Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Vävd vägg

Sån´t besvär det har varit att hitta beslag till glasväggen i badrummet. Nämnde tidigare om kvalen. Jag har fortfarande inte lyckats hitta rätt delar med likadan ytbehandling. Vill inte fästa glaset i taket av träullit. Därför fick det bli så här så länge – en plastmatta delar av duschhörnan. Med vit björntråd sydde jag en kanal upptill. Mattan är designad av Lisa Johansson och heter Tribus guld, den här är 70 x 200 cm. I verkligheten glittrar den verkligen i guld, silver och kopparfärg. Det är riktigt häftigt. Den kom två dagar efter jag kom på idén och gjort beställningen – rent beundransvärt.
bad4
bad3
Speglar, toapappershållare och krokar är på plats.
bad1
Nu är badrummet invigt. När jag finner de rätta beslagen med den rätta ytbehandlingen är det bara att byta ut mattan mot det härdade råglas jag bestämt mig för.
bad2
Badrummet går i gula toner med vit mosaik.


3 kommentarer

Stjärnklart

adventsstjarna5
adventsstjarna2
adventsstjarna4
Visst fick jag upp adventsstjärnan i ateljén till advent. Det är otroligt stämningsfullt med en vikt pappersstjärna vare sig det är dagsljus eller elljus som får den att tindra. Nu kan jag visa bilder eftersom datorn kommit tillbaka från ”datordoktorn”. Men visst är det rätt skönt att leva utanför den digitala världen emellanåt kan jag dock tycka. Eller hur?


Lämna en kommentar

På reparation

felfelfel
Det är problem med min fasta dator.
Det är inget vidare.
Alls.
Har inget som helst förtroende för Microsoft Edge.
Som installerar sig själv utan min tillåtelse och orsakar stora driftstörningar för mig.

Men första advent blev i alla fall lugn och skön med adventskaffebjudning även i år.


3 kommentarer

Nöta på gårdstunet

Vi har alltså beslutat oss att leva våra liv med många gamla hus, ett levnadssätt som var så vanligt på landsbygden förr. Bostadshuset från 1910 vill vi inte bygga till och jag vill att gården fortsatt ska upplevas som en bondgård, som det småbruk det en gång var. Som exempel står trädgårdsmöblerna på marken.

Jag har valt att bygga till det separata huset som är tvättstugan/bykstugan samt drängkammare, med det som nu kallas annexet. Byggnaden förlängdes men taknockarna har inte samma höjd. Det skulle bli för ordningsamt och enhetligt med magasinet som ligger mitt emot. Här på gården har byggts till allt eftersom och att få två ”flygelbyggnader” med samma volym och höjd vore alltför mycket en blinkning till en herrgårdsanläggning.

För att komma till annexet med badrum (wc/d finns i bostadshuset), textilkammare och arbetsrum går vi över gårdstunet. I ur och skur. Och jag älskar det!
utsikt från annexet
När man sticker ut huvudet genom dörren till nya annexet har man den här vyn, en ny synvinkel på sädesmagasinet. Inte alls oangenämt. Magasinet byggdes 1924 eller strax efter, tegeltaket är aldrig omlagt. Underlaget är brädor på förvandring och nocktegel har aldrig funnits. Vi är väldigt kära i de gamla byggnaderna OCH byggteknikerna!

Oisolerade uthus kan användas till många olika saker. T ex för

nail torka tvätt på lina vintertid eller regniga sommardagar
nail sommarkalas och fler kalas
nail förvaring  av redskap och annat
nail vinterförvaring av trädgårdsmöbler
nail hängande förvaring av trasmattor

.


6 kommentarer

Sent i november

nyakers
December närmar sig med stormsteg, pepparkakeätandet har börjat. Igår, söndag, räfsade vi löv. Ovanligt sent och ovanligt blött eftersom en omgång snö har täckt marken och sen smält. Det gör det lite besvärligare att räfsa och den dra bort löven till lövkomposten. Vinbärsbuskarna förnyas. Kökslandet är rensat. Jag fick även ner några lökar i perennträdgården. Marken här runt om plöjs just nu och den fårade jorden är så vacker.

I veckan gick jag på en föreläsning om gårds- och torpforskning och för övrigt strular min dator och det är aldrig kul. Igår kväll hittade jag den här dikten när jag letade efter en annan i min lyrikhylla.

 

Minnets åkrar

Från huset ser jag åkrar och fält, i alla väderstreck. Jag känner bönderna som brukar dem, Deras föregångare träffade jag aldrig, men historierna om dem har jag hört. Längre bakåt i tiden tystnar också berättelserna, kvar blir enstaka namn. Borta är likaså böndernas hustrur, deras barn, deras pigor och drängar, deras djur. Allt deras tal och alla deras tankar har försvunnit, sjunkit ner i mörker och mull.

Ur åkern återvänder från gång till annan de gamla, för längesedan använda redskapen. Stenyxor vänds upp av harv och plog i större mängd än på andra ställen i trakten.

Om alla de bönder som under femtio sekel odlat dessa åkrar och fält samlades, på en och samma gång, hos dagens gårdsbrukare! Inget hus vore stort nog, de finge trängas på någons gårdsplan. I sina högst olika klädedräkter skulle de stå där och glo på varandra, och frånsprungna för längesedan av sin egen tids språk och skulle de flesta inte kunna förstå vad de andra sa.

Men om de ställde upp sig i rad, efter ålder, då skulle talet löpa, från den förste till den andre, från honom till den tredje och så vidare, och så kunde de berätta sina historier från den ena änden till den andra av den långa kedjan av människor. Den allra äldste bondens historia skulle låta helt annorlunda i den nu levande bondens mun, men det vore ändå samma berättelse.

Så har minnet vandrat sina vägar genom den långa raden av mänskliga kärl, och kanske bevarar dagens historier ännu rester av de allra äldsta böndernas hågkomster.

Jorden är den samma.

Ur RASP av Per Helge


9 kommentarer

Kultföremål

Här på gården finns en mindre samling med kultiga bondkepsar. Okej, det är inte bara en samling utan de är bruksföremål som används.
kult2
De här två har solskyddande transparenta plastskärmar. De är grymt coola :-)
kult1
I samlingen saknas Föreningssparbankens gulgröna keps.

ESAB-keps som jag använde vid rödfärgsmålning fick ett bestående minne kvar.

Nå, ska de här godingarna få en plats i textilkammaren?  ;-)