Då tar vi en blommig bild till. Några gladiolus i gulvita färger. I kökslandet är det nu över för deras del. Nästa månad tar jag upp knölarna och vinterförvarar dem frostfritt, torrt och mörkt. Ner i jorden nästa vår och så blir det nya blomstänglar nästa år. Enklare än så kan det nog inte bli.
Det plockas in små buketter med luktärter titt som tätt.
Detta ser vi när vi sitter i soffan och läser, lyssnar på musik, poddar eller radioföljetongen. Solen skiner och köksinredningens oljelasyr lyser klargul.
Ett par dagar senare har vädret ändrats och sensommarens första brasa är tänd i kaminen. Glasvasen har måst flyttas för att inte spricka av värmen. men än är inte innanfönstren insatta och elvärmen inte igång. Det är övergångstid.
Humlen ger bra med kottar i år och klättrar långt upp på störarna. Ska jag göra en kudde fylld av humlekottar tro…? Om humlens olika effekter kan man läsa HÄR.
Hemkommen efter fyra veckors bortavaro har kökslandet blivit en djungel. Växterna har fått vatten under tiden men knipsat och skördat har ingen gjort.
Det som tagit sig bäst är opiumvallmo, dill, squash, körvel, rödbetor och palsternackor. Jag kan känna en viss sorg över att ha missat det mesta av opievallmornas sköna blomning! Jag ser ju de svällande frökapslarna och inser hur överdådigt det måste ha varit… De flesta andra frösådda plock-in-blommor ger dålig utdelning i år Och frilandsgurkan fick jag så om en bit in i juni så än finns inga gurkor att skörda.
Drygt 20 vitlökar skördade jag härom dagen ur kökslandet. Finns väl inget lättare att odla… Det gäller bara att skörda innan blasten vissnat ner. Hinner den vissna vet jag inte var jag satt ner klyftorna. Det hände första året jag odlade de här smaksättarna.
Lavendel är också skördad till en del. Jag passade på att beskära vissa plantor samtidigt.
När jag flyttade hit till Universumet var kirgislök (Allium aflatunense) en väldans populär trädgårdsväxt. Jag köpte lökar och sedan dess har kirgislökar följt mig – fortfarande tycker jag om dem. Gärna ihop med bondpioner i rabatten. För att hinna njuta ordentligt av dem plockade jag in några i en vas på köksbordet, just de här hade förirrat sig bort mot lövkomposten.
Och de här blommar vid ateljén. Snacka om samarbetsvilja då klarar av denna torra växtplats. Som extraextra plus är de rådjurssäkra!
Det går fort. Snart överblommat. Hur många år har jag inte tänkt att nästa år – då ska jag se till att hinna med att bara gå omkring och njuta av allt som sker under den korta försommaren. Fotografera, anteckna när växter börjar sin blomning osv…. Det har inte blivit så. Jag hinner förstås med ganska mycket nu också eftersom jag både bor och arbetar på gården, men det blir korta ögonblick att njuta, jag vill leva i och inpå en vår och försommar utan tanke på arbeten inomhus vid ritbordet som ska utföras, hur roliga eller intressanta de än kan vara. Jag lär nog inte vara ensam med den här önskningen.
Wow, en dag utan duggregn, utan dis, utan en gnutta sol, kompakt mulet precis hela dagen men med lagom temperatur. Dagen som vi väntat på kom äntligen igår, söndag.
Äntligen kunde kökslandet grävas om. Undrar just om vi fått vänta så här länge något tidigare år… En vecka till första advent! Förutom grävning i landet fick jag bort en del vissna blad i rabatter och vitlöksklyftorna kom i jorden och palsternackorna kom upp ur den. Gissa om det känns i kroppen att här grävts – det känns jättebra!
Där nere fortsätter daggmaskarna sin id, de var många som blev synliga vid grävningen. Snart nog hoppas jag att de måste ta sig djupare ner för att undvika tjälen, dessa små hjälpsamma nedbrytare och jordförbättrare.
DAGGMASKEN av Harry Martinson
Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull,
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.
Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd,
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.
För några veckor la jag in två stora glasburkar squash inlagd som gurka enligt mitt favoritrecept. I helgen blev det två till burkar till.
Och ännu en liten, färgstark bukett skapades med ringblommor, rosenmalva, vinterkyndel, gullris, salvia, blad av akleja och violruta som växer utanför knuten.
Och tänka sig, jag tycker fortfarande så mycket om köket jag brukar arbeta i. Det har nu har riktigt många år på nacken.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Ännu en bukett på köksbordet! För första året har jag odlat sommarriddarsporrar (Consolida orientalis). Några luktärter kan också skönjas, också de är oerhört fina. Sommarriddarsporrarna har gett bra och sen skörd. De sägs gå bra att torka men det har jag inte prövat än.
De där skönheterna ska få ge glädje nästa år också! Jag sår sommarriddarsporrar igen till våren.
Årets rödbetsinläggning är avklarad. Det blev en burk till utöver de på bilden. Odla rödbetor är ju hur enkelt som helst. I år blev det både vanliga runda och avlånga som korvar – lätt att skära i skivor. En påse frön till ”korvbetorna” fick jag i våras av min givmilda kompis L. som har fantastiskt ”gröna fingrar”. Polkabetor prövade jag förra året men så blek och utseendemässigt trist rödbetssallad det blev. No more.
Vi äter rödbetorna nykokta med kryddsmör. Kalvsylta och pölsa kräver dessa inlagda rotfrukter. Till julen ingår de som hackade i rödbetssallad och sillsallad. Eftersom det går inte åt så väldigt många rödbetor i detta hushåll så det är lätt att vara självförsörjande.
Tänker att några rödbetsbiffar borde det kunna bli, har aldrig lagat till det tidigare. Rödbetor finns det fler av i kökslandet. Vad mer kan rödbetor användas till?
