Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

”In Sweden we call it a kick”

Den utförligaste bloggtext jag läst om fordonet spark finns på Kulturmiljö vid Norrbottens museum. Det är intressant läsning och jag väljer några stycken ur den. För att se de intressanta tillhörande fotona på sparkens olika modeller måste ni gå till bloggposten.

”Sparken är antagligen en nordsvensk eller eventuellt en finsk uppfinning. Dess ursprung är något oklar, men sannolikt har inspirationen kommit från kälkar med horisontellt flak och två upprättstående stolpar i bakre delen. Med hjälp av dessa stolpar kunde man lägga händerna på för påskjutning. Inspiration till sparken har antagligen också kommit från stöttingen, en kort släde som användes för timmertransport. Även stöttingen var försedd med två stolpar, att lasta timmer mellan. De första sparkarna saknade också tvärslån – tvärträt – mellan de två stolparna, något som introducerades omkring 1887 i området kring Sundsvall. ”

”Det finns också osäkra uppgifter om att sparkar varit i bruk i Västerbotten i mitten av 1800-talet. Sparken har gått under en del andra begrepp, såsom sparkstöttning, stålhäst (Kumla), trähäst (Kumla), sparkare (Västerbotten), långspärk och merspärk (Dalsland), stött (Söderfors), sprätt (Leksand), rännstötting (Holmön), kurir (Hälsingland), rännulv och rännåk (östra Mellansverige). Även begreppet Lyckselemoped förekommer – och då har sparken försetts med motor! Det verkar också ha funnits vissa skillnader mellan Norrbottenssparken och Västerbottenssparken. Västerbottenssparken var i regel kortare och hade grövre medar, som normalt inte var järnskodda. Istället var de vallade med indränkning av kokande tjära. Medarna var ofta gjorda av virke från tjurtall (i de fall de ej var järnskodda) och gled bra i stark köld. Överredet på sparken var i regel oftast gjord av björk, men ibland användes också alm, ask eller furu. Handtag och stolpar var ofta svarvade och bland de målade sparkarna verkar färgen blå ha varit mest populär. En del sparkar har även haft en låda under sitsen, kanske till att förvara verktyg eller psalmboken i. De äldsta sparkarna saknade däremot sits.”

”Från omkring år 1888 nådde sparkåkningen Stockholm, och blev då framför allt ett nöje för skolpojkar och överklassen. Kring sekelskiftet förekom sparkstöttningspartier – ”ungdomen kunde samlas på lediga kvällar och åka spark för nöjes skull i månskenet, när vädret var blitt”.”

Som sagt, är man intresserad av detta fordon på medar så läs mer om Sparken – ett kärt transportmedel på Norrbottens museums blogg. Om ni inte vet vad en sparklåda används till kan ni också få svaret på det där.

Annonser


6 kommentarer

Ett decennium har gått och jag älskar fortfarande snö och kyla

Ett decennium. 10 år.

Om praktisk byggnadsvård här på gården skulle bloggen handla om. Så har det inte enbart blivit eftersom vi inte kontinuerligt har arbetat med sådant som jag tyckt det varit värt att skriva om. Här är inte alltid så arbetsintensivt med de egna bygg-göromålen eftersom tiden åtgår också till annat. De egna uppdragen, fritidsfastigheten (en gård med jord och skog), och allt övrigt som jag också vill hinna med att göra. Men nu är samtliga bostadsrum klara och det känns alldeles förträffligt.

Snö älskar jag alltjämt. Lika mycket som i första blogginlägget:

Snöööööö

snowone
Är en stor snö-diggare och allt vad som hör till vinter och kyla: rimfrost, skare, sparkåkning, kura skymning i “blå timmen”, vedbrasa, turåkning, upplega på träden i täta skogen, tystnad…

Jag förknippar också snö med hus. Som liten ”gjorde” jag husplaner i snön genom att gå jämfota med myrsteg där väggarna var. Soffa, stolar kom till genom att nonchalant slå sig ner i snön. Bord gjorde jag konturer med Lovikkavant-klädda händer. Det här kunde vi kompisar hålla på med långt efter det blivit mörkt. Mörkret förstärktes genom att toppluvan gled ner för ögonen titt som tätt.

Ännu mer rumsligt blev det att arbeta tredimensionellt med grottor som kunde byggas upp av snöbollar alternativt gröpas ur stor snöhög. Då snögrottan var klar kröp vi in och tände stearinljus.

Numera är jag även oprosaiskt glad över kylan och vintern då den behagar infinna sig, mycket pga att pågående processer som får hus att ruttna, stannar upp vid minusgrader. Så är det att bo i ett land med  träbyggnadskultur. Cyklerna för underhåll håller sig på den nivån att man kanske hinner med underhållet, med hjälp av vinterns avstannade processer, innan allt ramlar samman.
snowtwo


6 kommentarer

Vad rikedom kan vara

Jag känner mej rik – ved för två vintrar finns staplad och tillgänglig.

Vem räds för kyla med torr ved travad på gården, fungerande vedspisar, kamin och kakelugn i huset…

För livets lugn det är min tro,
behöver man så ringa.
Min rikedom är hjärtats ro,
fast skatter har jag inga.

apropå black friday


1 kommentar

En snöig och mulen vinterdag…

…fick vi överenskommet besök från magasinet Kloka Hem.

Snön föll ymnigt och det blåste den februaridag 2013 det var bestämt att redaktören och fotografen skulle komma till Universumet. Jag minns att de var tvungna att lämna bilen vid stora vägen för att pulsa 300 meter i snö fram till bostadshuset då tillfartsvägen ännu inte hade plogats. Halvvägs mötte Halvan upp. Jag kan tänka mig att det kändes lite udda och besvärligt att få så påtaglig del av livet på landet. Det var inget solsken och så klart ingen grönska ute och bilderna blev rätt kyliga. Kloka Hem arbetade inte med styling eller fotolampor.




Några av bilderna. Fotograf G. Welin.

Kloka Hem vill vara en miljömedveten tidskrift och menar att ”världen behöver mer klokhet men också lite mer skönhet”. Såklart vi som bor i ett gammalt hus är glada att vara med i ett sådant sammanhang…  särskilt som många ifrågasatte vårt bostadsval då vi flyttade hit. Inget wc men väl utedass, inget rinnande vatten i bostadshuset, endast i ett av uthusen, lutande golv, gamla fönster med ojämnt glas som än idag förses med innanfönster på vintern, plåtklädda fasader…  Nu har vi ett fungerande hem utan att allt behövde rivas ut. Flera av de ursprungliga planer vi hade, har förändrats under tidens gång – till det bättre, dvs färre åtgärder. Samtidigt som vi gillar vårt gamla hus med ekonomibyggnader och inte vill att gårdsmiljön ska förändras och ”förlora sin själ”, finns öppenhet för att föra in nytt att varva med det ärvda. Det finns ingen motsättning i det. Vi och husen lever gott.


Februari 2013 mulet men här är det skottat och plogat.


3 kommentarer

Sparkstötting

spark
Den här sparken får sannerligen sällan komma ut i sitt rätta element. Sådana är vintrarna här numera. Annat var det förr kan jag höra av människor som är födda här och upplevt snörika vintrar.  Minns själv när jag som barn med mina kamrater gjorde ”tåg” av flera sparkar ihop och åkte på den lilla grusvägen. Tror att det var Agnes, som dog 1966, som var den sista långvariga användaren. Sparkstötting får väl numera räknas till ett kulturhistoriskt transportmedel, åtminstone i de här trakterna. Tänk vad man kan längta efter rejäla snövintrar, soliga vidder och skidturer direkt från gårdstunet.

I den vintriga dungen
Hör jag svaga ekon
från länge, länge sedan

Issa 1763 – 1827

.

.


2 kommentarer

Januarisol

januarisol 2016
Snöig vinter är en favoritårstid för min del. En solig dag blir det väldigt ljust och färgglatt här.
Och man slipper utomhusarbete på tomten förutom skottning.  Vi får hjälp med plogningen ut på grusvägen till stora vägen.
Istället planerar man för kommande barmarkssäsong eller så arbetar man inomhus med roliga projekt. Det är faktiskt behövligt med vinter :-)  Alldeles särskilt efter ett skitår som 2015 då gräset växte hejdlöst, regnet rann i strömmar och både världshändelser och händelseutvecklingen här i landet blev till stora motsättningar. Polariseringen ökade människor emellan.

.


Lämna en kommentar

Vintertid

Alltid lika trevligt att komma hem och öppna den ekådrade dörren.
vintertid

SNÖ
Av närheten till snön
är blommorna på fönsterbrädet sällsamma.

Le mot mig åtminstone därför
att jag inte uttalar ord
som jag aldrig skall förstå.
Allt jag kan säga dig är:

stol, snö, ögonfransar, lampa.

Och mina händer
är enkla och avlägsna
och fönsterramarna
som klippta ur vitt papper

och där, bakom dem,
kring lyktorna
virvlar snön

ända sedan barnaåren.

Och den skall virvla så länge man minns dig
och talar med dig här på jorden.

Och dessa vita flingor såg jag
en gång uppenbarade
och jag slöt ögonen och kan ej öppna dem,
och vita gnistor virvlar

och hejda dem
förmår jag ej.

Gennadij Ajgi,
1959-60
rysk poet f. 1934

.


3 kommentarer

Finaste vedkorgen


En ny vedkorg, ett mycket fint hantverk, har kommit till oss i Universumet.  MrsUniversum visar den nu fastän sommaren nalkas :-)


De flätade banden är gjorda av kluvna granrötter som dragits upp ur marken på levande granar i egen skog. Kunskapen att dra rötter är säkrad genom att den går vidare till nästa generation.

vedkorg flätad gran6
Så här ser botten ut. Hemslöjd och hantverksföremål har en inneboende skönhet. De räcker som de är.

vedkorg flätad gran5
Men för att inte bosset ska ramla igenom flätningen har följde en linoleumbit som passats in med. Ahh, för mej som även gillar linoleum är det perfekt.


Här en korgen fylld med björkved, det ändamål detta vackra bruksföremål är avsett för. Vedkorgen kommer att få stå på finplatsen vid kakelugnen till vintern. Tack familjen F !!!

.


7 kommentarer

Vedkorgar

För rätt länge sedan fick jag en fråga om hur vedkorgarna vi använder ser ut. Jag försöker fotografera dem i vackert ljus men sällan passar det, bilderna blir inte speciellt roliga.
vedkorg2
Men här är två av de tre som används mest. Tillverkade av min far och övertagna av oss då han blev bekväm och slutade bära in ved dagligdags. De är inte alls speciella på något sätt men fungerar bra. Vi upptäckte att de praktiskt nog går att ställa på varandra.


Handtaget är svarvat och fäst i sargen. Fästet har träkil för att inte handtaget ska dra sig ur hålet.



Här syns även den vedkorg som har enkelt figursågade spjälor vilket är alldeles för romantiskt för min smak men i sin ordning som ett minne av en viktig person. Den här vintern har det gått åt cirka 10 kubikmeter ved så vedkorgarna har blivit ordentligt nyttjade.

Kaminen står i ”kammaren” som inte är klar, därför lite synligt timmer och en tillfällig fodersockel ur led ;-)

Framöver ska jag visa de andra typerna av vedkorgar som finns här. En är splitterny här i Universumet, ett riktigt hantverk. Det finns andra som har funnits här före min tid på plats. De ska visas när jag får till bra fototillfälle.

.


4 kommentarer

Fett för fåglar

Vi har och har haft en ganska fantastisk vinter igen, snörik gång på gång. Det är tredje vintern av alla år jag bott i Universumet som är rejält vit under en längre tid som varar längre än en månad.

Jag trivs med det vackervita. Bänken kan man inte sitta på, men väl titta på. Och njuta av det ;-)

Och snöhögarna hamnar väldigt passande, då det blåser nordan och snöar, precis över kryddlandet vars växter får värmande ”skyddsomslag”. Vinterfåglarna däremot har det nog lite kämpigt.

Fåglarna får frön, nötter, några äpplen och talgbollar. Fett i form av rumsvarmt margarin eller smör smetar MrsUniversum på plommonträdets stam där det fryser till. Hacke hackspett med fru (större hackspett) gillar det här så även den övervintrande koltrasten. Men han/hon kan inte sitta på en lodrät yta så när jag såg den flaxa upp för att få i sig lite smör utan att lyckas särskilt väl, fick koltrasten en extra smörgiva som han/hon kan nå från marken, som synes på bilden.

.