Ljusinsläpp

Ett enkelt skydd mot regn och vind.
Visst är det ett älskansvärt sätt att klimatskydda ett ljusinsläpp från förr som då saknade glas. Och den obehandlade, väderbitna grå panelen – nog är den väl oerhört vacker?

Annonser

Sevärt

Ljuset, det ljuset…
…i ett oförglömligt trapphus i en ytterst sevärd byggnad.
Att betala för en guidning där i de lokaliteter som inte är öppna för allmänheten är värt varenda euro, skolan är ytterst väl restaurerad efter förstörelsen under II vkr. Arkitekturen och vad som lärdes ut på skolan ansågs samhällsomstörtande.

Köks-komplimang

Hyllor som alltid suttit just här.

I mitten av maj i år fick jag ett mejl från en byggnadsantikarie:

Hej!

Till Dalarnas hembygds- och fornminnesförbunds tidskrift Dagsverket har jag skrivit en text om trenden med allmoge- och lantkök, där jag spekulerar helt fritt i hur den kan ha uppstått. Nu behöver vi några bilder att illustrera texten, och jag har fastnat lite för ditt kök som jag tycker är både vackert, innovativt och ändå följer viss tradition i sitt förhållningssätt. Det är alltså ett fint och bra alternativ till slentrianlantköken som finns i var och varannan bostadsannons, och jag vill gärna visa ett exempel på hur lyckat det kan bli med lite eftertanke och anpassning till platsen.

Skulle det gå bra att använda någon av dina bilder till texten? Och skulle du i så fall kunna tillhandahålla en bild som visar mycket av köket, utan vattenstämpel? Naturligtvis anger vi fotorättighet enligt ditt önskemål.

Du får gärna svara utan alltför mycket dröjsmål, för tidskriften behöver snart gå i tryck. (…)

 

Nu blev det inte så då jag befann mig på resande fot en vecka utan tillgång till originalfilerna. Det hela blev inte av. Det var dock väldigt intressant att få höra synen på mitt kök av en byggnadsantikvarie som förmodligen även granskat detaljer jag skrivit om och som inte var rädd att redogöra för sin åsikt. Tack Adam Moll!

”Finhörnan” på den gamla skänken som alltid har stått i detta kök är nu också pappersupplag i väntan på inflytt i kammaren. Här i huset är köksbordet och en stol nästan alltid belamrad av något intressant som ska läsas eller sparas. Sparas någon annanstans.


Ständigt förändrad konstutställning på spiskåpan beroende på vilka vykort som dimper ner i postlådan. Mera papperspost åt folket ;-)
”Brödstången” sitter på sin samma plats som alltid.

”Sambandscentralen” vid köksdörren. Vi använder inte kylskåpet som många andra, eftersom det har målade ytor och lappar fäster inte. Här på skåpsidan är alla notiser dessutom rätt dolda från köket i övrigt. Det är först vid ut- och in-passage som man ser lapparna. Jag har spikat upp pyttenubb och dragit tunna elastiska band mellan dem. Med hjälp av dem kläms papperslapparna fast. I vissa fall är klädnypor fästa i tråden och håller lappar. Här finns program, lappar med kom-ihåg-tider, inköpslista att fylla på osv.

Årets raraste pelargon, en tulpanblommande pelargon, fick vi vid midsommarfesten på magasinet. Den blommar vackert fortfarande.

Jag har under årens lopp visat på olika finesser och en del speciallösningar som finns bakom köksluckorna. Köket är platsbyggt, det är arkitektritat och snickarna, muraren, målaren och golvläggaren var yrkesskickliga – allt samverkade till det bästa. Oftast anses vi arkitekter vara alltför oförsiktiga vid restaureringar av en del andra yrkesgrupper och av ”allmänheten”. Men det är verkligen en sanning med modifikation så därför gladde mig det där mejlet. Bilderna ovan är nytagna.

---

Lekfull lantbruksbyggnad

I ögonvrån såg jag något extraordinärt genom bilfönstret under en vacker uppdragstripp ”ut i spenaten”. Här hade en arkitekt fått använda sin extraordinära lekfullhet en gång för länge sen. Pilastrar, gesimser, kolonner smyckar fasaderna. Stannade för att fotografera.

Kolla på tympanonfältet” som är brutet samt fristående i förhållande till det fina skivtäckta och falsade plåttaket med skålform. Egendomligt, lekfullt – det tilltalar mig mycket.

Planen består av ett cirkelsegment och byggnaden tillhör ett säteri. Det skulle behövs vårdas. Undrar just vilken funktion byggnaden har haft…

Fotbräda special

Vilken omtanke – att anpassa fotbrädan till lerteglets vågform.
Det är lite gripande och något som knappt görs idag.

Rött – nytt och nött

Jag tog ett par halvdagar sista semesterveckan för att rödfärga delar av ekonomibyggnaderna. Att måla någon eller några få fasader varje år gör inte arbetet med målning betungande alls.


Sädesmagasinets baksida ovan blev rödare, likaså tvättstugan/drängkammarens baksida (inte på bild).

Mjölkrummets ena knut har haft vita knutbrädor till nu. Andra sidan byttes långt tidigare. Nu byttes även denna knut ut och rödfärgades precis som mjölkrummets framsida. De andra sidorna målades för ett par år sedan.

Har grubblat över om jag bestämt rätt som tagit bort de vita knutarna på magasin och drängkammare. Alla har de varit vita enligt gamla foton. Att färga dem röda är att göra gården ”aendnu gamblare”. Så bestämde jag för ett antal år sedan – föll för den rådande trenden inom byggnadsvården. Och visst, upplevelsen av gårdsbildningen är enhetligare. Likväl är det inte ursprungligt.
Med bestämdhet vet jag dock att fönsterbågarna inte ska målas ockragula, det blir för mycket 1700-talsfärgsättning på en nationalromantisk bondgård från 1910 ;-)  Nog finns det en tendens till antikisering inom byggnadsvården kan jag tycka. Själv är jag oerhört glad över att vackra kilsågade och såpskurade golv inte är allenarådande i alla möjliga miljöer utan att t ex gamla linoleummattor verkar få genomslag och därmed bevaras.

Sen var det detta med ladugårdsgaveln…  Eftersom jag har viss tveksamhet inför det alltför ”perfekta”, det helt nymålade, något där allt är likartat, har jag väntat och funderat med att måla gaveln ända sedan den röda plåten togs bort långt innan jag började blogga.  Bestämde mig för att stega upp på mjölkrummets tak och bara måla vindskivorna rödare. De är breda eftersom vasstaket ligger kvar under lerteglen. I samma veva sågade Halvan av en ekgren som hängde ner på teglet samt bytte ut trasiga tegelpannor på ladugårdstaket

Här har jag prövat lite duttvis för att se effekten och för att se om jag skulle nå hela vägen upp till nock utan en stege på lutande mjölkrumstaket.

Jag nådde ända upp men för säkerhets skull tog jag en liten burk färg ifall jag skulle spilla ut.

Klart. Jag ser skillnaden man antagligen inte så många fler. Och nej, gavelbrädorna får anstå. Den ljusaste av dem är en bräda av lövträ. Färgen på gavelröst et är med stor sannolikhet målad på 50-talet.

Så plockade jag in en bukett i varma färger. Rött är skönt!

Älskvärt

Stort rum. Skurgolv. Trasmattor. Runt bord. Pinnstolar. Så här ska jag ha det. Sen någonstans.

Åsså denna underbara dagsljusmystik…

… med mörk rullgardin och trådgardiner i orange. Härlig blandning.