Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Utsmyckning

Att göra fint för sin egen skull, utan tanke på att andra ska kunna njuta av det vackra… det kan tyckas lite bortkastat och ensamt. Samtidigt är det tillfredsställande och helt nödvändigt att göra vackert enbart för sin egen skull. Behovet av skönhet kan knappast stillas eller någonsin bli helt tillfredsställt… Men visst är det underbart när man är flera som kan njuta skönhet tillsammans!

Längta framåt eller minnas bakåt…

Sommaren 2020 blev midsommar något åt det hållet – inte mycket till majande förutom grönskimrande björklöv, buketter med ängsblommor och nystädat hem. Jul- och påskhelgerna är enklare att få till det koseligt inomhus. Många att sakerna finns redan hemma (åtminstone är det så här) och kan plockas fram men till midsommar ska mesta utsmyckningen plockas i naturen och är förgänglig…

Människans behov av skönhet tar aldrig slut. Att se hur man traditionellt smyckat sig själv, sina kläder, sina tillbehör, redskap, sitt hem upphör aldrig att fascinera. Behov av skönhet i en eller annan form har alltid funnits sedan urminnes tid. Det hävdas ibland att de är en kvinnlig egenskap att utsmycka. Det tror jag inte på men kanske har samhällsnormen varit så´n att kvinnor ofta smyckat hemmet, den miljö som legat närmast.

Tänk också på alla vackra landskap som formades av mulbetande djur och de människor som tillsammans samlade in vinterfoder till djuren. Inte tänkte de på att göra snyggt – de tänkte på sin överlevnad. Men ett bruksföremål som en räfsa kunde snidas, snirklas och målas bara för att behaga ögat.

Så – varför skulle inte jag plocka in en vas med vallmoblommor om de så bara står över dagen…


2 kommentarer

Läderolja

En av många semestersysslor i år blev att ta itu med med det jag tänkt sååå länge: smörja in några av de äldre böcker i helskinn som finns kvar efter för länge sedan döda släktingar. För många år sedan köpte jag läderolja för just detta ändamål. Det blev tre böcker i denna första omgång – jag vill utvärdera resultatet av inventarievården efter några månader.

Översta bilden visar bokpärmarna före insmörjning, den andra och tredje efter. Nu först kan man läsa boktiteln på ryggen: M. LUTHERI POSTILLA. Postillan är tryckt 1844 och utan stort ekonomiskt värde men väl ett högt affektionsvärde.

Med sirlig handstil står på insida pärmen vem boken en gång tillhörde.


Lämna en kommentar

Älskade barndomshem

Erik Axel Karlfeldts barndomshem i Karlbo, Dalarna, gick ur familjens ägo då Karlfeldt var 18 år. Han valde senare i livet att köpa gården Sångs i Sjugare by i Leksands kommun för sommarbruk. Men 1967 kom gården i Karlbo åter i släktens ägo när Karlfeldts yngste son, Sune, tillsammans med sin hustru, köpte den. 1984 förvärvades gården av Avesta kommun.

Selma Lagerlöf köpte tillbaka sitt barndomshem Mårbacka som gick ur släktens ägo då hon var 31 år gammal. 1907 köpte Selma tillbaka sin älskade gård. Hon lät senare bygga om den i stor omfattning. En stiftelse driver minnesgården.

Båda dessa Nobelpristagare i litteratur älskade sina barndomshem och tog illa vid sig när de upphörde som släktgårdar. De visste var de hade sina rötter. Jag tänker också på Astrid Lindgren som tillsammans med sin bror Gunnar köpte tillbaka barndomshemmet, återköpte många inventarier och beskrev sitt barndomshem i boken Mitt barndomshem Näs.


3 kommentarer

Väggbonader

Jag har länge haft funderingar på vart jag ska hänga upp de fina gamla broderade bonaderna som finns här. Ett par finns här sedan förr, de andra har jag köpt in. De fria väggytorna är inte så stora men slutligen samlades fyra av dem på trappväggen till övervåningen. Jag är nöjd, ser dem dagligen och kan fundera över de budskap de ger!

Denna väggbonad fanns i huset då jag flyttade hit – jugendvackert broderad på linneväv. Breda fållar sydda med hålsöm. Nä, jag har inte vokabulär för att beskriva vad detta sätt att fålla kallas. Fin är den trots viss solblekning.

Väggbonad broderad med vitt garn på färgstark bomullsväv. Fåll med hålsöm Minnet är lite diffust men jag tror att denna bonad också fanns nerstoppad bland de textilier som följde med huset.

Den här välgjorda bonaden är den senast införskaffade. Färgglatt broderad på lite grov linneväv med liten fåll.

Den här köpte jag second hand för flera år sedan. 40 kronor – kunde inte låta bli fastän jag inte fastnade direkt för den. Andas 1940-tal med sina murriga färger och med ett bomullsband fastsytt runt om. Broderad på bomullsväv. Det är den bonad som fått hårdaste behandlingen i tvätten, jag ser hur brodertrådarna tufsats till – det var inte jag ;-)

Här hänger de nu tillsammans och gläder trappvandrarna. De hänger så att de aldrig blir solbelysta och bleks snabbt av den anledningen.


6 kommentarer

Sommarkänslor

För mig ger den här bilden en typisk sommarkänsla. Halvt nerdragna rullgardiner så att en del av utevärmen inte når in. Samtidigt förhindrar rullgardinerna solblekning av textilier.

En annan sommarkänsla är att befinna sig utomhus och genom ett öppet fönster höra någon som håller på med handdiska och ljudet av porslin och bestick som klirrar mot varandra. Får ni sommarstämning av något speciellt?


1 kommentar

Gräs blir hö

årets slåtter här på gården är avklarad. ”Halvan” slog med en gammal lie som funnits här på gården sen urminnes tid. Jag använde en ny vars orv syns i bakgrunden på mittre bilden. Där syns även en hink med vatten vari brynstenen doppas när liebladen bryns någon gång nu och då. Slipa på slipsten är det första man börjar med när slåttern börjar, sen räcker det med att bryna med den hömängd vi har att ta hand om. Liebladets fäste är handsmitt på den äldre lien, en träkil gör att det inte rör sig när lien används. På senare tid har någon pillat in en spårskruv i mellanrummet för att staga upp ytterligare då liebladet antagligen inte låg fast tillräckligt. Detta är årsringar som man talar om inom byggnadsvården/restaurering av byggnader. Tycker det är lite gulligt.

Vi kan ju säga att ingen på mils omkrets ”klipper gräs” på det här sättet. Men tro inte att vi har ”tomtar på loftet” när vi slår gräs med lie, vi har djupa tankar om vad denna skötsel av gården får för konsekvenser över tid.

Det pausas och dricks en hel del kallt vatten under slåttannan då vädret har varit så varmt som detta år.

Här ligger gräset och torkar för att bli hö. Det är hopräfsat i en lång korv. I år var det lämpligt väder att låta höet ligga och torka ett par dagar på marken med uppfluffning en till två gånger under tiden.


4 kommentarer

Sommarmatta

Den här trasmattan kom in till midsommar. En sval, ljusblå matta vävd i tuskaft. Av Mrs Universum för länge sedan. Den har jag använt i flera boenden men nu ligger den nytvättad här och luktar såpa. I den finns många invävda minnen.

Jag gillar trasmattor som inte är har helt symmetrisk randning, som inte har infärgade trasor utan det märks när en sorts tyg tagit slut och måste ersättas med något snarliknande. Precis så där som kvinnor vävde egna trasmattor en gång i tiden.

Trasmattan

Böjd över trasmattan följde den åldrande damen
vårarnas skimrande mönster och livets tråd.
Här hennes randiga förklä från Ekmans regering,
här Tutanchamon-blusen från Brantings år.
Knallröda jackan från tiden för El Alamein,
murriga kjolen från Poukkas tid eller Volchovs,
brokiga scarfen från Balbos atlantiska dagar,
gröna kasacken från mau-mau-krigets epok.
Solstrimman spelade in över strimmig väv
där färgerna brann i det gångnas fragment som skon
sakkunnigt pekade ut för förströdda barnbarn.

Alf Henriksson


2 kommentarer

Kökssoffa

Yes, nu ska den här kökssoffan få komma in i huset. Äntligen ska ”Halvan” få möjlighet, att likt Kronblom, få ta en tupplur på sofflocket. Det har varit hans önskan länge nu. Soffan är tänkt att stå i köket på övervåningen.

Vi krånglade fram den sent igår kväll ur logen. En första rengöring gjordes med tryckluft – den var bemängd med spindelnät, löv och annat skräp. Och det möss samlat för vintern låg på locket.

Tryckluft sent igår. Idag blir det rengöring med såpvatten och borste. Det kommer att bli bra.

Sofflocket, som står där mot magasinsväggen, blir en större operation med ny textil som klädsel och ny stoppning under det. Detta kan jag inte tro blir klart idag. Men det är på gång. Härligt!


Lämna en kommentar

Buxbom

Buxbom-klotet har friserats med häcksax och finputsning med sekatören.

En ”buxbomhäck” vid drängkammaren ramar delvis in det tvådelade kryddlandet. Alla plantor till denna inramning härstammar från klotet. Allt eftersom jag ansat klotet har jag tagit skott som drivits upp. Även här gick häcksaxen fram som alla tidigare år. Först lades plast ut för att fånga upp klippet.

Personligen gillar jag den oklippta buxbomen bäst, ljusgröna blad, lite ostyrigare utseende. När skotten väl klippts blir ytan rätt snart brunare och tar tid på sig att grönska till.

Men nu är det ett MÅSTE att klippa min buxbom. Förra året upptäckte jag att några av de nya bladskotten kupat sig och att vitt ”dun” fanns där. Kom fram till att det var buxbombladloppa som gjort sig hemmastadd. Det var ju inget vidare så nu får ”häcken” behandling mot detta. Klippa bort årsskotten är nu väldigt viktigt och både före samt efter sprayas en blandning med vatten + såpa +lite T-röd på. Tur att det inte är en fruktad svampsjukdom och tur jag inte har många, långa meter buxbomhäck!


Lämna en kommentar

Nästan midnattssol

Detta rum var det första vi tog tag i, målade och tapetserade efter flytten hit. Här gjordes de första lärospånen i att pappspänna väggar. Tänk så länge sen. Så nyfiket vi arbetade, så lite det fanns att läsa om sånt arbete då.

Nu i slutet av juni lyser solen långt in i sovrummet, det blir nästan midnattssol här. Den här bilden är tagen strax före 23 härom kvällen. Det är som i ”Norrland” det där ljuset, de där ljusa nätterna.


Lämna en kommentar

Mälarvy

Söndagens cykelutflykt gick till finaste fornborgen med utsikt över Mälaren. När cyklarna parkerats återstår en mycket vacker vandring genom hällmarksskog. Tallar, lavar, blåbärs- och lingonris, stensöta och en hel del annat blandas till en perfekt enhet. Medhavd matsäck gör utflykten till en väldigt njutbar stund. Det här tar vi oss för några gånger per år.

Första gången vi åt här minns jag mycket väl. Det var en lördag i juli, precis före semestern, jag jobbade intensivt för att hinna färdigt ett större projekt. Till sist knackade ”Halvan” på i ateljén och sa att nu gör vi en utflykt med mat. Han hade ordnat en mycket god pastasallad och förde mig till fornborgen där vi åt den medhavda middagen. Himlafint!