En landsbygdsdröm. Någonstans i Sverige. Har letat bilder på pinterest för inspiration. Är detta vad jag vill… Det får inte bli alltför romantiskt. Men hur som helst är det trevligt att fundera och planera.
knäppaskar
finbäddat med spetskant
trasmattor
kamflänsradiator
tråg och allmogeskänk
näverkont
linnetextil och trärent
spegeldörrar
skåpsäng
farstu
arbetsro
halvgardiner
Det ska finnas fotogenlampor, stearinljus, vedeldad värmekälla/-or, vedspis för matlagning, egen brunn utan elektrisk pump, matkällare/jordkällare, torrdass, möjlighet till odling. Att vara fri från vissa samhälleliga tjänster kan emellanåt vara eftersträvansvärt.
Det var ju så man levde förr på landsbygden, till 1900-talets mitt ungefär. Så kan man även leva nu om man har tur och är förutseende :-)
De mest annorlunda och egensinniga fönstren här på gården är de kopplade fönsterbågarna till ladugårdens fähusdel. Ytterbågarna renoverades 2015 genom att skrapas, kittas och målas med linoljefärg. Innerbågarna är tillfredsställande som de är, de har inte gjorts något åt efter att vi flyttade hit. Karmarna målades utvändigt för några år sedan.
Här syns specialkonstruktionen. Först tre bilder då bågen lyfts på plats: Fönsterbågarna är ”underhängda” men inte fästa i karmen med gångjärn. Bågarna skjuts ner till karmens undersida som utgörs av en halvstav. Denna rundade del är inte åtgärdad under vår tid på gården så ni förstår att ytan varit skyddad eftersom den är i så bra skick. På insida karm skymtar en triangulär träbit – ”styrtappen”. Här är den kopplade bågen är på plats mot karmens undersida. Öppningsläget är maximalt. Fönsterbågen lutar mot den triangelformade ”styrtappen” på insidan. Bågarnas undersida är rundade. Sinsemellan är ytter- och innerbåge hopfästa med två gångjärn i överkant och en skruv på var lodrät sida.
Bågen till vänster är ställd i minimalt öppningsläge med hjälp av vredet, högra bågen är stängd.
Vreden kan ställas i två lägen, stängt eller lite öppet. Vreden fixeras genom att vridas in i infällda slutbleck av stål. Här är ett foto innan sista bågen kom på plats. På en bondgård i närheten den gamla ladugårde samma typ av fönsterkonstruktion, säkerligen ett lokalt sätt att konstruera ladugårdsfönster. Bevaransvärda!
Här kan man läsa det ursprungliga inlägget om dessa fönster. Imorgon, lördag 30 maj, är det åter igen fönsterrenoveringens dag men de fysiska aktiviteterna är begränsade i år – men inte digitalt.
Korvkiosker är försvinnande. Finns någon kvar? I Eskilstuna fanns gatuköket Drottninggrillen vid Drottninggatan kvar år 2016 då jag fotade den vid passage. Men mer var det inte, att den var på väg bort visste jag och det förstår man av omgivningen.
Den 7–10 februari 2018 ägde ”Folk och Kultur” rum för första gången. Då fanns Drottninggrillen kvar, jag såg bilder på den i ”utsocknes” mässbesökares instagramflöden. Korvkiosken betraktades som exotisk med rätta. Det var en så´n där riktig korvtjorre där man stod eller satt utanför och åt sin beställning om man inte promenerade vidare med den. Jag föredrog en varm korv med bröd, senap, ketchup och bostongurka. Jodå, vi är fler som saknar dom där kioskerna.
I södra Italien kan man hitta den här typen av takavvattning. Jag blev både hänförd, förvånad och intresserad när jag upptäckte plåtbitarna. Ville förstås veta mer så när jag träffade en äldre arkitekt, kunnig på traditionella lösningar, som kunde förklara hur det hela fungerade på ett understruket tak med munk-nunne-tegel, tecknade jag av lösningen.
Till varje nunnetegel skapas en zinkplåt som böjs och förs in under takteglet. Den skjuter ut en rejäl bit för att regnvattnet ska droppa ner på gatan och inte på fasaden. Takfoten blir alldeles fransigt flikig.
Jag fascineras av äldre och lokala lösningar på ett problem. De är ofta vackra och kräver en stor arbetsinsats. Vilken idé, vilket arbete, vilket underhållsarbete, vilken lycka att ha sett! Så klart är det ett försvinnande sätt att föra regnvatten från ett tegeltak.
Mellan köket och kammaren sker ett färgbyte på snickerierna. Dörrkarmen är den yta som tar upp detta byte mellan den gula obrända terran och det gröna blandat med kromoxidgrönt, järnoxidsvart, järnoxidgult samt vitt (det gröna är allt samma kulör även om det inte ser så ut på bilden).
Här syns färgbytet tydligare. Det är samma princip som man traditionellt bytt färg mellan fönsterfoder och fasad exteriört – i ytterhörn. (Man kan se något som inte är självklart i färgbytet.)
Vi tog en biltur till nya trakter i helgen med en kafferast i vitsippsskogen. På hemväg passerades denna ekonomibyggnad och takavvattningen fångade genast mitt intresse. Hängrännan hänger verkligen ner i sina specialjärn för att inte förstöras av snöras, samtidigt som den gör tjänst vid regnväder,
Stupränna ser och hör jag ofta att man skriver och säger. Då blandar man ihop hängränna och stuprör och det blir ett hybridord som är varken det ena eller det andra. En hängränna löper horisontellt jäms med takfoten (bara en svag lutning) medan stupröret är det som leder vattnet vertikalt från hängrännan ner mot eller i marken. Ibland, som på bilden används inte stuprör.
Själv tycker jag bäst om gamla hus på landsbygden (säg från sekelskiftet 1900 och före dess) när de saknar takavvattning annat än över dörrar. Det var ju så man ordnade för sig innan hängrännor och stuprör blev lättillgängliga och vanliga på marknaden. Har byggnaden bra taksprång, bra och ganska hög stengrund samt gräs eller rabatt längs fasaderna menar jag att det går lika bra utan ränn- och rörsystem. Det passar bättre rent kulturhistoriskt till byggnader från den tiden och bakåt.
Det var flaggdag på Påskdagen. Svenska flaggan hissades här för första gången 2020.
Rabarbern kommer med raketfart upp ur jordens inre.
Vårbruket har kört igång. En traktor kör med vält så dammet yr.
Det går inte att låta bli att bli glad när man ute på tur kör förbi och ser en fastighetsägare sköta om tegeltaket på sin stora ladugård. Vid nocken och på gavelutsprånget har tegelpannor försvunnit och han har gjort öppningar uppåt taket för att ta sig upp dit och lägga dit hela tegel för han vill inte trampa omkring hur som helst på taket för då går fler pannor sönder. Han rör sig på frilagd takkonstruktion och jag blir så glad när någon bryr sig om sin ekonomibyggnad. Länge leve landsbygden!
Vilken påsk! Här har vi kunnat njuta av blombuketter av olika sorter. Vilda, ur egna rabatter, köpta, fådda…
Här en minibukett med vårblommor: vårlök, vitsippor, scillor. I en liten vas av Bertil Vallien som kommer fram när små buketter ska komma till sin rätt. Jag minns glasbruksresan under tidigt 80-tal då jag cyklade runt mellan glasbruken i Småland för inköp av glas för olika ändamål.
Vi hade en flerstammig rönn som växt vidare efter att den beskurits radikalt för decennier sen. Här stod en stolpe med elledning som försörjde huset med elektricitet en gång i tiden. Rönnen beskars då för att den inte skulle skada elledningen. När vi flyttade hit var stolpen och ledningen bortflyttad. Ena stammen började så småningom luta mer och mer över vägen in över ladugårdstaket och trädkronan delades.
Innan bara två skott sparades
Efter moget övervägande bestämdes att rönnen skulle fällas och nu är det gjort. Träd är personligheter så visst känns det tomt på flera sätt. Ett rotskott ska få växa och förhoppningsvis ersätta moderrönnen. Men jag har sparat två skott för säkerhets skull, den ena har stamskydd så inga rådjur, harar eller älgar äter upp den lilla rönnen. Den oskyddade får de ta, den är redan toppad av någon.
Några fågelholkar kan det också bli av de fällda ihåliga stammarna. Och massor av räfspinnar :-) En (tillfällig) plats för regnmätaren dök också upp.
Vintern 2015
April 2020
▲ Med och utan rönn.
I höstas blev det långa girlanger gjorda av bären. De ska sparas länge än. Tänk så blödig jag kan vara bara för ett träd är borta. Och det är inte första gången – och inte heller den sista. Aldrig lär jag mig se krasst på gårdsträd.
Här i Universumet har vi genom åren köpt flera Ivar-skåp från ikea. En väldigt bra produkt helt i stavlimmad massiv furu, det enda skåpet av möbelvaruhusets urval som är tillverkat i massivt trä, stommen såväl som luckor (förutom ryggstycket av träfiberskiva). Det var när jag letade förvaring till vindskontoret som de hittades. I vindskontoret blev det två skåp som står helt obehandlade.
Några år senare inhandlades det flera Ivar. När det gamla köket på övervåningen färdigställdes 2003 blev det tre stycken 30 cm djupa skåp till. Luckorna målades med linoljefärg i samma kulör som snickerier och boasering. Även luckornas insidor samt hyllplanens framkanter är målade. Skåpet står på en indragen 1 tums bräda som sockel. Ovansidan och den fria gaveln är täckta med en stavlimmad björkskiva.
Annexets entré från 2016 har två vägghängda skåp ovanför varandra så att en avställningsyta bildas mellan dem. Skåpen är målade med äggoljetempera lika väggarna.
Förra året kompletterades annexets arbetsrum med ytterligare ett skåp med en linoleumklädd skiva ovanpå. Det här senaste skåpet är vägghängt och placerat direkt ovanpå sockeln. Skivan rår rejält utanför skåpets gavlar, i hörnet är ett uttag i skivan för sladd/ar. Detta skåp och skivans framkant ska halvoljas ytterligare minst en gång.
Arbetsrummet har sedan tidigare två skåp med djupet 60 cm. De har kapats i höjd för att skapa arbetshöjden 72 cm och står på sockel. En linoleumklädd arbetsskiva har placerats ovanpå. Samtliga skåp i arbetsrummet är halvoljade.
Här i Universumet finns alltså rätt många Ivar-skåp! I tvättstugan planerar jag nu in två stycken till med djupet 30 cm. De ska hängas på väggen direkt ovanpå varandra.
BILDER FRÅN INTERNET.
Det finns en hel del förslag på nätet hur skåpen kan användas och målas. Så fina.
