Vackra vita vinterland

Jag önskar mig fortsatt vinterland… Tänk februari med snö och talgoxarnas vårsång. Tänk mars med dagsmeja och dropp från taket i solen som värmer och snö som fortfarande går att åka skidor på eller kanske vandra på om det är skare. April med markytor som börjar smälta fram allt mer och det bildas rännilar som tar sig ner i diken och sen till en bäck eller å. Maj med tussilago och backskärvfrö och fortfarande med små fläckar av snö i norrlägen. Den där drömmen om riktig vintersnö och kyla kan bli verklighet vid en flytt norrut.

Kvast och vippa

Inne i ateljén hänger en dammvippa av strutsfjädrar. Den används mest bara när spindeltrådar ska tas bort.

En handgjord björkriskvast hjälper till att hålla undan snön vid ateljéns entrédörr och den fyller sin uppgift väl. Den har tjänat sitt syfte många gånger denna december månad. Både vippan och kvasten är trevliga redskap.

Förvaring på takstänger

Gissa vad som inträffat!? Halvan hittade bland alla prylar som lagrats på logen två stycken smidda krokar med skavd linoljefärg.

Två handhyvlade rundstänger finns. Den ena vart vitmålad när köket målades och tapetserades om på 1970-talet. Den lagrar vi på logen efter att det nya köket platsbyggdes. Den som sitter i taket nu har den nötta originalkulören kvar vilket är så mycket vackrare. Men vi har alltid undrat över det där med två stänger men bara ett par krokar. Normalt har man två grövre rundstänger och ”ribbor” lagda mellan dem för förvaring.

När 70-talets takfärg skrapades bort gicks varje millimeter av taket igenom. Vi kunde inte hitta spår efter märlor där de två smidda krokar som nu återfunnits kan ha suttit. Inga igenspacklade hål. Här får vi än en gång fundera igenom hur vi ska göra. Visst vore det trevligt att återställa en gammaldags takförvaring!

Kanske var det när huset elektrifierades som ena stången togs bort. Glasgloben, som fortfarande hänger där, kom att sitta mitt i arrangemanget. Stängerna för brödkakorna behövdes inte när köket moderniserades och bakugnsluckan murades igen på 40-talet därför att vedspisens rökgång drogs om och placerades tvärs genom luckan, inmurad i väggen. Kanske var det då den ena stången försvann. Alternativet är förstås att stänger och fyra krokar togs med vid flytten hit från stan och bara en sattes upp i detta nya hus. Huset i stan skulle ju rivas.

Svartvita foton på takstänger/takförvaring från Digitalt museum. Upplandsmuseet.

Här är en lösning med kraftigt fyrkanttimmer och fasta spikade smala ribbor. Bland annat så förvarades allmogebössor här och ämnesvirke på tork. Här finns även hål för varpställningen – ett redskap som krävde ordentligt med utrymme då den snurrade runt. Varpen drogs därefter på vävstolens bom inför vävning.

Vindsstädning

Det här vindskontoret kläddes med tidningar 2002. Det har fungerat bra och får fortsätta så här.

Nu genomförs en storstädning och vindskontoret är tömt. En rejäl städning inklusive golvskurning med såpa är genomförd. Ett par nya skåp har köpts in för rationellare åtkomlighet. Vissa prylar kommer att ges bort till andrahandsmarknaden.

Plats för innanfönstren blir förstås kvar och ett par tyggarderober för vinterkläder ska hängas in som tidigare längs högväggen. Med mera.

Nästan som om ingenting hänt

Den här gaveln ser ut som tidigare. Men i somras målades den med ljusröd slamfärg än en gång, vindskivor och fönsterfoder målades med linoljefärg i gräddton. I månadsskiftet juni/juli pågick arbetet. Fotot togs den sista augusti.

Det enda som hänt på fasaden är att ett övre fönsterbleck på nedre fönstret (bilden) köptes in nytt. Tidigare fanns inget plåtbeslag där men det behövs kan vi konstatera. Den färdigbockade plåtbiten köptes färdigmålad och är alldeles för styvt och stelt så det ska bytas ut nästa säsong eftersom det inte ser ut som vi vill ha det. Det finns gamla plåtbleck i lager här hemma har det visat sig, av mjuk galvad järnplåt. Det kommer att se bättre ut och stämmer bättre med det restaureringssynsätt vi tillämpar.

Typ så här ser de äldre plåtarna ut som sedan målas. Det här blecket sitter under fönstret på bostadshuset och spikas i karmen. Sitter blecket ovanför fönstret spikas det i panelbrädan.

Ordning i kaoset

Aviso-bokstäver passar i hus från folkhemstiden. Vem har inte sett namntavlor i trapphus i flerfamiljshus med de här fribokstäverna från då. Så snygga! De är av plast i två olika storlekar passar så bra vid restaurering av den miljön.

Ungefär så där kan det väl upplevas då man är mitt inne i ett restaureringsprojekt. Huller om buller. Inte alla kan för sin inre syn se hur slutresultatet ska bli.

Men för de flesta ljusnar det och allt kommer på sin plats. Det är en skön känsla. Och håller man på i många år som vi gjort, kommer den där sköna känslan fram varje gång en etapp är nådd. Jag glömmer aldrig när vi fick in rinnande kallt vatten i huset – vilken lycka det var att skåla i just med detta vatten i glasen.

Här i Universumet är det vindskontor numro två som ska ordnas upp nu. Alla grejer ut därifrån först. Kaos är granne med Gud!

Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
    När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
    Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
    Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
    Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
    Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? --
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
    Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!"
    Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
    Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud. 

Erik Johan Stagnelius 1793 - 1823

Funktionalisten i mig

En väldigt bra studieresa gick till Bauhausskolan i Dessau och funkisbyggnader i omedelbar närhet. Där finns verkligt genomarbetade detaljer att bli glad över. Byggtekniken i betong och glas är rätt här. Skolbyggnaden, denna tidiga funkisarkitektur, uppfördes 1925-1926, arkitekt var Walter Gropius.

För det är ju så att inte endast grånade gamla timmerhus tilltalar mej, långt ifrån. Men vit minimalism är jag nu rejält trött på, huset i Universumet har satt sin prägel på mg och är den miljö jag föredrar att leva och verka i för närvarande.

Den gamla byn

Just nu saknas inspiration – så jag tänker tillbaka på förra sommarens upplevelserika ensamresa och tittar på foton från Äskhults by i Halland. Kulturreservatet består av fyra gårdar, Bengts, Jönsas, Derras och Göttas, på krönet av en höjd. Både landskap, odlingar och gårdar ingår i kulturreservatet.

Det omgivande odlingslandskapet håller på att återskapas till hur det såg ut i början av 1800-talet. Detta tar naturligtvis lång tid när jorden brukas med hästar, så jag återvänder gärna om några år för att se hur det går, vilken skillnad som uppstått. Och hade jag möjlighet skulle jag redan i år vilja uppleva adventsöppet i Äskhult. Kan tänka mig att det är riktigt stämningsfullt.

Jag följer instakontot @askhultsby med intresse och även @tradgardsdrangen

Södra gaveln…

…har vi inte bytt panelbrädor på men jag har målat dem med slamfärg vid två tillfällen. Mellan panelbrädor och restimmer finns vindskyddande asfaltpapp från byggtiden 1909-1910. Enkelfassponten är vittrad och väderbiten. Mellan våningarna ser man att några brädor är bytta (mindre väderbitna) efter att tvåluftsfönstret en våning upp, 1924 byttes till det treluftsfönster som sitter där idag.

På norrgaveln, som var i så mycket sämre skick efter vindar och slagregn från Mälaren genom åren, har vi bytt panel. Ny vindtät papp men ingen tilläggsisolering. Där blev det även en luftspalt på en knapp centimeter men så skulle vi inte göra om vi gjorde om det hela idag – då skulle luftspalten inte finnas.

På inga andra fasader har vi bytt panel – endast på norrgaveln alltså – och ingen vägg har tilläggsisolerats. Huset är uppfört med resvirke och övervåningens frontespis från 1924 som plankvägg.

Här kommer foton från panelbytet på norrgaveln 2012:

Arbete med norrgaveln.

Så här resonerade vi 2010 då det gäller väggens nötning av sol,vind och vatten. Vi drar oss för att göra ingreppet, inte bara pga arbetet som krävs, utan snarare att ny panel blir så strikt och stel, helt utan patina. Men kommer ny panel på plats blir det en vindtät, ånggenomsläpplig och vattenavvisande cellulosapapp bakom den som vindtätning. Plastbaserad vindpapp tycker vi inte hör inte hemma i huset. Så mycket är i alla fall bestämt!

Nytt dörrfoder i badrummet

Vilket dörrfoder skulle du välja då väggtjockleken är något tjockare än dörrkarmen? Då skillnaden är så liten att en smygbräda inte behövs!

In mot badrummet ska dörrfodret utgöra både putskant och avslut för mosaiken, alltså de ytorna ska sluta mot dörrfodret och fodret ska sitta på plats när badrumsväggarna färdigställs.

Att köpa en foderlist i byggvaruhandeln var inte att tänka på. Så här gjorde jag: på ena sidan blev det halvstav som vid de andra dörrarna. På den andra en specialframtagen foderlist.

In mot badrummet penselströks dörrblad, karm och dörrfoder med linoljefärg i flera lager med slipning mellan varven. Plywood kräver mycket målningsarbete för att ytan inte ska bli skäckig och flammig. Dörrfodret målades före putsning och mosaiksättning för att färg inte skulle hamna på den färdiga putsytan.

Logen

Den stora ekonomibyggnaden byggd i vinkel har många funktioner (och många, långa väggar och takytor): ladugård med plats för kor och hästar, mjölkrum, hydroforrum, höskulle, loge för tröskning, virkesförvaring och dass. Logen har en stolpkonstruktion och fram till ungefär 1970 hade logen vasstak. Logen har en tillbyggnad med flackt tak och ingen vet när den kom till. Takets flacka vinkel gör att det här är lite av ett sorgebarn trots takplåten.

Fortfarande finns här plåtklädda fasader som kom till på 70-talet. På logens tillbyggnad fanns bakom plåten parallellsågade bräder, både cirkel- och ramsågade. Logens ursprungliga del har ramsågade bräder med vankant.

Nu är plåtarna borttagna här på tillbyggnaden och marken avjämnad. Plåtarna ska till metallskroten och väggarna ska rödfärgas med slamfärg men det får räcka med att porten har målats nu i september. Det blir härligt att börja nästa vår med att måla ljust falurött här.

Nya golvsocklar, dörr- och fönsterfoder, taklister

Det är väldigt roligt att bo här på gården där byggnadsvård/restaurering av de befintliga byggnaderna har kunnat varvas med nyproduktion i form av det nya annexet. Där har jag varit mycket friare i utformning av både planlösning och detaljer.

  • Taklisterna i annexet består av rundstavar som gerats i hörnen.
  • Golvsocklarna är tillverkade speciellt för detta hus och de är förkroppade i hörnen för att sluta tätt.
  • Samtliga dörr- och fönsterfoder i annexet är en halvstav som täcker springan mellan vägg och dörrkarm. Med ett undantag:

I annexet har inomhusdörrarnas karmar samma djupmått som väggtjockleken inklusive plywood. Det behövs alltså ingen smygbräda.

Alla dörrblad är 58 mm tjocka. Att de är så tjocka beror på att de är isolerade och rejält tätade med lindrev runt om, huset ska kunna kallställas förutom rum med vattenledning. Textilkammaren saknar värmekälla och eftersom andra rum normalt ger lite spillvärme dit blir det aldrig frysgrader där och textilierna trivs med låg temperatur. Dit kommer heller inget dagsljus vilket också är bra för textilierna.

MEN så är det badrummet där väggarna är tjockare än de övriga. Mot insida badrummet finns inte plywood som i övriga rum utan våtrumsskiva med mosaik till en viss höjd och upptill puts. Skillnaden i tjocklek är inte jättestor men en halvstav som dörrfoder inne i badrummet gick inte att använda där som kring övriga dörrar.

Vilket dörrfoder skulle du välja då väggtjockleken är något tjockare än dörrkarmen? Dörrfodret ska också utgöra både putskant och avslut för mosaiken, alltså de ytorna ska sluta mot dörrfodret och fodret ska alltså sitta där när badrumsväggarna färdigställs.