Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Marsvår


Skogspromenad bland vårens första blåsippor.

Marssolen skapar de där typiska skarpa skuggorna av träd utan löv. Och vilken tur att det finns massa mossa i gräset hemmavid så det genast skimrar i grönt när snön smält bort.

 

Mot våren

Dagarna börjar bli längre, det är tydligt att
året har vänt.
Tänk, det enda som aldrig blir gammalt är sådant
som alltid har hänt.
Det enda som aldrig känns tjatigt är sådant man
alltid har känt.

Alf Henriksson, 1971


4 kommentarer

Arbetsbordet


Mitt arbetsbord har fungerat superbt sedan det placerades i ateljén 2001. Det är ett äldre gediget ekfanerat kontorsbord /190 x 80 cm/ på stålstativ, fyra ben av kvadratiska stålrör. Benen var trist kontorsgrå vid secondhand-inköpet men jag målade dem engelskt röda. Bordsskivan, som var lackad, slipades för hand med sandpapper och oljades därefter in med linolja. Den har oljats in några fler gånger sedan dess men långt ifrån varje år. En hurts på hjul från Norrgavel kompletterar arbetsbordet.

På större delen av bordsytan /120 x 80 cm/ har jag lagt en ljus tjock plast för att kunna rita och skissa på ett helt jämnt underlag. Ytan är lätt att hålla ren – blyerts och akvarellfärger torkas lätt av om så behövs. Det händer nu och då att Winsor & Newton-färgerna kommer fram, det är alltid lika roligt.

Det här återbruksinköpet är inte det vackraste jag har men kanske det som varit till allra störst nytta för mej. Vem gillar inte återbruk som är till stor nytta?


7 kommentarer

Vårdagjämningen


Igår rensade jag bort lite lövtäckning i rabatterna, men bara lite eftersom det är fortfarande kallt. Men de utblommade julhyacinterna från förra julen som jag satte ner i jorden förra våren har kommit upp rejält. Och tidlösans blad, som syns på bilden, hade kommit upp ovanför vintertäckningen och jag ville frigöra dem litegrann. Ni ser de gulgröna till höger – de var helt osynliga när jag började. Tidlösan är en rolig växt – bladen kommer tidigt och är förhållandevis stora. Så vissnar de ner på försommaren och först i augusti-september blommar de där knasiga växterna. Blommorna liknar krokusar men är det inte. Jag köpte ett par lökar ett år och de fick blomma liggande på ett vackert fat utan vatten. Sen fick de plats i kryddlandet och har förökat sig rejält. Tidlösorna är placerade så att de syns väl när man sitter på den karelska ”kaffedrickarbänken” som vi för övrigt invigde för säsongen nu i helgen. Än dröjer det tills det är dags att ta rensa bort all täckning och lägga på kompostjord.

Idag är det vårdagjämning.
Idag snöar det.


6 kommentarer

Tänkvärt om traditioner

Så sant som det var sagt! Hur mycket gillar jag inte det här sättet att teckna och dessutom komma med en sanningsenlig knorr. Bärnarp är så bra!


Jag menar att det här två tankesätten som blir synliga i strippen kan appliceras på en antikvarisk kontra en arkitektonisk syn på en gammal byggnad. Vilken restaureringsideologi man än följer är det är viktigt att inte förfela förvaltningen av vårt gamla byggnadsbestånd och bygga om ett hus till något det aldrig varit. Allt nytt är inte av ondo, allt gammalt är inte bra. Ett av mina första inlägg här på bloggen handlade om detta med en annan Bärnarp-strip som utgångspunkt. Svenskar är väldigt beroende av att tillhöra ”rätt” socioekonomiska grupp, av att följa trender, att inordna sig i mängden och det kan få trista konsekvenser även för för landets gamla byggnadsbestånd.

 


6 kommentarer

Tofsvipan är här


Igår morse, söndag, såg jag två tofsvipor gående på åkern. De var långt bort, jag satt i sängen med en kaffekopp men jag blev sprittande glad. Halvan såg inget just då. Senare hittade jag honom i annexet med kikaren i högsta hugg. Han kunde bekräfta att viporna verkligen var här! Senare under söndagens långpromenad hördes även lärkan högt i skyn – det är alltså VÅR!

Förutom en riktigt fin arbetsplats är annexet också en bra plats att titta på djur och landskapets årstidsväxlingar. Landsbygdsboende tilltalar mig.


Lämna en kommentar

Långsamt

En alltför sällan avlyssnad våglängd:
det långsamma.
Bli sittande en timme i någons kök,
vända än en gång på några få repliker,
blanknötta som gamla bordsknivar.
Ta först nästa buss, om någon alls.
Bli kvar i lommens rop, då bara ekot
återstår.

Alla dessa dagar när ingenting
slår ut i blom förrän nästa dag.
Då myrorna med sina långsamma,
tunna fötter är det enda som håller
länder samman och på plats.

Per Helge
ur ”I rågången

coffe-understands-elephant-journal-23-feb-2017
Från @elephantjournal 23 feb 2017