Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Isigt

Halkan slog till rejält. Gårdsplanen är som en isbana.

Förutom att sanda vissa stråk så kom sparkarna fram. Det var länge sedan de kom ut i friska luften. Trevligt att de kan göra nytta igen.

Annonser


Lämna en kommentar

Vad är tid?

Tiden existerar inte i sig själv
men från tingen
kommer en förnimmelse
av vad som har tilldragit sig
i det förgångna,
vad som händer nu
och vad som sedan ska följa.

Lucretius, ca 99 – 55 f Kr

Modeller av landskap är många gånger en bra beskrivning av en verklighet som var. Var annars kan man se hur åkerbruket förr såg ut med till exempel hövolmar eller skylar i mängd och hägnader. Idag finns i Sverige mest täckdikade monokulturer. Den här modellen är större än utsnittet på fotot visar och finns på Upplandsmuseet i Uppsala och i den fastnar jag lätt.


Lämna en kommentar

Sommarstugor om vintern

Soluret på den ännu obefolkade sommarstugetomten visar sen,
tvekande vår. I skogskanten pågår ett bra program, det heter Saven
stiger, och förutom träden medverkar också bland andra en större
hackspett, två rödvingetrastar och ett oräkneligt antal rödmyror.
Det är en dokumentär, alla föreställer sig själva. Tidsöverdrag är
fullt tänkbart, rentav kraftigt sådant. Mera avlägsna nyheter utgår i
så fall och sänds vid ett senare tillfälle.

Per Helge

Några vinterstugor lever ensamma i snön. De är små, vackra och ömsint skötta. De är självbyggen och uppfördes av en arbetande befolkning under en helt annan tid än nu. Hit flyttade man på sommaren, bil hade man inte, cykel var gängse fordon. Utsikten på andra sidan är hänförande. Stugorna väntar på sommaren och sina ägare. Hur länge de blir kvar vet jag inte, det handlar om kommunens detaljplanearbete.


6 kommentarer

Lagningsaktivist, javisst

Korgen med apelsiner och egna äpplen är gammal, den har blivit kvar efter Agnes och David. Älskar patinan där lagningen av bärhandtaget ingår. Förmodligen är det David som fäst en läderrem runt handtaget och under hela korgbottnen och stiftat fast remmen. Allt för att förstärka och öka möjligheten att bära tungt.

Själv lagade jag ett annat korghandtag som jag slog halvslag om med hampasnöre. Och en mattpiska lagades på samma sätt. Patina och det nötta använda håller på att bli ”fint” igen. Jag stoppar stickade vantar, strumpor och kläder som nötts tunna. Lagningsaktivist som jag är, javisst! Recycling, återvinning, återbruk, vintage, återanvändning, att hushålla med resurser är det nya gamla. Ingen är gladare än jag för det.

Så här skrev jag en gång om lagningar med hampasnören.


3 kommentarer

Julpyssel

Jag kan inte hålla mig från att blogga. Om roligaste julpusslet. Ett gammalt träpussel med intrikat utformade bitar. Vi lägger bitarna på bakbordet så det kan flyttas undan om det inte blir lagt klart på en gång. Det är svårare att lägga än man kan tro… Ingen bild finns av det färdiga motivet på kartongen men nu har jag digitala bilder (som inte ska tittas på innan pusslet läggs för det är ”fusk”). Den som lagt detta sedan barnsben har ändå motivet klart för sig i huvudet. Det händer att vi sitter uppe till småtimmarna för att lägga pussel, det finns fler än detta här

Himlar så nöjd man känner sig då det är färdiglagt. Kanske tar vi just det här en gång till… Det är så ljuvligt juligt!


6 kommentarer

Teckentydning

Har ni gått kurser i handskriftsläsning någon gång? Jag har gått två 6-veckors kurser efter det att jag flyttade hit till Universumet. Kort men lärorikt och intressant.

Jag började med en 6-veckors kurs som var både rolig och givande.  Men eftersom det alltid går att tränga djupare in i ett ämne vill jag fortsätta.  Självklart har jag nytta av det här i släktforskningen förstås, men främst vill jag lära mig att tyda än bättre för att snabbare och lättare kunna läsa arkivalier som jag kommer i kontakt med ibland i mitt jobb eller i samband med vården och kunskapen om mitt Universum och denna bygd. Jag  trivs i biblioteks- och arkivmiljöer eftersom det där finns mycket samlad kunskap och historia…

Det handlar om majuskler och minuskler, öglebrytning, tyska stilen mm. På köpet får man sig till livs ett hum om tillvaron för människor förr. Texterna under kurserna kom från kyrkböcker, bouppteckningar, domböcker. Handstilarna kan vara mycket vackra och kan man dessutom tyda dem är det extra bra förutom att själv lära sig skriva med dessa snirkliga bokstäver. Angenämt!  Skrivkonstens historia är i sig ett spännande ämne. Att tyda hieroglyfer prövade jag på en gång i tiden – det! om något var krångligt, tyckte jag då.

I förlängningen  är handskriftsläsning en förkovran inom byggnadsvårdens område tycker jag, som har en bred definition av begreppet byggnadsvård. Kan man inte läsa handlingar som rör det egna huset, kan man inte heller alltid ta rätt beslut i byggnadsvårdsfrågor.


2 kommentarer

Sista fågeln

Berta Hansson - Sista fågeln

I kväll landade ännu en fågel
på min uppspända målarduk.
En stor och vit.
Den allra sista.
Hur vet jag att den är min sista?
Jo, sånt tar man inte miste på.
Sånt känns i hjärtat och ryggmärgen.
Jag kämpade länge med färgen,
besegrade den svarta
med den vita.
När klockan i Maria Magdalena
slog tolv dova slag
lämnade jag staffliet för gott.
Satte punkt för mitt målarliv.
Utan självömkan, tror jag.
men givetvis med bävan.
Nu återstår bara att vänta.

Så skriver Berta Hansson, 1910-1994, om sin målning ovan.
Tänk att vara så medveten om sin begränsning och rakryggat acceptera den trots viss rädsla. Det tycker jag är stort. Fågeln målade Berta vid 81 års ålder och med nedsatt syn.

Berta Hansson är känd för sina barnporträtt. Hon arbetade först som lärare, kom senare att utbilda sig inom måleriet och blev erkänd konstnär.

.