Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Inga VITvaror i köket

Svart spis med järnplattor och varmluftsugn ville vi ha. Vitt hade blivit för vitt!!!? Och rostfritt hade också bangat ur tyckte jag.  Och när man som vi har begränsad yta, är det bäst med ugn och elspis i en och samma enhet.

Vi valde en emaljerad spis med gamla sortens järnplattor tillverkad av ett finskt företag, avsedd för den norska marknaden och importerad till Sverige speciellt för mitt Universum. I vårt avlånga land fanns denna finska spis enbart med glashäll och det ville vi inte ha, därför att vi vet med oss att vi kokar över då och då och då rinner överkoket nerför spisens sidor. Det är inte ok, det ger så mycket extrajobb. Induktionshäll valde vi bort för att slippa köpa nya kastruller och för att även den utseendemässigt blir lite främmande med sin plana häll.  Spisar med järnplattor har dessutom en försänkning som samlar upp överkoket. Järnplattorna ger också en robust känsla som vi tycker passar vårt Universum. Trendkänsligt, inte alls… 

Vedspis samt elspis och ingen spisfläkt – enbart spiskåpa med imkanal (som inte syns på fotot)

Spishöjden är anpassad till järnspisen från Näfveqvarn. Vi skruvade in de inställbara fötterna maximalt på nya spisen och då stämde höjden med den låga vedspisen. Mrs Universum hade förstås kollat de här möjligheterna innan valet av spis var avklarat. Att spisen är 85 cm hög, alltså 5 cm lägre än dagens norm agör ingenting, då ser man bara bättre då man rör i kastrullerna.

Det blev alltså helt annorlunda i köket jämfört med tidigare då en bänkspis stod ovanpå vedspisen. Då vi valde spis fanns även en Husqvarna  i svart emalj att köpa. Den hade många mässingsdetaljer som inte stämde överens med tankarna om köket i övrigt. Därför var den inte aktuell.

Spisfläkt slipper vi eftersom självdraget via imkanalen fungerar bra uti den nya spiskåpan.

Micron är placerad i ett av bänkskåpen bakom en pärlspontlucka. Den används inte ofta.

Kylskåp/frys skulle integreras så långt som möjligt utan att döljas bakom luckor. Det fick bli ett kylskåp med liten frys nertill. En 4 mm tunn fanérskiva klämdes fast på dörrarna med lister och oljelaserades lika övriga köksinredningen. Kanske bör jag nämna att i huset där tvättstugan finns, står en frysbox i ett kallutrymme. Detta funkar bra för livet i Universumet.

Kyl/frys längst till höger. Till vänster om detta ett utdragbart skafferi.

Mitt Universum är ett månghussystem där varje hus har en funktion även om funktionen idag inte alltid är lika den ursprungliga. Jag vill nyttja ekonomibyggnaderna, ge dem fortsatt funktion, därför att uthus lever farligt i vår tid. Universumets boyta i bostadshuset är inte stor med dagens mått mätt. Men varför kan inte tv:n stå i ett separat litet hus (det är väldigt drastiskt men då väljer man att gå dit och titta – inte av slentrian slå på då man går förbi apparaten), tvättstugan behöver inte finnas i samma hus som man bor i, arbetsplats kan inordnas i ett uthus osv. Gästerna kan bo i ett ombyggt uthus – vi har ibland långväga gäster som bor flera dagar hos oss, då är det skönt för både oss och dem att kunna dra sig undan lite avskilt. Gårdstunet, gårdsplanen, blir mer levande då uthusen används ofta.

Vi har valt att leva så istället för att bygga till bostadshuset…


Lämna en kommentar

Staga upp och förstärka timmer

Under ett besök i den lilla museigården Långmaren i Södermanland, såg jag den här lösningen att staga upp och stabilisera en timrad mellanvägg i den gamla ladugården.

I Lärobok för timmermän från 1920 finns en likartad teknisk lösning för att styva upp och förstärka nya, klena stockar avsedda att användas i en ny vägg. Timringskonsten var på upphällningen då boken kom ut och virket användes som bjälke med många järnbultar i. Ändå intressant att läsa detta i den lärobok som hörde gården till långt före vår tid här.


Lämna en kommentar

Lera som byggnadsmaterial

Den här artikeln kom i dagen då vindskontorets prylar sorterades.

Detta var första gången jag läste om en nutida användning av lerklining i ett privat hus. Blev så imponerad och fascinerad att jag skrev ut artikeln från lokaltidningen på nätet, den inspirerade mig mycket. Idag är lerklining av innerväggar ett vanligt sätt att täta timmerhus igen. Några år senare, 2005, satte vi igång med köket och då fann vi att kalkputs använts istället för lera som tätning av det stående timret. Självfallet knackade vi inte bort kalkbruket utan lagade bara sprickorna med nytt kalkbruk.

Jag undrar hur det gick med lerkliningen i artikeln eftersom jag får uppfattningen att den användes utomhus på fasaden.

Hus byggda av lera, adobe, är inget märkligt i andra delar av världen.


6 kommentarer

Vi räddade en ödegård

”Min andra bror och jag har skojat lite om hur det skulle vara att som tjej följa med S. hem. – Tänk er bara – långt iväg utanför stan, bort ut i mörkret, ingen toalett – jo utedass – endast kallvatten. Senaste åren har han inte ens haft vatten i huset alls förresten.

Och huset sen – med ett golv som lutar och är snett, och allt är helt autentiskt sen 1900-talets början. -Ja, den tjejen finns väl inte!”

Det där var delar av ett tal som hölls på vår bröllopsfest. Det var inte många i min mans släkt som tyckte gamla hus var något att satsa på, inställningen var njugg. Men så tyckte inte vi som kamperat ihop i huset rätt länge nu. Vi såg potentialen som man brukar säga. Vi vill att det ska märkas att vi bor på en gammal bondgård, gården får inte bli ”stylish”. Vad ”modernt” levnadssätt innebär kan verkligen diskuteras… Flera inställningar i samhället har förändrats bara under vår tid här på gården – till fördel för vårt sätt att leva.

Att vara själsfränder, att ha samma värdegrund, är viktigt och något att vara tacksam över. Här kommer en bautalång serie foton från Universumet, bilder som finns på bloggen sedan tidigare:


Lämna en kommentar

Grepplister

En av de saker jag är mest nöjd med i köket är de grepplister som finns på varje lucka och låda, alltså både horisontellt och vertikalt placerade. De horisontella grepplisterna på lådorna var givna eftersom jag älskar funkisköken från 40- och 50-talen där de är vanliga. Då oftast i trä på en målad lådfront. Men hur skulle beslagen på skåpluckorna se ut – både på bänk- och överskåp – det visste jag inte när finsnickarna började platsbygga köket. Till sist dök den geniala idén upp – att sätta vertikala grepplister längs hela luckans höjd och sedan måla allt i samma ockrafärgade oljelasyr. Listerna är djupa nog att lätta att greppa tag i, samtliga är fasade 30 grader i båda ändarna. Så blev det och jag är väldans nöjd.

Nu hittar jag samma idé hos Bucks and Spurs. Ett striktare kök än mitt lantliga men så praktiskt det är med grepplister både i horisontellt och vertikalt läge.


2 kommentarer

Hurtslåda med glidfack

På trälister å var sida av nedersta lådan löper en lös fackindelad insats. (Se så proffsigt hopfogade insatsens olika fack är.) Där förvaras småtingestar som kan vara bra att ha till hands. Just här prylar för märkning och förslutning. Nedom finns återbrukspåsar av plast och papper samt längst in en kavel i två delar samt en potatispress.

Det här tycker jag är mycket praktiskt. I fritidshuset finns samma idé men då med olika sybehör i både låda och glidfack. Sådana här inredningar gillar jag att rita för att ta vara på utrymme.


Lämna en kommentar

Tapetlager

De här tapeterna har suttit i köket här i Universumet.

Den klart röda tapeten på fotot uppe till vänster sattes upp då huset invigdes 1910. Den är tillverkad av Norrköpings tapetfabrik. Den gröna medaljongtapeten kom sen, vackert jugendmönstad. Den nedre blomsterbårdsrandiga blå tapeten satt uppe ända tills den spikades över med spånskivor på 1970-talet och tapetserades med tapeten på sista bilden. Att vara tapetdetektiv hör byggnadsvård och restaureringar till.

I samband med omstrukturering av vindskontoren har de stora tapetsjoken nu fått sitt hem där. Men en stor del av lagren finns kvar under den nya pappspänningen och tapeten som kom upp 2005.


2 kommentarer

Tapet från 20-talets början

Denna vackra tapet var uppsatt i kakelugnsrummet (nuvarande sovrummet) på övervåningen fram tills den togs bort på 70-talets slut och brädväggen som då kom fram laserades brun. En lös tapetvåd finns kvar idag uppklistrad på spännpappen. Så förändras idealen på några decennier. Jag hade gett mycket för att ha kvar den gamla tapeten från 1920-talet då övervåningen inreddes till förmånsboende för de gamla föräldrarna och två av barnen tog över jordbruket. Förnuftigt nog sparades ändå en våd med bård.

Omgörning på gång…


Lämna en kommentar

V Å R D A G J Ä M N I N G

Det var en dag då himlen öppnade.
Den hade varit stängd en längre tid.
men nu var plötsligt allt på glid.
Solsken rann som smält smör över marken.
Fågelsång tinade och droppade i parken.
Vattnet blänkte som om det var nygjort.
Det var en marsdag: alla hade fått frikort.

Det var en dag då staden vaknade.
Den hade sovit illa längre nog.
Men plötsligt stod den där och log.
Stora hus tog ett steg ut i gatan.
Och blandades med folk som smitit ifrån datan.
Skyltdockorna var klädda som till uppbrott.
Det var en marsdag: alla hade fått förskott.

Det var en dag då tiden skiftade.
Den hade länge verkat rätt ur led.
Men plötsligt visste den besked.
Mörka skyddsrum fanns det ju tillräckligt.
Nu var det dags för nånting mera bräckligt.
Höga utsiktstorn och smäckra båtskrov.
Det var en marsdag: alla hade fått bygglov.

Det var en dag då hoppet siktades.
Det hade länge varit som förbi.
Men nu var plötsligt vägen fri.
Spärrvakter övergav sina trånga kurer.
Till varje drömmål avgick extraturer.
Solen lyste som en nyutslagen hästhov.
Det var en marsdag: alla hade fått uppskov.

Leif Nylén

Det där är en härlig dikt om vårdagjämningen – i stan. Här är bilder från vårdagjämning på landsbygden. Härligt det också. Hur kul är det inte att gräva porlande rännilar både som barn och vuxen.


1 kommentar

Tilltro till byggnaden

  • Tro på byggnadens egenvärde.
  • Förstärk upplevelsekraften.
  • Underhåll varsamt för att rädda maximal materia till efterkommande.
  • Planera insatserna och upprätta ekonomiplan.
  • Använd material som åldras i samklang med sin omgivning.
  • Låt reparationen förstöras – inte originalet.
  • Få medkonsulter att förstå tankegångarna likaså hantverkare m fl.
  • Acceptera det naturliga åldrandet som en ofrånkomlig livsform. Det starkaste och perfekta är inte bäst.
Nybyggt bostadshus omkring 1910.

De här punkterna hade jag med mig från en internationell restaureringsutbildning i Rom när jag flyttade till Universumet. Jag har arbetat efter dem i allra möjligaste mån.

Här lever vi på husets villkor med skeva och sneda ytor, lutande golv, originalfönster med lösa innanfönster. Den gamla träpanelen har behållits överallt förutom på husets norrgavel, drängkammarens norrgavel och på hönshuset/ateljén.

Jag har valt linoleummattor på golv i bottenvåningen där det sedan 70-talet legat plastmattor. Innan dess låg där korkmattor vilket syns både på gamla foton och på de brädor som varit underlagsgolv. På övervåningen ligger det gamla fernissade grangolvet från 1924 kvar, det har bara strukits med fernissa igen. Här används linoljefärg, limfärg, äggoljetempera, kalkbruk (hydrauliskt och luftkalkbruk), taktegel av bränd lera, takpapp och gärna återanvändning av de gamla fönsterblecken, hängrännorna och stuprören med sina vackra koniska infästningarna. Farstukvistens gamla betonggolv med sparstenar ingjutna får vara kvar när kvisten restaureras. Den byggkonstruktionen tillhör husets byggtid.

Mitt förhållningssätt till tapeter är dock inte antikvariskt på samma sätt som de flesta bebyggelseantikvariers ser ut att vara. Papperstapeter javisst, men några med nutida mönster (köket på bottenvåningen) eller fel tidsepok och fel formgivare med tanke på att de sitter i en enkel bondgård och inte en borgerlig bostad (exempelvis William Morris mönster Willow Boughs från 1874 i köket på övervåningen). Det är alltså inte en fullständig rekonstruktion jag är ute efter när tapetsering genomförs, det är en stämning jag är ute efter.

Det som emellanåt varit det svåraste har varit att få vissa hantverkare att förstå mina tankegångar, därför är det bra att inte ha tummen mitt i handen utan kunna utföra många arbetsinsatser själv! Men i vissa delar har det också varit svårt att få min man ”med på tåget”, då har det blivit svårare att genomföra men när jag fått igenom min lösning på ett problem uttrycker han förnöjsamhet över det! Inom mitt yrke har jag också många gånger träffat privatpersoner som i mina ögon velat alltför mycket, vilket innebär förstörelse istället för förstärkning av det kulturhistoriska värdet.

Jag tycker fortfarande att min beskrivning av gården, som finns i bloggens marginal, stämmer:

Mitt Universum är en bondgård från 1910 i Mälardalen. Här pågår praktisk byggnadsvård parallellt med nyfiket undersökande av livet förr. Ett levnadssätt med viss långsamhet som ger livskvalitet utan att stänga ute omvärldens impulser. Kanske kan det kallas kulturhistorisk nutid…


5 kommentarer

Röjning och sortering

Operation kattvindsröjning har begynt. Så skönt när det är klart. Allt ska ut ur ena kattvinden och sorteras, sen tar vi nästa. Men först rengöring därinne. Det kommer att få ta sin tid. 2003 ”inredde” vi dem och så klart finns mycket lagrats där. Av det här är det inget som är nödvändigt att ta med vid en krisförflyttning, en tanke som har accentuerats den senaste veckan. Är det löjligt att spara en kartong med gamla hattar som Agnes, som bodde här till 1966, har använt?