Jobb Jobb Jobb :-)

Järnplåtar från logens baksida är till stor del borttagna nu, alltså den del där byggnadsställning syns. Längre till höger finns ingen brädfodring kvar bakom plåten så denna del får vänta. Inte kör vi till en byggvaruhandel och köper parallellsågade bräder att spika upp där så den delen får vänta lite.

Logen (och ladugården) i vinterskrud.

Så här ser brädfodringen ut på den del av logen där plåten långt tillbaka togs bort. Den gillar vi.

Ödelagt och förstört

.

Den här gården i Universumets närhet skrev jag om 2013. Jag hade några år innan dess stannat till och pratat med farbrorn som var dag cyklade dit för att titta till det hus och den gård som var hans barndomshem och fick höra om livet förr och människorna då. Nu anade jag att slutet var nära både för farbrorn och gården Anneberg.

Och – huset revs för några år sedan och även halva ladugården. Så oekonomiskt. Resursslöseri kallas det också. En halv ladugård samt ett litet uthus återstår. Så har det stått länge nu.

Förväntar mig ett kommande vitt nybygge med svarta betongpannor, mineralullsisolering, frigolit och plastfärg. Därtill utrullad gräsmatta. Allt det där som byggnadsvårdare inte alls tycker om men som många av landets invånare tycks gilla, de som flyter med strömmen/de ”trendkänsliga”/de ”moderna”.

Energikriserna

Till vedspisens lov, funnen på facebook.

1973 uppstod det en energikris då OPEC-länderna vägrade leverera olja till de stater som hjälpt Israel i oktoberkriget samma år där Egypten och Syrien fanns på motsatt sida. Priset på olja steg drastiskt. Lågkonjunkturen som blev följden räckte in på 1980-talet.

Energi skulle sparas, alternativa energikällor debatterades. Jag minns haussen kring oljeeldning och hur mycket av pratet om sparande ganska snart glömdes. Staten gick in med bidrag för tilläggsisolering vilket förvanskade många byggnaders yttre. Det är de synliga åtgärder som fortfarande finns kvar.

Många vedspisar överlevde dock till nutida människors glädje och gagn. Nästa gång de där trotjänarna var utsatta var 2017 då staten ville förbjuda dem då de ansågs släppa ut för mycket koldioxid. ”Vedspisupproret” startade och där gick jag med tillsammans med si så där 17 000 andra och förslaget drogs tillbaka.

Med tanke på kris och krig i ”närområdet” behövs verkligen vedspisarna och vi på landsbygden kan skatta oss lyckliga som bor i äldre hus med vedeldade värmekällor. Nya villor med öppen planlösning och kamin har svårare att värma upp hela huset enbart med en vedeldad kamin. Trenden i nyproduktion har varit att ha kamin för att det är mysigt. Elektricitet är dyr och finns för lite av sägs det, större produktion behövs för att energislukande företag ska kunna starta. Undrar hur vi ser på denna energikris om 50 år.

För 250 år sedan höll skogen som gav bränsle på att ta slut. Både privatpersoner och järnbruk behövde den sinande energikällan till vedbrand och träkol. Den energisnåla kakelugnen uppfanns då.

Korkmatta – linoleummatta

Jag har alltid tyckt bra om linoleum som golvmaterial. Kanske för att jag växt upp med/på linoleumgolv. Därför var det inte svårt att välja vad som skulle ligga på golven i bottenvåningen när beslutet skulle tas. Tidigare låg här korkmattor men de var utbytta till plastmattor omkring 1980. Trägolvet under bestod av smala parallellsågade och obehandlade bräder som inte var avsedda att exponeras.

Att dagens linoleummattor har ett ytskikt av plast lät jag mig inte förskräcks av. Det fick bli linoleummattor. Click-linoleum fanns inte när beslut om linoleum togs. Det här var en tid då det varnades för linoleum- och plastmattor i gamla hus eftersom det sas att de orsakade rötskador och mögel i torpargrunden eller krypgrunden och skulle avlägsnas då det påstods att de var alltför täta. Många fina mönstrade korkmattor har försvunnit sen dess.

Linoleum i farstun, köket
salen, kammaren

Här i Universumet låg plastmattorna på tätt spikad träfiberskiva i kök och kammare. Skivorna fick bli kvar. I salen låg ingenting under plastmattan och golvläggarna, som inte var byggnadsvårdtänkande, vägrade lägga linoleum direkt på bräderna med lumppapp emellan. De rekommenderade tunn spontad renoveringsspånskiva vilket det blev. Golventreprenören var rädd att få reklamation på arbetet i annat fall. Jag tycker än idag att det varit bättre utan tunn renoveringsskiva. Men då, vid millennieskiftet, fanns få eller inga byggnadsvårdsentreprenörer i kommunen. I farstun däremot, en ganska liten yta, gick golvläggarna med på att lägga linoleummatta på lumppapp. Men när de först började att med maskinslipa brädorna sa jag ifrån – jag ville ha brädorna som de var och låg. De gav sig och jag är fortfarande mycket nöjd med det. Brädornas läggningsriktning kan idag skönjas genom linoleummattan precis som jag vill ha det.

I farstun såg jag att brädgolvet varit synligt en period när huset stod färdigt. Vid entrédörren syntes att man gått in med skorna på och att gruskorn gjort fördjupningar i träet. Det var så vackert. Det var ju inte förrän på 1960-70-talen som man i Sverige började ta av sig skorna i hallen, entrén, farstun, förstugan.

Köket fick sin linoleummatta först 2005 efter att nya kökssnickerier platsbyggts.

Sedan linoleum las in på bottenvåningen har jag med förtjusning använt möbellinoleum både på bänkskivor i annexet och på dörrblad i tvättstugan.

Det här är två kulörer av möbelinoleum på bänkskivor och dörrar: Pewter och Orange blast. Kolla så olika färgerna blir beroende av ljusinfallet.

* Linoleum finns i många kulörer.
* Agnes i Universumets kök med mönstrad korkmatta på golvet.
* Sista bilden - en mönstrad korkmatta att sukta över.

Linoleum år 1961

Villa tidskriften HEM i Sverige hade 1961 den här annonsen för Forshaga Linoleum införd. HEM i Sverige var på sin tid en tidskrift som skrev om god arkitektur, trädgård, byggmaterial och var sin tids råd och rön. Gamla tidskrifter är guld värda om man vill ha en inblick i tidigare decenniers tankar kring boende. Ulla Molin, tongivande trädgårdsarkitekt och journalist, var tidskriftens redaktör 1942-1966.

Linoleum… ett mjukt, behagligt ord. väl valt för den vänliga, ekonomiska golvbeläggningen i moderna hem.

Aldrig förr har Ni sett så vackra färger, utvalda och avstämda för glada, tåliga trivselgolv!

LINOLEUM FÖR MODERNA MÄNNISKOR

*

Som alltid använder annonsören de ordval som man tror tilltalar de flesta ”moderna” människor. Men trots allt är linoleum fortsatt ett bra golvmaterial om ni frågar mej.

Loppisköp

I lördags åkte jag iväg för att titta på andrahandsmarknaden. Det räckte med besök på ett ställe för där fann jag tillräckligt med prylar. Först ett tjusigt pressglasfat på fot för 148 kronor.

Så fem linneservetter i senapsgult till min färgglada samling (39 kr). Med dem dukade vi till middag.

Ett par skirt virkade små ”rondeller” (2×7 kr), en blågrön glaskupa på fot i en modell som jag inte har sedan tidigare (38 kr), en fint broderad duk med bladslingor (39 kr) samt ett par lyrikböcker (Stagnelius 20 kr och Bo Bergman 15 kr) följde också med hem. Böcker jag gärna vill ha finner jag nästan varje gång jag besöker en andrahandsaffär – där måste jag intala mej att inte köpa för många.

Det som däremot inte gick att få tag i på de två blomsteraffärer jag besökte var mimosakvistar. Dessa ljuvliga gula minibollar med doft som inget annat.

Ateljéarbete

Strax efter millennieskiftet stod arbetet med ateljén klart och det tidigare hönshuset från 1924 blev ett rum att arbeta i. Många av byggnadsmaterialen som användes var återbrukade. Sen vidtog arbete med byggnadsvårdsprojekt i det egna lilla företaget, skissa, renrita, rita detaljer, göra arbetsbeskrivningar, inventeringar, bokföring, momsdeklarationer varje månad, fakturera, akvarellera ritningar, studera arkivmaterial och så väldigt mycket annat.

Äntligen fick jag en fast punkt efter att ha suttit först i drängkammaren sen i övervåningens kök.

Friheten av att ha ett ”eget arbetshus” kan aldrig överskattas.

Släpljus på en vägg i februari

RÖDFÄRG

Sedan vi byggt oss ett uthus med egna händer
Vilket skänker en fröjd som är större än diktens fröjd
Köpte vi Falu rödfärg i färdigkokt skick
i torra paket som vi blandade ut med vatten.
Vi rörde behändigt ihop en försvarlig pyts
av en ljuvlig nyans, mörk såsom kaffrers blod,
djup såsom Småland och tjock såsom havresoppa.
Och vi doppade sakta en droppande borste däri
och strök några drag på det vita behagliga träet.
O, aldrig var Rembrandt i skapandet så suverän,
aldrig var Giotto så stor eller Goya så mäktig.
Ty vi skapade icke som dessa en tavla på duk
utan vi kolorerade själva verkligheten.
Landskapet ändrade kynne, skogen och sjön
fick ny gestalt alltmedan vi borstade stugan.
Den står under himlens moln som en djupröd prick,
ett det mänskligas utropstecken bland björkar och vass
och fyller vår själ med sin hållbara svenska skönhet.

	22 juli 1955

	
	Alf Henriksson
	Ur Minsann. Vers från många år. 
	1976

Rastlöshet i februari

Jag brukar läsa Tuvulls finstämda blogg. Nyss beskrev hon så bra en februaristämning som jag också kan känna av.

Februarirastlöshet

Min rastlöshet grundar sig i är att jag längtar efter ett nytt eget byggnadsvårdsprojekt. Något praktiskt att ta tag i. Har gått igenom ritningar, anbudsunderlag, kostnadssammanställningar och bilder på flera av projekten som vi genomfört här på gården och nu längtar jag efter något nytt att kasta mig över. Men det mesta här är klart nu.

Tunn textil

Så jag uppskattar den här gardinuppsättningen som jag fotograferade på Sjungaregården i Västerbotten. Att sy sådana gardiner är nog inte svårt. Upphängningssättet skulle passa här hemma i salen men var får man tag i tunt tyg i mängd med mönster som passar? Jag tycker det blir svårare och svårare att hitta textilier som metervara som man kan nypa och ta i före köp.

Begreppet byggnadsvård är oprecist nu när det blivit mode, comme-il-faut. Det har blivit ett vitt begrepp för byggnader. Men för min del anser jag att utöver byggnader ingår även interiörer i byggnadsvårdsbegreppet samt landskapsvård (om man har stora ägor) och trädgård. Allt detta hör ihop.

Välfungerande dörrstopp

.

En vardagstrivialitet. Den här hemtillverkade dörrstoppen är fjädrande och hindrar köksdörren att slå i väggen i farstun när den öppnas på vid gavel. Att dörrens handtag slår i mot skafferidörren är sånt som kunnat hända om dörrstoppens spiralfjäder inte tagit emot. Jag skulle behöva fler av den här typen men det finns bara en och den är hemmagjord.

Dörrstoppar har blivit en pryl som jag intresserar mig för. De där lösa som stoppas under dörren eller bakom den finns i många vackra och finurliga modeller men ingen av dem tycker jag fungerar helt bra. De flyttar sig och är i vägen då det städas. Och de där gummikluttarna som ska skruvas fast kan vara ok om de fungerar att sätta på väggen. Men så fjädrande och bra som den på bilden är de inte.

Vackra vita vinterland

Jag önskar mig fortsatt vinterland… Tänk februari med snö och talgoxarnas vårsång. Tänk mars med dagsmeja och dropp från taket i solen som värmer och snö som fortfarande går att åka skidor på eller kanske vandra på om det är skare. April med markytor som börjar smälta fram allt mer och det bildas rännilar som tar sig ner i diken och sen till en bäck eller å. Maj med tussilago och backskärvfrö och fortfarande med små fläckar av snö i norrlägen. Den där drömmen om riktig vintersnö och kyla kan bli verklighet vid en flytt norrut.

Kvast och vippa

Inne i ateljén hänger en dammvippa av strutsfjädrar. Den används mest bara när spindeltrådar ska tas bort.

En handgjord björkriskvast hjälper till att hålla undan snön vid ateljéns entrédörr och den fyller sin uppgift väl. Den har tjänat sitt syfte många gånger denna december månad. Både vippan och kvasten är trevliga redskap.