Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Interiör med uggla

Jag ser fram emot julhelgen då jag hoppas kunna ta mig tid att ytterligare fördjupa mig i de fotoalbum som finns här i Universumet. Här finns visitkortsalbum med porträtt och grupporträtt men även interiörer med människor.

Interiören på fotografiet ovan är väl fin? En uppstoppad uggla tycker jag absolut är inredningens huvudnummer även om förmakspalmen i fajanskrukan ser ut att vilja dra uppmärksamheten från fågeln. Och vad är det som svävar uppe till höger? Ännu en uggla? Shaggduken ligger på bordet, fotogenlampan står vid fönstret, vägguret hänger ovanför soffan.

Mor, far, son och uggla tittar rakt in i kameralinsen. Gulligt… Fotograf var Edvin Öhrne, Torshälla som måste ha kommit hem till familjen med sin kamera. Fotot är taget någon gång mellan 1915-1918, de år som Öhrne drev fotoateljé därstädes.

Är du intresserad av släktforskning och/eller visitkort och porträtt – titta in på den här hemsidan.

Även Stora boken om familjefotografier har varit till hjälp för min egen forskning.


5 kommentarer

Kyla, snö och mörker

Kyla, snö och mörker är bristvaror i dagens samhälle. Det är de fenomen jag uppskattar väldigt mycket men får färre och färre upplevelser av. Vintrarna har förändrats radikalt sedan jag var barn och lekte i snön, byggde snögrottor, ljuslyktor, gick på tur på skidor, hade snöbollskrig, … Idag ligger eventuell snö kvar någon vecka sen smälter den bort i geggigt slask i värmen.

Mörker får man leta efter bland mängden av ljusföroreningar som täcker stora delar av landet. Ett rikt välfärdssamhälle ”måste” per definition ödsla elektriskt ljus omkring sig så vintergatan, norrskenet och stjärnhimlen fördunklas.

Jag tror inte att detta kommer att förändras om vi själva bestämmer, tvärtom kommer snöandet att minska, elektrisk belysning att öka eftersom människan inte verkar att klara av att minska in på sina uppnådda ”behov” av egen kraft.

I en klok tidskrift läste jag en krönika som förespråkade byte från glödlampor till LED-lampor. Det var ett givet ställningstagande för skribenten. MEN – det krönikören därefter skrev fick mig att sätta kaffet i halsen. Han menade på att den sparade el och den lägre kostnad för elen som hushållet vann kunde de istället lägga på ljusslingor och utomhusbelysning på tomten. Energiförbrukningen som ett nollsummespel. Så felaktigt tänkt enligt mitt sätt att se! Den minskade energianvändningen är bättre att fortsätta leva med, med tanke på att ett stort problem för världen är energiförsörjningen och energiproduktionen. Ett välfärdssamhälle som vårt skulle kunna gå i bräschen för minskat utnyttjade av (hushålls)elektricitet. Eller åtminstone stanna där vi nu befinner oss. Men då stannar tillväxten, BNP minskar, handeln och den årliga julförsäljningen stagnerar.

I mörka november besökte vi vänner som flyttat utanför storstadsregionerna och utanför de stora infrastrukturlederna – där fanns mörker utomhus. Så jag njöt trots att snön saknades! Men vi som älskar snö, kyla och mörker under vinterhalvåret kommer knappast att vinna gehör bland majoriteten. Snö, kyla och mörker blir en lyx som den som har råd åker till på vinterloven en vecka per år.

Det här tankarna är inget som jag reflekterar över på grund av klimatkrisen, tankarna har varit närvarande i mitt liv under väldigt många år. Redan som 15-åring stördes jag av mängden gatlyktor på landsbygden, tro det eller ej…


4 kommentarer

STILLA ADVENT — T U V U L L

Här delar jag ett blogginlägg av Tuvull att njuta av:

Ja, jag vet – den var redan, men jag hänger nu lite efter i min uppdatering här på bloggen för att det är mycket annat just nu som lite pockar på uppmärksamhet. Jobb och sådant där annat viktigt som har med livet att göra. Och naturligtvis. Bloggen är ju också livet – så envist som jag håller fast…

Läs hela inlägget, se alla bilder: STILLA ADVENT — T U V U L L


2 kommentarer

Tid för ljuslågor

Stilleben

Adventsljusstaken av terrakotta kom fram i år igen. Den fylldes med mossor, lavar, tallkottar och små röksvampar. Det är inte första gången men det brukar variera med annat naturinnehåll. Naturen är som alltid en stor inspirationskälla. Ljusmanschetterna är de fina gamla i mässing med vågad yta. På bordet lade jag en hemvävd duk från 40-talet, den typ som jag fått upp ögonen för och börjat tycka om.

Jag anar att det beror på att jag, när vi gått igenom efterlämnade inventarier efter mina föräldrar, har funnit hemvävda draperier, kuddvar, väggbonader i ylle och funnit dem vackra. Så kan föräldrars bortgång bli till något positivt, det ärvda gör att nya impulser dyker upp. Duken på bilden är dock secondhand-köpt, de ärvda föremålen finns kvar i det andra hemmet.

Nature morte


3 kommentarer

Adventskaffe

Det traditionella första-adventskaffet har gått av stapeln. Så trevligt det var och så roligt vi hade när vi förberedde med bak. Ugnen fick användas i skytteltrafik men i år var det ändå inte lika hetsigt som andra år.

Och ute låg snön som föll i fredags kvar. Det var kallt och vitt och på eftermiddag/kväll brann marschaller. Äntligen vinter i några dagar. Det är bara att njuta fullt ut.


9 kommentarer

Farstun – hur tänkte jag?

Farstun på övervåningen har ett fernissat grangolv som älskas. Fernissan var pigmenterad då den första gången ströks på omkring 1924 i samband med att en bostad för de åldrande föräldrarna inreddes här uppe med kök och kammare.

Från den övre farstun leder två enkla dörrar (se bild) in till vindkontoret som nu delats av till två. Innanför den vänstra bräddörren stod för länge sedan det väldiga saltkaret, ett laggkärl. Spåren av det syns på golvbrädorna inne i vindskontoret. Den andra bräddörren ledde till ett långsmalt förrådsutrymme precis som idag. Två spegeldörrar leder från farstun in till kök och kammare, se här.

År 2000 målades farstun om. En ljusgrå och lågmäld kulör valdes till väggarna, linoljefärg förvisso men ändå! Hur tänkte jag med den intetsägande färgsättningen här? Ljust och fräscht gällde inom inredningsvärlden redan då men min tillvaro brukar vara färgstarkare.

Originalfärgen, som kom fram då vi skrapade väggarna, hade blivit bra kulör anser jag idag. Några prickar sparades på fasat hörn. Kanske målas farstun än en gång i den kulören… Trappan blev i alla fall starkt röd och den håller än idag.

Före ommålningen hade hela farstun i två våningar den knallgröna 70-talsfärg som syns på bilden. Lite väl färgstarkt även för mig. Trappan var beigebrun. Fotot togs när huset var sommarhus, innan jag över huvud taget kände till att det existerade :-) Men vid flytten hit var färgsättningen just så. Det var förstås detta jag ville komma bort ifrån men tog i lite väl färgsvagt tycker jag idag.


2 kommentarer

Påminnelse om att tiden går

Idag kom en påminnelse från WordPress: jag har hållit igång bloggen i 11 år. Jaha…

Snöööööö

Det första inlägget handlade om snö och det fina med den. HÄR går det att läsa om min känsla för snö. Och uppfattningarna och upplevelserna håller i sig på samma sätt idag.


2 kommentarer

Jordbruk

Wow, en dag utan duggregn, utan dis, utan en gnutta sol, kompakt mulet precis hela dagen men med lagom temperatur. Dagen som vi väntat på kom äntligen igår, söndag.

Äntligen kunde kökslandet grävas om. Undrar just om vi fått vänta så här länge något tidigare år… En vecka till första advent! Förutom grävning i landet fick jag bort en del vissna blad i rabatter och vitlöksklyftorna kom i jorden och palsternackorna kom upp ur den. Gissa om det känns i kroppen att här grävts – det känns jättebra!

Där nere fortsätter daggmaskarna sin id, de var många som blev synliga vid grävningen. Snart nog hoppas jag att de måste ta sig djupare ner för att undvika tjälen, dessa små hjälpsamma nedbrytare och jordförbättrare.

DAGGMASKEN av Harry Martinson

Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull,
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd,
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.


Lämna en kommentar

De tunga draperingarnas tid

Får jag rekommendera en läsvärd faktabok om tiden före Ellen Keys och Carl Larssons genombrott med Skönhet för alla och Ett hem. Före den tid som förebådade funktionalismen och det avskalade, avmönstrade i inredningarna.

Boken beskriver en livs- och inredningsstil under de mörka färgernas tid, de tunga draperingarnas tid, mönstermängdernas tid, de polstrade möblernas tid, fileringens tid, eklekticismens tidevarv – ja allt det där vi tagit avstånd ifrån men som håller på att komma igen, kanske i en annan form. 1800-talets inredningar håller på att få en renässans.

Som alltid ser människor ner på det föregående århundradet när ett nytt bryter in. Under 1900-talet hamnade 1800-talet i bakvattnet, 1700-talet lyftes fram. Hur idéerna om 1900-talet ser ut om 30 år kan vi ana. Vi – som anser oss leva i den mest långt komna av världar.

Fröknarnas tid är läsvärd. Jag har många snörmakerier och band som vore roligt att få användning för, kanske blir det så någon gång…