Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Mera badrum

Badrummet rakt av. Igen.

Då det är mörkt ute är det skönt med insynsskydd när man duschar. I badkaret går det bra utan. Jag funderade en hel del på ur jag skulle lösa det. Hissgardiner fästa i taket? Hissgardin fäst i fönsternischens överkant? (Då den är hoprullad tar den bort en hel del ljus i fönstren som är låga.) Insynsskydd stående i fönsternischen? (Besvärliga att flytta på och förvara då de inte används.) Gardin som förs mot ena sidan då den inte används? (Nja, gardiner känns inte rätt här.)


Det fick bli ett ljust bomullstyg som jag fållat brett runt om och sen stansat öljetter i två hörn.


Så här hänger det mestadels av tiden. När det används fästs även det andra hörnet i en takkrok. Genom att det hänger 60 cm in i rummet och inte vid kortväggen, täcks alla fönstren, både det fasta långsmala och de två öppningsbara kvadratiska. Det slutar ca 25 cm över badkarskanten då det är uppspänt.



Är väldigt förnöjd över hörnlösningen, träarbetet, mosaiksättningen och putsen. Det var den utformningen som krävde mest energi under projekteringen av badrummet. Allt trä är penselmålat med linoljefärg, fönsternischerna är mosaiksatta. Då blir det inte märken av vattenspill.




Det är härligt att se hur dagsljuset förändrar rummet över dagen.


Planen är enkel. Men många fler ritningar med detaljer och vägguppställningar har gjorts för att förklara hur jag ville ha det.
Det högt sittande och långa fönstret F2 vetter mot söder.


Lämna en kommentar

Snart är vi där


Krolliljorna (Lilium martagon) trivs i jorden här. De förökar sig rätt snabbt, tar fäste även där de inte bör vara :-) Där som gräset ska slås med lie just då ängsblommor och gräs är överblommade men krolliljorna står i full prakt. Det går dåligt att lämna just de där stänglarna då man slår med lie och att meja ner dem känns grymt. Nu har jag flyttat dem till platser där de får härja fritt.

När jag flyttade hit från stan kunde jag ingenting om de här växterna. Att de gula fjälliga lökarna jag fann i jorden då jag grävde, tillhörde krolliljor visste jag inte. Och att om man delar upp löken i sina beståndsdelar av fjäll så kan varje fjäll bilda en ny blomma. Det tar några år innan de blir stora nog för att blomma, men blommar gör de. Rakt upp ur gräset om de får hållas.

Även i rabatten vid huset gläder de mig, gärna ihop med pionerna. Fotona visar 2016 års mest välväxta krollilja. Fröställningarna står kvar över vintern och är vackra även då.


7 kommentarer

Badrumsfunktionalism

Bilder från nya badrummet i vårljus. I december då det invigdes var det mörkt och svårfotograferat.





Nu finns den italienska känslan där. Golvet är vaxat och väldigt fint.



Träullit i taket och gipsputs på väggarna där det inte är mosaik.









Mosaik, vit 20x20mm, med gult fogbruk
Terrazzogolv från La San Giorgio dei F.lli Pecis s.r.l  i Bergamo.
Genomfärgad gipsputs med min egen kulörblandning.
Träullit i taket, 600 x 1200 plattor utan fasade kanter, skruvade dikt varandra.
Fönster med isolerrutor som jag ritat och Axelssons snickeri i Eskilstuna tillverkat.
Dörr av plywood från Gebo.
Lås ASSA 565, trycke Habo A2120
Dörrfoder i min formgivning
Inbyggt emaljerat stålbadkar, Kaldewei Classic duo, med comfort level, återförsäljare Langenfeld.
Tapwell Birillo. Dusch- och badkarsblandare för sargmontage, Bl 040.
Takdusch Tapwell Evo 7200-160 med handdusch.
Tvättställ Ido Trevi.
Tvättställsblandare Mora Cera.
Toalettstol Gustavsberg Nautic med soft close.
Handdukstork Line, Inredningsglas.
Runda speglar köpta secondhand, har en hel samling.
Toapappershållare Demerx från Kinda (från ett tidigare funkisboende)
Kroklist med 6 krokar på dörren (Flenmo byggnadsvård)
Väggarmatur dubbel Bernadotte, Ifö electric.
Taklampa från 60-talet (Flenmo byggnadsvård)
Tidningshållare av string-modell (Tradera)
I dagsläget duschskärm i form av plastmattan Tribus guld, 70 x 200 cm.

Alltsammans färdigställt med hjälp av duktiga hantverkare.


2 kommentarer

Handgrävda diken

Handgrävda, öppna diken är en bristvara i den här delen av landet. Stora delar av åkermarken är täckdikad, även det kanske för hand med ett redskap som på bilden nedan, men i fallet med täckdikning ser man ser ingen skillnad på om diket är grävt för hand eller med maskin.
täckdikningsspade
Denna smala träspade är den första generationens redskap för täckdikning kan jag tro. Till dessa täckta diken användes nergrävda tegelrör.

När jag ser öppna handgrävda diken hoppar jag högt av glädje, kanske ger jag till ett glädjetjut. Tänk att de har bevarats! Tänk att någon kanske förstått storheten i att bevara uttrycket som handgrävda diken ger landskapet. Ty de försvinner i snabb takt. Hur lätt är det inte för en traktorgrävare att ”förbättra” till det som kulturhistoriskt är sämre. Självklart kan man rensa ett handgrävt dike med maskin men det måste styras upp och genomföras med känsla och det är inte självklart att det görs. Tänk att byggnadsvårdens tidskrifter aldrig tar upp det här landskapsvårdande karaktärsdraget.

Ty landskapsvård är just vad det är det här med handgrävda diken.  Du vet väl att ett handgrävt dike skiljer sig avsevärt från ett maskingrävt och att floran längs dikesrenen kan vara helt underbar…