Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

I takt med tiden

Det har ibland hänt sedan jag flyttade ut från storstan att jag upplevt att jag betraktas som ett ufo, som en fornlämning, som något i otakt med tiden. Någon som inte hänger med i boendets modetrender. Som vägrar elektrisk espressomaskin  ;-)
Det handlar om grupptillhörighet. I en storstad är det helt enkelt lättare att hitta likasinnade.

Men framhärdar man med att inte anpassa sig till rådande förhållanden, det som det stora flertalet anser vara trendigt, har samhällsnormen förändrats och man inser att man lever helt up-to-date. Då är jag inte fornlämning längre om jag eldar med ved i vedspis, kakelugn och kamin,  har kvar de gamla enkelfönstren med innanfönster, köper föremål och byggnadsdelar secondhand, har elspis med järnhällar, använder beprövade byggnadsmaterial och färgtyper, torkar tvätten utan elektricitet, föredrar ett gammalt timmerhus med ”haltande” kök framför ett nytt kataloghus, valt bort diskmaskin och många andra elektriska apparater, undviker att flyga i möjligaste mån, komposterar och odlar utan konstgödsel, använder lukt och smak för att kontrollera färskvarors användbarhet…

Det känns bra att gruppen som börjat leva enligt de här premisserna har blivit större. Att veta att man gör riktiga och viktiga livsval. Det handlar om kulturell grupptillhörighet.

 


1 kommentar

Autenticitet

I år har jag besökt många skyddade kulturmiljöer där samhällets minsta en gång bodde. Det är inspirerande och jag är glad över att miljöerna finns kvar, kanske särskilt om de finns kvar på den plats de uppfördes. Det är sådan här platser som så ofta jämnats med marken för att glömma den enkelhet och social utsatthet som fanns.




Byggtekniker och material av väldigt skilda slag går att studera, traditionella planlösningar och gårdsuppbyggnader, vattenförsörjning och brandskydd, ”glömda” hantverk, redskap och verktyg. Det är väldigt underbart faktiskt.

 


6 kommentarer

Upplysning


Visst är det väl stämningsfullt när byggnader belyses inifrån istället för utifrån.
Som på vykortet jag köpte med Dramatiska teatern i Stockholm som bör vara från 1930-talet. När det lyser i fönstren upplevs det levande och varmt jämfört med kylig uppvisning med fasader belysta utifrån.
Jag kan tycka att det är en mycket viktig del av byggnadsvården och restaureringskonsten.
Alltså hur byggnaden upplevs i skymning och mörker.
Spelar ingen roll om det är en offentlig byggnad eller ett privat bostadshus.