Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

Lada. Men hallå! Vaddå lada?

24 kommentarer

En lada är ett hus för hö. Hö är torkat gräs som används som foder till gårdens kreatur –  kor, hästar, får, getter. Ladan är belägen på utmarken.  Utmarken är den del/de delar av fastigheten som ligger utanför gårdstomten och den närmaste jordbruksmarken. Från ladan hämtas höet hem till djuren i ladugården under vinterhalvåret då det går att köra med släde. Det hö som förvarades hemma på gården finns på höskullen.

Urbaniseringen och i och med det glömskan av jordbrukssamhället har medfört att alla typer av ekonomibyggnader på landet kallas lada. Dagens svenskar saknar ordförråd för bondgårdens, lantgårdens alla hus.

Här i Universumet i Mälardalen finns ingen lada och har aldrig funnits. Gården ligger centralt i ägorna och höet togs direkt in på skullen efter torkning i hässjor. På logen hade man halm.

Detta är ladugården, den är timrad och fick delvis en reveterad vägg efter några årtionden. Ovanför finns höskullen, den delen har träpanel med springor för luftningens skull. Höet puttades ner till korna genom en lucka ovanför foderbordet innei lagården.

Mjölkrummet, där mjölkkärlen kyldes i vattenbad i en stor djup vit porslinsho av den typ som finns i många kök idag, skymtar med sin separata ingång ihopbyggd med lagården.


Jag kan läsa att Maria med bloggen Karl-Eriks använder de benämningar som användes då gården var i bruk. Det tycker jag är fint, varsamt och hänsynsfullt mot de som en gång brukade gården och lade ner så mycket möda för att hålla den i stånd.  Ladugård med ”göningsrum”, javisst självklart! Kanske är det lättare att känna till tidigare förhållanden om man bor på en släktgård där den äldre generationen kan berätta hur gården fungerade förr.

I magasinet förvarades, torkades säd efter tröskningen i jutesäckar. I vagnslidret fanns fordonen, då hästdragna. Den modernaste byggnaden, traktorgaraget, förstår alla fortfarande vad den användes till.

Sädesmagasinet har matkällare murad av sprängd natursten och gjutet betongvalv under halva ytan.

I år har jag av Halvan fått höra två nya gammeldags benämningar som använts här: logkistan och lägret.  Hur uttalet en gång i tiden var vet jag inte, även här talades dialekt då. Logkistan var den del av logen som hade portar i varje ända, där hästskjutsen kunde köra rakt igenom utan att behöva backa. För att köra in hölass t ex. I logkistan ställdes även tröskverket upp då det var dags för tröskning. Där får man inte stapla upp något permanent som står i vägen, passagen ska vara fri. Portlider är ett annat ord för samma sak.  Halmen förvarades efter tröskningen i logen, nära och bra.

Det andra ordet som Halvan berättat först nu är att man sa ”lägret” om det gamla uthuset som stod där nya uthuset nu står. Det gamla uthuset som revs på 70-talet kallades så. Om jag förstått rätt var det ett vagnslider, de hästdragna vagnarna förvarades där i ”garaget” – ”lägret”. Det ska nog uttalas på dialekt  och vad det vill skildra fattar jag inte.  Lagret, lidret…?  Kanske kan det vara intressant att veta att Halvan träffat syskonen Agnes och David som levde här till 1966 och hört dem prata. De pratade gammaldags sörmlandsdialekt, något som man aldrig hör numera.


”Lägret” som revs på 1970-talet.

Ett bra och lättläst kompendium om äldre lantbruksbyggnader är Catharina Svalas ”Från Ladu-gård till djur-stall. Ekonomibyggnader under 250 år”, Sveriges lantbruksuniversitet 1993. Att resa genom Sveriges olika landskap och kunna avläsa det ursprungliga användningssättet för ekonomibyggnaderna är oerhört intressant. Tycker jag. Med mitt kulturhistoriska intresse och min agrara bakgrund.

MrsUniversum anser att landsbygdens ekonomibyggnader är vackra med fina proportioner, de har en tydlig arkitektur att ta varsamt hand om. En lada är oftast inte en lada, det är bara vårt ordförråd som urholkats.

.

Annonser

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

24 tankar om “Lada. Men hallå! Vaddå lada?

  1. Spännande det där med benämningar på byggnader! Tror att det kan vara svårt att säga att det finns en enhetlig vokabulär i hela landet, eftersom också de ekonomiska villkoren sett annorlunda ut. Exempelvis, det är inte säkert att alla lador varit placerade i utmarker. Vår by (före utskiftning 1929) verkar inte ha haft det så.
    Sen tror jag att namn kan uppstå väldigt lokalt. T ex kallas stallet för stallet eftersom det blev stall ca 1960, innan dess var det svinstia och då var stallet, det som sedemera blev garaget. Vi har också ett vagnslider, där det inte stått några vagnar på 45 år och som vi funderar på att göra om till snickarbod. Frågan är då om vi då kommer att säga: ”Jag går ut och snickrar lite i vagnslidret” eller ”Jag går ut till snickarboden”. Sen har vi ett lider som kallas båtgaraget. Allomogebåtar har nog alltid funnits på gården, men tror nog att namnet kommit till ganska så sent, dvs 50-talet och framåt.
    Jättespännande med namn för att de berättar hur man använt byggnaderna, men berättar de hela sanningen…? ;-)

    Gilla

  2. Ja, ekonomibyggnader är oerhört spännande och lite bortglömda. Dessutom är det de som försvinner först. Oftast. Men om de är kvar, så skapar de en mer genuin känsla tycker jag. Både i egenskap av sig själva samtidigt som de gamla ”uthusen” ger huvudbyggnaderna sin rätta karaktär. Jag menar; pampiga boningshus ute på landet, verkar lite ”lost in space” utan sina pendanger. Tycker jag… God fortsättning på det nya bloggåret 2012 :-)

    Gilla

  3. Jeg kørte i juli fra Malmø til Stockholm. Som dansker bemærker jeg de mange smukke separat beliggende hø-lader i landskabet. (Og naturligvis også smukke gård-komplekser i deres helhed).

    I Danmark har bygge-reglerne PÅ LANDET siden udskiftningen før 1800 været meget restriktive. Dette betyder, at I i Danmark KUN ser bygninger (stalde/garager/foderhuse osv.) samlet omkring gården, aldrig separat liggende i landskabet. Her er de eneste separat opstillede ‘bygninger’ i landskabet vindmøller, el-master og lignende.

    Gilla

  4. Mitt gamla hus – jovisst förändras ekonomibyggnaders funktioner över tiden. Och visst kan olika landsändar ha olika benämningar på samma företeelse. Men jag hävdar även fortsättningsvis att ordet lada idag används alltför vidlyftigt och visar att vokabulären för det agrara samhälletsbyggnadstyper utarmats under hand. Hä har aldrig funnits någon hölada, ingen lada. Ungefär som att man säger torp om ”varenda” röd stuga, gård, man ser på landsbygden, särskilt om det nu används som fritidshus.
    Mängden lador är vanligast i norra delen av landet. Här på gården är hönshuset inte längre hönshus men jag vill ändå inte förtränga att det varit det så emellanåt använder jag den benämningen på arbetshuset. Jag tycker det är viktigt för att förstå gårdens ekonomiska realitet förr i tiden.

    Kari – uthus är riktigt intressanta och fina. Gillar dem och därför tycker jag det ärtråkigt då alla dras över en kam.
    Jörgen – Danmark liknar av naturliga skäl Skåne där kringbyggda gårdar hör landsbygden till. Jag tycker mycket om regionala olikheter och sergärna att de vidmakthålls!!

    God fortsättning på er alla!!!

    Gilla

  5. Tack för fina ord! Faktum är att en del av ladugården kallas ”lada”, eller höladun, här i trakterna. Alltid beläget på andra sidan om lagårdsporten sett från fähuset och det var där höet lagrades. Sen finns givetvis lador lite överallt och varstans, för att lagra hö från myrslåttern för transport under vintern.

    Gilla

    • Att allt har regionala och/eller lokala benämningar är sant. Att en del av ekonomibyggnaden med alla sina funktioner kallats lada har jag inte hört från norr förr (men jag har aldrig gjort någon forskning på detta). Det var bra att få veta. Hölage har jag hört norrifrån, kanske en varitant av hölagret, lagret av hö?

      Bevisligen skulle en avhandling kunna ge en hel del kunskap i det område jag tycker är så intressant.

      Gilla

  6. Jag blev inspirerad att leta lite bland våra gamla juridiska papper som finns på gården (fastigheter som sålts, arrenderats, osv osv) och där finns ett kontrakt på när vår stora lada byggdes här på gården 1888. Tidigare fanns ett antal mindre byggnader, som delvis revs och delvis byggdes in i den stora byggnaden.
    I kontraktet pratar man om nötkreatursstallet, som är det vi kallar lagårn (där korna höll till) och den nya byggnaden som kom att binda ihop stallet (häst-) och lagården kallar man ”ladugårdsbyggnaden”. Vi har alltid sagt ”ladan” och då menar vi den stor överbyggnaden, medan sädesmagasinet är den östliga delen och lagårn, den västliga delen.
    Jättespännande det hör med ord benämningar :-)

    Gilla

    • Jätteintressant Astrid! Gamla dokument ska man naturligtvis titta i. Att det blev andra benämningar då flerhussystemet övergavs och alla funktioner skulle rymmas i en byggnad kan man förstå. NötkreatursSTALL, ladugårdsbyggnad, överbyggnaden för foder och sädesmagasin.

      I ett födorådskontrakt från 1853 i norra delen av landet nämns:
      …husrum i kammaren i östra byggningen samt förstugukammaren i sätesbyggningen, stolpbod, brygg- och bakstuga, logen, ladugård, vedlidret. Detta var under flerhussystemets tid och där fanns även hölador på utmarken, gethus mm.

      Det var mer självklart med olika benämningar då kan man tänka. Tack för intressanta kommentarer!

      Gilla

  7. Mycket intresant.
    Håller med i mycket. De flesta torp är långt ifrån torp och samma gäller lador. Och det är verkligen synd att de orden/begreppen helt håller på att försvinna. En liten del av språket dör….
    Men benäningarna på en del av uthusen vekar vara väldigt lokala medan andra verkar finnas i hela landet. Stall är väl stall överallt, men även varianten kostall finns.
    Men är fähus alltid samma som ladugård? Eller är ladugården den lite mordernare varianten med fler funktioner under samma tak??? Lada är för mej en byggnad där det lagrades saker, mestadels hö eller halm. Ladan ute på fälten eller vid ”lyckorna” (små fält i skog eller hagmark) är för mej en utlada.

    Gilla

    • Hans, visst är det intressant… Lokalt- absolut vilket ger en extra dimension åt orden. Kostall känns för mej främmande men jag har hört det användas, bland annat i filmen Kokvinnorna som gick nu i helgen på tv. Stall är för mej annars ett ställe där hästarna levde. Fähus=ladugård, nja det kanske inte är så säkert. Någon som vet? Fä kan vara får och getter likaväl. Ladugård borde vara ett ord man använder då fähus slutat användas, då allt hamnar under samma tak som du skriver? Fäx säger man i Hälsingland om fähus/lagård. Och för mej är lada inget som finns på gården utan på längre avstånd från lagården/fähuset. Jag talar utifrån min norrländska bakgrund uppvuxen på ett jordbruk.

      Vore jag etnolog skulle jag fösöka skriva en avhandling om detta.
      Lyckor är ett otroligt vackert ord – kanske ska vi se till att använda det i vardagligt taligen :-)

      Gilla

    • Om man tar vår ladugård som exempel, en typisk ladugård lokalt, talar man om att den har olika delar varav fähuset är en av dem. Bland de andra kan nämnas till exempel göningsrum, port, lidret och mosshuset. Jag vet inte om det är lokalt eller regionalt. Men på pit- och skelleftemål talar man om ”fuse” och avser då hela lagårdsbyggnaden.

      Gilla

  8. Ping: Spännande diskussion! «

  9. Min erfarenhet kommer främst från småbrukarbygden i mellersta Bohuslän, tid slutet på 50-talet början av 60-talet. Har nog bara hört ordet ”lyckor” där.
    Sedan flyttade vi till skåne med en ny uppsättning ord, fast här verkade språket modernare.
    Gifte mig med en person som hade sina rötter i södra östergötland, miljömässigt väldigt likt där jag växt upp men även här andra benämningar.
    Har ni kvar benämningarna på de olika åkrarna? Varje åker, äng, teg etc hade ju sitt eget namn. Nu verkar det som även det håller på att försvinna
    Hans

    Gilla

    • Så bra att du anger varifrån din erfarenhet kommer ifrån. Det är viktig info. Jag känner inte till att här har funnits namn på de olika åkrarna,tegarna förutom ”hagen” och ”strandängarna”. All mark är samlad runt gården. Platsen där korna mjölkades sommartid då de gick på strandängen mot åmynningen kan vi fortfarande se. Vi planerar att sätta upp en egen skylt där som beskriver platsens tidiare funktion.

      Här omkring finns namn på alla gårdar. Men då Posten och kommunen utformade gatunamn till alla, höll vårt på att försvinna. Jag kämpade på mycket och länge för att behålla gårdsnamnet. Det lyckades!

      I min ångermanländska födelseort finns fortfarande många namn på olika platser kvar i människors medvetande. Jag gör mitt till för att föra över det till yngre generationer :-)

      Gilla

  10. Tack för en mycket trevlig blogg som jag följt ett litet tag!

    Enligt min erfarenhet från västligaste Småland ligger ladan vägg i vägg med lagården/fähuset och med en dörr däremellan. Höet togs in i ladan och hivades upp på höskullen, eller rännet som det kallades här. Jag har dock bara varit med om att det blåstes upp på rännet med en hökanon/höfläkt. När det var fullt på rännet fylldes ladan med hö och när det efter en tid var tomt där nere slängdes höet ner igen och togs in till korna.

    Logen har helt riktigt dörrar i båda ändarna så att man kunde köra in vagnen med torkad säd för avlastning och även ställa upp tröskverket med remskivemotorer och andra tillbehör i en lång rad vid tröskningen. Bredvid logen finns ”korngolvet” där man förvarade sädesnekarna (nek är det dialektala ordet för kärve) tills det var dags för den årliga tröskningen. Var halmen förvarades kommer jag inte ihåg. Halmen var inte så viktig eftersom man inte använde den som strö till djuren, istället användes torv som strö. Korna fick dock lite halm som komplement/utdrygning till hö.

    Nästa, och sista, utymme i lagården kallas ”porten”. Varför det kallades så vet jag inte, det är inte möjligt att köra igenom och att köra in vagnar där kan inte ha varit så lätt eftersom golvet ligger ganska högt över marknivån.

    Som helhet kallas byggnaden lagård samtidigt som fähusdelen också benämndes så. I en tillbygd vinkel med lagården finns också ett ”gödselhus”, förmodligen tillkommet betydligt senare än resten.

    Någon annan lada för hö finns inte på våra marker (men jag vet att det fanns ”ängalador” på andra ställen i bygden). Men väl en torvlada där man förvarade torv som man bröt och torkade på somrarna. Torvladan ligger vid torvmossen ute i skogen.

    Vad man ska kalla byggnader när de får ändrad funktion är inte självklart. Vi har nyligen byggt om lagårdsdelen till garage/verkstad/förråd och det ger lite förvecklingar. Jag kallar den fortfarande för lagården (vi har ett fristående garage sedan tidigare) men mina barn säger garaget om den ombyggda delen. Förmodligen är orsaken att jag vuxit upp med benämningarna och har dem i ryggmärgen medan mina barn, vuxna men unga och som aldrig bott på gården, bara ser den nya funktionen.

    Ja det blev en lång kommentar men ämnet ligger mig varmt om hjärtat! Jag inser att jag borde skriva ner det jag vet om vår gårds historia annars försvinner den med mig. Gården har varit i min familjs ägo i drygt hundra vilket inte är så lång tid som släktgård men nog har det förändrats under den här tiden. Den äldre generationen som visste ”allt” är borta. Mina barn har inte varit speciellt intresserade än men av egen erfarenhet vet jag att intresset kommer med åren (förhoppningsvis!).

    Gilla

    • Vilken bra beskrivning av din lagård i västligaste Småland du gör Annika. Lagård är hela komplexet som innehåller många funktioner som till ex fähus som också kallas lagård. Väldigt mycket tack för din noggranna kommentar. Du är en levande kunskapskälla, berätta i ord och bild, skiss hur det såg ut. Vi är på utdöende, vi som var med en gång i tiden :-)
      Själv tänker jag mäta upp fähusdelen för fortfarande finns markeringar i golvet där stoleken och antal kobås, kalkvkättar och spiltor syns.

      Gilla

  11. Att mäta upp båsen mm tänkte jag tyvärr inte på innan vi rev ut den gamla inredningen som funnits sedan jag föddes i mitten av 50-talet och säkert långt, långt innan. Däremot tog jag ganska många bilder av hur det såg ut. Det hade då inte funnits några kor där sedan början eller mitten av 80-talet. Idag hade lagården definitivt inte blivit godkänd av myndigheterna… För lågt i tak, för smala bås, för små kalvkättar osv. Men det var med sorg i hjärtat vi rev ut det hela, jag hade sprungit där som liten och klappat och ”mjölkat” mina älskingskor.Tyvärr var de timrade väggarna helt uppruttna av gödsel och urin från djur under 100 år eller mer så det fanns inget som kunde bevaras och att få ett ny praktisk funktion var det bästa vi kunde göra. Men de gamla tavlorna med kornas namn och uppgifter om dem finns kvar och ska hängas upp! Några har t o m texten kvar skriven med krita på 80-talet av min morbror! Nostalgi…

    Gilla

    • Fotografier är inte alls dumt att ha (fast helst som komplement till en planritning :-))
      1980-talet känns både nära i tid och oceaner bort…

      Själv gillar jag inte alls ordet nostalgi. Det känns tårdrypande samtidigt som det skulle ge sötsliskiga minnen. Jag ser på det som var som en väldigt vänlig, naturnära, ofta både miljö- och djurvänlig tillvaro som i mångt och mycket kan vara en ledstjärna för hur jag tycker det skulle vara en god inriktningen för dagens politiska tankesätt.
      Jag lever nu, blickar bakåt, tänker och planerar framåt!
      Forza.

      Gilla

  12. Intressant att ord har så olika mening för oss! Tårdrypande och sötsliskigt känner jag inte alls när jag hör eller använder ordet nostalgi. Däremot återblick på något som är borta för alltid och som jag tänker på med värme och även viss saknad och vemod eftersom det också är förknippat med älskade människor som också är borta.

    Omtanke om och närhet till djur och natur precis som du säger men också mycket slit och hårt arbete. Förnöjsamhet är ett annat ord som kommer, ingen längtade efter att åka på solsemester långt bort… En dagsutflykt när man fick någon som kunde ta hand om djuren var nog.

    Tack för din kommentar om min kommentar! Håller med dig om att en blogg inte känns som tillräckligt format för något som skulle kunna bli en lång historia ;-)

    Gilla

    • Annika, din innebörd av ”nostalgi” är jag helt och fullt med på! Med den innebörden skulle jag också kunna använda ordet. Du beskriver det hela väldigt fint!

      Gilla

  13. Ping: Uthuset « Södergården

  14. Nostalgi … tillbaka blick …. återblick
    Ja lite lustiga ord med väldigt olika betydelse för oss

    För mig är nostalgi att hitta nåt gammalt och le igenkännade, spela en singeskiva frå tidigt 70-tal. Men även lukten från en riktig höskulle, eller doften från sågverkets sågspånshög

    Tillbaka blick eller återblick är nog mer borta för alltid

    Gilla

  15. Hej, det blev mkt intressant om olika landsändars benämningar på olika uthus. En sak är förmodligen vilka ord som hamnande i de skrivkunnigas efterlämnade dokument, och vilka ord som enkelt folk använde till vardags. I mellersta Sörmland användes fähus på 1800-talet i dokumenten, sällan ordet ladugård. Det ordet betydde ju en gång i tiden backen framför en lada eller ett fähus, men det är nu mkt länge sen. I mellersta Sörmland sa småbönderna under 1900-talet lagårn inte bara om ‘kostallet’ utan också om hela den långa, sammanbyggda ekonomibyggnad som blev alltmer populär mot slutet av 1800-talet. Några svåra missförstånd uppstod nog inte. Dess olika delar har beskrivits väl ovan.- Ett vagnslider kunde lika gärna kallas ‘vangsläger’.

    Unga människor utifrån kallar nu hela den långa byggnaden för lada, vilket låter mycket konstigt. De kallar ofta byggnader för fastigheter, vilket är ganska opraktiskt (o. felaktigt). Bondens stuga eller bostadshus kallas allt oftare mangårdsbyggnad, vilket också är lattjo. – Denna utveckling går nog inte att stoppa, men det är viktigt att några i alla fall är intresserade av vad man sa förr.

    Gilla

    • Härligt genomtänkt kommentar, Olle.
      Lider och läger tror du kan ha samma betydelse. Jag har aldrig hört den benämningen i norra delen av landet men vi vet ju att skillnaderna i språkbruk kan vara rätt omfattande.

      Nej, det går nog inte att stoppa förändringen. Ju längre bort från det agrara samhället vi rör oss, desto mindre av ordbruket blir kvar. Och även de nutida orden som används kommer säkerligen med tiden att förändras igen :-) Jag har själv lite problem med vad jag ska kalla mitt bostadshus – ett torp är det inte för det byggdes av en självägande bonde och det är för litet för att vara en mangårdsbyggnad (enl. min definition). En stuga är kanske det rätta men som född under mitten av 1900-talet tänker jag mest på det som idag kallas fritidshus när jag hör ordets stuga – sommarstuga, sportstuga.

      Men som du skriver – det är viktigt att åtminstone några är intresserade av vad man sa förr. Och längre bort än ”förr” :-) Det här kommer naturligtvis i framtiden att bli ett musealt område där museimänniskor som inte själv varit med under den agrara tiden kommer att bli ”experter”. Vad som händer då med benämningarna på bondens byggnader vill jag knappt tänka på.

      Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.