Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Solrosvärme


Kakelugn med jugendslingrande solrosor.
Jodå, så kan man också göra.

Än behövs värme. Men den 6 juni planterade jag ut de dahlior som jag satt ner i kruka för några veckor sedan och även de som legat torrt och mörkt under hela vintern. Dahliasortimentet som odlas ökar hela tiden ska ni veta. Samma dag sådde jag i kökslandet – det är ovanligt sent men jag ser fram emot en grönskande och prunkande odling så småningom.

I samma veva togs äntligen innanfönstren ut. Det har varit kyligt länge nog men nu ville jag kalla fram sommaren.  Jätteskönt att det är gjort.


1 kommentar

Undantaget, förmånsboendet, äldreboendet


Den lägenhet som inrättades på övervåningen som boende för de åldrade föräldrarna då barnen övertagit ägandet av gården finns kvar. Köket är inte längre kök men vedspisen,  zinkbänken och skafferiet i ena hörnet står kvar. En hörnhylla likaså.

Nya förvaringsskåp har ställts på plats och målats med linoljefärg i samma kulör som boaseringen. Det hela är reversibelt, kan tas bort utan åverkan på originalmaterialet. Och nu när värmen återvänt kör vi med öppna dörrar ut till farstun. Man följer verkligen årstidsvariationerna med det här levnadssättet.

En gång i tiden kan det ha sett ut så här i kökets arbetsdel.


2 kommentarer

Gula rör


Under påsken åker de gula plaströren fram i köksfönstret. Eftersom här under fönsterbrädan och radiatorskyddet finns ett ”element” trivs väldigt få krukväxter här vintertid. Då är det trevligt att få ”liv” här genom färgglad död materia.  Plus att det ofta ligger en levande katt och gonar sig ovanför värmen. Fast så här framåt våren är det också utelivet som lockar henne.

Utomhus har påskliljorna börjat slå ut och de får stå kvar för rådjuren trots att de inte är inhägnade. Tänk om jag hade vetat allt vad jag nu vet då jag flyttade hit – men jag lär sig genom att prova mig fram, och att läsa om odling.


3 kommentarer

Vasalopps-söndag

katt_varmt
Det har blivit en liten tradition att lyssna (och titta) på vasaloppet första söndagen i mars trots att jag normalt inte intresserar mig för att följa idrottstävlingar i medierna. Ute skiner solen och tittar man på tv måste den röda rullgardinen dras ner och rummet byter skepnad och blir dovt mystiskt men sportjournalister håller känslan av verklighet i topp.

Katten vill inte vara med och väljer värmen på fönsterbänken i köket, oberörd av livet runt om. Slappo. Hon har berövats sin plats i soffan i kammaren eftersom rummet är tömt och soffan utburen.

 


8 kommentarer

Drängkammare

applen
I lördags gjorde vi 5 kg äppelmos här, höstens tillverkning hade tagit slut.
kammare1
kamin
Halvan flyttade före jul in i det nya arbetsrummet  i annexet som jag ritat till honom. Där håller han fortfarande på att gå igenom och sortera saker. Hans förra arbetsrum städades nu rent med såpvatten. Det rummet nu ska användas till förvaring inför kommande projekt. Äntligen friställdes vedkaminen som kan värma upp rummet med rekordfart. När rummet har agerat förvaring klart ska väggarna här målas om och golvet fernissas. Detta rum byggdes för gårdens dräng en gång i tiden.


Lämna en kommentar

Höjdpunkt

trevligt-stalle
Ett privat ärende förde mig hit en oktoberhelgdag. Här bor ett äldre par som flyttade ut hit på 70-talet. Här eldas i vedspis och utsikten från ena köksfönstret är hänförande ut över den långa sjön. På andra sidan sjön ligger ett slott. Kunskapen om den egna hembygden var gedigen, stolthet anades av att vara den åttonde generationen på platsen. Det var genuint och trivsamt att besöka det här paret, kanske förstärktes känslan av att elströmmen tillfälligt gått. Jag inspirerades och tänkte på hur jag skulle vilja ha min egen ålderdom…


3 kommentarer

Första snön

skuggspel-i-farstun
Idag föll första snön, snöflingorna rusade förbi i snålblåsten. När jag öppnade dörren från ateljén höll jag på följa med den i vindbyn. Idag brinner elden i kaminen hela dagen. För mej är det något speciellt med första snön som faller. Skriver jag inte upp det i vanliga almanackan med lingonkrans så nämner jag det på den här bloggen som jag gör nu. Snön är lika skir som skuggorna på farstuväggens pärlspont.

En enda budbärare
leds till gästrummet –
kylan
    Kyrorai