också bli av de fällda ihåliga stammarna. Och massor av räfspinnar :-) En (tillfällig) plats för regnmätaren dök också upp.

▲ Med och utan rönn.

I höstas blev det långa girlanger gjorda av bären. De ska sparas länge än. Tänk så blödig jag kan vara bara för ett träd är borta. Och det är inte första gången – och inte heller den sista. Aldrig lär jag mig se krasst på gårdsträd.


Lämna en kommentar

Favorit som broderi ♡ ♡ ♡

Förutom det obligatoriska flygfotot över gården finns även en broderad tavla. Lite kitschig, men en trevlig avbildning av en onekligen omtyckt gård. Varför skulle annars någon lägga ner energi på ett sån´t här broderi?

En älskad gård ♡

Just nu får tavlan agera dörröverstycke som i riktigt fina salar.


2 kommentarer

Bästa skåpet

Här i Universumet har vi genom åren köpt flera Ivar-skåp från ikea. En väldigt bra produkt helt i stavlimmad massiv furu, det enda skåpet av möbelvaruhusets urval som är tillverkat i massivt trä, stommen såväl som luckor (förutom ryggstycket av träfiberskiva). Det var när jag letade förvaring till vindskontoret som de hittades. I vindskontoret blev det två skåp som står helt obehandlade.

Några år senare inhandlades det flera Ivar. När det gamla köket på övervåningen färdigställdes 2003 blev det tre stycken 30 cm djupa skåp till. Luckorna målades med linoljefärg i samma kulör som snickerier och boasering. Även luckornas insidor samt hyllplanens framkanter är målade. Skåpet står på en indragen 1 tums bräda som sockel. Ovansidan och den fria gaveln är täckta med en stavlimmad björkskiva.

Annexets entré från 2016 har två vägghängda skåp ovanför varandra så att en avställningsyta bildas mellan dem. Skåpen är målade med äggoljetempera lika väggarna.

Förra året kompletterades annexets arbetsrum med ytterligare ett skåp med en linoleumklädd skiva ovanpå. Det här senaste skåpet är vägghängt och placerat direkt ovanpå sockeln. Skivan rår rejält utanför skåpets gavlar, i hörnet är ett uttag i skivan för sladd/ar. Detta skåp och skivans framkant ska halvoljas ytterligare minst en gång.

Arbetsrummet har sedan tidigare två skåp med djupet 60 cm. De har kapats i höjd för att skapa arbetshöjden 72 cm och står på sockel. En linoleumklädd arbetsskiva har placerats ovanpå. Samtliga skåp i arbetsrummet är halvoljade.

Här i Universumet finns alltså rätt många Ivar-skåp! I tvättstugan planerar jag nu in två stycken till med djupet 30 cm. De ska hängas på väggen direkt ovanpå varandra.

Det finns en hel del förslag på nätet hur skåpen kan användas och målas. Så fina.


Lämna en kommentar

Att se fram emot

Igår gick jag igenom foton från några tidigare påskar och längtan slog till i mig. Påsk. Underbart. Ljuset är speciellt trots att påsk infaller på olika datum. Vår i luften. En helg med god mat.

I år är vi som vanligt kvar i Universumet. Passar väderleken in ska jag ta tag i rabatter och perennträdgården. Påsken brukar snabbt ta slut, det gäller att njuta hela tiden :-)


1 kommentar

Det solgula köket

Ett par ögonblicksbilder från köket. Det här köket har numera 15 år på nacken och jag trivs fortfarande med det.

Soligt, gult och ljust är det. I hörnet tronar en röd amaryllis från julen som utvecklade sin tredje blomställning. Den kapades och sattes i vas. Julen varar nästan ända till påska.


4 kommentarer

Forsythian blommar

En kvist forsythia knipsades av och sattes i vattenfylld vas. Snart nog slog knopparna ut där i ateljéfönstret.

Kanske bör en omvärdering göras av den där busken som mestadels blivit rådjursföda förr om åren och därför varit riktigt spretig och anskrämlig. Är det möjligt att busken kan ta sig och få vacker form – en inneboende kraft verkar bevisligen finnas. En kvist på nära håll gör en glad hur som helst.

Tids nog kanske jag skriver ner tankar kring virus som härjar globalt. Det intresserar. Det skrämmer. Det ger förhoppning om världsförändringar. Som boende på landsbygden har det inte förändrat mitt liv radikalt. Okej, många inställda möten. Jag hoppas och vill så gärna tro att något bättre än det som var kommer ut av det här skeendet. Kanske går förändringen min väg, i den riktning som många fler med mig önskar :-)


3 kommentarer

En fin detalj

Spjälltofsar i var ände av spjällkedjan hör till kakelugnen och är en trevlig detalj. Kedjan är till för att reglera spjällets öppning och stängning. Här på övervåningen är lågt i tak och ett spjällband blir alldeles för långt, det når nästan ner till golvet – så mindre spjälltofsar i mässing är grejen!


4 kommentarer

Skyddsutrustning

Jag satt och arbetade i ateljén igår sen förmiddag. Plötsligt skymtar en mörk udda figur utanför det stora söderfönstret. Jag tittar upp, hajar till och ser denna leende varelse. Haha så jag började skratta.

Halvan höll på med arbeten som krävde skydd mot damm och tyckte att utrustningen borde visas upp och smög upp precis bakom rutan. Sen möttes vi vid entrédörren och han blev förevigad. Haha, kanske borde vi inte skratta åt detta i de tider som nu pågår – men jo, visst kan man skoja friskt trots allt.


3 kommentarer

Ett sätt att torka tvätt

Kaminen ger bra värme också för tillfällig torkning av kläder.

Sedan många år har vi två krokar uppsatta i taket ovanför kaminen. De kom upp igen efter att kammaren byggnadsvårdats (men kom inte med på bilden).

En av ankarkrokarna i taket ovanför kaminen.

Krokarna är skruvade där med avsikt att hänga blöta plagg på tork när det är lite mer bråttom än annars, särskilt vintertid. I tvättstugan har vi varken torktumlare eller torkskåp, tvätten torkas i utrymmen med utomhustemperatur (alltså frystorkning vid minusgrader) eller sommartid på tvättlinor under äppelträden. Vi försöker leva med få elektriska apparater, precis som man gjorde en gång i tiden, och därför är takkrokarna bra att ha ibland för galgar med skjortor eller jeans hängda direkt i en hälla. Krokarna är diskreta när de inte används och stör inte.

Vi uppskattar detta enkla liv och upplever det inte som låg standard eller att något försakas.

Krokarna är av typen ankarkrok tillverkad av förnicklad järntråd. Modellen är från sekelskiftet 1900. Här i huset fanns många ankarkrokar och andra typer av hängare. De används fortfarande men några av dem, som de här i taket, sitter på en annan plats än ursprungligen.


3 kommentarer

Gråsippan

Nu blommar de där krokuslökarna jag sent i oktober satte ner i fina krukan. De där som blev över när allt annat hamnat i jorden. De högre narcisserna? blommar snart ser det ut som på knopparna. Kanske till påsk.

Narcisser sattes i krukans nedersta lager. Sen mera jord och en hel del krokusar. Krukan stod ute till början av december då den fick sin plats i mörka matkällaren. Där grodde de och började visa sig över jorden i slutet av januari då de fick komma upp i kylan och ljuset.


2 kommentarer

Vårdagjämning

V Å R D A G J Ä M N I N G

Det var en dag då himlen öppnade.
Den hade varit stängd en längre tid.
men nu var plötsligt allt på glid.
Solsken rann som smält smör över marken.
Fågelsång tinade och droppade i parken.
Vattnet blänkte som om det var nygjort.
Det var en marsdag: alla hade fått frikort.

Det var en dag då staden vaknade.
Den hade sovit illa längre nog.
Men plötsligt stod den där och log.
Stora hus tog ett steg ut i gatan.
Och blandades med folk som smitit ifrån datan.
Skyltdockorna var klädda som till uppbrott.
Det var en marsdag: alla hade fått förskott.

Det var en dag då tiden skiftade.
Den hade länge verkat rätt ur led.
Men plötsligt visste den besked.
Mörka skyddsrum fanns det ju tillräckligt.
Nu var det dags för nånting mera bräckligt.
Höga utsiktstorn och smäckra båtskrov.
Det var en marsdag: alla hade fått bygglov.

Det var en dag då hoppet siktades.
Det hade länge varit som förbi.
Men nu var plötsligt vägen fri.
Spärrvakter övergav sina trånga kurer.
Till varje drömmål avgick extraturer.
Solen lyste som en nyutslagen hästhov.
Det var en marsdag: alla hade fått uppskov.

Leif Nylén

Så kan det kännas vid vårdagjämningen. Oansett.