Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

En snöig och mulen vinterdag…

…fick vi överenskommet besök från magasinet Kloka Hem.

Snön föll ymnigt och det blåste den februaridag 2013 det var bestämt att redaktören och fotografen skulle komma till Universumet. Jag minns att de var tvungna att lämna bilen vid stora vägen för att pulsa 300 meter i snö fram till bostadshuset då tillfartsvägen ännu inte hade plogats. Halvvägs mötte Halvan upp. Jag kan tänka mig att det kändes lite udda och besvärligt att få så påtaglig del av livet på landet. Det var inget solsken och så klart ingen grönska ute och bilderna blev rätt kyliga. Kloka Hem arbetade inte med styling eller fotolampor.




Några av bilderna. Fotograf G. Welin.

Kloka Hem vill vara en miljömedveten tidskrift och menar att ”världen behöver mer klokhet men också lite mer skönhet”. Såklart vi som bor i ett gammalt hus är glada att vara med i ett sådant sammanhang…  särskilt som många ifrågasatte vårt bostadsval då vi flyttade hit. Inget wc men väl utedass, inget rinnande vatten i bostadshuset, endast i ett av uthusen, lutande golv, gamla fönster med ojämnt glas som än idag förses med innanfönster på vintern, plåtklädda fasader…  Nu har vi ett fungerande hem utan att allt behövde rivas ut. Flera av de ursprungliga planer vi hade, har förändrats under tidens gång – till det bättre, dvs färre åtgärder. Samtidigt som vi gillar vårt gamla hus med ekonomibyggnader och inte vill att gårdsmiljön ska förändras och ”förlora sin själ”, finns öppenhet för att föra in nytt att varva med det ärvda. Det finns ingen motsättning i det. Vi och husen lever gott.


Februari 2013 mulet men här är det skottat och plogat.


3 kommentarer

Tulipanarosor



Tulpantiden är över sedan länge. Men då den var som intensivast firade vi med tulipanarosor att kammarens ytskikt var färdiga. Det finns så många tillfällen att fira när byggnadsvården/restaureringen tillåts ta tid. Det är på gränsen till ofattbart men nu är husets sista rum klart. Tänker berätta lite kort i några inlägg framöver.


1 kommentar

Haspen på


Titta vilket fint urtag i dörrfodret för att kunna lägga haspen på och stänga dörren till utedasset. Det var en liten notering jag gjorde under en utflykt till ett kulturreservat i Mellansverige.  Bilden visar också att även det vi idag anser är ”felaktiga material” (färgtyp och dörrblad) kan ha kulturhistoriskt värde.


1 kommentar

Skorsten ovan nock

Tittade igenom bilder från förr och ser att i juni är det 9 år sedan de här två glada männen murade om vår skorsten. Foton från den 4 juni 2006.
skorstensmurare
Hasse och Bengt gjorde arbetet med den äran!
skorsten ovan nock
En hel del annat har också hänt exteriört sedan dess. Papptaket på farstukvisten är bytt, den svarta tp-plåten på taket har ersatts med enkupigt lertegel, norrgaveln har fått ny panel för den var otät och skadad, huset är målat med ljusröd slamfärg, ytterdörren har ekådrats, ett lärkträd har kapats, äppelträd har fallit av sig självt och nya fruktträd planterats.

Livet är ständigt pågående.
vy fr taket
Vy från taknocken. Då.


Lämna en kommentar

Göranden & låtanden

Under 2014 blev den omgärdade trädgården, giardino segreto, klar att börja odla i. Tulpanerna stod som spön i baken på våren, sedan påbörjades perennanläggningen.

Det var underbart att kunna plocka in tulpaner av många olika modeller.

Är du nyfiken på att läsa mer om hur vi anlade trädgården kan du göra det här.
fackelblomster
På sensommaren hade flera växter hunnit växa sig stora. De verkar trivas!
iris
Men alla blommande perenner är inte flyttade till den nyanlägada trädgården. En växt som finns kvar i perennrabatten vid husväggen är den fina, låga och intensivt blå trädgårdsirisen som trivs  och ökar i antal varje år. Den bara älskar jag.
I kökslandet växte det bra i somras, ätbara nyheter för i år var palsternacka och grönkål. Halva det gamla Åkeröträdet föll och vi planterade två nya fruktträd – ett plommon- och ett päronträd som vi fick av kompisar.
fönsterarbete
Söderfasadens fönster renoverades, tätades, målades, ja hela fasaden rödmyllades med ljusröd slamfärg igen och fönsterfoder och knutar målades vita med linoljefärg lagom till semestern. Då åkte vi bort och fortsatte med byggnadsvård på vårt sätt.

I augusti tätades de stora huggna grundstenarna med kalkbruk.

Under hösten hade vi besök av kossor på environgerna vilket vi uppskattade enormt, särskilt jag som är ko-freak.
I början av november åkte vi några byggnadsvårdare till monumentvårds/byggnadsvårdsmässa i Leipzig och fick nya input.
skogskyrkogården Asplund
Men även på närmare håll kan man få input. Tillsammans med en kollega blev det i december ett studiebesök till Skogskyrkogården i Sthlm. Både det nya krematoriet och kapellen från 30-talet, som vi även sett tidigare, besökte vi och diskuterade.
marge
I kvällsmörkret passade vi på att titta på Vaxholmsbåtarnas terminal på Strömkajen, nominerat till Sveriges största arkitekturpris, Kasper Sahlin-priset, 2014.

Jag arbetade på med olika projekt för andras räkning. Att akvarellmåla ritningar är extra roligt.
amaryllis
Lite tjatigt kan det vara på en byggnadsvårdsblogg att visa foton på snittblommor och andra växter. Jodå… Här en amaryllis som blommade i mars. Nog är den ljuvlig!
girlang1
Under kommande år planerar vi att få nya uthuset, annexet, i stånd. Där ska rymmas ett arbetsrum till Halvan, ett textilförråd till mig och ett badrum. Just nu används det som arbetsrum för måleri och mindre snickeriarbeten.
girlang3
Sedan väntar kammaren där pärlsponttaket, som syns på bilderna, ska målas med linoljefärg i kulör lika kökstaket.

.


6 kommentarer

Gammalt och njutbart

Vad innebär byggnadsvård?
Det går nog att få rätt många svar på det.
fröställningar2

MrsUniversum tycker att det har blivit som med så mycket annat – byggnadsvård handlar ofta om konsumtion. Gärna kostbart, kanske för att visa att man har råd och hänger med trots att man valt att ”bebo ett gammalt hus”.  Men pengar förstör lika väl som okunskap. Många, även byggnadsvårdare, tror sig kunna köpa en livsstil. Kanske kan man det.

”Vi köper saker som vi inte behöver,
med pengar som vi inte har,
för att imponera på människor vi inte gillar.”

Något sådant ska australiensaren Clive Hamilton ha formulerat. Det liknar Montesquieus tanke som jag skrev om i ett av de första blogginläggen i mitt liv.

Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat.
MEN vi vill bli lyckligare än andra,
vilket är svårare,
eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är.”

Men hur svårt kan byggnadsvård vara? Det är lätt att bli pretentiös när man som jag nu skriver om ämnet men enligt mitt sätt att se är en sann byggnadsvårdare en person som inte vill byta ut allt material i en lägenhet eller byggnad, varken i stommen eller äldre ytskikt och speciellt originalytor. Inte heller faller byggnadsvårdaren för nya moden som innebär att ett hus kan byggas om för att passa en rådande trend. Lika lite som man som byggnadsvårdare förändrar en funkisvilla genom att sätta in spröjsade fönster och putsa hörnkedjor (jo det har hänt i mitt grannskap), bygga nya innerväggar som tar bort ljuset och luftigheten som hör till funkisstilen, lika lite river man väggar för att åstadkomma en öppen planlösning i en parstuga eller en nationalromantisk byggnad. Det kallar jag för ombyggnad, möjligen renovering men absolut inte byggnadsvård. Kanhända håller begreppet på att urholkas när det blivit en trend? Man ser som byggnadsvårdare till att i möjligaste mån anpassa sig själv efter det hus man äger eller så köper man ett som passar behoven bättre. Att ”slakta” ett fint hus är helgerån. Jag menar att vara byggnadsvårdare innebär att ha stor kunskap och insikt – varför skulle vi annars ha utbildningar för bebyggelseantikvarier? Eller för den delen restaureringsarkitekter.

Byggnadsvård är att göra så lite som möjligt, att spara det som visar på människor som levt i huset tidigare, kanske är det de egna förfäderna. Att arbeta själv med huset är ett behov för byggnadsvårdaren därför att då förstår man hur det är konstruerat och fungerar. Kunskap om gamla tekniker och material och om hur livet levdes under olika epoker är nödvändigt. Det ger ofta anvisning om hur något ska utföras rent tekniskt och materialmässigt.

Det är också skillnad på att arbeta med byggnadsvård kontra restaurering eller rekonstruktion. Mycket enkelt uttryckt kan man säga att byggnadsvård utför man för att kunna leva sitt liv i/med en byggnad, på en gård och för att byggnaderna inte ska förstöras genom grovt förfall. Restaurering innebär att ”återställa”, att arbeta mer antikvariskt för att gå tillbaka till en viss tidpunkt i en byggnads liv. Gedigen hantverkskunskap krävs av utförarna. En restaurering ger en museal miljö, helst helt autentisk även om detta är omöjligt då varje tid trots allt ger sina spår i hantverksteknik eller materialtillgång. Det gäller att välja vilka årsringar man vill ska framträda. I båda fallen handlar det om att förvalta en byggnad under en period av dess varande.

Själv tycker jag att det ibland behövs stilbrott i mitt eget byggnadsvårdsprojekt, i Universumet. Förmodligen kan jag som arkitekt ha en något lite annorlunda syn på detta än en byggnadsantikvarie. Och jag reflekterar över  att alla ytskikt från 70-talet försvinner här med mitt goda minne…  Vet även att om livet hampat sig annorlunda hade jag, utan att känna det obekvämt, lika väl kunnat bo i en nybyggd villa i helt modern stil. Jodå, i nyfunkis utan att vantrivas. Men däremot inte i en nyproducerad villa i t ex New England-stil eller en nybyggd herrgård som plagierar en annan tid. Var tid har sin arkitekturstil.

Då det gäller tilläggsbygget här på min egen gård, på uthuset, annexet som det numera kallas, har det har en helt annan fönstersättning och fönsterform än befintliga byggnader. Det har inga vita fönsterfoder vilket alla andra byggnader har. Det har en annan panelning men fortfarande röd slamfärg. Det har tegeltak med den väldigt gammal typ av läggningen utan nocktegel som övriga uthus. Volymen håller sig inom gårdens befintliga byggnaders storlek – nybygget är lite annorlunda men ändå inte. Det är absolut inte ”vågad” arkitektur men heller inte en pastisch.

Hushållning med resurser ingår i byggnadsvård enligt min mening, därav följer också ett naturnära tänkesätt. Byggnadsvård  är ett helt koncept där trädgård, gårdstun eller omgivande landskap ingår…

Att byggnadsvårdsbegreppet förändrats över tid är helt klart. Då jag gick på arkitektutbildningen fanns en enda kurs att välja för att lära mer om äldre byggnadsbestånd. Kursen kallades  ”Varsam ombyggnad” och gick ut på att visa att i stenstadens sekelskifteslägenheter bör man bevara kakelugnar och snickerier. Många gick igenom utbildningen utan att ens ha fått ta del av denna enda valbara och fragmentariska kurs om äldre flerbostadshus. Inget talades t ex om hur nya ventilationssystem förstör en gammal byggnad genom håltagningar, sänkta tak osv. eller hur viktig estetisk kabeldragning är, om möjligheten att spara gamla strömbrytare, sanitetsporslin osv.  Då hade precis rivningen av Klarakvarteren avslutats, likaså miljonprogrammets bostadsbyggande, man var glad om stenhusen över huvud stod kvar. Mycket har hänt sedan dess som tur är! Utvecklingen har gått åt rätt håll.

.

(Ska bli jättespännande att se om Ulrika kommer fram till en slutsats framöver.)

.