Rimfrost på fönstren tyder på värmeläckage. Kanske är det inte hela sanningen. Hur som helst är det så vackert att jag gläds otroligt över sakernas tillstånd. Huset och husets invånare har det bra.
Isbelupna äro mina fönster. Kom och titta på dem båda två! Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster Vinterns andar ritat deruppå.
Kan en mästare med konstens penna Få en stjerna som den här? O, nej! Kan en sådan spets du få som denna, Med brodér-nål? Nej, det kan du ej.
Jag just tycker mig en smul förmögen: Nya taflor komma hvar dag.
Det är väl! Men bladet kan sig vända Rutans verld är av en skör natur: Hela herrligheten dränks kanhända Innan qvällen i en vattenskur.
Lavar är fantastiska skapelser. En blandning av svamp och alg. Det finns så många olika sorter och grupper, det kan vara svårt att särskilja dem. Här är lavar som jag plockat från trädstammar här på gården. De torkar snart efter att de kommit inomhus men lever ändå. Otroligt. Det är bara att ge dem fukt så kör de igång. Jag brukar spara lavar och röksvampar från år till år till adventsljusstaken. Det går alldeles utmärkt. Eller så får de vila ännu ett år och jag fyller adventsljusstaken med lärkkottar. Vet ännu inte hur det blir.
Jag återkommer till de här svenska stensorterna – Kolmårdsmarmor och Brännlyckan. Så vackra. Snart ska byggnaden, där de här gedigna materialen finns, rivas. Tomten ska ge plats för ett nytt polishus.
Ek och gult tegel är likaså både svenska och gedigna material. Därför undrar jag över hur rivningen i Västerås kommer att gå till. Ska allt krossas till fyllningsmassor eller kommer en selektiv rivning att genomföras där de fina glaspartierna, beslagen, fönsterbänkarna, trappstegen, radiatorerna mm blir hållbart återbrukade? Jag vågar inte tro att det är så det blir.
Hur tjusigt och gediget är inte sten som byggnadsmaterial. Det går inte att sluta tycka om de här ytorna. Här är sten som fönsterbänk och som trappsteg.
För dem som är intresserade av gårds- och fastighetsforskning håller Riksarkivet ett föredrag nu på fredag den 19 november via Zoom. Sista anmälningsdag är idag onsdag den 17 november. Det är lätt som en plätt att anmäla sig, se HÄR. Underbart när Riksarkivet kommer till mej och berättar. Jag har så långt att resa till”mitt” Riksarkiv för att få forska i akterna och kanske kan föredraget ge tips om var jag ska sätta in stöten och snabbare hitta det jag letar då jag äntligen befinner mej fysiskt i arkivet. Allt material är ju långt ifrån digitaliserat.
Arkivsökning är ett härligt liv. Det finns så oerhört mycket att fördjupa sig i.
ej med på bild finns en dunk NMK såpa, Norrbottens MiljöKemi, Boden
Såpa är bra till mycket! Att ta bort färg på metall går bra. Ta bort färg på trä ska jag prova framöver. Till skurgolv ett självklart val. Den fasta såpan är en absolut favorit. Såpa i pumpflaska har jag inte prövat. Vad tycker ni om såpa?
Detta är den såpa jag minns från förr, enbart i fast form. REN SÅPA rengör allt
Nu är tvättstugan återinvigd och jag är väldigt nöjd. Utrymmet är detsamma som tidigare, alltså som då jag flyttade hit. Den större bykstugan hade avdelats med en vägg och isolerats 1979. Med vattenledningsrör var det väsentligt att göra så för att de inte skulle frysa. Den del av den gamla bykstugan som finns kvar (utanför den rödorangea dörren) är orörd – oisolerat och omålat.
För mig är det inget problem alls att tvättstugan befinner sig i en annan byggnad än bostadshuset, det är snarare en fördel. Att ha allt under samma tak och slippa gå ut hör stadslivet till och det är avslutat för min del efter 25 år i storstan.
Plattsättning med terrazzoplattor på golvet och kakel på väggarna blev den enskilt dyraste posten vid omgörningen. Därefter kom bänkskivan med mönstret Virrvarr (formgivet av Sigvard Bernadotte 1958) med klassiska eklister längs de fria kanterna.
För övrigt har vi gjort allt själva utom rörmokeri som var sista som blev klart. Det har varit roligt men tagit sin tid mest pga att ”vi inte sitter i sjön”, tillfällig placering av tvättmaskin fanns och när det gäller torkmöjligheter är de desamma som alltid. Ingen torktumlare, inget torkskåp utan tvättlina utomhus mellan äppelträden på sommaren eller på magasinet och en liten torkställning i rummet utanför den rödorangea dörren i ouppvärmt utrymme. Frystorkning vintertid fungerar bra för oss.
Diskbänksbeslaget från det gamla köket har återanvänts. Plåten är kraftig och funktionen utan anmärkning. Mer om diskbänken HÄR. Här kan vi handtvätta, plantera om krukväxter, putsa skor, gå in med leriga stövlar och tvätta oss efter en dag utomhus, hämta skurvatten när golv ska rengöras i annex eller ateljé – vilka möjligheter har inte uppenbarat sig med hjälp av den gamla diskbänken som ersatte ett litet tvättställ av porslin. Här fanns även en dusch som installerades 1979.
Nej, det är ingen radikal förändring som skett, mest nya ytskikt och den gamla diskbänken som monterats. Terrazzoplattor på golvet, väggar, tak, skåp och hyllor är målade med med solgul linoljefärg från Ottossons färgmakeri, de gamla fönstren med gräddton från samma tillverkare, vitt kakel 10×10 med glada röda fogar, ny isolerad plywooddörr (beställdes samtidigt som plywooddörrarna till annexet) som limmats med möbellinoleum på båda sidor (som blev kvar efter att bänkskivorna inne i annexet klätts med samma linoleum). Tre vanliga vägglober som belysning ger en funkiskänsla. Den gamla elektriska kallmangeln efter svärmor är ett måste och är nu återbördad till sin plats. I den har jag bytt mangelduk.
Textiltrycket ”Jamaica” formgav Birgitta Hahn för 10-gruppen 1978. Ikea, som köpte upp 10-gruppens mönster 2015, nytryckte ”Jamaica” i begränsad utgåva 2017 i kollektionen ”Avsiktlig”. Det var inget att diskutera – såklart jag köpte. Har ända sedan 10-gruppen hade sin försäljning på Gamla Brogatan i Stockholm, och senare Götgatsbacken, varit trogen kund där.
”Leksandsstolar” av Lisbeth Jobs, tryckt vitt på vitt på tunn bomullsbatist, köpte jag på Jobsboden i Västanvik, Leksand, för några år sedan. Numera är boden stängd och jag är glad att jag hann göra fina inköp där. Textilier är bra att ha på lager, det är också lätt när jag numera har en hel textilkammare till godo.
Eftersom jag riktigt älskar min tvättstuga tänker jag ta fler bilder för att lägga upp men nu har det varit så mörkt att få bilder blir bra, fönstret vetter mot nordost. På sommarhalvåret är här sol från dess uppgång till sen förmiddag – men nu är det november.
Höstlöven har till stor del dalat ner förutom från eken vid ladugård och loge. Nu och då måste grenar som vispar mot takteglet kapas – nu var det en sådan dag.
Knopparna på hurtsen blänker i höstsolen, solens återsken. De är tunga, genomgjutna och jag tycker lika bra om dem nu som då det begav sig. De sitter på ateljéns samtliga lådor och skåpluckor. En gång i tiden satt några av dem i mitt sista kök i Stockholm. Efter kompletteringsköp finns de nu här i Universumets ateljé och blänker funktionalism.
Här i mitt Universum har vi färdigkluven ved som kommer att räcka hela vintern och längre.
Här finns två järnspisar, den i köket nere är No 527 från Skoglund & Olson i Gävle – i köket uppe finns Nr 4 från Näfveqvarn nära Kolmården. Dessutom finns en kakelugn och en ny kamin med täljsten som ersatte den gamla söndereldade Husqvarnakaminen. Övervåningen inreddes 1924 då de åldriga föräldrarna överlät gården till son och dotter. Den spisen är inte mycket eldad i, sotaren berömmer den eftersom den är så oförstörd. Antagligen åt föräldrarna oftast med barnen i köket nere. De båda gamla dog 1934.
I norra delen av landet brukade de äldre bo i en undantagsstuga på gården. Det är mycket intressant att läsa de kontrakt som upprättades med de nya brukarna, ofta äldste sonen med hustru. De är strikt reglerade där till och med en skjuts till julottan kunde ingå förutom mat, kluven ved och andra nödvändigheter.
Björk att klyva till ved
Nu när elpriserna kan rusa iväg är det riktigt bra och genomtänkt att elda med ved så mycket som möjligt. Det är bra rent ekonomiskt men även miljömässigt helt okej. På vår gård kan värmekällorna användas för matlagning och uppvärmning. Det är på inget sätt omöjligt att inrätta sitt boende för att kunna hushålla med resurser.
Jag känner mej rik. Och trygg. Och ganska oberoende. Vi har ju även en egen brunn.
Farstukvisten/verandan 2017 med 70-talets då moderna rödfärg på räcke och syllar. Allt vitt är linoljefärg.
Genom åren har diskuterats hur vi ska göra med betongklumpen till trappa. Ska den rivas och bytas ut mot trä? Den göts omkring 1920 då farstukvisten/verandan byggdes. Efter mycken beslutsångest hände enbart detta att sprickorna ilagades med ny betong. Allt mycket synligt.
Det har även diskuterats inglasning av verandan men tanken övergavs rätt snart. Vi håller det som det såg ut när verandan byggdes.
Några äldre fotografier:
1910
1910-talet
1930-talets slut
Omkring 1950
Oktober 2021:
Nästa säsong bygger vi väggfasta bänkar. Sittbänkar fanns även tidigare men då av tryckimpregnerade brädor, nu ska det bli både vackrare och giftfritt.
Mitt Universum 