Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Gardintofs

Ett dragsnöre till en rullgardin se ut på många sätt.  Det kan avslutas med en enkel tofs.

Jag går igång på en sådan här detalj. En finstämd avslutning från förr i tiden. Just nu skulle jag behöva en till för att komplettera en gammal rullgardin som ska få göra tjänst igen. Gamla rullgardiner har en plats i mitt hem. Det här är en hemgjord variant av dragsnöre som får vara kvar. Den har fått nytt ”snöre” i form av en styv sprängtråd som tidigare, efter att bilden togs.

.


2 kommentarer

En sällan visad detalj

Jag fick en rolig fråga på fb från Sara som fick mej att skriva det här inlägget.

HeJ! En liten fundering: Hur sitter era rullgardiner monterade i de rum som också har gardiner? Innanfönstren komplicerar ju. SophieSödergården tänker sig rakt bakom gardinstången, och det blir bra tror jag, men det är spännande att se hur det ser ut i andra hus…

En sällan visad detalj. O ja…

Jag passar på att visa hur det fungerar här i de två rum där ”mormorsstänger” är uppsatta. Mormorsstänger var innan livet i mitt Universum inte min melodi, jag har helt enkelt inte gillat det sättet att hänga upp gardiner. Jag har varit mer funktionalistisk och oftast velat ha gardinkappa till raka gardinvåder och då krävs två parallella stänger. Med gardinkappa döljs rullgardinen fullständigt. Så flyttar jag hit till Universumet där flera gardin- och draperistänger finns kvar. Dessa fina kan man ju inte kasta ut!!!? Och inte heller de gamla rullgardinerna, väl…


Här har jag sytt kanal på spetsgardinen och trätt den på stången som jag sydde gardiner i mitt förra liv. Gardinstången är fäst i väggen precis intill fönsterfodret.


Det här treluftsfönstret mot söder har en gammal rullgardin med den vanliga fjäderkonstruktionen. Rullisen täcker fönstrets glasyta, når inte in på det vertikala fönsterfodret och den är fäst överst på fodret bakom gardinstången. Jag har bytt tyg i rullgardinen.

Så här ser det ut på sommaren…


… och då innanfönstren kommit på plats. Jag satte in de flesta i helgen som var.
Den röda rullgardinen hamnar bakom gardinstången av ek. Observera dragsnöret ;-)


Så här kan det se ut en solig marsdag.

Här är salens västfönster, här är gardinerna uppsatta med träringar på stången. Vid detta fönster har ingen rullgardin kommit upp än, solen når inte schaggsoffan härifrån, den som jag är rädd ska blekas. Fönsterfodrets vackra profilering döljs då heller inte. Inga innanfönstren har satts in här ännu.


Mot öster krävs rullgardin mot sommarsolens tidiga blekande strålar.


Rullgardinen sitter en bit ner på fodret eftersom stången är fäst på överst på fodret. Vi satte upp de här stängerna som de satt innan vi körde igång byggnadsvårdsarbetena i salen. Om de satt så här från begynnelsen tror jag, men kan inte svära på.


Ännu en bild på samma sak. Det blir ingen ljusglipa då rullgardinen är längre än ljusöppningen.


Rullisen är fäst på fönsterfodret men nedanför stången. Den syns inte bakom gardinringarna (från golvet) som den skulle ha gjort om den satt i jämnhöjd med stången.


Den gamla gulnade rullgardinen av bästa Ahlafors-väv fick komma upp igen. Fastän den har lite skavanker.

Det blir ett härligt sordinerat ljus i salen då den dras ner. Ljuset förstärker känslan av gammal sal – något MrsUniversum gillar.

Det här med äktheten och riktigheten i hur rullgardiner sätts upp är en fråga för antikvarier. Det finns ju några bloggande byggnadsantikvarier – tänk om vi kunde få se bilder på autentiska miljöer de besöker under arbetstid med tanke på rullgardinfastsättningar. Jag vet inte om det finns något skrivet om detta. Jag är fascinerad av både detta och fastsättning av gardiner. Är mina båda fastsättningar av gardinstänger lika vanliga – på fönsterfodret eller vid sidan om? Stängerna sticker ut olika mycket från stångens hållare. Är någon av lösningarna vanligast? Mest antikvariskt riktig?

Här några anteckningar om rullgardiner jag gjort tidigare i mitt liv:

Rullgardinen ersatte fönsterluckan och draggardinen. 1700-tal enfärgade eller rutiga, senare randiga – smalrandigare ju längre tiden går. Rullas upp med två snören som löper i glasringar fästa upptill i panelen. Målade rullgardiner omtalas från 1770-talet. Rullgardiner av papper, linneväv, siden. I Sverige kom pappersrullgardinen i bruk vid 1800-talets början, men vanligast var vävgardinen som var den hållbaraste.

Rullgardiner med fjäder kom i mitten av 1800-talet. Gardinen rullades upp av sig själv efter en liten ryckning och det enda som erfordrades var ett prydligt dragsnöre på mitten. Färgerna växlade och de hade tofs eller ring som avslutning. Första patentet på rullgardiner är amerikanskt, från 1860. Sveriges äldsta rullgardinsfabrik grundades 1879 i Falköping, från 1885 tillverkades där endast rullgardiner med fjäderkonstruktion.


Jag har skrivit om rullgardiner (men inte infästning) tidigare, ses här. Det är inte svårt att  byta tyg i rullgardinen om man är det minsta händig. Den gamla trästången med fjäderkonstruktion och den platta lattan som sitter i rullisens nedre del återanvänds förstås. Vill man vara riktigt trogen originalet återanvänder man även dragsnöret och dess fäste. Snöret fanns inte kvar i rullgardinen ovan så det blev ett nytt…


… och så här ser slutet på dragsnöret ut i rullgardinen ovan. Köpt i en sportfiskeaffär.

Det här med dragsnören och deras ursprungliga och tidstypiskt avslutande tofsar eller ringar kräver ett eget blogginlägg :-) Ett intressant kapitel – sanna mina ord. Ämnet rullgardiner ur ett kulturhistorisk perspektiv är långt ifrån uttömt.

Tack för frågan som fick mej att triggas igång, Sara!

.


2 kommentarer

Solljus är inget problem

När vi flyttade hit fanns gamla rullgardiner i många av fönstren.  Fina mörkt gröna, några smalrandiga i blågrönt/vitt samt rullgardiner av gulnad  väv. I kammaren finns den gröna kvar, i salen har vi plockat bort de randiga men de ska upp igen – förvisso med lite skavanker men so what…

På den ena av rullgardinerna i köket bytte jag ut den väldigt trasiga väven i ett tidigt skede – den Bästa Ahlafors Väv – mot vitt tunt bomullstyg. Träspjälan i den sydda kanalen och snörhållaren av metall med det fina trycket återanvände jag, förutom rundstaven med rullmekanismen och väggfästena förstås. Snöret bytte jag ut men det känns inte helt bra. Det ska vara av kraftig tvinnad, lite beige bomull med en gles och ganska lång tofs att dra i. Fast i köket har jag skojat till det med något helt nutida att dra i ;-)

Det är inte svårt att byta tyg. Jag har gjort det också i drängkammaren men där valde jag ett tjockt bomullstyg med snyggt tryckt mönster. Hittar man ett tyg med exakt bredd vore det ju enklast men det fungerar sällan för normalbreda fönster från det här husets byggtid. Är tyget för brett gäller det bara att spara en av stadkanterna och lägga lim (RX t ex.) på den fria kanten för att trådarna inte ska lossna. Limmet, en knapp centimeters bredd, måste självfallet få torka ordentligt innan man rullar upp det på rundstaven.

Jag tycker om den mörkt gröna rullgardinen i kammaren. Varma sommardagar blir det en sådan underbart märkligt och vacker upplevelse att gå in från totalt solgass till ett dovt rum dit ljuset silar in.  Rullgardiner är också kulturhistoria.  Här passar verkligen inte persienner in.

Det här är den andra rullgardinen i köket som inte gjorts vid alls.

Jag har alltså varit försiktig med att göra oss av med de gamla rullgardinerna. Det är endast i de båda köken jag bytt tyg – nere fick den ena ”rullisen” ett tunt vitt bomullstyg  som ni redan sett, och där uppe bytte jag till ett kraftigt rött bomullstyg. När jag ser det senare i funktion en solig dag tänker jag på Två solröda segel.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,