Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Rött – nytt och nött

Jag tog ett par halvdagar sista semesterveckan för att rödfärga delar av ekonomibyggnaderna. Att måla någon eller några få fasader varje år gör inte arbetet med målning betungande alls.


Sädesmagasinets baksida ovan blev rödare, likaså tvättstugan/drängkammarens baksida (inte på bild).


Mjölkrummets ena knut har haft vita knutbrädor till nu. Andra sidan byttes långt tidigare. Nu byttes även denna knut ut och rödfärgades precis som mjölkrummets framsida. De andra sidorna målades för ett par år sedan.

Har grubblat över om jag bestämt rätt som tagit bort de vita knutarna på magasin och drängkammare. Alla har de varit vita enligt gamla foton. Att färga dem röda är att göra gården ”aendnu gamblare”. Så bestämde jag för ett antal år sedan – föll för den rådande trenden inom byggnadsvården. Och visst, upplevelsen av gårdsbildningen är enhetligare. Likväl är det inte ursprungligt.
Med bestämdhet vet jag dock att fönsterbågarna inte ska målas ockragula, det blir för mycket 1700-talsfärgsättning på en nationalromantisk bondgård från 1910 ;-)  Nog finns det en tendens till antikisering inom byggnadsvården kan jag tycka. Själv är jag oerhört glad över att vackra kilsågade och såpskurade golv inte är allenarådande i alla möjliga miljöer utan att t ex gamla linoleummattor verkar få genomslag och därmed bevaras.


Sen var det detta med ladugårdsgaveln…  Eftersom jag har viss tveksamhet inför det alltför ”perfekta”, det helt nymålade, något där allt är likartat, har jag väntat och funderat med att måla gaveln ända sedan den röda plåten togs bort långt innan jag började blogga.  Bestämde mig för att stega upp på mjölkrummets tak och bara måla vindskivorna rödare. De är breda eftersom vasstaket ligger kvar under lerteglen. I samma veva sågade Halvan av en ekgren som hängde ner på teglet samt bytte ut trasiga tegelpannor på ladugårdstaket


Här har jag prövat lite duttvis för att se effekten och för att se om jag skulle nå hela vägen upp till nock utan en stege på lutande mjölkrumstaket.


Jag nådde ända upp men för säkerhets skull tog jag en liten burk färg ifall jag skulle spilla ut.


Klart. Jag ser skillnaden man antagligen inte så många fler. Och nej, gavelbrädorna får anstå. Den ljusaste av dem är en bräda av lövträ. Färgen på gavelröster med stor sannolikhet är målad på 50-talet.


Så plockade jag in en bukett i varma färger. Rött är skönt!


4 kommentarer

Konstkort

Vad gör man med alla sina samlade vykort med konst? Jag har dem i vackra kartonger men det blir ju sällan eller aldrig att jag tittar på dem. Många av korten har mina inneboende minnen.

Nu har jag bestämt att göra ett collage med en bråkdel av dem. Tänkte använda en tjock kartong som underlag men är osäker på vad jag ska fästa dem med utan att förstöra dem. Har köpt omflyttningsbart/avtagbart 3M spraylim men vågar knappt pröva. Vad händer efter några månader? Sitter de fast för evigt då?  Vill ju kunna ta bort korten efter lång tid och arrangera om med andra i samlingen.


3 kommentarer

Växtkraft


↑ 6 juni mot väster. Nysått i kökslandet. Ovanligt sent.

↑ 27 juli mot väster.

↑ 27 juli mot öster.
Hemkomna från semestern. Ruccolan och plocksallaten har växt sig för stora, tas bort och sås igen. Rädisorna hann vi äta upp före semestern.

↑ 16 aug mot väster. Framför kameran står solrosorna höööga. Dahliorna är gömda bakom rosenskära och tandpetarsilja. Det är ett litet men härligt köksland som får hönsgödsel och kompostjord före sådd, senare gräsklipp och guldvatten.


5 kommentarer

Att leva med självdrag

Här i huset finns ingen mekanisk ventilation så luftombytet sker som det gjort sedan huset byggdes, dvs med självdrag. Bor man som vi i ett hus med självdrag gäller det att nyttja de ventilationsmöjligheter som ges när värmen ökar under sommaren. Imkanaler från de båda köken, kakelugnens spjäll tillsammans med kakelugnsluckan, rullgardiner samt att öppna fönstren i olika grad är det vi har att reglera temperaturen med. Jag är så lyckligt lottad att Halvan gillar att gå runt och reglera öppningarna om han är hemmavid, ibland vartefter solen rör sig. Ett silande korsdrag mellan bottenvåning och övervåning är ofta av godo.


I båda köken, både på bottenvåningen och övervåningen, finns gamla myggfönster som vi sätter in när sommarvärmen börjar bli kännbar.

Med den här varianten skruvas en båge med myggnät i ena posten med gångjärn och fästs med hake i den andra posten. Det sitter där under lång tid. Fönstrets öppningsgrad kan varieras och har man bara en liten glipa öppen fästs bågen med en lös hasp bockad av en järntråd. En vinkork håller fönstret i detta läge. Öppningsgraden kan ställas upp helt med de på ytterbågen monterade stormhasparna.



I sovrummet har vi en annan lösning med ett nytillverkat myggfönster. Det används särskilt under mörka, varma kvällar då läslampan lyser och drar till sig insekter. Detta myggfönster placeras i ytterbågens fals och kläms på plats av ytterbågen med hjälp av ett snöre vilket ger fast öppningsgrad. Lite provisoriskt med snöre än så länge. (Lösningen är hämtad från ett funkishus med utåtgående fönster där en stormhasp finns monterad på utsida karm med märla i fönsterbågens nedre del och när myggfönstret sätts på plats i ytterbågens fals och hakas det fast med en läderögla i fönsterlåset på karmen.)

Hur svårt är det inte att förklara fönsterbeslagning? – men det jag vill ha sagt är att här finns två typer av myggfönster – en sort som placeras fast på insidan av fönstret och en annan på utsidan. Hur gör ni?


Så här charmigt står fönstren på glänt om myggfönster inte används. Älskar de hemmagjorda trådhakarna gjorda för länge sedan. De finns med olika längd. När innanfönstren åker ut på försommaren plockas de där hakarna och vinkorkarna fram – då är det sommar :-)


1 kommentar

Hamling – jobb som inte tar slut


Det är några år sedan gårdsalmen här i Universumet hamlades nu. Almen växer rätt bra och kronan blir naturligt klotlik.




Det var dags att hamla igen och den 7 juli. Sekatör, grensax och liten bågsåg använde vi.


Så blev det. Ganska tufft tycker jag. Nu ger den ingen skugga ett tag framöver.


En månad senare, den 11 augusti, är den ännu tuffare med gröna tofsar i topparna som växt till sig.



Så här gjorde man förr i hagar för att få foder till djuren. Det var naturlig landskapsvård, det.
Så annorlunda landskapet var då, så vackert och delvis kalt. Vackrare än nu kan jag tycka, lövmassorna nästan kväver upplevelsen av ett landskap.

Mer om hamlingar.