Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Skyddad röd slamfärg

rodfargspriset

Rödfärgspriset 2016 gick till en ny kontorsbyggnad i Göteborg. Är det inte härligt att inte enbart småhus och villor kan målas med slamfärg? Här skyddas fasaden med glas och där bakom finns den röda färgen. Kontorsbyggnaden är ritad av arkitektkontoret Semrén & Månsson .

Läs mer HÄR.

 

Annonser


4 kommentarer

Limfärg & jag

Decembersolen skapar skugga av adventsstjärnan. På kritvit limfärg och faluröd slamfärg.

Hönshuset gjordes i ordning till användbart arbetsrum, min ateljé, år 2000. Det var självklart att använda limfärg, som jag själv blandade till, på takets och väggarnas träpanel. Utom på den röda fondväggen där slamfärg (falu rödfärg) ströks på.
limfärg30
Så här var utgångsläget. Liggande cirkelsågad panel vars kvistar strukits med shellack först. Jag började med taket som fick två strykningar liksom väggarna efter det. En bred pensel som höll mycket färg användes.
limfärg10
På gång… det ser skäckigt ut innan färgen torkar men torkningen går snabbt och ytan vitnar.
limfärg60

Samma hörna numera. Fler foton här.
limfärg40
Här har jag kommit en bit på väg. I hörnet syns limfärg som inte torkat. Dörren har grundats med linoljefärg. Där linoljefärg och limfärg möts är det är viktigt att först måla med oljefärgen som får torka innan limfärgen målas. Annars är risken stor att linoljefärgen suger in i limfärgen och ger mörkare oljefläckar. Limfärg passar inte i t ex kök där kladdiga fingrar och fett os är vardag.
limfärg50
Målningen klar, städning och möblering hålls det på med här.
limfärg80

Så här såg det ut vi ett fototillfälle…  det skiftar ständigt i arbetsdelen. Jag gillar verkligen min ateljé. Fattas bara.
limfärg70
Fondväggen målades med hemkokt Falu rödfärg. Slamfärg och limfärg är likartade till konsistens, har matt yta och är lika lätta att måla med. Efteråt lades trägolvet. Om ett golv redan finns på plats är det viktigt att skydda detta eftersom limfärgen (och slamfärg) lätt rinner och stänker.
gula rummet2
Här är bostadshusets kammare i dagsläget. Det var det första rummet som gjordes vid efter flytten hit. 70-talets tapeter målades över med ockragul limfärg. Snabbt och lätt förändrades rummet. Snart ska det här rummet få en översyn åter igen…
gula rummet1
Limfärg är enkel att måla med, lätt att blanda till själv samt miljövänlig. Det är den färgtyp vi använt mest av alla här i Universumet. Inomhus. Som nummer två kommer linoljefärg.
tak pappspänt
Kritvit limfärg på tak är en klassiker. Salens pappspända tak och målning har jag skrivit om i flera tidigare inlägg.
Som ni förstår gillar jag limfärg!

.


5 kommentarer

Ett Vasamuseum

Så! Äntligen! Nu har jag besökt Ornässtugan och denna gång kom jag in. Både i loftet och i besöksbyggnaden. Tillsammans med min färdkompis. Tidigare har jag ensam stått utanför och längtat in. Det här är väl ett ställe att vallfärda till som historieintresserad. Läget är vackert, svensk idyll om man säger så. Byggnaden är vacker både i form och material. Innehållet, en museiinteriör från 1700-talets mitt är museipedagogiskt väldigt intressant. Hur den man/familj som då ägde byggnaden ville bygga ett monument över sig själv och koppla det till Gustav Eriksson Vasa, Sveriges förste renässanskung.
ornässtugan5
”I slutet av 1600-talet övertog släkten Brandberg Stora Ornäs. Jacob Brandberg tog under 1700-talet fasta på loftbyggnadens anknytning till Gustav Vasa och samlade in föremål och då ännu levande folktraditioner om Vasas äventyr i Dalarna. Resultatet blev ett museum som öppnades redan på 1750-talet. Ornässtugan är ett av Sveriges äldsta museum.”
ornässtugan4
Detta är en favorit då det gäller trappräcken. Hoppas kunna använda en förenklad variant någon gång.
ornässtugan3
ornässtugan7
Rejäla ”knän” har använts som konsoler i loftens utsprång.
ornässtugan6
Någon lustigkurre hade placerat ett ”skyddsväsen” på baksidan. När ögonen väl fick syn på stenen fick man sig ett gapskratt. Befriande med tanke på den ärevördiga 1500-talsbyggnaden med 1700-tals tillägg som väsendet vakar över.
ornässtugan10
ornässtugan8
År 1520 reste Gustav Vasa till Dalarna på flykt från danske kungen Christian II. Denne hade avrättat Gustavs far Erik Johansson och si så där 80 personer till på Stortorget i det som kallas Stockholms blodbad. I Dalarna hoppades Gustav få hjälp till motstånd av de sturska masarna. I detta rum på övre våningen ska Gustav Eriksson Vasa ha sovit över???  Men inte i den här sängen och absolut inte med denna kungliga sänghimmel :-) Han var inte kung, bara en flykting. Ornässtugan har ingen eldstad och Gustav var här på kalla vintern.
ornässtugan9
Från ett dass beläget just här på andra våningen ska bondmoran Barbro Stigsdotter ha hjälpt Gustav att ta sig ut i friheten och fly den danske kungens män. Allt detta mytomspunna finns beskrivet i Peder Swarts krönika.
ornässtugan11
Från loftet ser man en bit bort entrébyggnaden, visitors centre, som stod klar 2002.
Vilket himla hallå det var bland restaureringsarkitekterna då – får en ny byggnad se ut så här i närheten av ett nationalmonument???
Det var sannerligen en riktig storm i ett vattenglas.
Möjligen är gräsmattan lite för välklippt i mina ögon. Den ser lite väl perfekt ut ;-)

.


Lämna en kommentar

Södergaveln

Fönsterkarmarna är skrapade och målade. En fönsterkarm, som hade en del av karmbottenstycket rötskadat, är lagad. Fönsterfoder är bytta på bottenvåningen och därefter målade, skrapade och målade på övervåningen. Fönsterbleck kvarstår att spika på plats.
gavel1
gavel2
Så här såg det ut före.
I juli 2010 målade MrsUniversum bland annat södergaveln med ljusröd slamfärg men då från stege. När nu ställningen var uppe beslöt vi att måla gaveln igen samma ljusröda färg.
gavel3
En stor del av panelbrädorna är starkt vittrade av väder och vind men än ska vi inte byta panelen. Man ser tydligt skillnaden på de brädor som är original och de som byttes ut 1924 då treluftsfönstret på övervåningen sattes på plats. Före 1924 fanns där ett tvåluftsfönster. Den äldsta panelen är spikad med klippspik, den något yngre med trådspik. Det är enkelfassponten från det övre fönstrets bröstning till karmöverstycket på bottenvåningens fönster, alltså över bjälklaget,  som är bytt. På fotot syns gränsen mellan brädorna vid kattvindens fönster. Av någon anledning infogades en smal bräda i gränsen. Varför?
gaveloglass
Glasspaus när värmen äntligen kom.


8 kommentarer

Läget

I helgen har löven räfsats och dragits bort till lövkomposten. Hela tomten är inte klar, bara det som är nödvändigast att få bort innan eventuell snö faller.

I helgen har vi gjort norrgaveln klar, målat rött och vitt alltså och putsat fönster på gaveln. Den ljusröda slamfärgen är nu färdigstruken. Panelbrädorna grundades innan de spikades upp och nu ströks andra varvet. Fönsterfoder och knutbrädor är grundade med mager linoljefärg. Ställningen kommer att få stå kvar under vintern men trätrallar och stegar tar vi bort. Till våren ska det vita slutstrykas. Och samtliga fönsterbågar ska bli rödorange utvändigt.

Hur gör ni? Då ni målar fönsterfoder? Var gör ni färgbytet?

Idag, då det finns grundmålade brädor att köpa på byggmarknanden (undrar just med vilken färgtyp, ingenting för oss antar vi :-)) tenderar säkerligen knutbrädan att bli vit på kanten. Men då man målar allt på plats är det enklare att kanten får väggens kulör.

Här är fasaden med farstukvisten och den gamla enkelfassponten. Där är kanten på den nu vitmålade knutbrädan omålad. Den ska bli röd. Till våren. Dimensionen på knutbrädorna är lika som tidigare. Det visade sig att panelbrädorna var spikade med trådspik och knutarna med klippspik. Nu blev det trådspik överallt utvändigt på gavelfasaden.

Inomhus har salen fått tillbaka sina fönster- och dörrfoder och fodersocklar som grundats med mager linoljefärg i den för vårt hus typiskt jugendgröna kulören. Till snickerierna återanvändes klippspikar. De är tillverkade av järn med hög kolhalt och därför lätta att räta ut och sedan olja in med linolja. Förborrade gjorde vi innan de fina spikarna med liten skalle spikades på plats. De försänktes med dorn och därefter spacklade spikhålen. Då spacklet torkat görs slutstrykningen av snickerierna. Klippspik är så bra därför att träet spricker inte lika lätt som vid användning av trådspik. Det är också lättare att kila loss snickerierna om det behöver göras någon gång i framtiden. Dessutom var klippspik använd sedan tidigare här.

Vi jobbar mot tiden med att få salen klar till jul. Nästa helg kommer vi inte att lyfta en hand här hemma. Men nu är det mer lättsamma kvar med spikande av golvsocklar, ett litet golvfix, tapetsering, uppsättning av gardinstänger och möblering. Kul ska det bli. Precis sådant som kvinnliga inredningsbloggare skriver om. MrsUniversum har märkt att då kulörer behandlas på bloggar brukar kommentarerna bli många. Jag är likadan, tycker att det är heltrevligt att få börja arbeta med yta. Samtidigt vet jag ju att stommen och allt det bakomliggande är minst lika viktigt och att underarbetet betyder mycket för slutresultatet. Och det får ta sin tid som ni märker.

Men innan det blir till att damma av schaggsoffan ;-) ska slutstrykning med den gröna linoljefärgen göras någon kväll i veckan hoppas vi på. Den behöver lite torktid, ju…

.


6 kommentarer

Röd dimma

I söndags tog vi tag i något vi tänkt på i något år så där. Inget jätteviktigt men rätt ok att bocka av på att-göra-listan :-)

Det nyaste uthuset har panel utan läkt över springorna. Där inne är det svårt att komma åt med pensel. Ingen av oss hade möjlighet att måla panelbrädorna innan de spikades på plats av byggfirman vi anlitat. Så efter fasadmålningen lyste springorna trävita i visst ljus. Dessutom hade jag grundat fasaden med både ljusröd och röd Falu rödfärg – det var 2010 :-)

För något år sedan inhandlades en färgspruta av enkel modell på Jula, en som ska anslutas till ett tryckluftskompressor.

Här syns anordningen innan den fylldes med rödfärg och arbetet sattes igång. Vi använde färdigblandad Falu rödfärg ( ljusröd) och spädde ut den med lite vatten. Totalt blev det ungefär 1,5 liter vatten till 10 kg färg.
Fönster, dörr och sockel täcktes med plast.

Sen var det bara att spruta i springorna. Lätt som en plätt.

Längst bort mot dasset står kompressorn som är den ombyggda mjölkmaskinen från 1950- eller 60-talet, den som David aldrig kom överens med utan föredrog handmjölkning livet ut.

Upp mot takfoten var det lite besvärligt att komma åt då behållaren tog i, men färgen kom ändå på plats med lite vilja.

Efter färgsprutandet kom MrsUniversum med penseln och smetade ut slamfärgen jämnt och snyggt. Det här var mycket lättare än att ha hink och borste i näven eller hängande på stegen.  Så har jag målat många, många kvadratmeter i mitt liv – senast ett annat uthus någon annanstans nu i somras. Jag älskar röd slamfärg! Här en bild från första strykningen:

♥ ♥


2 kommentarer

Jag ser rött…

… då jag sticker ut näsan genom ateljédörren, alltså går ut ur f d hönshuset. Där rakt fram står ladugården, delvis alldeles nymålad.

Jag är lite skeptiskt inställd till att måla allt trä på gården rött på en enda gång. Med tiden har patina och nötta ytor blivit ett med mitt Universum så jag vill inte göra för ”fint” och enhetligt. Underhåll med olika intervall hörde till livet på en bondgård. Därför ställdes jag inför en avvägning då jag målade vedboden, magasinsgaveln och den lilla väggsnutt på mjölkrummet som syns på bilden härom helgen. Skulle jag fortsätta med lagårn?

Som bra var kom arkitektkompisarna MoP  på besök och efter dividerande kom M. med idén att varför inte enbart måla ytorna med liggande  fasspontbrädor. Självklart. Det blev en bra avgränsning tills det året jag fortsätter med andra delar av lagård och loge.

Ladugårdens nedre del är förresten timrad med liggande timmer. På ena sidan om lagårdsdörren är timret panelat, på den andra har kalkbruk lagts på någon gång på 40-eller 50-talet tror vi och då byttes även fönstren ut. I putsdelen finns nämligen gårdens enda kopplade bågar som fanns då här var fungerande bondgård. Ladugården fick de modernaste fönstren vilket är lite intressant.

 

Övre delen av lagården med stående bräder samt logen lämnades som de är. Rödfärgningen är antagligen utförd på 50-talet som under cirka 30 år skyddats av plåt ;-)

Kan berätta att jag INTE drar mig för att måla på ytor som tidigare varit målade med annat än slamfärg. Mjölkrummet till exempel – denna lilla byggnadsdel var målad med en konstig blank modern färg då jag flyttade hit. Efter att ha gått över med en stålborste utan att ta bort den färg som satt som berget, målade jag frejdigt med röd slamfärg.  Stålborsten på bilden är nyss inhandlad på Clas Olsson och verkligen bra då man får styrka av tvåhandsgreppet.

Så här ser mjölkrummets största fasadyta ut från sidan cirka 10 år efter att jag ”fuskskrapade” med stålborste och målade den med röd Falufärg. På de blanka ytorna sitter 70-talsfärgen som berget. Ett annat alternativ hade varit att byta ut all panel men jag ville testa först. Rakt framifrån ser ytan tillräckligt bra ut för att MrsUniversum ska acceptera den. Samma sak gäller torrdass och redskapsbod med dörrar. De syns här nedanför:

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


3 kommentarer

Helgens rödfärgning

I helgen rödfärgade jag några väggar igen. Det känns så kul och överkomligt då man tar det i etapper. Så lätt att sätta igång då jag inte behöver ha några  funderingar om kulörbyte. Sådan här målning är min grej.

Två gamla oanvända ESAB– kepor hittades i en låda i Halvans outsinliga (?) ”förråd”. Den ena blev min huvudbonad vid rödfärgningen. Snygg va?

I maj fixade vi till en enkel sidovägg/insynsskydd till vedboden som ligger ihop med det gamla traktorgaraget från 60-talet. MrsUniversum ville ha det lite enhetligt men inte tjusigt. Bondgårdsupplevelsen får inte övergå i något perfekt som aldrig fanns då gården var levande med kreatur. Vi tog olika brädor ut brädförrådet, vissa med vankant och kvisthål.

Veden är travad sedan länge (man säger att den skulle vara inne före midsommar) och nu är den välventilerade vedbodväggen och garaget åt samma håll rödfärgade. Vips så ser det prydligare ut. (Resten av garaget får bli en senare fråga.) Jag rödfärgade även de delar av ladugården och mjölkrummet som vetter mot hönshuset/ateljén. De och vedboden ströks med den billigare röda falurödfärgen, medans magasinsgaveln som också rödfärgades, fick den ljusröda kulören. Vi har bestämt att bostadshus och de två byggnaderna i vinkel mot detta blir ljust faluröda, alla övriga röda hus målas med den vanliga något mörkare faluröda kulören.

Den urgamla hopfällbara sågbocken får stå under taksprånget.  Visst är den vacker? Den har använts här på gården under många år, numera ganska sällan. De två senaste åren har vi köpt färdigkluven ved och när vi avverkar används den eldrivna kapen och vedklyven mestadels. Men kvar blir det hjälpmedel som David använde här på gården för länge sen.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


3 kommentarer

Slamfärg inte bara röd

Slamfärg i fler kulörer än rött kan fås från Hörle Bruk som säljer via Classons trätjära.  Ljusröd, gul, vit, grå, svart, blå och grön finns. Jag har provat den grå och vita i ett projekt. De fungerar bra. Här i Universumet har vi använt Falu Rödfärg, både köpt färdigfärg och egenhändigt kokt på deras pigment. Falusvart har jag använt som är färdigkokt. Jag tycker att slamfärgen åldras så vackert, med värdighet som man brukar säga.

Hangö slamfärg har också olika kulörer, jag har skannat av mina prover men nyanserna stämmer inte exakt här på skärmen. Uppstrukna prover ska det vara för att färgåtergivningen ska bli den rätta.

Hangö slamfärger. Kulörerna på skärmen kanske inte stämmer exakt med den fysiska färgen.

Jag träffar ganska många personer som inte känner till de här olika kulörerna och blir positivt överraskade då de får veta att mer än rött finns.

Det finns även många som inte vill använda slamfärg över huvud taget för det vet man ju att ”den kan ju färga av sig på kläderna”. Tja, jag brukar inte skrubba mej mot husväggen så jag klarar mej från det. Jag tror motviljan finns i att färgen är billig och betraktas som ett ”fattigdomsbevis”  och ”bonnig” hos somliga. Samt att många färghandlare inte har slamfärg hemma då vinsten kanske inte blir lika stor för dem som då man får sälja lasyr-, latex-, alkydolje- eller akrylatfärger. Färghandlarna  har makt över färgvalet  minsann…

Läs Bondjäntans beskrivning då hon skulle köpa linoljefärg och fick veta att ingen målar med det längre…

Gysinge byggnadsvård AB har också slamfärger. Genom att blanda vit slamfärg i de kulörta kan många nyanser uppstå. Kolla bara:

Utbudet av den matta, lättstrukna, lätt ommålningsbara slamfärgen förändras ständigt. Googla för att hålla dig ajour. Men luras inte av färgfabrikanter som säljer ”faluröd” färg. Benämningen ”faluröd” innebär inte att det är slamfärg som finns i burken.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


11 kommentarer

Ladugårdar och logar

På bilden ser ni den vackraste lagård som finns här i trakten enligt mej. Mittre delen, den lägsta borde vara ganska så gammal. Den är tillbyggd med högre delar i båda ändarna.  Jag tycker om den här sortens byggnader. Dess historia har jag inte forskat i men att den funnits längre än vår lagård står klart. Kanhända är mitten en lagårdsdel med bås för korna inkluderande stallplats för en häst. Denna mitt har byggts till med loge för hö och halm samt ett vagnslider. Det är alltså min gissning.  Från mitt största fönster i arbetshuset ser jag silhuetten av lagårdens baksida då löven fallit och solen går ner på kvällarna. Jag tycker mycket om synen därför att fantasin bubblar fram så där i skymningen. Det är alltså grannarnas fina lagård.

För ett par år sen röjde och avverkade de rejält intill gaveln och byggnaden frilades. Jag njuter av byggnad och stenbumlingar.

Jojomen, här i Stensborg bodde amatörfotografen Martin Lundkvist till sin död 1970. Den var han som fotograferade i vårt Universum för länge sen, vilket vi är tacksamma för. Många av negativen finns nu hos hembygdsföreningen.  Det hände att fotografen själv lät sig porträttfotograferas:

Tillägg: Denna lagård/loge från 1920-talet är nu (2014) hotad av rivning då nya bostäder planeras på den gamla gårdstomten. Risken är att det välhållna landmärket försvinner och landskapets historia blir svårare att läsa av och förstå.

Tillägg 2: Ladugården revs 2018.

Detta är en välhållen loge som tillhör en lite större gård. Titta på stenbumligen vid hörnet – bättre påkörningsskydd får man leta efter. Gillar! Den gamla vägen ringlar fram genom landskapet och mellan husen. Gillar!

Det här är namn på gårdarna här i närheten.

Rosenberg, Gustavslund, Nytorp, Anneberg, Malinborg, Mälby, Stensborg, Fridhem, Norrgården, Lillgården…

Då kommunen tillsammans med Posten gjorde adressändringar i trakten 2003-2004, försvann de här gårdsnamnen ur adresserna och ersattes med gatuadresser. Än finns de på kartan men vem vet hur länge…

Mitt Universum fick behålla sitt namn genom en trist och omständig arbetsinsats från mej. Vi slapp den belägenhetsadress, den gatuadress som vi blev tilldelade. Idag finns gårdsnamnet kvar i adressen, helt utan gatuadress. Det är en bit kulturhistoria tycker jag. Bor man på landet kan jag också tycka att en gatuadress är malplacerad, t ex Bredavägen 173.

Kommunen lovade att gårdsnamnet skulle få var kvar i adressen men placerad efter gatuadressen vilket flera grannar nappade på. I gatuadressen ryms i vår dataålder 17 tecken (eller var det 19?). Men 17 tecken innebär då: Bredavägen 173 = 13 tecken. Kvar blir 4 tecken till gårdsnamnet, nämligen Univ. Med tiden, det förstår ju alla, kommer gårdsnamnet att falla bort helt.

Detta är Breda vägen – även hus som ligger långt ifrån vägen får fastighetsadressen kopplad till denna. Vägen anlades någon gång i skiftet mellan 1960- och 1970-tal. Innan dess ringlade den fram i landskapet.

Detta är den minsta av lagårdar. Lite för välmålad och vacker för att vara levande landsbygd och inhysa kreatur men den här lagår´n är den minsta jag sett finnas kvar här i trakten. Just därför säkerligen väldigt gammal och också mycket, mycket intressant. Ska jag knacka på någon gång och be att få se och dokumentera om något finns något intressant kvar invändigt? Tänk om kobås, hökrubbor, kalvkätte, stallplats, byggnadskonstruktion, vasstak under teglet finns kvar…  allt med störtskön patina.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Röd Rödare Rödast

Uthuset ännu en gång. Ett rött skal, ännu inte inrett. Hängrännan kom upp vecka 37, senare även beslag på fönster och dörr. Så – nu är byggfirman klar med det vi anlitat dem att göra. Härligt, men det gick knappast fortare än om vi själva hade byggt under vår fritid… men oändligt skönt att kunna använda den tiden till annat.

Lera har stänkt upp på panelen eftersom jag inte kunde låta bli att måla långt innan hängrännan kom på plats. Färglager nummer två målar jag till sommaren och då åker tvättstuga och drängkammare med av bara farten, hej vad det ska gå… men kanske klättrar jag upp ganska snart och målar täckbrädan mellan tvättstugans vägg och tegeltaket snart. Jag föredrog trä framför plåt däruppe.

Jodå, dörren fick bli röd den också. Fast bräderna är hyvlade ska det nog gå bra. Får kanske måla lite oftare innan de blivit väderbitna och mindre släta.

En natursten ska få utgöra trappsteg framför dörren. Själva marken reder vi till så småningom. Vi sliter med frågan om det ska vara belysning eller inte på väggen och var den ska tändas i så fall.  Det lär bli mer skrivet om det här lilla bygget om jag fortsätter mitt boggande.  Är denna formgivning byggnadsvård? Får man göra så här som byggnadsvårdare? Vad innebär anpassning till befintliga byggnader?

Husets funktion? Ja, i en del ska jag ha mitt textilförråd utan uv-instrålning OCH helt råttsäkert.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,