Mera mos

Före – efter.

Äppelmoset håller på att ta slut. Då gör vi nytt. Äpplen av skilda sorter finns i matkällaren så en full korg kånkades in. De sköljdes i diskhon och delades sen i fyra delar, eller två om äpplena var små, och sen slängdes de i den stora grytan och fick koka i drygt 15 minuter under viss omrörning tills de blev mjuka.

• 

• 

De kokta äppelbitarna vevades sen runt i omgångar i den superbra passer-apparaten. Moset som blev kokades sen med strösocker. När moset svalnat slevades det upp i två stycken tre-liters behållare och stoppades i frysboxen. Inga konserveringsmedel används – därför fryser vi in äppelmoset.

Det blev 6 liter mos av en korg äpplen. Kanske ska vi koka en omgång till framöver. Det är så lätt ordnat.

Minibukett för advent

• 

Jag fick ihop en liten bukett av växter från tomten. Julrosorna har börjat blomma. De röda ilex-bären kommer från köpta kvistar. Apropå det – även snittblommor har blivit dyra vilket är ett välfärdsproblem. Köpte för 650 kr nu till första advent men det blev inga prålande buketter. Störst var amaryllisarna. Snittblommor är mitt måste i vintermörkret…

Första snön alltid lika underbar

• 

• 

Natten till idag, måndag, föll första snön. Wow, lika roligt varje år. Mer kommer för just nu snöar det.

• 

• 

Kökslandet jobbade vi med i lördags. Det hann med nöd och näppe grävas om till första snön la sig på jordkokorna. Så skönt att det blev gjort!

Att vara människa

Den sista blombuketten är inplockad och detta trots att frosten inte kommit och tagit de som fanns kvar. Jag röjde bort i odlingarna ändå.

Det brukar kännas vemodigt när dahliorna, som fortfarande är i blom, fryser bort under en frostnatt. Men vad vore livet utan vemod? Utan att veta hur vemod känns hade vi ju inte varit med om något vackert som, när det är slut, ger den där vackersorgna känslan.

I år är vemodet av en annan art. Vemod över att frosten inte kommer i normal tid och gör ett naturligt avslut på säsongen. Nu är vemodet inte vackersorgset. Det är ledsamt och fyllt av frågor.

Inte dåligt
att födas till människa
men höstskymningen är här

Haiku av Kobayashi Issa (1763-1827)

Upp ur jorden

Ännu ingen frost i sikte. Grävde upp dahliaknölarna ändå trots att dahliorna fortfarande blommar. Det är hur tradigt som helst när årstiderna kommer ur led. Under alla tidigare år som dahliaodlare har frosten varit anledning till att gräva upp knölarna. men inte 2022. och varmt ska det vara resten av 10-dygsnprognosen. Det är lerigt värre i kökslandet av allt regnande. Ska grävas om före tjälen är tanken även i år.

Nu ligger de där på rad, med namnetiketter, och jorden ska spolas bort av om regn eventuellt faller. Sen ska de torka upp i ladugården och därefter placeras mörkt och svalt i hydroforrummet. Till nästa säsong.

Apropå märkning med etiketter har jag sedan ett par år tillbaka börjat klippa till lock från bordssmörpaketen av tunn hårdplast till stickor. På den vita sidan skriver jag med vattenfast tusch namnet på de växter jag sått. Efter en eller två säsonger är de fortfarande lika läsbara och hela. Minst lika bra som de köpta och billigare med återbruk.

Till dahliaknölarna har jag stansat ut ett hål i stickan och trätt ett snöre som binder ihop stickan med ”knölpaketet”.

Inlagd squash i år också

Det blev inte en övermängd med squash detta år. Men alldeles lagom för att bli totalt tre stora glasbunkar med inlagd squash som är en storfavorit. Några squashbiffar blev det dock inte – en annan av mina favoriter. Nu har glasbunkarna burits ner i matkällaren där de mognar till sig.

Tidlösa

• 

• 

En skir bukett med tidlösa, vinterkyndel och jätteverbena blev till för första gången i mitt liv.

Äppeltider

• 

29 augusti

På en dryg vecka rodnar äpplena på Cox Pomona-trädet en hel del. Skördetiden närmar sig. Blir det riklig skörd så vi kan mosa, musta, torka och dessutom ha äpplen i matkällaren fram till maj nästa år? Vi får se om älgar och kråkor och insekter lämnar något kvar till oss som bor här. Vi tror nog det men den största skörden blir det inte i år.

• 

• 

6 september

Inläggningar

• 

De första gurkorna har nu Halvan skördat. Eller – det fanns några väldigt stora när vi kom tillbaka från sommarledigheten men de var inget att spara för inläggning. Men nu mognar gurkorna snabbt efter hand och snart finns tillräckligt många för att Halvan ska få sin hink med inlagda gurkor.

• 

Själv föredrar jag squash inlagd som gurka. En stor glasbunke är redan nere i matkällaren.

Jag fotar väldigt lite numera. Den här bilden är från 2019 men den inlagda squashen ser ju likadan ut detta år.

Dillkronor i vas

• 

En ögonblicksbild från ateljén, min trivsamma arbetsplats

Solen faller in på bordsytan, dillkronorna ser ut att sväva. Ett nummer av Hem i Sverige från 60-talet ligger på bordet med Ulla Molin som redaktör och ansvarig utgivare. På bordet ligger även The Stones of Venice av John Ruskin.

Det är över nu

Alla dessa växter som blommar på försommaren – hur ska man hinna njuta? Det går så fort över. I år gjorde jag det enkelt för mig och plockade oftast in buketter med en enda sort i vaserna.

Frön blir blommor

• 

Hemma igen. Kökslandet har hunnit bli till en djungel. De sådda fröna ger resultat. Första lilla sensommarbuketten plockas och sätts i vas.

Kökslandet från ovan

Från byggställningen vid drängkammargaveln går det bra att få en översiktsbild på kökslandet som inte är så stort men tillräckligt för mig, 35 kvm.

Första bilden togs när det rensats från ogräs. Andra bilden har gräsklipp lagts ut mellan raderna för att gröngödsla och för att jorden ska behålla fukten bättre.

• 

• 

• 

Här växer både mat och det som ger buketter senare i sommar och höst. I augusti brukar här vara helt klorofyllgrönt.

I år sådde jag i början av juni persilja, ruccola, salladsmix, squash, mangold, frilandsgurka, koriander, massor med dill, rödbetor, palsternackor. Praktvädd, sommarmalva, indiankrasse, Mariaklocka (tvåårig, flyttas till rabatt i höst), sommaraster, opievallmo/fjädervallmo, sommarriddarsporre, solrosor och lin. Förra årets ringblomsfrön som grott förde jag samman till en plats i samband med att jag sådde övriga fröer, därför blommar de tidigare än brukligt här i år. Därutöver satte jag ner dahliaknölar och gladiolus. Ett stånd höstanemoner behagar trivas här i landet och står skyddade mot rådjurskäftar. Här har jag total koll på den underbara höstanemonens spridning.

Linet är i blom

Linet som jag sådde den 25 maj blommar nu. Jag är så glad att jag får njuta av detta blåa. Blommorna står en dag men jag sådde frön av oljelin som grenar sig mer än spånadslin (som används till textilier) och ger blommor under fler dagar då de slår ut allt eftersom.

”Linfältet” är knappt 8 kvadratmeter och finns i kökslandet och jag tog frön ur Risenta-påsen, frön som normalt avnjuts till frukostfilen.