

Pardörren på verandan/farstukvisten ekådrades 2011. Innan dess togs träfiberskivorna över speglarna bort. Hela dörren var vitmålad. Det som inte ändrats med denna dörr är gardinerna. Jag har på alla dessa år inte ansett det behövas, har funderat men inte gjort slag i saken. De tvättas en gång om året och klarar detta väl utan att gå sönder. Gardinerna är inte av 100 % bomull utan har någon konstfiber i sig. ”Halvans” mamma sydde dem någon gång på 70-talet vill jag tro.
Ibland undrar jag över mig själv – konstfiber, syntet, varför byter jag inte? Men nej, de fungerar och min förändringsbenägenhet i fallet med entrédörrens gardiner är fortfarande lika med noll efter alla dessa år. Ingen skillnad från tidigare. ;-)
Det är finemang att det nu är den årstid man kan börja tända levande ljus för att få varmt och ombonat hemma. Här använder vi mest stearinljus och värmeljus. Så vi behöver ingen ljussax eftersom vekarna brinner ner i takt med stearinet. Men förr, då talgljus och vaxljus användes, behövde veken snoppas av för att ljuset inte skulle osa eller brinna ner för snabbt och utan kontroll.
Ljussaxen på bilden har funnits i Universumet sedan familjen flyttade hit 1910. Den följde säkert med från det tidigare bostället. Den är dock inte uråldrig eftersom den har ”fötter”, något som de äldsta ljussaxarna saknar. Vi har inte hittat årtal för när hushållet elektrifierades men det dröjde kanske 15-20 år med tanke på originalarmaturerna som finns kvar, deras placering och utformning.
Frid och ro. Samtliga innanfönster i huset är nu på plats och alla rutor är putsade. Ett storkok av borsjtj på 3 kg rödbetor är avklarat och en del av soppan uppäten med finskt rågbröd och mjölk till – härlig höstmat. En kort syrénhäck är planterad. En cykeltur till vallokalen för att rösta i kyrkovalet är gjort. Svenska kyrkan är stor skogsägare. Svenska kyrkan ägare av stort kulturarv i form av byggnader, textilier, inventarier, kyrkogårdar – att rösta på hur detta ska förvaltas känns viktigt.
Nu helgdagskväll med litteraturprogrammet Babel.
Hösten är kommen, hör stormarna gny!
Svanen tar avsked, och svalorna fly,
blomman har bäddat i mossen sin grav,
vågorna brusa på villande hav.
Näcken mot klippan guldharpan slår,
skogsbruden fäller sitt grönskande hår.
Solen är slocknad, så mörkt blir på hed.
Regnbäckar gråta längs fjällarna ned,
källan på knä står invid deras fot
ock i sin urna tar tårarna mot.
Sommarn här nere har slutat sitt lopp,
där uti stjärnorna tindrar han opp.
C. F. Dahlgren (1791-1844)
Det är många gamla redskap som finns kvar när man flyttar in på en gammal bondgård.
Detta är vad huset förmår av släggor och korpar. Och kanske knoster? De två släggorna till vänster har en spårad fördjupning på den sida som inte är slagyta – vi står frågande inför just det användningsområdet.