Julens matmåste

Igår köpte vi drygt 2 kg benfritt kalvkött. Väl hemma gned jag direkt in det med salpeter, salt och socker och lade köttet i en 10-litershuínk. Där ska det ligga ett dygn, därefter i saltlag som hälls kokhet över köttet som därefter ska stå svalt i 3-6 dagar. Det vänds ett par gånger om dagen. Sen sköljs köttbiten av och ska sedan torka i svag ugnsvärme några timmar, t ex över natten. Därpå är det klart fast jag brukar griljera det också. Så gjorde mamma. Det här är ett måste på julbordet för min del – detta torkade kalvkött samt det goda runda brödet med farinsocker. Hur gott som helst, viktigare än både julskinka och vörtbröd i mitt liv.

Här har jag skrivit om ett julbesök i Delsbogården på Skansen där torkat kalvkött visade sig finnas på julbordet.

Torkat kalvkött åts traditionellt till julen, långt äldre än julskinkan som började ätas vid förra sekelskiftet. Eftersom jag är född och uppvuxen på ett litet jordbruk i norra Sverige hade vi en kalv slaktad varje höst, grannen var slaktare och kom när det behövdes. Vi barn såg på när kalven hängdes upp, flåddes, när inälvorna togs ur och blodet vispades runt i en stor bunke. Något senare tog mamma och pappa gemensamt hand om styckningen. Kalvtunga är även det en läckerhet som det är mycket länge sedan jag åt. Kalvlever är också supergott men tyvärr blir det inte ätit så ofta som jag önskar. Mamma gjorde också bland annat blodpalt, allt togs ju till vara. Min man, som jag på bloggen kallar Halvan (min äkta hälft), är stadsbo och har svårare för inälvsmat. Filéer ska det vara, inga ben i nötkött, fågel eller fisk. Påvert tycker jag :-)

Traditionen med torkat kalvkött till julen måste ha funnits i mammas släkt långt tillbaka, både tre och fyra generationer bort, ja än längre bakåt. Den tanken trivs jag med.

Idag är kalvkött mycket dyrare än skinka men det hejdar mig inte att förvalta traditionen. Det är ju så gott och smakar som inget annat!

Sol, frost och snö

En vanlig dag. Inget speciellt. Allt går sin gilla gång. Förmiddagskaffe väntar om en timme. Har lite träningsvärk efter gårdagskvällens tabata. En alldeles vanlig dag. Inget speciellt.

Men – snön ligger kvar, det är – 10 grader utomhus. En perfekt dag. En strimma av solens bleka strålar når gårdstunet och solen lyser på bostadshuset som är perfekt placerat i förhållande till alla uthus och träd. Solen når in på vintern då lövträdens grenar är kala och på sommaren skuggar lövträden på ekkullen så att det inte blir alltför varmt inomhus. Här behövs ingen mekanisk ventilation. Där inne är huset indelat i tempererade zoner under vintern. Kallast i farstun, varmast i kök och kammare. Svalt i sal och sovrum. Det är faktiskt trivsamt att leva så.


”Det är kylskåp i luften/inte kallt kanske/men vitt/och tungt”

Martti Soutkari

Kvast och vippa

Inne i ateljén hänger en dammvippa av strutsfjädrar. Den används mest bara när spindeltrådar ska tas bort.

En handgjord björkriskvast hjälper till att hålla undan snön vid ateljéns entrédörr och den fyller sin uppgift väl. Den har tjänat sitt syfte många gånger denna december månad. Både vippan och kvasten är trevliga redskap.

Lucia

Luciamorgonen kom och gick. Det blev kaffe på sängen med levande ljus i rummet och lyssnande till svt:s Luciamorgon. (TVn står inte i sovrummet.) Först hade jag tänkt ge mig ut tidigt för att beskåda alla de marschaller som kommunen tänder i den lilla staden men det blåste hårt så lågorna skulle troligen släckas av blåsten. Så det blev varma sängen istället med vetskap om att snön ligger kvar. Toppen!

Sysselsättning utöver det normala

Ett nytt pussel på gång i köket på övervåningen.

Halvan fick ju ett äldre träpussel i samband med födelsedagsfirande. När han fick frågan om vi lagt det pussel han fick förra året blev svaret nej, det är inte ens öppnat. Vi kände att det borde vi väl ändå göra. Så nu är de 1000 bitarna rättvända och utspridda vilket är helt och hållet Halvans förtjänst..

Ett bridgebord från logen hämtades in och bakbordet fick bli en extra yta för pusselbitar som kan flyttas undan. Vi vill inte låsa något av borden som finns i huset. För detta kan ta tid – pusslet blir nog inte färdiglagt till jul då det finns en hel del annat som måste hinnas med. Pusselpyssel är dock trivsamt och att stressa hjälper inte.

Förvaring på takstänger

Gissa vad som inträffat!? Halvan hittade bland alla prylar som lagrats på logen två stycken smidda krokar med skavd linoljefärg.

Två handhyvlade rundstänger finns. Den ena vart vitmålad när köket målades och tapetserades om på 1970-talet. Den lagrar vi på logen efter att det nya köket platsbyggdes. Den som sitter i taket nu har den nötta originalkulören kvar vilket är så mycket vackrare. Men vi har alltid undrat över det där med två stänger men bara ett par krokar. Normalt har man två grövre rundstänger och ”ribbor” lagda mellan dem för förvaring.

När 70-talets takfärg skrapades bort gicks varje millimeter av taket igenom. Vi kunde inte hitta spår efter märlor där de två smidda krokar som nu återfunnits kan ha suttit. Inga igenspacklade hål. Här får vi än en gång fundera igenom hur vi ska göra. Visst vore det trevligt att återställa en gammaldags takförvaring!

Kanske var det när huset elektrifierades som ena stången togs bort. Glasgloben, som fortfarande hänger där, kom att sitta mitt i arrangemanget. Stängerna för brödkakorna behövdes inte när köket moderniserades och bakugnsluckan murades igen på 40-talet därför att vedspisens rökgång drogs om och placerades tvärs genom luckan, inmurad i väggen. Kanske var det då den ena stången försvann. Alternativet är förstås att stänger och fyra krokar togs med vid flytten hit från stan och bara en sattes upp i detta nya hus. Huset i stan skulle ju rivas.

Svartvita foton på takstänger/takförvaring från Digitalt museum. Upplandsmuseet.

Här är en lösning med kraftigt fyrkanttimmer och fasta spikade smala ribbor. Bland annat så förvarades allmogebössor här och ämnesvirke på tork. Här finns även hål för varpställningen – ett redskap som krävde ordentligt med utrymme då den snurrade runt. Varpen drogs därefter på vävstolens bom inför vävning.

Bleka solen

Ingen kan väl påstå att solen bleker interiörer just nu när vintersolståndet närmar sig. Men när solen står lågt på våren sätter jag upp solskydd av japanpapper med pressade växter för att bokryggarna inte ska ljusna trots allt. Vinrankan där utanför har då ännu inte fått sina blad, de som skyddar sommartid. Hur undviker ni solblekning?

Jag försöker ständigt undvika att textilier och papper blir blekta av solen. När jag lämnar fritidshuset ligger vita lakan över alla textilklädda möbler, bokhyllorna är avtäckta för att bokryggarna inte ska blekas. Att dra ner rullgardinerna ger ett alltför ödsligt intryck så det gör jag inte. Rummen med de där övertäckta möblerna känns som en uppsättning av Anton Tjechovs Körsbärsträdgården, i slutscenen där sommarhuset överges fyllt med sina vitdraperade möbler. Körsbärsträdgården är för övrigt en av mina favoriter bland teaterklassiker.

Gårdstunet i pudersnö

Snö gör allt.

Den lättskötta krukväxten kommer från min faster vars son, min kusin, fick den som barn under ett besök i Husum, Västernorrland. Det var på 1950-talet och jag är glad att jag hann be om ett skott innan min faster dog och att jag fick historien bakom, proveniensen.

Fikaplats

Det händer att det här är platsen för kaffedrickande, särskilt vintertid. Tevagnen är inhandlad secondhand likaså den röda stjärnformade duken och grytunderlägget av flätat näver samt nysilverfatet för mjölkkannan, soffan från Swedese är köpt till denna plats, ullmattan ”Stockholm” från ikea har Anna Sörensson formgett och den har jag haft på olika platser. Keramikkruset är återbruk, ljushållaren Toplight med design av Lena Bergström köptes ny 2005, likaså var korkunderläggen från Wicanders samt vasen från BodaNova nya då jag köpte dem på 80-talet. Tyget formgett av Ingrid Dessau köpte jag som sängöverkast och hittade det än en gång när vindskontoret nyligen städades.

Efter en fadäs samma vecka som soffan var ny, hör det till att jag lägger ett tygstycke eller pläd över delar av sittytan. Halvan hade sina arbetsbyxor på sig och satte sig för att dricka kaffe. Dessvärre hade han målat och fått vit linoljefärg på baken som fläckade soffan. Fläcken försvann under hand men ett skydd kommer nog alltid att finnas där på soffan :-) Uti fall att…

Pusselpyssel

Här på gården gillar vi att lägga pussel. Helst gamla träpussel med en del märkligt formade bitar. Då Halvan nyss fyllde år fick han ett gammalt 500-bitars träpussel av sin syster, ett pussel som varit i deras familjs ägo och som hon nu hade. Halvan tog fram bakbordet började sortera bitarna redan dagen efter att han fick pusslet. Det här gillar vi båda och fick ihop det med en enda stackars ynka pusselbit som fattades efter alla år.

Minibukett för advent

Jag fick ihop en liten bukett av växter från tomten. Julrosorna har börjat blomma. De röda ilex-bären kommer från köpta kvistar. Apropå det – även snittblommor har blivit dyra vilket är ett välfärdsproblem. Köpte för 650 kr nu till första advent men det blev inga prålande buketter. Störst var amaryllisarna. Snittblommor är mitt måste i vintermörkret…

Första advent

Här i Universumet har inget novent pågått. Här börjar julförberedelserna till första advent. Jo, jag vet att advent inte betyder väntan utan ”ankomst” – ändå känns samma pirr av förväntan som när jag var barn. Måtte jag aldrig bli ”vuxen” i det sammanhanget. I år blev det lärkkottar i adventsljusstaken från Sven Larssons Möbel-shop. Den fick jag för sisådär 25 år sen och den tjänar sitt syfte troget som alltid. En av de första saker jag letade efter secondhand efter flytten till Universumet var just de där veckade ljusmanschetterna av mässing.