Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Bondgårdens byggnader

Gårdens djur behövde någonstans att bo och djurens mat behövde lagras någonstans efter skörd. Även människorna behövde bostad och byggnader för att ordna sina liv på ett drägligt sätt under 1900-talet.

Ladugården började byggas 1905. Den är liggtimrad, delvis reveterad och ursprungligen täckt med ett vasstak. Ovanpå hela utrymmet med kobås, kalvkättar och häststall finns höskullen där årets höskörd förvarades. Höet var lätt att få ner till kornas foderbord genom en lucka i taket. Mjölkrummet bör ha kommit till i samband med att mjölken började levereras till mejeriet. I gårdsarkivet finns ett andelsbrev i Mjölkcentralen, Lantmännens Mjölkförsäljningsförening, från 1/8 1931 så där har vi ett årtal att ta fasta på. Vid infarten från den dåvarande vägen mot Ängsholmen stod ett mjölkbord där mjölkbilen stannade och plockade upp mjölkkrukorna. I väntan på mjölkbilen förvarades dessa i vatten i mjölkrummet för kylning.

Bostadshuset stod klart 1910 och familjen flyttade dit den 21 november samma år. Bykstugan, tvättstugan, stod troligen klar då. Bredvid tvättstugan stod vagnslidret (som jag aldrig sett, det revs på 1970-talet). Där förvarades som hörs på namnet vagnar, trillor, kärror som drogs av häst – dvs vår tids garage. Ihopbyggd med lidret (”lägret”) fanns vedboden.

Efter 1924, då de vuxna barnen tog över bondgården, byggdes en drängkammare för den extrahjälp som anlitades när det var bråda tider. Även sädesmagasinet uppfördes i samma veva. Det är byggt i två våningar som är förskjutna med halvtrappor i förhållande till varandra. Längst ner, under halva magasinsbyggnaden, finns en matkällare med svale. Den är murad av stora huggna stenblock från Eksåg. Det var en murare Johansson som byggde den välvda matkällaren. Andra magasinshalvan som är helt i trä, blev förvaring av redskap och ytterligare vagnar. Ovanpå alltihopa är utrymmen där bland annat säden förvarades. Väggarna är av regelkonstruktion, taket har kraftiga takstolar med okantade bräder lagda omlott som underlag för läkt och taktegel.

Hönshus och svinstia byggdes även de på 1920-talet då andra generationen tagit över driften av gården. Under sågspånsisoleringen i trossbotten hittade vi dagstidningar daterade 1924 då vi byggnadsvårdade hönshus/svinstia. Som vi förstått det av arkivhandlingar köptes en markyta till gården vid den tiden och magasin och hönshus kunde uppföras.

Torrdass har alltid funnits i ungefär samma läge. Men när mjölkrummet byggdes till flyttades torrdasset något lite vilket kan ses på äldre foton. Under nuvarande dass och redskapsbod göts då en urinbrunn i betong. Urin från kor och hästar rann ner i ”albrunnen”, som den kallades, för att senare spridas ut på åkrarna. Bakom dass och bod, från gårdstunet sett, fanns gödselstacken dit gödsel från ladugården skyfflades ut genom en dörr.

Logen är stor. Den är av stolpverkskonstruktion med rejäl spännvidd och byggdes i vinkel med ladugården. Ett portlider går rakt igenom logen. I portlidret, eller logkistan som man sa här, stod tröskverket på hösten efter skörd. Man hade en tröskförening så tröskverket flyttades från gård till gård och delägarna hjälpte varandra vid tröskningen. För övrigt har jag ännu inte funnit ut helt hur logen nyttjades förutom förvaring av halm. Den har senare breddats med en sektion. Logen hade vasstak ännu vid Agnes och Davids bortgång 1966.

En traktor inköptes i slutet av 1950-talet, en Bolinder Munktell Victor. Den fick sitt lilla garage i sydväst intill logen, ett garage som en normalstor personbil idag inte går in genom portarna på.

* * *

Och HALLÅ! Här på gården finns ingen LADA. Ingen LADA. Och har aldrig funnits. Lador förvarades torrt hö i, vinterfoder till kreaturen. Ladorna är små byggnader. Och ladorna stod på utmarkerna långt bort från bondgården. De var inte vanliga här i Mellansverige, de hör till norra delen av landet. Här ligger gården mitt i den mark som hör till, ingen hölada på utmarken krävdes eftersom här inte fanns någon utmark. All mark var belägen nära gården. När jag hör/läser bebyggelseantikvarier benämna vilken större ekonomibyggnad som helst på landsbygden som ”lada” ryser jag och tappar förtroendet för den personens kunskap om vårt byggda kulturarv. En LADUGÅRD är ingen LADA! Ett SÄDESMAGASIN är ingen LADA! En LOGE är ingen LADA!


7 kommentarer

Så mycket opassande som monteras på landsbygden

Göran Gudmundsson, kallad Mr Byggnadsvård efter att ha varit med och startat Gysinge Byggnadsvård 1990, och förra året försedd med professors namn, har skrivit en träffande krönika i Gård & Torp 1/2021:


Det är nog ingen nyhet att Sverige håller på att byta ansikte. Framför allt börjar landsbygden bli en enda förortsliknande röra med inslag av ila byggda och illa anpassade typhus. Nybyggda villor med svarta plåttak och svarta eller grå fasader fördystrar och splittrar den genuina miljön. De smittar dessvärre också av sig på de äldre husen, som snabbt tar efter trenden med fönsterbyten, takbyten, fasadbyten och trädäck. Modet med stora kuvöser av isolerglas och pvc-fönster med fuskspröjs likaså. Detta bidrar till en olycklig kollision mellan förortskultur och landsbygd.

Snart är båset tomt. Ingenting kan bättre illustrera talesättet att helheten består av detaljer, än den epidemi av fönsterbyten som pågår just nu i Sverige. Kulturarvet tar skada, miljön tar skada. Vill vi uppleva en äkta och levande byggnadskultur måste vi snart bege oss utomlands. Och vi som ända till nyligen hade våra egna genuina byar och småstäder. Vad var det då som gick så fel?

För nästan 40 år sedan vikarierade jag på Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Där satt en specialkunnig grupp av antikvarier och arkitekter och formulerade undantagsregler för renovering av gamla hus. Man föreslog varsammare lösningar och att autentiska detaljer som fönster, dörrar, fasader och tak skulle sparas och renoveras, inte bytas ut. Man ville inte längre kräva samma nybyggnadsstandard för de gamla husen som för de nya – om det riskerade skada det kulturhistoriska värdet på byggnaderna.

Men så kom Riksantikvarieämbetet att avväpnas genom nerläggning av A7 i Visby 2005. Ersättningsfrågan löstes genom att i stället utlokalisera Riksantikvarieämbetet till ön. Kompetensraset blev ett faktum när mängder av byggnadsexperter inte ville eller kunde flytta med. För den svenska bebyggelsen blev effekterna av flytten katastrofal, eftersom just de tjänstemän som tidigare jobbat på planer att skydda den gamla bebyggelsen från hårdhänta och onyanserade nybyggnadsregler försvann. Det militära försvaret led en stor förlust, det kulturhistoriska försvaret en minst lika stor.

I stort sett utan stöd ovanifrån engagerade sig i stället många enskilda människor, byggnadsvårdsföreningar, fristående byggnadsantikvarier med flera för att rädda vad som räddas kan av den gamla svenska bebyggelsen. Men vart tog statens ansvar vägen?

Intresset har alltså drastiskt krympt på myndighetsnivå, men glädjande i ställer vuxit sig stort hos allmänheten. Man kunde tro att även de statliga TV-kanalerna skulle förstå att bättre ta tillvara detta ökande intresse. I stället fylls TV-rutan av inspiration från de kommersiella kanalerna där man hellre river än vårdar, där man hela tiden byter till sämre kvalitet och utgår från att gamla hus per automatik är funktionsodugliga.

Inte heller har SVT insett att ämnet byggnadsvård i sig innehåller så mycket spännande historia och yrkeskunskap att det skulle räcka för att fylla programtablån med uppbygglig och rolig information om våra gamla hus. Och visa hur hållbart och fint vi skulle kunna vårda vårt kulturarv, i stället för att göra ”underhållning” av allt. ”Public service” borde börja leva upp till namnet. Så vänder vi utvecklingen!

Illustration till krönikan med bildtexten: Nytt möter gammalt. Trots lagstiftning och tydliga lokala regler blir ändå resultatet oftast så här. Det nya slår ihjäl det gamla. Gamla byar splittras med främmande hus. Långlivade och naturliga byggnadsmaterial ersätts av kortlivade med en energikrävande.

Visa mig vilka böcker du har i bokhyllan ska jag säga dig vem du är. En bokhylla avslöjar en hel del av ditt inre liv! Lika gärna kan man påstå att de byggmaterial du har valt till ditt boende avgör vilken bildningsnivå du har, vilken socioekonomisk grupp du tillhör eller om du tillhör ett kulturbärande skikt.


5 kommentarer

Tecken i tiden

Om man har en bred definition av begreppet byggnadsvård är handskriftsläsning en förkovran inom byggnadsvårdens område. Har man möjlighet att läsa handlingar som rör det egna huset och dess tidigare brukare, blir det så mycket mer givande att vårda det. Att sätta sig in i hur det var att leva på samma plats för ett antal decennier sedan och jämföra det med dagens situation. Att ta reda på när elektriciteten kom till huset, när rinnande vatten drogs in, hur många som levde i hushållet osv. Med en bred definition kan man få in landskapsvård och odling i byggnadsvårdsbegreppet också.

Det var så bra att senaste Byggnadskultur, Svenska Byggnadsvårdsföreningens tidskrift, handlade just om handskriftsläsning.

Kommer ni ihåg hur man satt och plitade i första klass varje bokstav för sig på randat papper med ränder som hjälpte till att få rätt lutning på bokstäverna och alldeles lagom långa staplar på dem. Och så småningom fick vi lära oss den latinska stilen men det var först i högstadiet. Vi hade en lite speciell teckningslärare som menade att det var viktigt. inte visste vi då att nästan allt skulle skrivas med dator i framtiden.

Jag fick ett handskrivet brev förra veckan, så roligt att få! Svaret blir också handskrivet på brevpapper jag letar fram.


6 kommentarer

2020 e.Kr.

Lite om året som gick. Det jag kan nämna är väl att jag inte lidit så mycket av den pågående pandemin som många andra verkar ha gjort. Jag arbetar ju sedan många år hemifrån gården och träffar mina uppdragsgivare i liten grupp i ateljén eller tar bilen till ett möte någon annanstans eller i år med möten även via sociala videolänkar. Jag bor på landsbygden, hämtar frisk luft ute och känner mig inte instängd, kan fokusera på tomt- och husvård om jag vill, promenera i skogen, hade ingen längre utlandsresa inbokad… Men visst är det trist att de fysiska kontakterna med vänner och bekanta fått stå tillbaka under våren och även denna vinter. Läsecirkeln har till exempel gått i ide :-( Och den regelbundna gruppgympan och tabatan är nu satt på vänt. Men den mer tillbakadragna tillvaron har inte känts hopplös, jag har absolut inte svårt att få tiden att gå. Många arkiv har digitaliserats, till nytta för mig som gårdsforskar, släkt- och hembygdsforskar. För övrigt lever jag ju inte allena här så ensam är jag inte .

Det som är kan få mig att höja på ögonbrynen är att fler än någonsin har tittat in till Mitt Universum detta år. Och ändå är Mrs Universum ingen influencer, långt ifrån. Betalda inlägg har jag aldrig haft även om annonser syns på bloggen eftersom jag numera inte betalar för att få bort dem. (Att betala upphörde jag med då jag tänkte sluta blogga , nåt som inte blev av den gången. )

Besökarna har varit många trots problem med att koppla bloggen till Facebook, något som slutade fungera 2020. Besöksantalet har ökat trots att inga kopplingar till några som helst andra sociala medier finns. Mitt Universum började som en byggnadsvårdsblogg, men den typen av inlägg har minskat allt eftersom våra byggnader här i Universumet står allt mer klara. Flera år gamla inlägg läses fortfarande kan jag se. Under pandemin har självbyggeri och byggnadsvård ökat sägs det. Det är säkert därför som besökarna varit fler än någonsin. Hur som helst är jag glad om jag kunnat inspirera några läsare!

Mest besökta inlägg 2020 var: Skrapgaller; Slamfärg inte bara röd; Fönstervadd; Blomma kruka!

Mest lästa över hela tiden jag bloggat är:


2 kommentarer

Någon annanstans…

En omtyckt utetermometer.

…står ett hus och väntar på mig. Där är allt bekant, detaljer känns igen, ljuset är annorlunda än i detta Universum. Jag är försiktig med och rädd om byggnader och det landskap och de kulturminnen jag är satt att förvalta och har möjlighet att påverka. Både där och här. Byggnader och platser som tidigare generationer av släkterna brukat och använt. Man blir ödmjuk.

För mina båda bostadshus gäller att de är byggda av naturmaterial från nära håll. Huggna grundstenar, timmerstockar, vitmossa mellan stockarna, sågspånsisolering av vindbjälklag, kolstybb i bottenbjälklag, lera till lerklining samt till tak- och murtegel, kalkbruk, självdragsventilation, vedeldad uppvärmning kompletterad med el, eget brunnsvatten… Det är värden jag förstår att uppskatta.

Så här vackert kan längtan beskrivas.


5 kommentarer

Ödehus

Ett vackert men ovanligt proportionerat ödehus står där och vill bli ompysslat av någon som förstår att uppskatta det. Taket är mest utsatt med nerfallna tegelpannor men utom räddning är huset inte. Titta så vacker färgsättning, så vackert fönsterglas. Tänk att ha ett så fint hus som granne ändå.

I dagens bostadsbyggande planas tomten ut med sprängsten, det används en hel del betong i grunden, frigolit, betongpannor på tak, glas- eller stenullsisolering i de färdigmonterade regelväggarna, gips, vattenbaserad färg på träpanelen, i värsta fall akrylatfärg. Man använder mekanisk ventilation som kräver el, installerar kanske inte vedeldad kamin och blir helt elberoende. Grävmaskiner arbetar lång tid med tomt och grund och släpper ut mängder av koldioxid. Så går till stor del dagens villabyggande till. När det finns så många tomma hus runt om i landet.

De gamla traditionella byggteknikerna var och är mer miljömässigt skonsamma.


4 kommentarer

Kammaren just nu

Egentligen är nog detta favoritrummet. Mycket går av stapeln här och just nu under julen har vi ett större bord än annars framför soffan. Här kan man bre ut sig. I mellandagarna kommer släktdokument att ta plats på bordet tänker vi oss.

Det här var det sista rummet som blev klart här i huset. Det var hösten 2018. Vi har alltså firat två jular just i detta rum sen det blev färdigställt. Och ser vi tillbaka var det först efter att köket stod klart som vi började tillbringa jularna här i huset. Det hade inte enbart med det nya köket att göra, det hade även med familjeförhållanden att göra. Efter att köket blev klart har vi bara firat tre jular borta härifrån.


Lämna en kommentar

Hästskosöm

Ibland på äldre fönsterbågar kan man se att de är fästa i karmen med hästskosöm. Det för mig intressanta i sammanhanget är att i fritidshuset, med fönster från 50-talet (enkelbågar med innerbåge för vintern), har samma infästning med hästskosöm gjorts i mittenbågen i treluftsfönster. Jag älskar att detta retarderade och traditionella sätt levde kvar ända in i min tid på jorden :-) Alltså både enkelbåge med innanfönster och fastsättning med hästskosöm!

Foton från byggnadsminne. Edit: på den här undre bilden har trådspik använts men var det knappast ursprungligen.

”Ibland kan man även hitta smidd hästskosöm i sitt gamla hus. Man tager vad man haver skulle man kunna tänka och så var det säkert ibland, men hästskosöm har förr faktiskt rätt konsekvent använts åtminstonde i fönster. Som vi redan nämnt var smide dyrt. En konsekvens av detta var att de flesta fönster i husen inte var beslagna med gångjärn och därför inte gick att öppna. Det här var vanligt på bostadshus långt in på in på 1800-talet och på ekonomibyggnader även under 1900-talet. Spik som används till spikning av fönsterbågar måste ha en konisk form för att kunna dras ut utan att karmen går sönder. Därför användes ofta hästskosöm.” HÄR finns den beskrivningen av hästskosöm och fönster.


3 kommentarer

Äntligen advent

Den finaste funkisbelysningen kan man fröjda sig åt finns på Bauhaus-skolan i Dessau, Tyskland.
Adventsstjärnan lyser nu i ateljéns stora fönster. Inte funkis men fint på ett annat sätt.

Igår kväll, lördag, när mörkret lägrat sig, tog vi en kort biltur för att se hur man arrangerat adventsfirandet med belysning. Vi kan väl säga att i Universumet njuter vi mörkret och har sparsamt med belysning utomhus eftersom vi vill kunna njuta stjärnhimmel och månsken. Inga ljusslingor bara en stiliserad adventsgran där ute. Trevlig första advent!


7 kommentarer

Narade köksluckor

Köksluckorna, både till bänkskåp och överskåp i vårt kök, hålls samman med horisontella narar som ligger infällda i ett gradat spår fräst på insidan i luckans stående pärlspontbrädor. Det är alltså inte en konstruktion med utanpåliggande tvärslåar med en snedsträva emellan.

Det krävs två naror per lucka och de är svagt kilformade, avsmalnande från änden där gångjärnen sitter. De är infällda 5 mm i brädorna.

Inget lim, inga skruvar och icke några spikar används för att hålla ihop luckorna. Skruvar har enbart använts för att fästa de vertikala ”handtagen” av trä på luckorna.

Att jag ritade detta 2004 och sedan lät finsnickarna genomföra idén har jag aldrig ångrat. Men lite vågat var det allt! Vem har köksluckor av brädor som narats ihop utan lim, spik eller skruv?

De första åren märkte vi att pärlsponten torkade ihop på sommaren på den högra av parluckorna över diskbänken Det enda vi då gjorde var att slå ihop bräderna med händerna. Nu märker vi inga rörelser i träet längre.

På bilderna ovan är kökssnickerierna grundade med linoljefärg.

Principritning till snickarna.

Köksluckorna oljelaserades som ”långhalm” med pigmentblandning av gulockra, terra och grön umbra.

Kanske bör man vara lite insatt i traditionellt trähantverk för att förstå hur snickerierna är gjorda och därmed uppskatta dem. Det är typ sådant här som människor utan insikt river ut för att montera ett nytt modulkök.


Lämna en kommentar

Byggnadsarkeologiskt detektivarbete

Här har i dagarna sorterats det taktegel som en gång låg på ”lägret”, lidret, som revs på 1970-talet. Denna gång är det Halvan som stått för arbetet, tidigare har det varit jag som tidigare sysslat med den uppgiften. Jag tycker det kan vara skönt med rutinjobb emellanåt. Det är många olika sorters tegelpannor i längd, bredd, tillverkningsort som sorterats, samtliga är enkupiga. Här är två sorter med tegelbruksstämplarna Ö och SB på klacken.

Stämpel på klackens undersida: Ö. Tillverkad, kanske på Ökna tegelbruk som anlades i mitten av 1800-talet och lades ner omkring 1900. Det som talar för att det är tillverkat någon annanstans är att Öknas stämpel var ett liggande Ö, åt vänster eller åt höger, inte som här ett stående Ö.

Tegelstämpel SB. Tillverkades taktegel i Stålboga? Ett riktigt byggnadsarkeologiskt detektivarbete är vad det är. Sortering görs för att detta är ”bra-att-ha-tegel” inför framtiden.


Lämna en kommentar

Papptak

Här på gården finns takpapp på två tak: bostadshusets farstukvist och ladugårdens mjölkrum. Båda är omlagda med ny takpapp med slättäckning sedan vi flyttade hit.

Här passade jag på att fotografera farstukvistens omlagda tak då det återbrukade enkupiga lerteglet lades på stora taket. (Det är sågspån från kapning av läkten som syns.) Kvisttaket lade vi om innan jag började blogga så därför finns inga bilder på när den nya pappen lades. Där ser man nyttan med att föra weblog :-)

Bilderna ovan är i alla fall från tidpunkten då den gamla asfaltpappen togs bort. Den nedersta underlagsbrädan vid takfoten var i dåligt skick runt om och byttes ut mot ny som målades vit med linoljefärg.

Den nya takpappen lades med ett lager och var enkel att lägga. Pappen veks upp några centimeter längs träfasaden och klistrades dikt väggen utan plåt bakom eller utanpå. Men längs takkantens tre sidor lät vi en plåtslagare bocka till galvade plåtbeslag med droppnäsa. Plåten spikades fast i underlagsbrädorna och pappen klistrades över den ända ut mot kanten. Vi använde inte förklistrad takpapp.

Farstukvisten har en hängränna med liten diameter över ingångssidan. Den blev förstås kvar för den gör nytta, den sticker ut utanför takfoten.

Det blev ingen tydlig skillnad mellan den gamla linoljefärgen och den nymålade brädan på takfotskanten. Det var bra eftersom jag vill ha patinan kvar på undersidan av farstukvistens pärlspont.

På detta tak över mjölkrummet har vi bara vikt mer takpappen ”över hörn” (ner över kanten på underlagsbrädan) och nubbat fast den där. Det ger ett väldigt lätt uttryck. En enda gång på 19 år har vi behövt rengöra papptaket från mossa och lav.

Jag målade ladugårdsgaveln nu i juni, patinan från 50-talet fick ge vika. Skillnad blev det onekligen. Efter det vidtog Halvans översyn av tegelpannorna.

Äldre papptak, lagning, material, underhåll, reparation och omläggning.

ÄLDRE PAPPTAK. Historik och renovering. Skriften kan laddas ner som pdf HÄR.