Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Undantaget, förmånsboendet, äldreboendet


Den lägenhet som inrättades på övervåningen som boende för de åldrade föräldrarna då barnen övertagit ägandet av gården finns kvar. Köket är inte längre kök men vedspisen,  zinkbänken och skafferiet i ena hörnet står kvar. En hörnhylla likaså.

Nya förvaringsskåp har ställts på plats och målats med linoljefärg i samma kulör som boaseringen. Det hela är reversibelt, kan tas bort utan åverkan på originalmaterialet. Och nu när värmen återvänt kör vi med öppna dörrar ut till farstun. Man följer verkligen årstidsvariationerna med det här levnadssättet.

En gång i tiden kan det ha sett ut så här i kökets arbetsdel.


2 kommentarer

Rum med himlen som tak



Vid ingången till min perennträdgård är marken stenlagd. Backtimjan och kattfot mjukar upp formerna. Några grupper av tulpaner och flocktulpaner blommar. Kungsängsliljorna likaså (finns bakom de mossklädda stenarna) trots att de skyfflades omkring i fjol under min jakt på vårtörelns rötter.  Den ska utrotas, att plantera vårtörel var mitt största misstag :-) Kärleksörten växer fritt utan betande rådjur. Lavendel och isop ska snart beskäras. En ginst är borttagen och stäppsalviorna ska planteras om glesare. Våren är förväntansfull…


Här är ytan då kalkstenarna var nylagda .


2 kommentarer

Nocktegel eller inte

Den här sortens nock har vi på alla tegeltak i Universumet utom på bostadshuset där vi har en nockhuv av brädor. Men det är ganska svårt att fotografera då våra tak är rätt höga. Igår körde jag förbi en fin låg uthuslänga och då stannade jag för att fotografera.

Det ena takfallets tegel rår över det andra, skjuter upp en bit över. Inga nockegel så långt ögat kan se.


Den här lagården passerar jag ganska ofta. Den äldsta halvan av taket saknar nocktegel.

* Den äldsta delen till höger är uppförd med tuktad natursten och tvåkupigt taktegel utan nocktegel
* Den senare delen är byggd av tegel som putsats. Tak med tvåkupigt tegel med nocktegel.

Den här typen av nock med överskjutande tegel är försvinnande. I den för övrigt mycket läsvärda lilla skriften Lantbrukets byggnader – bebyggelse på den sörmländska landsbygden utgiven av Sörmlands museum och Länsstyrelsen i Södermanland finns något nämnt om  den här tidiga variationen av nocklösning. Inte heller i Så renoveras torp och gårdar eller i Stora boken om byggnadsvård.



Nock med överskjutande tegel har varit vanlig i Mälardalen där tegeltak tidigt kom i bruk. Spridning i övriga landsändar har jag inte forskat i men vet att i Norrland förekommer den inte alls.
Visst, jag har skrivit om den här konstruktionen förut:

Absoluta toppen
Lagt tak ligger


På längan jag fotade igår pågår byte av takmaterial och kunskapen om hur tegeltak förr lades suddas ut med tiden. Men – jag fortsätter vurma för udda, lokala byggnadstraditioner!


Lämna en kommentar

Förändring på gång



Dom försvinner i allt större grad, de där eternitklädda små husen. Här är ett som jag kört förbi ibland men sällan på morgonen med sol på gatufasaden. När jag nu passerade rätt tid på dygnet såg jag de ursprungliga ägarna verkar ha sålt sin bostad. Borta var de kopplade fönstren med engelskt röda bågar, nu bytta till de fönster med grova karmar som syns på bilderna ovan.

Hoppas innerligt ändå att eternitplattorna får sitta kvar, det finns annat att ta tag i för att få ett fint hus som det är härligt att komma hem till.  Om den brunbetsade altanbyggnaden mot skogen försvann skulle huset bli finare till exempel. Har man eventuellt behov av större yta brukar de här enkla och tydliga 50-talshusen vara lätta att bygga till på ett oförstörande sätt, inte genom förlängning av huset i nockens riktning och inte genom en tillbyggnad i vinkel med sadeltak. Nej, det kan bli mer raffinerat än så. Ändå kan huset behålla sin 50-talskänsla samt ursprungsdelens eternitfasad. Det är ju först när eternit rivs eller sågas i som farliga fibrer frigörs. Annars är den hur bra som helst.

På ena gaveln fanns ett av de ursprungliga röda fönstren fortfarande kvar. Så mycket smäckrare det är än de nyligen bytta!


7 kommentarer

Stänkflaskan

Hur glad kan man inte bli över en mindre plastflaska med hål i det avtagbara locket!?

Som jag letat efter en stänkflaska sedan mina gamla gått sönder. Det var inte helt lätt att hitta, kanske letade jag i fel sammanhang. De används tydligen inom pyssel & DIY och inte inom textilvård :-o  Är det åldern som gör att jag inte hängt med?

Det är härligt att mangla textilier. Då måste man stänka dem innan. Jag brukar använda ljummet vatten som suger in snabbare än kallt och därefter lägga allt i en stooor plastkasse över natten, ja ibland upp till ett dygn. Under den tiden i rumstemperatur drar fukten in jämnt i allt tyg som då går lätt att mangla slätt. Att använda sprayflaska är tidsödande och inte lika effektivt, dessutom får jag ont i handen av allt tryckande. Stänkflaska, eller DÄNKFLASKA som det står i plasten, är bara bäst. Å vad jag är glad över den här plastsaken!

När jag dessutom köpt ny mangelduk till mangeln är jag helnöjd. Mangling är grejen ;-) och till sommaren ska jag än en gång mangla på en gammal kulturhistorisk mangel av trä med stenbumlingar ovanpå som tyngder. Gissa om det ska bli spännande… Kanske använder jag då en björkvisp som doppas i en vattenså för att stänkas på dukarna som ska manglas.