Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Jag tittar rätt ofta på äldre fotografier. Det är ett bra sätt att förstå hur livet kunde gestalta sig för olika samhällsklasser förr. Nu delar jag med mig av två som jag nyligen fastnat för.

Familjen uppställd framför hövolmar och bostadshuset på landsbygden i Södermanland. Fotograf okänd. Ladugården, där kossor och häst(-ar) fanns, ligger utanför bild. Så här stora hövolmar (eller heter det höstackar?) har jag aldrig sett här i landet under min levnad men väl på resor till mer agrara länder. Höet förvarades så här då hölador saknades men hur i all världen byggdes de upp för att inte höet skulle förstöras av väta?

Här står en kvinna med sin dotter framför fallfärdig backstuga i Enskede, Stockholm, 1906. Foto Ivar Nilsson. Jag fann fotot här då jag sökte bilder på backstugor, en byggnadskategori som intresserar mig. Denna miljö finns inte kvar men kanhända är mangårdsbyggnaden (det man idag felaktigt ofta kallar torp) på översta bilden fortfarande bebott om det inte blivit fritidshus.


2 kommentarer

Loppmarknadsfynd

För 15 ynka kronor köpte jag linnelöparen Våga på loppis.  Någon ville inte ha den, lämnade in den och jag gjorde ett fint fynd. Nu har jag tre Våga-löpare med olika kulörer, en köpt till fyndpris :-)

Linnelöparna är formgivna av Ingela Berntsson för Växbo Lin och är väldigt lättsamma att sköta. Tvätta, häng upp för torkning. Eventuella veck försvinner om de sprayas med vatten, vill man ha dem helt släta så mangla dem då. Jag föredrar dem vågade.

 


2 kommentarer

Premiär för älskliga blommor

Min filtökenklocka, Cotyledon tomentosa, blommar för första gången. Jag är SÅ stolt. Det är en liten, söt växt med ljusgröna, mjuka, tjocka, lite klibbiga blad som påminner om trampdynor.  Väldigt vacker även när den inte blommar. En suckulent som klarar torka, som inte vill ha mycket vatten. Den står i ett österfönster i svala farstun.




Uppsala linneanska trädgårdar skriver också om filtökenklocka.


Lämna en kommentar

Att leva sig in i en annan tid

Novemberkvällen var fuktig och mörk. En svag, byig vind förde
med sig ett isigt duggregn, blåste ner röken från skorstenarna
i kyrkbyn och drev in på gårdar och gränder. Någon kom skyndande
in från uthuset och vädrade i förbifarten efter röklukten.
Han gick snabbt med huvudet vänt mot blåsten och höll på samma gång
utkik efter blänket från vattenpussarna på gården.

Åkrar, skogsbackar och upplysta stugfönster var insvepta i ett
drypande mörker. Bara mitt i byn var det ljusare. Trapplampan
vid andelshandeln lyste svagt upp butikens röda vägg och gula dörr
och fönstren på ömse sidor, där det stod några öppna påsar med
kaffe och risgryn. Tillsammans med de närmaste gårdsfönstren
kastade butikslampan en smula ljus över en stump av vägen och
kom till och med stenmuren kring begravningsplatsen att avteckna
sig i dunklet.

Så förlorade sig vägen i det svarta mörkret igen. Byn var tom
och tyst. Bara vindsuset hördes. Ibland vid en kraftigare by kom
ett sakta gnäll när andelshandelns lampa gungade till.

Från stationshållet kom ett sakta knastrande av steg. Ljudet
blev starkare, och snart dök gestalten av en man upp i ljuskretsen.
Han avtecknade sig klarare ju närmare andelshandeln han kom.
(…)
Han försvann i mörkret så småningom. Gestalten blev dunklare
och vagare tills den slutligen var helt osynlig. Knastret av stegen
avlägsnade sig och dog bort. Byn låg tyst och tom igen, och lampkupan
gnisslade sakta.

Med hjälp av en roman lever jag mig in i livet som var. Nu var det Finlands historia genom Väinö Linnas trilogi om en torparsläkt. Utsnittet är hämtat ur  Söner av ett folk.
Andra läromästare för att förstå något av en annan tid kan vara
Friluftsmuseer.
Hembygdsmuseer.
Facklitteratur i etnologi.
Äldre fotografier.

Men att hitta eller ta foton av det höstmörker som då rådde gick inte.
A C Hultgrens fotografi från  1915 av torpet Bäckstugan i Svinhults socken, Östergötland får illustrera texten.