Kajplök finns det en hel del av här på gården. Ursprunget fick jag på Gotland för många år sedan då jag arbetade där. Då hade jag ingen jordplätt att pilla ner de små lökarna från en blomma i, så mina föräldrar fick överta dem. De grodde och förökade sig och sedan jag flyttade hit till Universumet tog jag med mig smålökar från föräldrarna. Jordmånen passar tydligen kajpen bra,de trivs och frodas.
Härom dagen blev det kajpsoppa till lunch, redd med grädde.
För övrigt blommar kabbelekan såg vi under en vandring med ett gäng fågelintresserade. Fältstudier i alla ära men så svårt det är att skilja alla dessa sångfåglar åt – både sång och utseende. Inte minns jag hur en gärdsmyg låter, eller för den delen en svarthätta, trots att de hördes under vandringen. Hur svårt kan det vara? Mycket svårt enligt mej :-) Träning säger de som kan, träning, träning, träning…