Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Back home

Gräset har växt otroligt mycket på några få dagar. Som tur var ska allt inte klippas kort utan få vara äng tills det är dags att slå med lie i början av juli. Vi klipper bara gångar i ängarna. Och trädens biomassa har ökat med mängder, det är lummigt och skönt grönt.

I perennträdgården har den enkla frösådda pionen (fått av en kompis född med gröna fingrar) nästa blommat över, jag hann plocka in tre stiliga blommor. Den stod i småknopp då jag reste iväg.

Och almfröna har börjat falla ner, men än sitter de flesta kvar. Jag tänker på Fellinis film Amarcord. Vem vet hur många år till jag kommer att få uppleva det, almsjukan härjar ju i landet. Jag tycker i alla fall det är mäktigt häftigt med alla frön som yr i luften för minsta vindfläkt. De fastnar längs vägens mittsträng av gräs och i sidkanterna. Där ligger de tills en stark vindpust får dem att rassla till och fara iväg åt samma håll eller kanske i en virvel. Ett torrt fnas hörs då de rör sig. Jag tycker om denna korta period i juni.


4 kommentarer

Solskydd på framväxt


Lämna en kommentar

Efter regnet

”Gör något fint för dig själv idag. ” ”Låt inget hindra dig.” ”Njut av tillvaron”. Alla dessa individcentrerade mantran. Jag gick ut i försommaren efter regnet och fotograferade på gården. En vänlig grönska och fågelsång mötte mej. Jag var ett med naturen.


En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.


Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.


Men du, o Gud som gör vår Jord
så skön i sommarns stunder:
Giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver,
blott Herrens ord förbliver.


Allt kött är hö, allt flyktar här
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv,
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.


Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där inget vissnar mera.

Text Carl David af Wirsén 1889, den mest använda melodin skrevs 1933 av Waldemar Åhlén.


1 kommentar

Vårblomning

De första växterna i perennträdgården blommar nu, varje år är det lika trevligt när det händer. Ormöga har slagit ut i en lång rad längs gången, en fin marktäckare. Tulpaner köper jag inte längre då de flesta bara blommar ett år men se! – två sorter kommer år efter år, tidiga och låga. De välkomnas! Kungsängsliljorna blommar också,både violetta och vita. Påskliljor har jag på andra platser på tomten eftersom rådjur inte äter dem. Likaså snödroppar, vårlök och scillor.


Lämna en kommentar

Pergolan

Vinrankan ramar villigt in pergolan vid ateljéns gavel och skuggar fönstren vilket är bra för inomhustemperaturen varma sommardagar. Sedan bilden togs har jag ansat bort några slingor. Perennträdgården har tappat sin försommarblomning sedan länge men ser lite fin ut än, men här finns ”utvecklingspotential” som det brukar uttryckas. Under den fyra veckor långa bortavaron vattnades den aldrig annat än av lite regn.

Bryggeristolarna som jag berättat håller på att renoveras/målas om är ännu inte färdigställda. Metallunderredena kvarstår att måla (ska bli ”silvriga”) och nästa säsong kommer de att kunna användas fullt ut igen. Här får processer ta tid, ibland en rundlig tidsåtgång. Ett par andra fällbara trädgårdsstolar står tillfälligt uppställda mot väggen färdiga att användas.

Ingången till perennträdgården är fint inramad av en växtvillig blå staketdruva som klänger på spaljén som blev pergolatak 2016.


6 kommentarer

Hur ska man hinna med?

Det går fort. Snart överblommat. Hur många år har jag inte tänkt att nästa år – då ska jag se till att hinna med att bara gå omkring och njuta av allt som sker under den korta försommaren. Fotografera, anteckna när växter börjar sin blomning osv…. Det har inte blivit så. Jag hinner förstås med ganska mycket nu också eftersom jag både bor och arbetar på gården, men det blir korta ögonblick att njuta, jag vill leva i och inpå en vår och försommar utan tanke på arbeten inomhus vid ritbordet som ska utföras, hur roliga eller intressanta de än kan vara. Jag lär nog inte vara ensam med den här önskningen.


3 kommentarer

Ackvilejor

Aklejorna bredde ut sig lite väl ohämmat i perennträdgården så jag har flyttat de flesta plantorna där de får obegränsat utrymme. De äts inte av rådjuren och behöver därför inte plats i en inhägnad trädgård.

De är i alla fall ohyggligt vackra! Jag föredrar normalt enkla, ursprungliga former men den dubbla Nora Barlow har jag sannerligen fallit för.

Från mina allra första år har jag fångats av aklejor. Mamma hade dem fritt växande vid sommarstugan och vi njöt av dem.