Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Levande och döda

Bland några av de inramade släktporträtten står en gammal bordsspegel i bakgrunden. Där kan man se sig själv tillsammans med de som ”gått före”. Så var min tanke med arrangemanget och att vi levande ska inte dominera gruppen utan hållas i bakgrunden. Att just dessa människor inte är mina egna släktingar spelar ingen roll för upplevelsen. Det är närvaron av de tidigare generationerna mitt i nuet som är viktigt för mig. Porträtt av min egen släkt har jag på annan plats. Och de är lika viktiga i mitt liv.

Spegelglaset har vackert utformade hållare i hörnen.
Annonser


2 kommentarer

Moskok

Äppelklyftor kokas mjuka. Som stänkskydd mot puttrande mos används tidningspapper.

Äppelmoset tog slut i april. Äpplena i matkällaren är många och de flesta sorterna av god kvalitet fortfarande. Det beslutades att koka nytt mos. Två korgar fyllda med olika äppelsorter togs in, äpplena skars i bitar och kokades mjuka i två stora kastruller.

Av två korgar äpplen blev det 11 kg färdigt mos. Det kommer att räcka länge än.


4 kommentarer

Nötta köksredskap till nytta

Vem vill vara utan köksredskap av trä?

Det är bra att ha köksredskapen nära spisen. Därför har alla av trä flyttats dit. Gamla välanvända slevar från våra båda släkter. Salladsbestick av oljad björk, ett hemmagjort hantverk. Smörspatel (hamnade i fel vinkel). Trägaffel. Björkvispen används sällan eller aldrig, men det var intressant att se när och hur den tillverkades. Salladstången av bok köpte jag i Nice som en användbar souvenir :-) Allt på fotot är användbara minnen och guld värda.


1 kommentar

Soffan till belåtenhet

Swedese – Gap Lounge. Produktbild.

Detta är soffan jag föll för och som inhandlades förra året efter en noggrann marknadsundersökning och provsittande. Den första nya soffan i mitt liv, faktiskt. Swedese är tillverkare och jag valde ben av ek och ett annat möbeltyg än på bilden, från Camira och vävt av enbart naturliga material. Finemang!!! Jag tilltalas av den strikta formen och den sköna sittställningen, särdeles i hörnen, och av den smarta springan, ”gapet”, mellan rygg och sits. Och inga kuddar att puffa till. Passar mej perfekt!

Stolab – Arka. Produktbild.

Denna fina soffa och de två Arkastolarna, som designades av Yngve Ekström 1955, är de enda nya möbler vi köpt till vår bostad förutom sängarna. Arka-stolarna fick specialbeställda dynor av samma textil som soffan.

Till min ateljé har jag köpt två nya kontorsstolar, en länsstol samt hurts från Norrgavel. Till annexet köptes en dagbädd.

När jag började skriva om de här nya möblerna började jag i samma veva fundera över de andra möblerna som finns här i Universumet. Det visar sig att alla andra möbler är arvegods, fått av kompisar, möbler köpta för mer än 35 år sedan eller så är de secondhandköp alternativt containerfynd. Den här blandningen, detta levnadssätt, det är så vi vill ha det.


Lämna en kommentar

Påsk

Visst är det väl märkligt att levande ljuslågor kan vara så stämningsskapande fastän solen flödar in i rummet, över bordet… Man ser skuggan av värmen som söker sig uppåt från ljuslågorna medans lågorna knappt märks. Det är en del av upplevelsen av påskarna för min del. Vare sig den infaller i mars eller april. Det är så vackert. Det är vår.

Ljuslågor fotograferade utan direkt solljus.


2 kommentarer

Då elektriciteten kom till gården

Detta är en av övervåningens takarmaturer som suttit på samma plats sedan eletriciteten kom till gården.
Att behålla ursprungsarmatur och ursprungsplats är för mej ett sätt att byggnadsvårda.

Flera av takarmaturerna här på gården är från tiden då gården elektrifierades. De sitter på samma plats som då – nära rummets fönster. På den tiden skulle elektrisk belysning förlänga och förstärka dagsljuset som kom från fönstren. Handarbetet och hantverket eller läsningen skulle kunna förlängas när skymningen föll och då var lampans närhet till ett fönster naturlig. Vrår och hörn fick vara mörka.

Det är intressant att förstå hur den konstgjorda belysningen förändrat människans beteende och levnadssätt under den korta tid som vi haft elektriskt ljus. Hur belysningstrenderna förändrats över tid är minst lika intressant. Minns ni 1980-talets hemska halogen-uplights? Jag blev aldrig vän med de armaturerna och det hårda ljuset, varken som privatperson eller i yrkesutövningen :-)


Lämna en kommentar

Kammarlås

Köksdörrens kammarlås.

Blanksliten mässing med skön formgivning – ett dörrtrycke. På andra sidan öppnas köksdörren med en stor nyckel. Så har det alltid varit här. Det kan vara besvärligt att öppna med nyckeln om man bär med båda händerna men på något sätt löser sig ändå öppnandet. Kammarlåset har alltid suttit här och även fortsättningsvis. Det är tillverkat i det som en gång var metallindustrins mecka – Eskilstuna, hos F A Stenman.

Här i huset sitter det kammarlås på samtliga dörrar på bottenvåningen. Älskar´t! Alla utom köksdörren på bilden har vred. På övervåningen, som inreddes 15 år senare som undantagsboende/förmånsboende för de gamla föräldrarna, sitter dörrtrycken från 1920-talet med svart trähylsa på alla dörrar utom den minsta dörren som även den har kammarlås med vred.


Lämna en kommentar

Pinnstolen – en svensk klassiker

Jag är förtjust i pinnstolar, de är lätta, de är graciösa, de är vackra. Halvan är inte överens med deras konstruktion. Han har en förmåga att sitta sönder möbler ;-) De absolut senaste möbelinköpet som gjort till Universumet är just två pinnstolar – Arka formgivna av Yngve Ekström 1955 och tillverkade av Stolab.

Jag skrev tidigare om Pinnstolsmuseet i Nässjö som jag besökte 2012. Det finns inte längre. Men det finns sedan förra året en sammanställning av den svenska pinnstolens historia: Träsmak. En bok om svenska pinnstolar av Mats Palmquist. Den första svensktillverkade pinnstolen beställdes av Henriette Killander till Hooks gård i Småland runt 1850. Möbelsnickaren Daniel Ljungqvist tillverkade en stol efter hennes skisser. Den svenska pinnstolen var född, förlagan var den engelska Windsor-stolen. Detta, och mycket mer, berättade författaren under gårdagens föredrag.


Lämna en kommentar

Måla murstock

När vi började med byggnadsvårdandet på övervåningen hade köket, som inreddes för de åldrade föräldraparet en gång i tiden, fått tak och väggar ommålade på 70-talet. Golvet, som var struket med brunpigmenterad fernissa, var intakt. Det fernissades en gång med opigmenterad fernissa.

Här är köket på övervåningen färdigställt, bara ytskikten på tak och väggar behövde göras vid. Murstocken målades med grön linoljefärg, samma som användes på snickerierna.

Murstocken var ommålad i en vit matt färgtyp från efterkrigstiden. När den skrapades bort syntes att den ursprungligen varit grönmålad precis som zinkbänken och stänkskyddet på väggen. Bröstningen med dubbelfasspont var brunmålad, likaså skafferiet i ett hörn.

Vi skrapade bort färgen på murstocken och beställde omputsning av en murare som vi visste kunde det där med hur kalkputs blandas och används. Han kom en kall och snöig februaridag, perfekt för inomhusjobb :-) Golv och väggar täcktes in för det stänker rejält när kalkbruk kastas på med murslev. Några bilder från detta moment har jag inte men året var 2003.

Vi hade funderat en hel del över vilken färgtyp som skulle användas på putsen. Det är vanligt med vit lim- eller kalkfärg på murstockar. När den ursprungliga färgen skrapats fram insåg vi att linoljefärg använts och att den haft samma kulör som snickerierna i rummet (ja, i princip i hela huset). Så fick det bli, det behövdes inte mer diskussion om detta.


3 kommentarer

Så snabbt kan livet förändras ;-)

Före det revolutionerande beslutet.

Här i Universumet skedde en smärre revolution i morse. Halvan fick för sig att vi båda skulle ändra sittplats vid köksbordet. Förändringen skedde före frukosten för att vi under morgonsolen skulle känna efter om det kändes bra. Det gjorde det. Så nu har vi helt olika platser vid bordet jämfört med tidigare. Båda ser vi ut genom två köksfönster numera.

Senare ska vi prova hur det blir att ställa bordet i en annan riktning. Även det kan bli en revolution. Vilken initiativkraft!