Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Näringsrikt

Nu har Halvan sållat tredjeårskomposten och vi har la ut sju-åtta skottkärror (svårt att hålla räkningen) härligt näringsrik och skön egen kompostjord på rabatter och i kökslandet helgen som var. I kökslandet förstärkte jag med lite hönsgödsel.

Må det växa, må det regna, må det lysa sol!

Pionerna är på gång och borde må bra av näringen de fått.

Kökslandet höstgrävdes och lerkokorna har fryst sönder. På bilden har komposten spridits ut, sen tog vi varsin järnkratta och myllade ner den i jorden och slog sönder de små kokor som trots sönderfrysningen ändå fanns.

Här ska direktsås senare i maj. De senaste åren har jag inte förkultiverat någonting utan sått direkt då jorden är tillräckligt varm. Kanske blir det intressantare att förkultivera sen då utrymmen kommer att finnas till detta. Det vore ju härligt att kunna odla rotselleri, purjolök och jätteverbena som alla bör förkultiveras. Kålrötter vill sig inte fastän de inte ska behöva gro före utplanteringen. Men vi försöker igen, jodå…

.


5 kommentarer

Komposthörnan

Komposten är en livgivande och viktig del av Universumet där det kryllar av aktivitet men det är inte världens prydligaste plats. Den ligger bakom utedasset intill ladugården precis där gödselstacken låg när gården var en bondgård.  Det var väldigt uttänkt då och fungerar lika bra nu.

Här har vi lövkompost och varmkompost. Den senare behövs tillstånd från kommunen för att inrätta om man som vi slänger hushållsavfall där. Gårdens undantagshörn, inte vackert men bra både till funktion och läge. Det ligger dolt från gårdens centrala delar. Här tillåter jag till exempel att brännässlor frodas under fläderbusken, de kräver kväverik jord.

Komposten ligger skuggigt till, bara morgonsolen når fram. Den vinkelbyggda ladugården/logen/dasset skuggar mestadels med den stora eken och en fläderbuske som extra hjälp. En torr kompost fungerar inte, det vet de som prövat för i en torr kompost trivs myror. Är det riktigt varmt och torrt under sommaren sätter vi en vattenspridare på lövhögen som får strila några timmar för att förbättra förmultningshastigheten.

I veckan tömdes varmkompostbehållaren, Biokuben,  på sitt innehåll som skyfflades över i den öppnare nätkomposten. Nästa år hamnar detta innehåll i en tredje friliggande hög varifrån jag tar kompostjord till köksland och rabatter. Här ovan syns botten på varmkomposten med ett finmaskigt nät som förhindrar att skadedjur som råttor tar sig in i den. Lock behövs för att fåglar inte ska krafsa i den. Komposten är uppbyggd som en ”timrad”  konstruktion med ”plaststockar” fyllda med isolerande frigolit.

Här har komposten börjat fyllas. Löv och lite kvistar i botten sen är det bara att ösa på hushållsavfall då locket lagts på. Eftersom vi har många ekar som ger löv som ruttnar sakta, och löv används som strö eller täckmaterial i varmkomposten, tar den lite längre tid på sig än om garvsyrefyllda löv inte stoppades i.

Detta är vår komposteringshörna. Här arbetar mikroorganismer och maskar. De gör ett bra jobb. Tilläggas bör kanske att normalt gräver vi om varmkomposten på våren, men så blev det inte i år.

Potatisblast och annat stort från trädgårdslandet slänger jag på lövkomposten bakom till vänster. Där övervintrar även en del krukor med lökar, buxbomsticklingar mm övertäckta med löv. Även somamrtid är här skuggigt och lite fuktigt så sticklingkrukorna står här då med men ovanpå löven.

”Halvan”  höll på med kompostering av hushållsavfall innan jag kom in i hans liv. Utan att ha så många att jämföra med tycker jag han är bra på detta. Ni skulle höra då han talar om sina medarbetare maskarna. Snacka om djurvän. Det är delvis för maskarnas skull som använder vi grep då vi vänder jorden i kökslandet också – det inte ska vara stor risk att maskarna delas i två delar om jorden bearbetas med grep istället för spade  :-)  Harry Martinson har skrivit en dikt om daggmasken. Nu är det inte vanliga daggmaskar som kryper i komposten utan lövmaskar tror vi de heter, kortare, rödare och smalare, men alla maskar gör nytta: ”de underjordiska bönderna”.

DAGGMASKEN

Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull,
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.
.
Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd,
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.

Harry Martinson ur ”Passad”

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


13 kommentarer

Humlestörar

Rabatterna har toppdressats. Än är det inte dags att gräva om dem helt, så jag tog lite hönsgödsel och kompostjord och spred ut. Här nedanför är kryddlandet.

Numera har vi en effektiv varmkompost för matavfall men det här är jord som legat länge och kommer från kallkomposten som vi tidigare hade. Eftersom vi tar något spadtag nu och då från lövkomposten och strör över, och det mesta är långsamt förmultnande eklöv, är det bra om jorden får ligga till sig extra länge. Jorden innehåller även mycket äggskal.

Förrförra året ordnade vi en ny och mindre arbetskrävande lösning för humlestörarna. Vi tog bort stenkistorna som störarna stod i och plötsligt fick humlen bättre livsbetingelser. Störarna kapades och ett hål borrades upp från undersidan ca 5 cm långt och någon mm större diameter än det armeringsjärn vi sen använde. Armeringsjärnet slog vi ner i jorden så där 25-30 cm, det stack upp knappt 10 cm. På med stören och några cm marginal uppstod till jorden. Sen täcker den snabbväxande humlen skarven. Man slipper rötskadade granstörar och stenstöd i jorden som förhindrar humlens utveckling.

Ett galvat  jordankare  håller den rödfärgade fyrkantstolpen ovan mark. Den var inte svår att måla metallen med röd slamfärg och dessutom få färgen att sitta kvar!

Tja, så här någonting. De röda reglarna är till för att staga upp störarna, den vågräta regeln är fäst i väggen.

I år borrade vi hål och trädde en ståltråd genom som håller stören i sidled. De blir annars sneda då vinterstormarna från norr friskar i.

Det blev även lite mer rumsbildning vid ryssbänken med dessa röda fyrkantreglar som har en strikt form mot de naturligt vinda granstörarna. Då humlen växt till sig bildar den dessutom vindskydd..

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,