De ståtliga bollarna ”Mount Everst” står stadigt i kryddlandet. Skägglök (Allium stipitatum) är ju ingen krydda men den fick ändå platsen här bland allt det låga. Sen döljer vinterkyndel, fransk dragon och buxbom de vissnande bladen.
Bilderna togs före midsommar, nu är bollblommorna ”vissna” men intakta och istället alldeles fyllda av gröna fröämnen. Inte alls dumt det heller!
Plockat från gårdens rabatter förutom ormbunksbladen från skogen då´rå. Tror att det är träjon.
Växter – vilda och planterade och som mönster. Och de 100 år gamla bryggeristolar är nu som nya.
Man blir ju glad varje gång bondpionerna slår ut! Stolt kanske jag inte kan vara eftersom det inte är jag som planterat dem. Men jag har skött dem i två och ett halvt decennium. Så nog blir jag glad när de blommar. Den vid varma husväggen börjar först, sen kommer den här fristående. I år har den haft kompanjonskap med oklippt ängsgräs fram till nu.
Tovsippor (Anemone sylvestris) trivs här i odlingar på olika ställen. De är läckra med sina höga skaft och lågt sittande första bladkrans. Det hinner bli fler buketter innan blomningstiden är över.
Rabarberståndet bara växer och växer, bladen sprutar upp ur marken. Det hinner bli rabarberpajer i långa banor innan säsongen är slut. Vi får väl se om det blir annat också – saft, marmelad, curd t ex. kanske även barndomens saftiga rabarber-savarin.
Men nu blev det en enkel paj. Slantade rabarberstjälkar, som blandats med socker och potatismjöl, täcks av ett smuldegstäcke. Efter 1/2 timme i ugnen är den gräddad och har den fått mörka toppar (inget foto på detta) och är den klar att inmundiga. Gärna med lite vaniljglass.
Något helt annat än rabarber. I går sådde jag 8 kvadratmeter linfrön. Spänd förväntan och ett hopp om att vara hemma när det blommar blått! Det går så fort över.
Till italienska Vernazzas terrasserade vinodligar, i Cinque Terre, återvände jag i midsommartid 1981. Inte visste jag då att området skulle klassas som världsarv 16 år senare. Tecknade och akvarellerade bland annat denna vinranka under tågluffen. Då längtade jag efter egna odlingar men det kom att dröja mycket länge innan detta verkställdes. Jättetrevligt att i gömmorna hitta det jag uppskattade då, kanske drömde om!
Nu har jag tre vinrankor och den på bilderna är den mest snabbväxande. Den ser inte mycket ut för världen under vintern och tidigvår men snart nog tar den fart och innan sommar och höst är över ger den både solskydd och söta druvklasar.
Kajplök finns det en hel del av här på gården. Ursprunget fick jag på Gotland för många år sedan då jag arbetade där. Då hade jag ingen jordplätt att pilla ner de små lökarna från en blomma i, så mina föräldrar fick överta dem. De grodde och förökade sig och sedan jag flyttade hit till Universumet tog jag med mig smålökar från föräldrarna. Jordmånen passar tydligen kajpen bra,de trivs och frodas.
Härom dagen blev det kajpsoppa till lunch, redd med grädde.
För övrigt blommar kabbelekan såg vi under en vandring med ett gäng fågelintresserade. Fältstudier i alla ära men så svårt det är att skilja alla dessa sångfåglar åt – både sång och utseende. Inte minns jag hur en gärdsmyg låter, eller för den delen en svarthätta, trots att de hördes under vandringen. Hur svårt kan det vara? Mycket svårt enligt mej :-) Träning säger de som kan, träning, träning, träning…
Gödsla rabatter och land. Sen köra ut kompostjord och toppdressa landen. Det hör våren till – har kört ut åtminstone nio skottkärror med härlig jord.
Och äntligen har jag fått som jag önskat – en vedtrave närmare kaminen i huset. Den här kom till vid magasinsgaveln. Det blev fullt i vedboden. Travad ved är verkligen vackert!
Det här är mina blomsterfakirer: en i metall, två i keramik och de övriga i glas. Den gröna i keramik längst upp i vänstra hörnet kan vändas åt två håll. Jag tycker mycket om mina blomsterfakirer som jag köpt secondhand så fort jag kommit åt. Till skira och luftigt arrangerade buketter passar de bra.
Ikebana är en konst jag skulle vilja lära mig mer om.
Mitt Universum 