Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Hej på dej!

fejset
”Hejsan svejsan” hälsar fejset från 60-talets slöjdsal när jag kliver in i annexet.
Hänger på väggen målad med äggoljetempera, en underbar färgtyp som ändrar kulör med ljuset.
Det är något att bli glad över ihop med fejset med snaggat hår och klarblå blick.

Annonser


6 kommentarer

Funkiskökets dolda diskställ


Mitt kök har aldrig synlig disk på tork trots att här inte finns någon diskmaskin – som vi medvetet har valt bort. Där – ovanför diskbänken bakom väggskåpets luckor – står disken uppställd.


Äntligen har jag insett vilken person som står bakom den geniala idén. Det är kvinnan på bilden, det stora namnet i finsk hushållsvetenskap nämligen Maiju Gebhard (1896 -1986). Att få veta vem som kom på denna suveräna kökslösning gör tillvaron fördjupad.



Funkisköket hade många praktiska platsbyggda lösningar. Har man växt upp med dem finns de där i medvetandet och kan tas fram vid behov.


Har ni sett den här boken om städning? Där kan man läsa om Maiju Gebhard bland andra.


5 kommentarer

Ett monument på och över landsbygden

MrsUniversum är intresserad av jordbruk och skogsbruk. Av jordbrukets förändring. Av kulturhistoria. Därför fanns i mitt minne ett monument längs en väg på en nästan obefintlig ort som jag såg för cirka 20 år sedan, då utan kamera. Jag letade mig tillbaka och kom fram i solregn. Det kändes viktigt att denna gång dokumentera monumentet över Anders Bergman.

Framsynt skapande på
fäderneärvd grund
○   ○   ○
På denna plats, i slutet av
1800-talet, levde och verkade
jordbrukaren * smeden * uppfin-
naren * patentinnehavaren och
industrimannen

ANDERS BERGMAN född 1852

Ett minne för efterkommande
en erinran om den förgångnes
stora verk och nyttiga redskap
för skog * flottning * jordbruk
och vägar.
○   ○   ○
Timmersaxen * vändbara släphästräfsan
rekkälken (surkkälken) * lätta svängbara
lyftkranen * ställbara basvägsplogen (den
s. k. halvplogen)


Monumentet är uppbyggt av de uppfinningar Anders Bergman gjorde.


3 kommentarer

Vägars kulturmiljö

En liten, till synes obetydlig sten, skymtar vid vägkanten. Det är den gröna skylten som gör att jag hajar till.


VÄGSTEN

Alla jordägare var förr skyldiga att delta i de allmänna vägarnas
underhåll. Stenen är ett gränsmärke som utvisar den punkt varifrån
ett halvt hemman i Valstorp haft skyldighet att underhålla vägen på
en sträcka 497 alnar söderut. (Omkring 300 meter.)

1734 års lag stadgar att landsvägs bredd skall vara 10 alnar inklusive
diken och renar och att vägen skall: ”årligen fyllas och höjas, så at
vatten därpå ej stannar”.

Om någon slarvade med vägunderhållet kunde Kronobetjänten ”med
våld hans vägstycke bättra för lego och taga av honom ut som tredskas”.
Brast underhållet vid en bro och någon kom till skada löd lag-
textens bud till den skadeståndsskyldige: ”gälde läkarelön och halv
fårabot”.

 

Det är Holmen skog som satt upp skylten eller bekostat den. Heder till dem i detta fall.

Och säg inte att staten inte hade regler och förordningar förr. Samhället var väl uppbyggt med enskildas, med byars och med städers rättigheter och skyldigheter. Människor då var lika oss som lever idag.


3 kommentarer

Hästskostenen gränsmarkering

Gränsstenar, vägstenar, milstenar, råstenar fascinerar mig som sagt.
Den här ganska svårhittade gränsstenen, Hästskostenen, besökte jag för tredje gången häromdagen:

Svårfunnen som sagt. Vid förra besöket några år tillbaka fanns en skylt vid vägen, liten men lysande vit. Nu var den borta men tack vare mitt bildminne kom jag rätt. En gång i tiden strök landsvägen alldeles förbi stenen (se målningen nederst), nu är den flyttad några meter ifrån.


En naturligt stenblock har klyvts i två delar sedan långt tillbaka. En form liknande en hästsko syns på den ena delen. På den andra har en gjutjärnsplatta fästs.

Bakom gränsstenen har Holmen (enligt text på plastband) nyligen avverkat. En gran har därefter vält framför stenen på den äldre vägdragningen. Den borde tas väck. Jag uppfattar det som att man inte kört med skördaren längs den gamla vägen. Körskador finns på annat håll vad jag kan se.  Ytan är inte heller markberedd och hoppeligen får den vara ifred för den typen av efterbehandling vid det som kallas ”skogsvård”.

Hästskostenen
är namnkunnig
såsom landamärkesskillnad
mellan Svea och Göta Rike
från Hedenhös tider

Här gick således gränsen mellan Svea och Göta rike, mellan Svealand och Götaland. Läs mer om Hästskostenen. Det jag slås av när jag tittar på kartan här på gränsen mellan Södermanland och Östergötland är vägnätet. I de djupa skogen i Sörmland är vägnätet glest men bara man kommer in på östgötaslätten är vägnätet finmaskigt. Vägalternativen är många, det är lätt att välja fel men det går ändå nästan inte att köra vilse. Och som alltid vid länsgränser, och riksgränser för den delen,  finns begränsat med bebyggelse.


Jamen, visst är väl Elias Martins målning suggestiv??? Min fantasi sätts igång på direkten.


5 kommentarer

Gränssten

Jag tycker om gamla vägar, vägar med historia. Vägar är dock svåra att skydda – hur många vägavsnitt känner ni till som har byggnadsminnesstatus? Jag känner endast till en enda!!! Kulturhistoriska vägsträckor lever farligt på många sätt här i landet har jag märkt. Lantmäteriet och Trafikverket har inte kulturhistorisk kompetens och myndigheterna knyter sällan sådant kunnande till sig.


Ofta blir det krokiga vägar jag väljer, gärna grusvägar. Här är ett kulturminne längs en smal och asfalterad väg som jag bara var tvungen att stanna och dokumentera.

VIFOLKA HÄRAD

MALEXANDER  S-n (socken). ÅR 1929.

Här är gränsen där de möts. Se så smart stenen är huggen – den är ställd på diagonalen med spetsen mot vägen. Läsbar från båda hållen. Har inte sett en sådan utformning tidigare. Underbar är ordet!