Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Vår tid är nu


Arbetsplatsen flyttar ut när värmen kommer.

Ett av de gamla trädgårdsborden ska målas då två ribbor bytts ut och färgen skrapats bort upptill. Resten sitter bra. Kromoxidgrönt som förr. Fuskjobb säger Halvan som hade sett att samtliga ribbor lossats och ytan skrapats och inoljats även där. Men denna gång ger han med sig, det får bli så här eftersom det finns SÅ mycket annat att ta tag i :-)

Vädring ute under tak har gjorts i omgångar. Samtidigt byts till sommartäcken. Men innerfönstren får sitta kvar ett tag till.


5 kommentarer

Fodersockel, skurkloss


Kärt barn har många namn och om den här lilla träbitens funktion finns olika teorier, alltså träbiten som tar upp mötet mellan golvsockel och dörrfoder. Så här som på bilden kan det se ut. Golvsockelns ände på bilden har fasats i sin övre del för att snyggare ansluta mot dörrfodret som är tunnare och lägre än sockeln.

Observera spottkoppen med enris i!


Här i Universumet har vi 32 ursprungliga fodersocklar. De är från två byggperioder (bottenvåningens från 1910 och de på 1 trappa från 1924 med något olika utseende) och samtliga fodersocklar har likartad men något enklare profilering än dörrfodret som står tydligt på fodersockeln. Det utgör basen som fodret står på och är därmed något tjockare och bredare. Golvsockeln är något lägre och ansluter mot fodersockeln i sin hela höjd.


Lämna en kommentar

Takmaterial

I senaste numret av Byggnadskultur som kom ut för lite sen, kan man läsa om olika takmaterial.

Där har jag skrivit lite om takspån.
”Den femte fasaden” – lika viktig som byggnadens övriga fasader.
För ett par år sedan skrev jag här på bloggen något om kostnader för olika takmaterial.


Lämna en kommentar

Färgdokumentation


Från första början fanns inga vita snickerier i vårt hus. Grönt/grågrönt var en genomgående färgsättning på golvsocklar, dörr- och fönsterfoder. Den ordningen är i det hela taget återställd numera. Bilden visar dörrkarmens överstycke mellan kök och kammare. I det stora hela ser man inte den icke ommålade ytan.

Den jugendgröna kulören målades över med vit färg på 70-talet. Jag har varit noga med att ha små titthål in mot första färgsättningen, att kalla det för färgtrappa är att ta i eftersom det endast är två färglager. Vid ommålning har jag på vissa ”osynliga” ställen klistrat runda klisterlappar som sen togs bort innan linoljefärgen torkat. Som en åminnelse om den tid som då var. På fotot syns i halvcirkeln både en strimma trären yta, den ljusa grundfärgen och den jugendgröna.  Plus vår egen linoljemålning. Även takfärgerna har bevarats på detta sätt, under den takarmatur som återmonteras är det lätt att spara originalfärgen efter ommålningen. En liten tacksamhetsgest mot de tidigare bodde här och älskade detta hus.


6 kommentarer

Skrapjärn



Den här lilla detaljen har fått diskussionerna att gå höga här i Universumet – ett skrapjärn ingjutet i betongtrappan som kom till när farstukvisten/verandan byggdes, troligen på 1920-talet. Ett skrapjärn är ett måste då man har lerjord runt om sig, lera som lätt fastnar under sulorna. Det här järnet fyller fortfarande sin funktion mycket bra. Förr i tiden gick man in utan att ta av sig skorna men jag gissar att de leriga stövlarna lämnades utanför. En stövelknekt finns på verandan.

Vi vill ha kvar skrapjärnet men göra något åt betongplattan som är sprucken på övre avsatsen. En trätrappa har varit alternativ men det har släppts. Skrapjärnet fällde avgörandet :-) Tids nog har vi en genomförd lösning på problemet.