Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Tapetbård att älska

Det är roligt att tapetsera med limfärgstryckta vintagetapeter och lika trevligt att klistra tapetbårder, också de vintage. Bårderna är tryckta flera i bredd och måste skäras isär, tapetvåderna måste kantskäras på ena långsidan. Sedan brer man ut tapetklister på baksidan, viker bården eller våden dubbel och låter klistret dra in några minuter. Därefter sätts bården upp över tapetvådernas överkant. Lite krångligare än moderna tapeter är det trots allt eftersom inget klister får hamna på framsidan av limfärgstrycket. Det krävs bra och långt tapetseringsbord, rätlinjal, skarp kniv och genomtänkt princip för att pensla på klister och vika ihop våderna före uppklistring krävs. Men har man väl lärt sig detta är det inga problem. Det är Halvan som lärt mig hemligheten med tidningspapper på tapetseringsbordet och hur det justeras för varje påstrykning av tapetklister… Vi har satt upp flera vintagetapeter tillsammans, jobbet kräver gott samarbete.


3 kommentarer

Solskensrutor

 

Solskensrutorna klättrar uppåt väggarna — visst blir man glad av det… I övrigt inget annat än solskensrutorna jämförbara med dikten från den romantiska eran nedan.

Men då middagen kom och vinet, uti en paviljong i trädgården,
der vårljumma fläktar hoppade fram och åter genom fönstren förbi kaprifoliihäckarne,
och flugorna surrade öfver solskensrutorna på golfvet,
då kände han en oemotståndlig håg att underrätta sig sjelf, att han var i Arkadien.

 Ur ”Fyra Giftermål. Taflor i Terburgs manér”, 1842 av Johan Vilhelm Snellman


Lämna en kommentar

Skrapa tak

Det är såååå tråkigt och obekvämt att skrapa bort färg på takbräder. Vi snackade just om vad som varit allra besvärligast under alla år med byggnadsvård i vårt Universum. Skrapa tak blev det unisona svaret. Ändå har taken i huset endast haft två färglager – ett linoljefärglager som original och ett lager vit färg från 70-talet.

Här på övervåningen var det ändå bara 2.10 i takhöjd så arbetsställningen gick väl an, trappstege behöves inte som på bottenvåningen med 2.50 i takhöjd – men fasspontbräderna var rollade med 70-talsfärg som satt hårt och det var absolut inte lustfyllt att arbeta med. På bottenvåningen däremot med 2.50 i takhöjd krävdes trappstege.

Här i huset finns ursprunglig pärlspont- eller fassponttak i alla rum. Men i wc/dusch och i salen är pärlsponten kvar under andra ytskikt som pappspänning, i salen obehandlade. Att tak är besvärliga att arbeta med beror ju på att trappstege ofta behöver användas både vid skrapning och målning, arbetsställningen är obekväm. Man måste dessutom vara två för att pappspänna tak.

Men tro det eller ej – vi börjar längta till att börja med ett nytt projekt, i en ganska snar framtid ska vi ge oss in i något åt det här hållet igen. Tänk, vi ser fram emot det med spänning. Det är vägen som är mödan värd som Karin Boye skaldade med dikten I rörelse.

”Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd 
–men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.


Lämna en kommentar

Inspirationsbild

I många år hade jag den här bilden framför mina ögon då jag tänkte på hur mitt eget badrum skulle se ut. Jag hittade bilden i ungefär samtidigt med flytten hit till Universumet och jag klippte ut den ur produktinformationen/ reklambroschyren och sparade den i en anteckningsbok. Det här var innan Pinterest fanns som moodboard. Senare skannade jag av bilden. Och ja, det blev mosaik och terrazzo i badrummet. Mosaiken är vit med gula fogar, inverterat mot inspirationsbilden eftersom jag inte hittade gul mosaik då det var dags, det var inte modernt då mitt badrum skulle inredas. Golvet har likartade kulörer som bilden. Och det inbyggda badkaret är av vit emalj och med mosaik på fronten med handdusch och kran mitt på långsidan.

Vissa bilder etsar sig fast i minnet. Detta var en sådan.


4 kommentarer

Snacka om spik

Bilderna visar en kraftig, handsmidd spik med hullingar. Längden är 11 tum (280 mm utan skalle) och tvärsnittet är som mest 12 mm. Den kan ha varit används om ankarspik där hullingarna gav extra motstånd för att undvika utdragning t ex för att fästa en träbjälke mot en timrad vägg. Spiken fanns i en timrad byggnad som uppfördes vid 1800-talets början. Hullingarna är oerhört vassa och drar man med fingret i ”fel” riktning börjar blodet lätt att flöda. Den väldiga spiken fick jag av en god vän som kunde berätta varifrån den kom och som kände till mitt intresse för äldre byggtekniker och byggnadsmaterial.


Lämna en kommentar

Redan!?

Varje år samma förvåning. Nu? Redan! Snödroppar som blommar. Nu. Snart blommar väl pionerna, just de här snödropparna samsas på samma yta som bondpionerna i rabatten.

Snowdrops

Do you know what I was, how I lived?  You know
what despair is; then
winter should have meaning for you.

I did not expect to survive,
earth suppressing me. I didn’t expect
to waken again, to feel
in damp earth my body
able to respond again, remembering
after so long how to open again
in the cold light
of earliest spring–

afraid, yes, but among you again
crying yes risk joy

in the raw wind of the new world.

Louise Glück  


2 kommentarer

Arkivdetektiv

Dödbok juni 1835 till augusti 1836.

Jag tycker om att sitta i arkiv och forska, sitta i stora salar där fler forskare vistas. Inget går upp mot att bläddra själv med bomullsvantar på. I mitt arbete sitter jag nu och då och forskar i fysiska arkiv, det är fantastiskt trevliga, hemska, sedelärande och viktig dokumentation som man kan få fram. Man lär sig mycket om hur tillvaron gestaltade sig förr för de som då levde sitt liv, det som var ett modernt liv då, läsa in värdegrunder och tankesätt den tid det dokumenten gäller. Sockenstämmoprotokollen har mycket att ge. Likaså företagsarkiv.

När jag forskar privat sitter jag ofta vid datorn och tittar i digitaliserade arkiv med kyrkoarkiv och folkräkningar. Krigsarkivet ligger i Sthlm och landsarkivens där samtliga dokument är av naturliga skäl inte skannade, det handlar ju om väldigt många hyllmil. Det finns så mycket att ösa ur, så mycket som jag inte upptäckt än och aldrig kommer att upptäcka. Till landsarkivet måste det bli fysiskt besök vilket är besvärligt för min del eftersom det landsarkiv jag får ut mest av ligger långt bort och tiden går fort när man väl sitter där. Det bästa vore att övernatta i den stan. Där kan jag avundas de som bor nära sitt landsarkiv – så himla bra ni har det om ni vill leta än det ena, än det andra i den guldgruva landsarkiven utgör!


Lämna en kommentar

Farstukvisten

Bostadshusets inre är klart. Nu återstår några åtgärder på farstukvisten – sen är hela huset vårdat. Åsikterna går isär när det gäller målningen. Jag vill absolut inte måla takets undersida (taket har fått takpappen utbytt tidigare) eftersom jag gillar den krakelerade linoljefärgens yta. Patinan. Halvan vill något annat, han vill skrapa och stryka allt med ny linoljefärg. Jag vill bara måla det som finns nedanför träbjälken som bär upp taket – och eventuellt även bjälken. Vi får se vem som vinner…