Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Linneduk

Jag plockade in den första utslagna gula gladiolusen från kökslandet med en vacker vinranka från perennträdgården och ställde blomvasen i salen och fotograferade.

Det visade sig att det mest intressanta på fotot blev linneduken med den damastvävda mönsterbilden. Ni ser ett fyrverkeri av grässtrån, blad, fröställningar! Det här är en favorit som jag för länge sedan fick av min mamma. Hon kände förstås till min fascination över gräs och vilda växter. Och linnedukar. Duken är lång så den hänger ner på golvet när salsbordet inte är förlängt till maxlängd. Med duken följde linneservetter med samma mönster. Så glad jag blev över gåva för många år sedan.

Vi satte upp vävar tillsammans ett par gånger och vävde trasmattor. Hon var av den generation som även vävde handdukar av bomull eller halvlinne samt draperier/breda löpare av ylle med den omisskännliga 40-talslooken som jag börjat uppskatta. Mamma föreslog att vi skulle sätta upp en handduksväv tillsammans men det blev aldrig av, inte var jag hågad att väva handdukar, något som jag tänkte mej var en väldigt enahanda sysselsättning. Tyvärr kan jag tycka nu…

Linne ska tvättas i medelvarmt vatten, centrifugeras väldigt kort stund och inte torktumlas. Linnedukar kallmanglas ska, som all annan textil, vara lätt fuktade. Till det använder jag en stänkflaska eftersom det sällan blir så att jag tar ner duken från torkstrecket med perfekt fuktighet. Inför manglingen av stora dukar ber jag om hjälp att finvika och sträcka den eftersom det är bökigt att göra det ensam. Jag samlar på mig en hög med textilier som manglas samtidigt, det blir 1,5 – 2 månad mellan gångerna. Mangling är meditation!

Så här rekommenderar ett anrikt linneväveri att man sköter linne.


7 kommentarer

Grönt tak



Den där vinrankan vid husväggen den växer så det knakar. Min efterlängtade pergola med en klättrande vinranka är en verklighet på gång.

Inhägnat mot rådjur men det passar bra eftersom jag vill behålla karaktären av bondgård och här fanns ingen trädgård, enbart mindre rabatter. Folket här hade nog att göra med skötseln av åkermarken – plöja, harva, så, välta, skörda, hässja, torka, köra in höet till logen, tröska säd, köra ut gödsel på åkrarna, sköta kreatur alltså utfodra kor, kvigor, kalvar, hästar, höns, grisar och två gånger om dagen mjölka korna, ordna värme för vintern genom trädfällning, vedkapning och klyvning. Ja det var fullt upp med det praktiska livet. Det skulle bykas i bykstugan, bryggas, plockas frukt och bär och potatis, läggas in, syltas och saftas, slaktas, konserveras, vävas tyger och mattor. You name it…

Inte fanns tid på en mindre jordbrukande gård att odla stor mängd växter för njutningens skull. Det kunde de göra som hade gods med egna trädgårdsmästare. Det är först i nutid en perennträdgård är anlagd här, här där grisarna bökade när gården var ett levande lantbruk. Men jag vill behålla karaktären av levande bondgård och låter därför bli att göra park av hela gården. Perennerna får vara inhägnade som grisarna en gång i tiden ;-) På så sätt slipper inte rådjuren in heller.


2 kommentarer

Klängande vinrankor

pergola2

Nu har en av vinrankorna vuxit sig hög och jag började fundera över klätterstöd. Jag fick den av en kompis 2014 – perennträdgårdens första säsong. I fjol tog den sig uppför stolpen vid grinden med lite hjälp från mig och jag vill gärna att den ska bilda ett tak över sittplatserna närmast väggen. En slags pergola till stöd för det vill jag ha. Hur detta ska konstrueras funderade jag över.

spalje_blir_pergola

Och då fick jag en snilleblixt. Spaljén som vi gjorde för många år sedan vid drängstugan, menad för en kaprifol som aldrig tog sig helt i det läget, tog vi ner tidigare i vår. Tanken var väl att bränna upp den. Det var då idén dök upp: om man vänder en spaljé som är menad att stå lodrätt och placerar den horisontellt får man en slags pergola. Sån tur att den där pinniga saken fanns kvar.  Den var slamfärgsmålad röd som drängstugans vägg. Jag målade den med Falusvart och innan dess förlängde Halvan den med fyra spjälor. Slamfärg hade vi kvar från ateljéns målning. Färgtypen håller sig många år bara den inte står i frysgrader.

En smal horisontell list spikades längs väggen, mot den placerades pergolan och så hängde vi upp den i vajrar fästa i krokar på väggen. Några av spjälorna skruvades sen i den nya listen för säkerhets skull. (På bilderna är en av pergolareglarna inte kapade till rätt längd och inte heller svartmålad.) Ni ser av fotot att spjälorna har fallande  längder.

pergola1

Nu ska jag lära mig hur jag ska beskära den där vinrankan. Jag är inte så mycket ute efter att få stora skördar som att få ett grönt och vintertåligt ”tak”. Den växer oerhört snabbt – tänk när den vuxit så pass att den skuggar under heta sommardagar. Råd om hur vinrankan bör beskäras tas gärna emot dem.


2 kommentarer

Drömmen om ett grönt tak

Staketdruvan jag fick på bemärkelsedagen lever än trots att den här vintern gick ganska hårt åt den. Den har till och med ett par klasar på gång.

Min dröm är den ska bli stor  och lång och fläta ett grönt tak över ryska bänken. Såna där skuggande pergolor som mycket små sydfranska järnvägsstationer har utanför entrédörren. Rankornas fräscha grönska ger svalka heta sommardagar. Det är min dröm efter de underbara tågluffningarna i Europa en gång i tiden. Drömmar måste man ju som bekant ha ;-)

.