Mot den vida himlen sträcker sig vinterträden Kyoshi
I den vintriga dungen Hör jag svaga ekon från länge, länge sedan Issa 1763-1827
En vanlig dag. Inget speciellt. Allt går sin gilla gång. Förmiddagskaffe väntar om en timme. Har lite träningsvärk efter gårdagskvällens tabata. En alldeles vanlig dag. Inget speciellt.
Men – snön ligger kvar, det är – 10 grader utomhus. En perfekt dag. En strimma av solens bleka strålar når gårdstunet och solen lyser på bostadshuset som är perfekt placerat i förhållande till alla uthus och träd. Solen når in på vintern då lövträdens grenar är kala och på sommaren skuggar lövträden på ekkullen så att det inte blir alltför varmt inomhus. Här behövs ingen mekanisk ventilation. Där inne är huset indelat i tempererade zoner under vintern. Kallast i farstun, varmast i kök och kammare. Svalt i sal och sovrum. Det är faktiskt trivsamt att leva så.
”Det är kylskåp i luften/inte kallt kanske/men vitt/och tungt”
Martti Soutkari
Den sista blombuketten är inplockad och detta trots att frosten inte kommit och tagit de som fanns kvar. Jag röjde bort i odlingarna ändå.
Det brukar kännas vemodigt när dahliorna, som fortfarande är i blom, fryser bort under en frostnatt. Men vad vore livet utan vemod? Utan att veta hur vemod känns hade vi ju inte varit med om något vackert som, när det är slut, ger den där vackersorgna känslan.
I år är vemodet av en annan art. Vemod över att frosten inte kommer i normal tid och gör ett naturligt avslut på säsongen. Nu är vemodet inte vackersorgset. Det är ledsamt och fyllt av frågor.
Inte dåligt att födas till människa men höstskymningen är här Haiku av Kobayashi Issa (1763-1827)
I övre farstun står skåpet á la 80-talet. Skåpet som under sommaren får prickigt tyg som solskydd för här ligger den blekande morgonsolen på väldigt starkt. Skåpet har fått en flerårig tillfällig plats här.
Här inne döljs min naturaliesamling av växter och stenar. Och lite annat ryms också på ett hyllplan.
Till julen töms övre halvan och där kommer skålar och fat med allsköns godis och karameller. Superställe eftersom det är liiite otillgängligt eftersom man inte rör sig här varje del av dagen och dessutom är det svalt eftersom att i farstun hålls temperaturen nere då dörrarna ut till den stängs. Choklad kladdar inte i den temperaturen.
På fönsterbrädan står suckulenter som trivs då det är svalt. Mer sol ska de egentligen ha under vintern men de verkar hur som helst trivas med sitt läge. Att vistas här är så mycket bättre än att vara placerad ovanför en radiator. Apropå temperatur så har frosten slagit till rejält i veckan. Det är en mycket vacker morgon idag med sol över vitt, frostnupet gräs…
.
Det är otroligt vilsamt när det är över. Skönt och vemodigt. I år försökte jag inte heller förlänga blomstringsperioden genom att täcka kökslandet. Nu är säsongen över.
Gräset var täckt av frost på morgonen.
Likaså dahliorna som sjunker ihop och blir blötbruna när solen tinat upp bladen. Det är över nu!
Grönkålen mår bra och får stå kvar länge än. Palsternackorna blir sötare av frost, de ska upp ur jorden rätt snart nu. Perennerna tål mer frost än detta.
Men likväl… det är över nu!
.
Nu har de färgstarka morgnarna börjat visa sig.
Soluppgången i öster skapar färgeffekter.
Ekens krona står grafisk mot himlen.
(Tjusiga soluppgångar och nedgångar blir lätt banala. De är bäst i verkligheten men för minnets skull är det trevligt med en bild.)
Katten sitter i fönstret och spanar på fåglarna vid fågelbordet.
Det är stilla.
Det är frukost en vanlig vardag i november.
.