När jag flyttade hit till Universumet var kirgislök (Allium aflatunense) en väldans populär trädgårdsväxt. Jag köpte lökar och sedan dess har kirgislökar följt mig – fortfarande tycker jag om dem. Gärna ihop med bondpioner i rabatten. För att hinna njuta ordentligt av dem plockade jag in några i en vas på köksbordet, just de här hade förirrat sig bort mot lövkomposten.
Och de här blommar vid ateljén. Snacka om samarbetsvilja då klarar av denna torra växtplats. Som extraextra plus är de rådjurssäkra!
Det går fort. Snart överblommat. Hur många år har jag inte tänkt att nästa år – då ska jag se till att hinna med att bara gå omkring och njuta av allt som sker under den korta försommaren. Fotografera, anteckna när växter börjar sin blomning osv…. Det har inte blivit så. Jag hinner förstås med ganska mycket nu också eftersom jag både bor och arbetar på gården, men det blir korta ögonblick att njuta, jag vill leva i och inpå en vår och försommar utan tanke på arbeten inomhus vid ritbordet som ska utföras, hur roliga eller intressanta de än kan vara. Jag lär nog inte vara ensam med den här önskningen.
Wow, en dag utan duggregn, utan dis, utan en gnutta sol, kompakt mulet precis hela dagen men med lagom temperatur. Dagen som vi väntat på kom äntligen igår, söndag.
Äntligen kunde kökslandet grävas om. Undrar just om vi fått vänta så här länge något tidigare år… En vecka till första advent! Förutom grävning i landet fick jag bort en del vissna blad i rabatter och vitlöksklyftorna kom i jorden och palsternackorna kom upp ur den. Gissa om det känns i kroppen att här grävts – det känns jättebra!
Där nere fortsätter daggmaskarna sin id, de var många som blev synliga vid grävningen. Snart nog hoppas jag att de måste ta sig djupare ner för att undvika tjälen, dessa små hjälpsamma nedbrytare och jordförbättrare.
DAGGMASKEN av Harry Martinson
Vem vördar daggmasken, odlaren djupt under gräsen i jordens mull, Han håller jorden i förvandling. Han arbetar helt fylld av mull, stum av mull och blind.
Han är den undre, den nedre bonden där åkrarna klädas till skörd, Vem vördar honom, den djupe, den lugne odlaren, den evige grå lille bonden i jordens mull.
För några veckor la jag in två stora glasburkar squash inlagd som gurka enligt mitt favoritrecept. I helgen blev det två till burkar till.
Och ännu en liten, färgstark bukett skapades med ringblommor, rosenmalva, vinterkyndel, gullris, salvia, blad av akleja och violruta som växer utanför knuten.
Och tänka sig, jag tycker fortfarande så mycket om köket jag brukar arbeta i. Det har nu har riktigt många år på nacken.
Ännu en bukett på köksbordet! För första året har jag odlat sommarriddarsporrar (Consolida orientalis). Några luktärter kan också skönjas, också de är oerhört fina. Sommarriddarsporrarna har gett bra och sen skörd. De sägs gå bra att torka men det har jag inte prövat än.
De där skönheterna ska få ge glädje nästa år också! Jag sår sommarriddarsporrar igen till våren.
Årets rödbetsinläggning är avklarad. Det blev en burk till utöver de på bilden. Odla rödbetor är ju hur enkelt som helst. I år blev det både vanliga runda och avlånga som korvar – lätt att skära i skivor. En påse frön till ”korvbetorna” fick jag i våras av min givmilda kompis L. som har fantastiskt ”gröna fingrar”. Polkabetor prövade jag förra året men så blek och utseendemässigt trist rödbetssallad det blev. No more.
Vi äter rödbetorna nykokta med kryddsmör. Kalvsylta och pölsa kräver dessa inlagda rotfrukter. Till julen ingår de som hackade i rödbetssallad och sillsallad. Eftersom det går inte åt så väldigt många rödbetor i detta hushåll så det är lätt att vara självförsörjande.
Tänker att några rödbetsbiffar borde det kunna bli, har aldrig lagat till det tidigare. Rödbetor finns det fler av i kökslandet. Vad mer kan rödbetor användas till?
Bondbönor är lättodlade, de blir höga och klarar sig utan växtstöd. Ändå är det inget jag stoppar i jorden årligen men i år blev det av att stoppa ner en fröpåse och igår skördade jag ganska många som nu är spritade och skalade.
Förvällda och skalade bondbönor. Hälften av storleken försvinner när skalet tas bort. Skålarna på bilderna är olika stora och det kan förvilla upplevelsen av mängden. Skålarna av plast är formgivna av dansken Ole Palsby för Rosti Mepal och jag tycker mycket om dem. jag har flera olika storlekar i olika färger, inköpta på 90-talet, och jag kommer icke att plastbanta bort dem :-)
Idag åt jag till lunch en sallad där bondbönor, tomater och fetaost var några av ingredienserna. Framöver ska jag testa olika sätt att tillaga de här gröna nyttigheterna. Nästa skörd kommer nog att förvällas och frysas in. Det här var roligt.
Äppelklyftor kokas mjuka. Som stänkskydd mot puttrande mos används tidningspapper.
Äppelmoset tog slut i april. Äpplena i matkällaren är många och de flesta sorterna av god kvalitet fortfarande. Det beslutades att koka nytt mos. Två korgar fyllda med olika äppelsorter togs in, äpplena skars i bitar och kokades mjuka i två stora kastruller.
Av två korgar äpplen var inte mycket dåligt.
Den mekaniska passerapparaten tar bort kärnhus och skal.
Moset kokas med lite socker. Sen fryses det in.
Av två korgar äpplen blev det 11 kg färdigt mos. Det kommer att räcka länge än.
Adventskänslan börjar ge sig till känna, den bara finns där korta stunder. Mangold går fortfarande att ta in, stjälkarna lyser tomteröda. Det kan bli en kortvarig bukett för snart nog slokar de…
… eller en frittata med bland annat mangold i som blev höstens maträtt här i Universumet. Mangold är härligt lättodlad.
I söndagskväll blev det gjort äppelringar här i huset. Och fler ska det bli. Det går som en dans det där samarbetet med att skala, kärna ur, skiva, trä på pinnar och hänga upp dem från brödstången. De torkar här på 3-4 dagar.
Den röda novemberkaktusen har återfått sin plats i kammarens tak efter några år i salen.
Den trivs rätt bra vid det ljusa fönstret trots att det eldas i kaminen och kan bli väldigt varmt här inne. En mycket praktisk krukväxt. HÄR syns den innan blomningen satte igång.
På Bergianska trädgårdens hemsida kan man lära sig skilja på julkaktus (Schlumbergera x buckleyi) och novemberkaktus (Schlumbergera truncata).
I natt hade vi en ordentlig frostnatt här. Den kom som en befrielse och tog med sig det mesta in i kyliga döden. Det är faktiskt skönt att odlingssäsongen är över. Var sak har sin tid.
Nu är bara oktoberastern som ger färgglädje i rabatten vid huset.
Dahliaknölarna måste nu tas upp ur jorden i helgen. Palsternackor och persilja får stå kvar i landet ännu en tid.
