Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Synbarligen

Novembersolen lyser på dörren mellan kök och kammare. Den står nästan alltid öppen utom då det gräddas våfflor eller pannkaka :-) Då är imkanalen för klen för att ventilera ut oset på direkten. Här finns ju ingen fläkt under imkåpan utan vi lever som man alltid gjort här i huset.

Därför ser man sällan tavlan bakom dörren, tavlan som är en bricka från 1920-talet. Glasbrickan är målad med ett motiv som anspelar på Japan. Desto gladare blir man när motivet kommer fram ibland ;-)


Det här döljs bakom den uppställda dörren.
Detalj av väg med enkelradig allé  och i bakgrunden bergstoppar.
Annonser


Lämna en kommentar

Lövblåst


I dagarna två har vi pysslat med utomhusjobb, nu när en helg utan dis och duggregn kom. Jag har planerat kökslandet för vintern, bara grävning återstår. Så har vi räfsat löv – mest eklöv, almlöv, björklöv och äppelblad. Sommarvattnet är också avstängt för säsongen.

På söndagen räfsade vi ihop löv både i en lång orm samt i högar. Vi fraktade bort massorna till lövkomposten på en presenning. Men under tiden ökade vindstyrkan och det var upp till 11 sekundmeter i byarna och vi var tvungna att lägga av. Löven blåste omkring lite väl mycket :-) Förhoppningsvis kan lövräfsningen fortsätta nästa helg. Det bör inte vara mer än ett par timmar kvar att jobba med denna årligen återkommande rätt tunga höstsyssla. Om tre år är de här löven bra kompostjord att använda. Lövkomposten grävs om och flyttas tre gånger innan eklöven har multnat. Där i botten av komposten trivs bland annat noshornsbaggarnas larver och puppor, det kan man ju inte vara annat än glad över.

 

En puppa av noshornsbagge.


Lämna en kommentar

Asfalt vs grus

På bilden syns en nyasfalterad grusväg (asfalterad 2016) i början av maj 2017, ett halvt år efter utförandet. Att växtkraften hos vissa växter är stor vet vi men det är också så att om underarbetet är undermåligt blir följden denna:

Maskrosor och tistlar vill upp i solljuset och tar sig igenom den nyasfalterade ytan med lätthet.

Försök att få bort växterna gjordes senare under 2017 med handkraft samt genom att bränna. Resultatet är klent, växterna vill upp igen. Så här ser det ut i april 2018:

I november 2018 har asfalteringen lagats. Vi får se hur det går med det framöver:

Innan beslutet om asfaltering togs, inlämnade en medlem i vägföreningen en motion om att bevara den slingrande grusvägen grusad för den kulturhistoriska upplevelsens skull. En motion helt i min smak, grusvägar passar mig. Längs vägen bor 3-4 bofasta samt 5 sommarstugeägare.

torshalla-st-olofsgatan
Kullerstenar är en vacker gatubeläggning i städer där man vill frammana historien. Denna gata är fortfarande kullerstensbelagd. Till min glädje.


Lämna en kommentar

Röda mangoldstjälkar


Adventskänslan börjar ge sig till känna, den bara finns där korta stunder. Mangold går fortfarande att ta in, stjälkarna lyser tomteröda. Det kan bli en kortvarig bukett för snart nog slokar de…

… eller en frittata med bland annat mangold i som blev höstens maträtt här i Universumet. Mangold är härligt lättodlad.


8 kommentarer

Minnesvärt

En minnesvärd kommentar jag fått under de många år jag bloggat var den jag fick efter att ha skrivit om kärleken till kossor. I en kommentar beskrev Jag hur man handmjölkar. Och det märktes att det var en som visste och kunde. Ännu minns jag en underbar beskrivning på en vardagssyssla från en tidigare samhällsordning som ingen brukar uttrycka i skrift eftersom det hela var så självklart förr. Något som inte längre är.

Jag

”Sommarflickans sommarmamma tar henne med på långpromenad när vi är på torpet just för att titta på och beundra kor på en bondgård. Jag kommer att tänka på att mamma min har visat mig hur man fick bra grepp om spenarna när man mjölkade: Man sticker in tummen under pekfingret och sen tar man spenen mellan tummen och långfingret. Genom att böja och sträcka på de tre yttersta fingrarna mjölkar man sedan. Jag förmodar att man får mer klämkraft på det här sättet, tummen låser spenen.”

 


En annan kommentator som satte ord på mina oförlösta tankar var när jag skrev om hur svårt jag kan ha för att gamla nyttoföremål framme till prydnad om jag inte ger dem ett användningsområde. Mer specifikt handlade det då om en väggsamlare från 30-40-talet för papper-påsar-korkar-snören. Så vacker men svåranvänd tyckte jag då. Men det tyckte inte Tove. Och hon hade så rätt. Väggsamlaren sitter fortfarande uppe på köksdörren och där har jag papperspåsar, snörstumpar och faktiskt även någon enstaka kork ;-)

Tove /Det Goda Livet

Nej den är inte för mycket… lite puttenuttig javisst, men också en riktig käftsmäll när det gäller konsumtionssamhället förr och nu, om man tänker efter.

 

Så sant!


9 kommentarer

Vad skog kan vara




Hur välgörande är inte naturen, och därmed skogen? Samtidigt får vi larmrapporter om hur natur skövlas. Som skogsägare skulle jag önska mig fler kvinnliga skogsägare att diskutera skogsskötsel med. Jag vill slippa trakthyggen/kalhyggen/kalavverkning/slutavverkning. Det finns andra metoder men virkesuppköparna ser gärna den typen av skogshantering eftersom den är så rationell. Förmodligen ses jag som oförnuftig. Men för mej är skogen lika mycket en stor naturpark vilket är en väldigt irrationellt synsätt ur snäv ekonomisk synvinkel.

 

Du vet också
att närmast människan står trädet
och alla vet vi
att i dess årsringar ligger folkvisor lagrade.
Samtal med träd hör därför till det möjliga.

Lennart Sjögren.