Den gamla mjölkmaskinen

Jag fick ett mejl med en fråga:

(…) Jag läste någonstans på bloggen att du hade en gammal kompressor som var byggd av en mjölkmaskin när ni sprutmålade rödfärg? Skulle du kunna sända mig några bilder på den ? Jag har en gammal manus mjölkmaskin som jag har funderat på att göra något liknande med. Ha det bra / Jerry

Jag tog ett par bilder och skickade. Så kom jag på att det kan väl vara kul för flera att se mjölkmaskinen som omvandlats till en tryckluftskompressor.

• 

• 

Här är den kompressor som var en ATSA mjölkmaskin. År 1931 ändrades firman Gefle Åkerredskap, grundat 1897, till Atsa AB. Bolaget tillverkade lantbruksmaskiner och däribland mjölkningsmaskiner. Som maskin för att mjölka kossorna med kom den knappt till användning eftersom David, som då bodde på gården och hade hand om mjölkningen, valde att fortsätta med handmjölkning, det han var van vid. På gården fanns åtta kor om jag förstått det rätt.

På den här bilden skymtar mjölkmaskinen/kompressor långt bort i bakgrunden när sprutmålning av slamfärg gjordes. Vi sprutmålade röd slamfärg ett andra varv för att få in färgen i springorna mellan brädfodringen. Här på gården har den kompressorn inte kommit i bruk sedan dess. Vi använder en annan kompressor för att tryckluftsrensa från damm och skräp efter slipning samt för att pumpa mopeddäcken.

Folkhemmet Gyttorp

• 

• 

• 

• 

Så kom jag då tillbaks till Ralph Erskines bostadsområde i Gyttorp. Så fint. Jag var där på kulturhistorisk visning med RAÄ före millennieskiftet. Restaurering pågick och då visades även interiörer. Superfint! Både interiört och exteriört är bostäderna väldigt pietetsfullt återförda till ursprunget och detta renderade Nora kommun Europa Nostra-priset 2002. Området är byggnadsminnesförklarat.

En liten åtgärd

Fodren runt lagårdsdörren fick en uppdatering i helgen. Det var en mycket enkel åtgärd som kommer att synas mest under grådisiga regndagar under höst och tidigvår då mycket ser grått och trist ut. De där dörrfodren har jag stört mig på ett par år då de syns varje gång jag kliver ut ut ateljén. Nu blev de åtgärdade. Skrapade och målade med bruten vit linoljefärg.

• 

  Skrapat…

• 

  och målat.

Att använda linoljefärg håller på att bli synonymt med att byggnadsvårda. Jag värjer mig mot detta. Att bedriva byggnadsvård är djupare filosofiskt än så. Men så klart jag använder linoljefärg en sådan här gång, samma färgtyp som fodren tidigare varit målade med (det syntes på krakeleringen).

Fönster med foder målades för några år sedan. Tycker om när allt inte görs samtidigt, att allt inte blir ”perfekt” på en och samma gång. Något år framöver ska ladugårdens övre väggdel slamfärgas röd men det får bero ett tag till. 1950-talets rödfärg duger än.

Byggnadsvård och underhåll kan vara samma sak men behöver inte vara det. Men i detta fall med målade dörrfoder blev begreppen synomyma.

Dalbränd trätjära

• 

• 

Dörrarna till drängkammare och bykstuga/tvättstuga tjärade jag i helgen. Det är en trevlig underhållsåtgärd som luktar gott och har man rutin kladdar man inte heller ner sig.

Jag använder sedan några år samma plasthandskar vid varje tjärning, samma pensel återanvänds gång på gång. Ja även samma skyddsplast nere vid mark återanvänds ;-) Tidigare förvarade jag penseln i tjärburken fastknuten i ena handtagsfästet och med endast borsten nersänkt i det svarta och locket på. Vid nästa tillfälle var det bara att fortsätta där jag slutade senast. Nu är tjäran i plåtburken slut så jag fyller på ur plastdunken och bara med den tjära som jag beräknar går åt vid varje tjärning. Penseln stoppar jag ner i en burk med vatten efteråt. Plastdunken innehåller dalbränd trätjära från Claessons trätjära.

Det gäller att tänka sig för då man passerar öppningen några dagar efteråt så man inte då kladdar ner kläder och händer :-)

• 

• 

Ett ”problem ”uppstod” i år då jag tvättade spetsgardinerna av bomull som sitter i fönstren på var sida om dörren. De tvättades försiktigt för hand eftersom jag märkte att de var sköra men de var helt slut och föll i trådiga trasor under tvätten. Solens strålar och åren har gjort sitt. Nu vet jag inte vad jag ska använda där, gamla spetsgardiner känns alltför värdefulla men är perfekta eftersom de släpper in behövligt dagsljus. Just de här hade ett enkelt mönster som jag trivdes med. Problemet kvarstår men löser sig väl med tiden.

Underhåll

Ja, det är sådant här som måste göras ibland.

• 

• 

Byte av trasiga tegelpannor. Ligger de överst vid taknocken får man bereda väg genom att plocka bort en eller ett par rader hela vägen upp och sen gå på läkten som frilagts. I detta fall borras även hål i de pannor som byts överst eftersom de ska spikas fast i översta läkten. I det här fallet byttes även en liten bit av översta läkten – spikläkten har legat där sedan 1924 såvitt vi vet!

Titta även på det vackra munblåsta fönsterglaset, så levande, böljande eftersom det är hantverksmässigt tillverkat. Floatglas eller flytglas, får aldrig den skönheten.

Man ser även de märken på den vitmålade fotbrädan som tornseglarna gjort under åren när de flyger in i sina bon. Love it!

• 

Personligen tycker jag att byggnader som är underhållna, som har lagade eller utbytta delar, har synlig nötning, känns mer älskade än de gamla husen som får makeup med helt utbytta tak, helt igenom bytt panel, helt utbytta kök, helt ny planlösning. Tendensen nu är att gamla hus med patina är sig själva nog – om allt äldre byggmaterial byts ut tappar byggnaden sin ”själ”.

Det som har betraktats som fult är det nya vackra.

Patina är det nya sköna.

Handens verk som är synligt välkomnas åter igen. Betänk som exempel att varje enkupig tegelpanna på bilderna är handslagen=handgjord!

Jodå!

Museibyn

Att vandra grusvägen bort från den dolda, skymda bilparkeringen upp till den gamla byn Äskhult i Halland var en fin upplevelse. Byn med omgivande marker är kulturreservat och består av fyra bevarade gårdar överst på kullens krön med ett omgivande odlingslandskap. Två av bostadshusen var öppna för besökare, det tredje var kaffestuga där det fanns kaffe eller lunch att köpa, med eller utan picknickkorg. Enkelhet var devisen. Där fanns även en av de minsta och sötaste museibutikerna jag nånsin stött på utan bjäfs. Det fjärde bostadshuset var personallokal. De fyra gårdarnas ekonomibyggnader var öppna för besökarna, man hade till och med ordnat en gödselstack utanför det ena fähuset. Bara det!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

En guidad tur hade precis begynt när jag nådde byn, där fanns fler människor än vad bilderna visar ;-) Det går att vandra i omgivningarna genom att följa någon av de fyra lederna och samtidigt lära sig något om dåtidens landskap och användning. Kålgårdarna intill gårdarna tyckte jag dock var för små och lite ointressanta när jag var där. Nog måste varje storfamilj ha odlat mera ätbara köksväxter under tidigt 1800-tal, det århundrade vars odlingar man vill visa upp.

• 

Där mellan två gårdars ekonomibyggnader skymtar Svinsjöns vattenspegel. Runt omkring gårdarnas lägen uppe på kullen odlades på åkrarna olika sorters säd och vall. Mulbete pågick i hagmarken där kossor idisslade. Vid gårdarna var det befriande fritt från gräsklipparklippta ytor. Ännu ett plus!

Äntligen har jag varit där och skaffat mig en egen uppfattning om byn. Äskhult är en naturskönt belägen museiby och kulturreservat, ett fint resmål. Nu var det helg och lantbruksarbetet låg stilla. Kanske kan man se mer av handgripligt åkerbruk och kålgårdsskötsel under vardagar?

Terrazzogolvet ytbehandlat

Terrazzogolvet i tvättstugan är struket med tre lager stenvax. Det gjordes innan vi åkte på semester. Hur svårt kan det vara att få detta rum klart? Det är verkligen segdraget.

Nästan midnattssol

• 

Detta rum var det första vi tog tag i, målade och tapetserade efter flytten hit. Här gjordes de första lärospånen i att pappspänna väggar. Tänk så länge sen. Så nyfiket vi arbetade, så lite det fanns att läsa om sånt arbete då.

Nu i slutet av juni lyser solen långt in i sovrummet, det blir nästan midnattssol här. Den här bilden är tagen strax före 23 härom kvällen. Det är som i ”Norrland” det där ljuset, de där ljusa nätterna.

• 

• 

• 

• 

• 

Midsommarafton 2021.

Litegrann från ovan

Två och en halv veckor har gått mellan fototillfällena.

15 juni kl 20.17

• 

• 

27 maj kl 9.42

Klammer för utanpåliggande elledningar

För närvarande är ledningsdragning i tvättstugan på tapeten. Där används TKK-klammer 10-14 mm; ”ledningshållare med en elförzinkad härdad stålspik” . Även kallad KLEMMI-klammer. De går att måla.

• 

• 

Dom här KLEMMI-klamren är fina men lite mer svårhanterliga än Tillex kabelklammer som syns till vänster på fotot nedan. Därför används Tillex-klammer i tvättstugan där de inte syns eller är begränsat synliga.

Tillex-klammer t v. Letti-klammer t h.

På marknaden finns också tvåbenta Letti-klammer som syns till höger ovan. De finns i utförande om vit, faluröd och svart och även i elförzinkade varianter. Jag tycker om utformningen men de används inte i tvättstugan.

• 

Kopplingsdosorna som används är återbruk med en tilltalande form.

Kronströmbrytare är ”trotjänaren” Renova från Schneider med förhöjning för utanpåliggande eldragning. Den kom ut på marknaden precis då vi påbörjat vår byggnadsvårdsresa, då använde vi den för infällt montage. Nu har förhöjningsramen ändrats från 35 mm till 25 mm vilket gör att den utanpåliggande varianten inte känns lika klumpig som tidigare. Den är ännu inte monterad på sin plats i tvättstugan.

Mänsklig verksamhet

• 

▲ Båtuppställningsplats och varv i Uppsala. Rörigt, maximalistiskt, skjul med personlig touch inom en given ram/plan.

▼Centralsvensk bondgård i Örsundsbro. Med byggnadsminnesförklaring har ett skydd lagts över gården som är till för att förstå den förindustriella tidens liv och 1920-talets syn på restaurering. Här finns inget liv, inget stök, inga ljud, inga djur eller människor. Livet har flytt men byggnaderna finns kvar som ett minne av hur en uppländsk bondgård en gång var uppbyggd och vilka funktioner som fanns.

• 

• 

• 

• 

• 

Båda de här vitt skilda platserna gav behållning att besöka. Trots att jag inte kom in i någon byggnad.