För vinrankan att klättra på

Vinrankan intill ateljén klipptes ner rejält i vintras, den som gav så stor skörd i höstas. Druvorna pressades till söt druvsaft.

Som sagt – rankan klipptes ner rejält eftersom spaljén/pergolan den klättrar på måste ses över. Rankan tyngde ner den vid den fria änden så risken var överhängande att pinnarna skulle brytas av. Det slutade med en ny pergola av överbliven läkt från året då bostadshuset fick enkupigt tegel på taket istället för plåt. En extra ribba skruvades fast nära ytterkanten som förstärkning av konstruktionen. Allt målades med svart slamfärg (Falusvart). Pergolan hängdes upp med vajrar i krokar på väggen som tidigare.

Nu hoppas jag att vinrankan klarar beskärningen och växer till sig.

Minibukett för advent

• 

Jag fick ihop en liten bukett av växter från tomten. Julrosorna har börjat blomma. De röda ilex-bären kommer från köpta kvistar. Apropå det – även snittblommor har blivit dyra vilket är ett välfärdsproblem. Köpte för 650 kr nu till första advent men det blev inga prålande buketter. Störst var amaryllisarna. Snittblommor är mitt måste i vintermörkret…

Tidlösa

• 

• 

En skir bukett med tidlösa, vinterkyndel och jätteverbena blev till för första gången i mitt liv.

Välkommet regn

Naturen sköljs ren av ett lätt vårregn. Allt känns så nytt, grönskan är ännu ovanlig och långt ifrån självklar, den harvade jorden är ett under. Så här har det känts i många år nu – ändå är känslan lika obetalbar varje år.

När skogens enar stå i rök,
tar häggen floret på,
då visslar svala, ropar gök
att jag må linet så.

Visa i enskogen av Erik Axel Karlfeldt

Vårjobb

Gödsla rabatter och land. Sen köra ut kompostjord och toppdressa landen. Det hör våren till – har kört ut åtminstone nio skottkärror med härlig jord.

Och äntligen har jag fått som jag önskat – en vedtrave närmare kaminen i huset. Den här kom till vid magasinsgaveln. Det blev fullt i vedboden. Travad ved är verkligen vackert!

Färgklick i det vårbruna

• 

  Igår upptäckte jag den här fullt utslagna samlingen!

• 

  Glad att humlor hittat hit.

• 

Det är nästan så jag missar att krokusarna nu slagit ut i full blom. Tittar inte in hit till perennträdgården varje dag nu när det varit så blåsigt. En humla hade också hittat hit och flyger lite vårrusig från blomma till blomma. Så underbart att kunna glädja de här tidiga pollinerarna med godsaker. Tydligen måste någon (jag) ha satt ut ett par grupper krokuslökar i höstas utan att riktigt minnas det.

Undrar vad jag gjorde mer när växter flyttades om… Antecknar man inte är det borta ur minnet. Med risk för att raringarna städas bort vid vårstädningen OCH det är väldigt onödigt. Var planterade jag ut de plantor av lejontass/lejonsvans som jag drivit upp i kruka??? Blomman som har så spännande fröställning.

• 

  Perennträdgården är mestadels gråbrun än så länge. Förutom krokusarna är det bara ormöga har öppnat ett par klarblå prickar. Trädpionerna vilar under ett lövtäcke.

• 

  Humlans flykt…

Titt-ut

Det rör sig i den inhägnade perennträdgården och visst blir man blir glad av det. När det äntligen blr upptäckt. Löjtnantshjärtats rosa spiror är pålitliga återkommare. Irisar, tulpaner och annat trevligt har också börjat röra på sig.

Men gladast blev jag av de fyra plantorna av trädpioner som sågs spira när jag rafsade bort eklöv och en grankvist. Så glad! Jag fick plantorna sent i höstas och satte ner de kala små stammarna i jorden utan att vara riktigt säker på att de skulle klara vintern. De ser ut att sitta lite väl tätt men det får jag ordna upp framöver. Platsen är solig och med det vindskyddande glesa planket bakom. Efter att ha fotat täckte jag över dem försiktigt igen. Tack Irene!

• 

• 

• 

• 

Krokusar blommade också glatt men spretigt, det upptäckte jag först nu. De sitter på fel plats för att kunna njutas fullt ut MEN de violettblåa som finns i rabatten vid farstukvisten har någon hungrig typ ryckt upp och mumsat i sig. De gula lät denne okände (hare eller rådjur) stå kvar. Perennträdgården är bra på så sätt, dit kommer de inte.

För övrigt tog vi första kaffepausen utomhus i söndags mot ateljéns soliga vägg i just perennträdgården.

Disiga dagar

Idag är det råkallt ute precis som igår. Vinrankan, som beskars i februari, ser död och stel ut.

• 

Men det dröjer det inte alltför länge tills den får fina rosafärgade bladskott som sen börjar bre ut sig alldeles ostyrigt och ser ut så här på sensommaren. Kanske ger den även söta druvklasar ännu senare på hösten.

• 

Vårbuketter

• 

• 

• 

• 

• 

Vippande tovsippor och stela tulpaner. Härligt att ha men numera odlar jag få tulpaner men väl andra vårlökar. En anledning är att rådjuren älskar tulpaner och att numera också är svårt att hitta utrymme att stoppa ner lökarna i inom den inhägnade perennträdgården. De flesta tulpanlökarna är ju inte fleråriga och nya ska planteras varje höst. Några tidiga, ständigt återkommande finns kvar. Tovsipporna däremot (första fotot) kommer sirliga och vackra år efter år.

Det här var den sista av tre egenodlade bukettrapsodier här på bloggen.

Robust kärlek

Kärleksörten rodnar sakta men säkert. Så jag börjat tycka om denna robusta perenn som alltid ger av sig själv utan att behöva mycket till omvårdnad. Och det är inte bara jag som gillar den – humlor, bin och fjärilar tycker också om den.

Back home

Gräset har växt otroligt mycket på några få dagar. Som tur var ska allt inte klippas kort utan få vara äng tills det är dags att slå med lie i början av juli. Vi klipper bara gångar i ängarna. Och trädens biomassa har ökat med mängder, det är lummigt och skönt grönt.

• 

• 

• 

I perennträdgården har den enkla frösådda pionen (fått av en kompis född med gröna fingrar) nästa blommat över, jag hann plocka in tre stiliga blommor. Den stod i småknopp då jag reste iväg.

Och almfröna har börjat falla ner, men än sitter de flesta kvar. Jag tänker på Fellinis film Amarcord. Vem vet hur många år till jag kommer att få uppleva det, almsjukan härjar ju i landet. Jag tycker i alla fall det är mäktigt häftigt med alla frön som yr i luften för minsta vindfläkt. De fastnar längs vägens mittsträng av gräs och i sidkanterna. Där ligger de tills en stark vindpust får dem att rassla till och fara iväg åt samma håll eller kanske i en virvel. Ett torrt fnas hörs då de rör sig. Jag tycker om denna korta period i juni.

Solskydd på framväxt

• 

• 

• 

• 

Den frodigaste av vinrankorna härpå gården kommer med rosa bladknoppar och utvecklar så småningom sina blad som kommer att bli stora och gröna och ett fint solskydd. Rankan växer snabbt och det är knappt jag hinner leda den till rätta på pergolan. Och trots att jag klippte den väl sent i år, den blödde flera dagar, ser den inte ut att ha tagit skada. Tur för mej!

Hjärtan på rad ♥ ♥ ♥

• 

Efter regnet

• 

• 

• 

”Gör något fint för dig själv idag. ” ”Låt inget hindra dig.” ”Njut av tillvaron”. Alla dessa individcentrerade mantran. Jag gick ut i försommaren efter regnet och fotograferade på gården. En vänlig grönska och fågelsång mötte mej. Jag var ett med naturen.

En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

Men du, o Gud som gör vår Jord
så skön i sommarns stunder:
Giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver,
blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö, allt flyktar här
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv,
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.

Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där inget vissnar mera.

Text Carl David af Wirsén 1889, den mest använda melodin skrevs 1933 av Waldemar Åhlén.