Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Oranieblom

Även i år blommar Oranieträdet. Detta äppelträd står närmast verandan och slår även ut i blom tidigast av alla. Ganska trevligt utblick kan jag tycka!

Det händer mycket nu. Blommor av varjehanda slag slår ut och blommar över och flyttfåglar återvänder. Näktergalen hördes i lördags, göken i går, måndag, och idag kom tornseglarna. Sicken lycka!


2 kommentarer

25-årig stenålderskvinna

Västernorrlands museum i Härnösand har reviderat sin permanenta forntidsutställning. Vi besökte den och jag tyckte om det jag såg. Se bara på hennes naturtrogna händer, en liten rispa vid långfingernageln som visar att hon arbetat – med jordbruk vill utställaren visa. Det går att läsa mycket mer om hennes levnadsförhållanden både på museet och på nätet. Och se bara den lilla ryggsäcken av rävskinn.

”För cirka 4 000 år sedan, under yngre stenåldern, dog en ung kvinna i Lagmansören i Medelpad. Hon blev ungefär 25 år gammal och fick en för tiden unik begravning i en stenkista nedgrävd i marken. Tillsammans med henne begravdes också ett barn i 7-årsåldern.”

Oskar Nilsson, modellmakare, arkeolog, konstnär och skulptör har rekonstruerat stenålderskvinnan. Helena Gjaerum har tillverkat de kläder som kvinnan från Lagmansören kan ha haft på sig. Stenålderskvinnan är det senaste tillskottet av människorekonstruktioner i Sverige. Utställningen på Västernorrlands museum på Murberget i Härnösand nyinvigdes i februari 2022.

Ett par andra silikonmänniskor som jag mött i Sverige ser ni här nedanför. Båda har Oskar Nilsson som upphovsman:

Den kristnade vikingakvinnan Kata bodde i Varnhem, en utgrävd gård med gårdskyrka alldeles intill nuvarande Varnhems kyrka. Silikonkvinnan finns på Västergötlands museum i Skara.

Den medeltida Bockstensmannen, både de fysiska resterna och silikonrekonstruktionen finns att beskåda på Hallands kulturhistoriska museum i Varbergs fästning. Han var svårfotograferad på grund av mycket skarp ljussättning.


2 kommentarer

Ljuset, det ljuset

Varje älskat föremål är centrum i ett paradis.

Det här ljuset har kommit och gått, det hårda kontrastrika ljuset i april. Jag älskar det! Men nu är det maj månads ”snällare” solljus med mindre skarpa skuggor eftersom grönskan mildrar solstrålarna. Så vackert båda två, årstidernas växlingar vill jag inte vara utan!!!


3 kommentarer

Välkommet regn

Naturen sköljs ren av ett lätt vårregn. Allt känns så nytt, grönskan är ännu ovanlig och långt ifrån självklar, den harvade jorden är ett under. Så här har det känts i många år nu – ändå är känslan lika obetalbar varje år.

När skogens enar stå i rök,
tar häggen floret på,
då visslar svala, ropar gök
att jag må linet så.

Visa i enskogen av Erik Axel Karlfeldt


6 kommentarer

Inga VITvaror i köket

Svart spis med järnplattor och varmluftsugn ville vi ha. Vitt hade blivit för vitt!!!? Och rostfritt hade också bangat ur tyckte jag.  Och när man som vi har begränsad yta, är det bäst med ugn och elspis i en och samma enhet.

Vi valde en emaljerad spis med gamla sortens järnplattor tillverkad av ett finskt företag, avsedd för den norska marknaden och importerad till Sverige speciellt för mitt Universum. I vårt avlånga land fanns denna finska spis enbart med glashäll och det ville vi inte ha, därför att vi vet med oss att vi kokar över då och då och då rinner överkoket nerför spisens sidor. Det är inte ok, det ger så mycket extrajobb. Induktionshäll valde vi bort för att slippa köpa nya kastruller och för att även den utseendemässigt blir lite främmande med sin plana häll.  Spisar med järnplattor har dessutom en försänkning som samlar upp överkoket. Järnplattorna ger också en robust känsla som vi tycker passar vårt Universum. Trendkänsligt, inte alls… 

Vedspis samt elspis och ingen spisfläkt – enbart spiskåpa med imkanal (som inte syns på fotot)

Spishöjden är anpassad till järnspisen från Näfveqvarn. Vi skruvade in de inställbara fötterna maximalt på nya spisen och då stämde höjden med den låga vedspisen. Mrs Universum hade förstås kollat de här möjligheterna innan valet av spis var avklarat. Att spisen är 85 cm hög, alltså 5 cm lägre än dagens norm agör ingenting, då ser man bara bättre då man rör i kastrullerna.

Det blev alltså helt annorlunda i köket jämfört med tidigare då en bänkspis stod ovanpå vedspisen. Då vi valde spis fanns även en Husqvarna  i svart emalj att köpa. Den hade många mässingsdetaljer som inte stämde överens med tankarna om köket i övrigt. Därför var den inte aktuell.

Spisfläkt slipper vi eftersom självdraget via imkanalen fungerar bra uti den nya spiskåpan.

Micron är placerad i ett av bänkskåpen bakom en pärlspontlucka. Den används inte ofta.

Kylskåp/frys skulle integreras så långt som möjligt utan att döljas bakom luckor. Det fick bli ett kylskåp med liten frys nertill. En 4 mm tunn fanérskiva klämdes fast på dörrarna med lister och oljelaserades lika övriga köksinredningen. Kanske bör jag nämna att i huset där tvättstugan finns, står en frysbox i ett kallutrymme. Detta funkar bra för livet i Universumet.

Kyl/frys längst till höger. Till vänster om detta ett utdragbart skafferi.

Mitt Universum är ett månghussystem där varje hus har en funktion även om funktionen idag inte alltid är lika den ursprungliga. Jag vill nyttja ekonomibyggnaderna, ge dem fortsatt funktion, därför att uthus lever farligt i vår tid. Universumets boyta i bostadshuset är inte stor med dagens mått mätt. Men varför kan inte tv:n stå i ett separat litet hus (det är väldigt drastiskt men då väljer man att gå dit och titta – inte av slentrian slå på då man går förbi apparaten), tvättstugan behöver inte finnas i samma hus som man bor i, arbetsplats kan inordnas i ett uthus osv. Gästerna kan bo i ett ombyggt uthus – vi har ibland långväga gäster som bor flera dagar hos oss, då är det skönt för både oss och dem att kunna dra sig undan lite avskilt. Gårdstunet, gårdsplanen, blir mer levande då uthusen används ofta.

Vi har valt att leva så istället för att bygga till bostadshuset…


Lämna en kommentar

Staga upp och förstärka timmer

Under ett besök i den lilla museigården Långmaren i Södermanland, såg jag den här lösningen att staga upp och stabilisera en timrad mellanvägg i den gamla ladugården.

I Lärobok för timmermän från 1920 finns en likartad teknisk lösning för att styva upp och förstärka nya, klena stockar avsedda att användas i en ny vägg. Timringskonsten var på upphällningen då boken kom ut och virket användes som bjälke med många järnbultar i. Ändå intressant att läsa detta i den lärobok som hörde gården till långt före vår tid här.


Lämna en kommentar

Lera som byggnadsmaterial

Den här artikeln kom i dagen då vindskontorets prylar sorterades.

Detta var första gången jag läste om en nutida användning av lerklining i ett privat hus. Blev så imponerad och fascinerad att jag skrev ut artikeln från lokaltidningen på nätet, den inspirerade mig mycket. Idag är lerklining av innerväggar ett vanligt sätt att täta timmerhus igen. Några år senare, 2005, satte vi igång med köket och då fann vi att kalkputs använts istället för lera som tätning av det stående timret. Självfallet knackade vi inte bort kalkbruket utan lagade bara sprickorna med nytt kalkbruk.

Jag undrar hur det gick med lerkliningen i artikeln eftersom jag får uppfattningen att den användes utomhus på fasaden.

Hus byggda av lera, adobe, är inget märkligt i andra delar av världen.


6 kommentarer

Vi räddade en ödegård

”Min andra bror och jag har skojat lite om hur det skulle vara att som tjej följa med S. hem. – Tänk er bara – långt iväg utanför stan, bort ut i mörkret, ingen toalett – jo utedass – endast kallvatten. Senaste åren har han inte ens haft vatten i huset alls förresten.

Och huset sen – med ett golv som lutar och är snett, och allt är helt autentiskt sen 1900-talets början. -Ja, den tjejen finns väl inte!”

Det där var delar av ett tal som hölls på vår bröllopsfest. Det var inte många i min mans släkt som tyckte gamla hus var något att satsa på, inställningen var njugg. Men så tyckte inte vi som kamperat ihop i huset rätt länge nu. Vi såg potentialen som man brukar säga. Vi vill att det ska märkas att vi bor på en gammal bondgård, gården får inte bli ”stylish”. Vad ”modernt” levnadssätt innebär kan verkligen diskuteras… Flera inställningar i samhället har förändrats bara under vår tid här på gården – till fördel för vårt sätt att leva.

Att vara själsfränder, att ha samma värdegrund, är viktigt och något att vara tacksam över. Här kommer en bautalång serie foton från Universumet, bilder som finns på bloggen sedan tidigare:


1 kommentar

Vårjobb

Gödsla rabatter och land. Sen köra ut kompostjord och toppdressa landen. Det hör våren till – har kört ut åtminstone nio skottkärror med härlig jord.

Och äntligen har jag fått som jag önskat – en vedtrave närmare kaminen i huset. Den här kom till vid magasinsgaveln. Det blev fullt i vedboden. Travad ved är verkligen vackert!


Lämna en kommentar

Grepplister

En av de saker jag är mest nöjd med i köket är de grepplister som finns på varje lucka och låda, alltså både horisontellt och vertikalt placerade. De horisontella grepplisterna på lådorna var givna eftersom jag älskar funkisköken från 40- och 50-talen där de är vanliga. Då oftast i trä på en målad lådfront. Men hur skulle beslagen på skåpluckorna se ut – både på bänk- och överskåp – det visste jag inte när finsnickarna började platsbygga köket. Till sist dök den geniala idén upp – att sätta vertikala grepplister längs hela luckans höjd och sedan måla allt i samma ockrafärgade oljelasyr. Listerna är djupa nog att lätta att greppa tag i, samtliga är fasade 30 grader i båda ändarna. Så blev det och jag är väldans nöjd.

Nu hittar jag samma idé hos Bucks and Spurs. Ett striktare kök än mitt lantliga men så praktiskt det är med grepplister både i horisontellt och vertikalt läge.