Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Ett decennium har gått och jag älskar fortfarande snö och kyla

Ett decennium. 10 år.

Om praktisk byggnadsvård här på gården skulle bloggen handla om. Så har det inte enbart blivit eftersom vi inte kontinuerligt har arbetat med sådant som jag tyckt det varit värt att skriva om. Här är inte alltid så arbetsintensivt med de egna bygg-göromålen eftersom tiden åtgår också till annat. De egna uppdragen, fritidsfastigheten (en gård med jord och skog), och allt övrigt som jag också vill hinna med att göra. Men nu är samtliga bostadsrum klara och det känns alldeles förträffligt.

Snö älskar jag alltjämt. Lika mycket som i första blogginlägget:

Snöööööö

snowone
Är en stor snö-diggare och allt vad som hör till vinter och kyla: rimfrost, skare, sparkåkning, kura skymning i “blå timmen”, vedbrasa, turåkning, upplega på träden i täta skogen, tystnad…

Jag förknippar också snö med hus. Som liten ”gjorde” jag husplaner i snön genom att gå jämfota med myrsteg där väggarna var. Soffa, stolar kom till genom att nonchalant slå sig ner i snön. Bord gjorde jag konturer med Lovikkavant-klädda händer. Det här kunde vi kompisar hålla på med långt efter det blivit mörkt. Mörkret förstärktes genom att toppluvan gled ner för ögonen titt som tätt.

Ännu mer rumsligt blev det att arbeta tredimensionellt med grottor som kunde byggas upp av snöbollar alternativt gröpas ur stor snöhög. Då snögrottan var klar kröp vi in och tände stearinljus.

Numera är jag även oprosaiskt glad över kylan och vintern då den behagar infinna sig, mycket pga att pågående processer som får hus att ruttna, stannar upp vid minusgrader. Så är det att bo i ett land med  träbyggnadskultur. Cyklerna för underhåll håller sig på den nivån att man kanske hinner med underhållet, med hjälp av vinterns avstannade processer, innan allt ramlar samman.
snowtwo

Annonser


6 kommentarer

Vad rikedom kan vara

Jag känner mej rik – ved för två vintrar finns staplad och tillgänglig.

Vem räds för kyla med torr ved travad på gården, fungerande vedspisar, kamin och kakelugn i huset…

För livets lugn det är min tro,
behöver man så ringa.
Min rikedom är hjärtats ro,
fast skatter har jag inga.

apropå black friday


1 kommentar

En snöig och mulen vinterdag…

…fick vi överenskommet besök från magasinet Kloka Hem.

Snön föll ymnigt och det blåste den februaridag 2013 det var bestämt att redaktören och fotografen skulle komma till Universumet. Jag minns att de var tvungna att lämna bilen vid stora vägen för att pulsa 300 meter i snö fram till bostadshuset då tillfartsvägen ännu inte hade plogats. Halvvägs mötte Halvan upp. Jag kan tänka mig att det kändes lite udda och besvärligt att få så påtaglig del av livet på landet. Det var inget solsken och så klart ingen grönska ute och bilderna blev rätt kyliga. Kloka Hem arbetade inte med styling eller fotolampor.




Några av bilderna. Fotograf G. Welin.

Kloka Hem vill vara en miljömedveten tidskrift och menar att ”världen behöver mer klokhet men också lite mer skönhet”. Såklart vi som bor i ett gammalt hus är glada att vara med i ett sådant sammanhang…  särskilt som många ifrågasatte vårt bostadsval då vi flyttade hit. Inget wc men väl utedass, inget rinnande vatten i bostadshuset, endast i ett av uthusen, lutande golv, gamla fönster med ojämnt glas som än idag förses med innanfönster på vintern, plåtklädda fasader…  Nu har vi ett fungerande hem utan att allt behövde rivas ut. Flera av de ursprungliga planer vi hade, har förändrats under tidens gång – till det bättre, dvs färre åtgärder. Samtidigt som vi gillar vårt gamla hus med ekonomibyggnader och inte vill att gårdsmiljön ska förändras och ”förlora sin själ”, finns öppenhet för att föra in nytt att varva med det ärvda. Det finns ingen motsättning i det. Vi och husen lever gott.


Februari 2013 mulet men här är det skottat och plogat.


3 kommentarer

Sparkstötting

spark
Den här sparken får sannerligen sällan komma ut i sitt rätta element. Sådana är vintrarna här numera. Annat var det förr kan jag höra av människor som är födda här och upplevt snörika vintrar.  Minns själv när jag som barn med mina kamrater gjorde ”tåg” av flera sparkar ihop och åkte på den lilla grusvägen. Tror att det var Agnes, som dog 1966, som var den sista långvariga användaren. Sparkstötting får väl numera räknas till ett kulturhistoriskt transportmedel, åtminstone i de här trakterna. Tänk vad man kan längta efter rejäla snövintrar, soliga vidder och skidturer direkt från gårdstunet.

I den vintriga dungen
Hör jag svaga ekon
från länge, länge sedan

Issa 1763 – 1827

.

.


2 kommentarer

Januarisol

januarisol 2016
Snöig vinter är en favoritårstid för min del. En solig dag blir det väldigt ljust och färgglatt här.
Och man slipper utomhusarbete på tomten förutom skottning.  Vi får hjälp med plogningen ut på grusvägen till stora vägen.
Istället planerar man för kommande barmarkssäsong eller så arbetar man inomhus med roliga projekt. Det är faktiskt behövligt med vinter :-)  Alldeles särskilt efter ett skitår som 2015 då gräset växte hejdlöst, regnet rann i strömmar och både världshändelser och händelseutvecklingen här i landet blev till stora motsättningar. Polariseringen ökade människor emellan.

.