Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Teckentydning

Har ni gått kurser i handskriftsläsning någon gång? Jag har gått två 6-veckors kurser efter det att jag flyttade hit till Universumet. Kort men lärorikt och intressant.

Jag började med en 6-veckors kurs som var både rolig och givande.  Men eftersom det alltid går att tränga djupare in i ett ämne vill jag fortsätta.  Självklart har jag nytta av det här i släktforskningen förstås, men främst vill jag lära mig att tyda än bättre för att snabbare och lättare kunna läsa arkivalier som jag kommer i kontakt med ibland i mitt jobb eller i samband med vården och kunskapen om mitt Universum och denna bygd. Jag  trivs i biblioteks- och arkivmiljöer eftersom det där finns mycket samlad kunskap och historia…

Det handlar om majuskler och minuskler, öglebrytning, tyska stilen mm. På köpet får man sig till livs ett hum om tillvaron för människor förr. Texterna under kurserna kom från kyrkböcker, bouppteckningar, domböcker. Handstilarna kan vara mycket vackra och kan man dessutom tyda dem är det extra bra förutom att själv lära sig skriva med dessa snirkliga bokstäver. Angenämt!  Skrivkonstens historia är i sig ett spännande ämne. Att tyda hieroglyfer prövade jag på en gång i tiden – det! om något var krångligt, tyckte jag då.

I förlängningen  är handskriftsläsning en förkovran inom byggnadsvårdens område tycker jag, som har en bred definition av begreppet byggnadsvård. Kan man inte läsa handlingar som rör det egna huset, kan man inte heller alltid ta rätt beslut i byggnadsvårdsfrågor.

Annonser


2 kommentarer

Sista fågeln

Berta Hansson - Sista fågeln

I kväll landade ännu en fågel
på min uppspända målarduk.
En stor och vit.
Den allra sista.
Hur vet jag att den är min sista?
Jo, sånt tar man inte miste på.
Sånt känns i hjärtat och ryggmärgen.
Jag kämpade länge med färgen,
besegrade den svarta
med den vita.
När klockan i Maria Magdalena
slog tolv dova slag
lämnade jag staffliet för gott.
Satte punkt för mitt målarliv.
Utan självömkan, tror jag.
men givetvis med bävan.
Nu återstår bara att vänta.

Så skriver Berta Hansson, 1910-1994, om sin målning ovan.
Tänk att vara så medveten om sin begränsning och rakryggat acceptera den trots viss rädsla. Det tycker jag är stort. Fågeln målade Berta vid 81 års ålder och med nedsatt syn.

Berta Hansson är känd för sina barnporträtt. Hon arbetade först som lärare, kom senare att utbilda sig inom måleriet och blev erkänd konstnär.

.


6 kommentarer

Ett decennium har gått och jag älskar fortfarande snö och kyla

Ett decennium. 10 år.

Om praktisk byggnadsvård här på gården skulle bloggen handla om. Så har det inte enbart blivit eftersom vi inte kontinuerligt har arbetat med sådant som jag tyckt det varit värt att skriva om. Här är inte alltid så arbetsintensivt med de egna bygg-göromålen eftersom tiden åtgår också till annat. De egna uppdragen, fritidsfastigheten (en gård med jord och skog), och allt övrigt som jag också vill hinna med att göra. Men nu är samtliga bostadsrum klara och det känns alldeles förträffligt.

Snö älskar jag alltjämt. Lika mycket som i första blogginlägget:

Snöööööö

snowone
Är en stor snö-diggare och allt vad som hör till vinter och kyla: rimfrost, skare, sparkåkning, kura skymning i “blå timmen”, vedbrasa, turåkning, upplega på träden i täta skogen, tystnad…

Jag förknippar också snö med hus. Som liten ”gjorde” jag husplaner i snön genom att gå jämfota med myrsteg där väggarna var. Soffa, stolar kom till genom att nonchalant slå sig ner i snön. Bord gjorde jag konturer med Lovikkavant-klädda händer. Det här kunde vi kompisar hålla på med långt efter det blivit mörkt. Mörkret förstärktes genom att toppluvan gled ner för ögonen titt som tätt.

Ännu mer rumsligt blev det att arbeta tredimensionellt med grottor som kunde byggas upp av snöbollar alternativt gröpas ur stor snöhög. Då snögrottan var klar kröp vi in och tände stearinljus.

Numera är jag även oprosaiskt glad över kylan och vintern då den behagar infinna sig, mycket pga att pågående processer som får hus att ruttna, stannar upp vid minusgrader. Så är det att bo i ett land med  träbyggnadskultur. Cyklerna för underhåll håller sig på den nivån att man kanske hinner med underhållet, med hjälp av vinterns avstannade processer, innan allt ramlar samman.
snowtwo


1 kommentar

Kokkaffe


Medelålders Plus av Sven-Bertil Bärnarp. Den här serien gillar jag även om jag inte är pensionär. Redan för 10 år sedan hade jag en träffande Bärnarp-strip här på bloggen.

Kokkaffe är en klassisk metod för att tillaga kaffe, där grovmalet kaffe värms upp i exempelvis kastrull eller kaffepanna. Tidigare var detta det vanligaste sättet att tillaga kaffe på i Sverige. Det är mitt sätt att dricka kaffe. Dricker det dock inte på fat eller på bit (=hård sockerbit).


2 kommentarer

Soliga köket ☼•*♫¨`*•☼•*´♫¨

Köket som vi trivs med och i. Där görs förändringar men i stort sett är det sig likt från 2005. Just nu har vi bytt till ett annat köksbord men det är förmodligen tillfälligt.

Det är solgult även när mörkret trycker mot fönsterrutorna.

Elspisen med ”överkokningssarg” är till stor belåtenhet.

Spiskåpan som tillverkats just för denna plats fungerar utmärkt. Utan elfläkt dold inuti men med spjällkedja till imkanalens lucka.

Sambandscentralen är lite dold på sidan av ett platsbyggt överskåp. Där är den inte så iögonfallande men passeras alltid på väg ut eller in i köket.


6 kommentarer

Vad rikedom kan vara

Jag känner mej rik – ved för två vintrar finns staplad och tillgänglig.

Vem räds för kyla med torr ved travad på gården, fungerande vedspisar, kamin och kakelugn i huset…

För livets lugn det är min tro,
behöver man så ringa.
Min rikedom är hjärtats ro,
fast skatter har jag inga.

apropå black friday


2 kommentarer

Mission completed

Då höstanemonen blommade var det rätt så klart i kammaren…




Ytterligare några steg framåt har tagits sedan dess.


Jordgloben med ingraverade texten ”Vandringspris från Skepparklubben Delfin” står lysande i hörnet med byrån och minner om makens navigationsälskande far. Ni vet, den där kunskapen som vissa kunniga brukade använda sig av innan gps-eran intog världen.

”Ju mer dominerande den virtuella världen blir, desto mer rebelliskt blir det att äga böcker. En tryckt bok kan ingen spåra, ändra eller hacka.”

Ramin Bahrani, författare och regissör.

Nu när vi är färdiga med husets alla rum. Vad gör vi nu? :-) Nåja, den musikmaskin vi vill ha är till slut bestämd och beställd och lite mer ska upp på väggarna. Men sen finns det väl inget annat kvar att göra än att njuta sitt otium, att rulla tummarna… haha..


Lämna en kommentar

Synbarligen

Novembersolen lyser på dörren mellan kök och kammare. Den står nästan alltid öppen utom då det gräddas våfflor eller pannkaka :-) Då är imkanalen för klen för att ventilera ut oset på direkten. Här finns ju ingen fläkt under imkåpan utan vi lever som man alltid gjort här i huset.

Därför ser man sällan tavlan bakom dörren, tavlan som är en bricka från 1920-talet. Glasbrickan är målad med ett motiv som anspelar på Japan. Desto gladare blir man när motivet kommer fram ibland ;-)


Det här döljs bakom den uppställda dörren.
Detalj av väg med enkelradig allé  och i bakgrunden bergstoppar.


Lämna en kommentar

Lövblåst


I dagarna två har vi pysslat med utomhusjobb, nu när en helg utan dis och duggregn kom. Jag har planerat kökslandet för vintern, bara grävning återstår. Så har vi räfsat löv – mest eklöv, almlöv, björklöv och äppelblad. Sommarvattnet är också avstängt för säsongen.

På söndagen räfsade vi ihop löv både i en lång orm samt i högar. Vi fraktade bort massorna till lövkomposten på en presenning. Men under tiden ökade vindstyrkan och det var upp till 11 sekundmeter i byarna och vi var tvungna att lägga av. Löven blåste omkring lite väl mycket :-) Förhoppningsvis kan lövräfsningen fortsätta nästa helg. Det bör inte vara mer än ett par timmar kvar att jobba med denna årligen återkommande rätt tunga höstsyssla. Om tre år är de här löven bra kompostjord att använda. Lövkomposten grävs om och flyttas tre gånger innan eklöven har multnat. Där i botten av komposten trivs bland annat noshornsbaggarnas larver och puppor, det kan man ju inte vara annat än glad över.

 

En puppa av noshornsbagge.


Lämna en kommentar

Asfalt vs grus

På bilden syns en nyasfalterad grusväg (asfalterad 2016) i början av maj 2017, ett halvt år efter utförandet. Att växtkraften hos vissa växter är stor vet vi men det är också så att om underarbetet är undermåligt blir följden denna:

Maskrosor och tistlar vill upp i solljuset och tar sig igenom den nyasfalterade ytan med lätthet.

Försök att få bort växterna gjordes senare under 2017 med handkraft samt genom att bränna. Resultatet är klent, växterna vill upp igen. Så här ser det ut i april 2018:

I november 2018 har asfalteringen lagats. Vi får se hur det går med det framöver:

Innan beslutet om asfaltering togs, inlämnade en medlem i vägföreningen en motion om att bevara den slingrande grusvägen grusad för den kulturhistoriska upplevelsens skull. En motion helt i min smak, grusvägar passar mig. Längs vägen bor 3-4 bofasta samt 5 sommarstugeägare.

torshalla-st-olofsgatan
Kullerstenar är en vacker gatubeläggning i städer där man vill frammana historien. Denna gata är fortfarande kullerstensbelagd. Till min glädje.


Lämna en kommentar

Röda mangoldstjälkar


Adventskänslan börjar ge sig till känna, den bara finns där korta stunder. Mangold går fortfarande att ta in, stjälkarna lyser tomteröda. Det kan bli en kortvarig bukett för snart nog slokar de…

… eller en frittata med bland annat mangold i som blev höstens maträtt här i Universumet. Mangold är härligt lättodlad.