Råå förskola. Foto Ole Jais-Nielsen. Ansvarig arkitekt: Dorte Mandrup, Dorte Mandrup Arkitekter. Byggår: 2013.
Råå förskola i Helsingborg vann Träpriset 2016 och var nominerad till Kasper Salin-priset 2016. Bilden visar hur utebelysningen ordnats på denna fasad – nedåtriktad lågt placerad armatur. Så lagom för att även kunna uppskatta mörkret. Att kräma på med massor av lux innebär att mörkret blir mörkare eftersom man bländas av belysningen.
Utomhusbelysningen varieras på gården. När jag lämnar min ateljé på eftermiddag/kväll lyser bara knutlampan som är relästyrd. Övriga lampor tänds genom att trycka på ett par strömbrytare inomhus.
Med nya annexet blir ljusbilden annorlunda än förr. Badrummet och burspråket i arbetsrummet ger gårdsplanen extraljus inifrån. Förutom då lampan vid entrédörren.
Igår snöade det dagen lång, jag som älskar kall snö trivdes med det men när det gäller världshändelser i övrigt var det en rätt mörk dag. Tycker jag om den 9/11.
.
Då det var fullmåne i veckan passade jag på att ta ett foto. De två väggloberna lyser upp gårdstunet nertill, de skulle lika gärna kunna vara släckta och ändå skulle jag se var jag sätter stegen eftersom månljuset strömmar ner från ovan.
Jag gillar att kunna njuta av mörkret utan alltför stark utebelysning. Knutlampan var länge den typiska utebelysningen på landsbygden.
.
Så här ser det ut här på gården en tidig morgon i december (närmare bestämt igår den 13/12 2010 kl. 07:22) då jag återvänder från tvättstugan, vänder mej om och ser över gårdstunet. Sadeltaken bildar en typisk silhuett som jag fäst mig vid. En stjärna strålar till höger över magasinstaket. Jag som älskar mörker, njuter en sådan här morgon av att slippa, i mitt tycke, onödig elektrisk utebelysning.
Efter att bilden togs bar det iväg till biblioteket i den lilla stan för att se och höra Luciatåget. Det var första gången jag var där, andra året det arrangerades, nästa år är det en tradition. Biblioteket ligger i den gamla kvarnen från 1600-talet, utanför forsar ån.
.
Läs även andra bloggares åsikter om mörker, utebelysning, gårdstun
Det här var den lampa jag valde som utebelysning till ateljén/hönshuset för nio år sen. Den har modern formgivning men med bakåtblickande till äldre armaturer. Jag gillar den fortfarande. Det som då, vid valet, fick mej lite tveksam var att den bara kunde fås med fattning för energilampa som jag då tyckte gav alldeles för starkt vitt sken i förhållande till de gamla lamporna som finns utomhus och lyser upp gårdstunet litegrann. Ångrat mej har jag dock inte! Under de här åren har ljuskällan aldrig behövt bytas ut och så vitt ljus att det stör tycker jag inte att lågenergilampan ger. Och på de här åren har utvecklingen på området lågenergilampor gått fort, nu kan man få varmare sken på ljuskällan. En bra sak med den här lampan är att man slipper se den fula ljuskällan eftersom den täcks av opalglas. Den här lampan tänder och släcker jag inifrån ateljén/hönshuset.
Utomhusarmatur Vind, design Olle Andersson för Boréns/Luxo.
Äldre armaturer med synliga fingerlysrör ryser jag inför. Hoppas ni inte tycker jag är för tvärsäker och pekfingrig – men det är så härligt att få skriva ner sin mening. För det här är frågor jag ofta stöter på. Har ni sett vackra medeltida kyrkor med gamla lampor och i dessa ett FULT fingerlysrör som syns genom klarglaset, ute så väl som inomhus :(
De andra lamporna på gården sitter även de på vägg/knut. Det är vanliga glasglober som kom till långt innan vi flyttade hit. De är okej tycker vi. Knutlampan på magasinet tänds ute vid knuten, de andra tänds inifrån farstun i bostadshuset.
Det är svårt att fota ljus i mörker, åtminstone med min lilla kompaktkamera, men jag ska nog göra ett försök att fota gårdstunet med tänd utebelysning längre fram. Jag gillar mörker så då fullmånen lyser tänder vi inte utomhus. (Earth hour i mars ser jag minst lika mycket som en manifestation över det vackra och allt mer försvinnande mörkret än som en klimatmanifestation. Men det ena utesluter ju inte det andra.)
Över den här tomtgränsen kommer absolut ingen lyktstolpe. Det passar väl ändå inte på en bondgård, eller hur…
.
Läs även andra bloggares åsikter om utomhusbelysning, lyktstolpe, väggarmatur, knutlampa, lågenergilampa
Jodå, även i år kommer vi att släcka all elektrisk belysning här i vårt Universum idag lördag den 27 mars klockan 20.30 – 21.30.
Vill vi elda kan vi göra det i köksspisen och/eller i kakelugnen, det räcker ju. I år är även kommunen med i den här timmen, undrar om de släcker ner något eller håller sig till poesifest? Det vore häftigt med en timmes släckta gatlyktor men det är kanske inte troligt. Här kommer vi att njuta av mörkret, tända stearinljus och oljelampan. Kanske tar vi en promenad under stjärnhimlen om vädret är klart.
Bild från NASA, Defense meteorological satellite program. ”Lightpollution”.
Ett härligt egendomligt väder har pågått här i tre dar. Landskapet är inhöljt i dis, småsmå iskristaller som seglar runt i luften och fäster sig på allt i deras väg. Rimfrost. Djupfryst. Det är vackert. Det är mycket vackert i blå timmen. Några få ljuspunkter visar på liv här i Universumet.
Denna årets kortaste dag tog jag senare lunch än vanligt. Därpå begav jag mig ut för att föreviga den lilla staden intill mej. Det var i senaste laget, solens strålar nådde bara trädtoppar, kyrktorn och övre delen på andra högre byggnader. Snön lyste upp alltihopa förstås. Under julhelgen ska jag ta mig tid att visa några av bilderna från ”min lilla stad” här. Stan är riktigt pittoresk på sina håll må jag säga!
Hemkommen tog jag ett foto på ”Halvans” ljusgran. Den åker upp varje advent och på långt håll är den rätt okej. Det är den enda elektriska belysning för prydnad vi har utomhus till jul. För övrigt har vi några vägghängda glober varav tre tänds inifrån bostadshuset, de andra två separat utifrån. Alla kan inte heller ses samtidigt – vi gillar ju mörker här i Universumet.
I januari börjar vi argumentera hur länge julen varar. MrsUniversum vill ha ner ljusgranen i januari, hennes äkta hälft kör gärna låt-gå-principen och låter den stå februari ut. Nä fy, då är man ju less på julen sen länge…
Sommarens gethage syns som ett dunkel i bakgrunden.
Medan jag tittade
på månen
kom förnumstigt folk
och frågade
vad jag egentligen
höll på med.
Bakusui
Idag var det fullmåne. Det var fantastiskt att vakna upp till kyla, snö och månsken. Redan igår kväll var månen vacker men långt ifrån så röd och stor som i morse. Jag tog ett foto igår från verandan genom äppelgrenarna. Jag minns hur jag som 5-åring för första gången stod och tittade på månen och plötsligt förstod att jag inte kunde förstå hur oändligt långt bort den var…
Här i mitt Universum ser vi alltid till att ha minst en almanacka som visar månfaserna. ”Vanliga almanackan” är en institution här. Jag har i min ägo alla almanackor från seklets början – morfar började, pappa fortsatte och numera är det jag som köper och använder dem.
Vi har inte mycket till utebelysning. Några traditionella glasglober på uthusens väggar markerar gårdsplanen, gårdstunet. Vi vill inte ha stolpar eller pollare för vi tycker inte de passar in i Universumet som vi vill hålla kvar som bondgård.
Genom att inte ha starka och många lampor kan man här uppleva mörker. Jag älskar mörker! Som liten var jag mörkrädd som så många barn – men inte numera. Mörker är vackert tycker jag. Härifrån gården kan man uppleva vintergatan, man kan se stjärnbilderna och vill det sig väl kan man faktiskt se norrsken! Det trodde jag väl aldrig att jag skulle få se i Mälardalen – men så har hänt. Det är som en uppenbarelse.
○ ○ ○ ○ ○
Och nu äntligen *småler* har jag insett hur det förvalda typsnittet i denna wordpress-blogg kan kringgås. Nu är texten mindre, vilket jag tycker kan vara bra, så att scrollning inte behövs i samma omfattning. Alltid lär man sig något nytt!!!
