Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Kyla, snö och mörker

Kyla, snö och mörker är bristvaror i dagens samhälle. Det är de fenomen jag uppskattar väldigt mycket men får färre och färre upplevelser av. Vintrarna har förändrats radikalt sedan jag var barn och lekte i snön, byggde snögrottor, ljuslyktor, gick på tur på skidor, hade snöbollskrig, … Idag ligger eventuell snö kvar någon vecka sen smälter den bort i geggigt slask i värmen.

Mörker får man leta efter bland mängden av ljusföroreningar som täcker stora delar av landet. Ett rikt välfärdssamhälle ”måste” per definition ödsla elektriskt ljus omkring sig så vintergatan, norrskenet och stjärnhimlen fördunklas.

Jag tror inte att detta kommer att förändras om vi själva bestämmer, tvärtom kommer snöandet att minska, elektrisk belysning att öka eftersom människan inte verkar att klara av att minska in på sina uppnådda ”behov” av egen kraft.

I en klok tidskrift läste jag en krönika som förespråkade byte från glödlampor till LED-lampor. Det var ett givet ställningstagande för skribenten. MEN – det krönikören därefter skrev fick mig att sätta kaffet i halsen. Han menade på att den sparade el och den lägre kostnad för elen som hushållet vann kunde de istället lägga på ljusslingor och utomhusbelysning på tomten. Energiförbrukningen som ett nollsummespel. Så felaktigt tänkt enligt mitt sätt att se! Den minskade energianvändningen är bättre att fortsätta leva med, med tanke på att ett stort problem för världen är energiförsörjningen och energiproduktionen. Ett välfärdssamhälle som vårt skulle kunna gå i bräschen för minskat utnyttjade av (hushålls)elektricitet. Eller åtminstone stanna där vi nu befinner oss. Men då stannar tillväxten, BNP minskar, handeln och den årliga julförsäljningen stagnerar.

I mörka november besökte vi vänner som flyttat utanför storstadsregionerna och utanför de stora infrastrukturlederna – där fanns mörker utomhus. Så jag njöt trots att snön saknades! Men vi som älskar snö, kyla och mörker under vinterhalvåret kommer knappast att vinna gehör bland majoriteten. Snö, kyla och mörker blir en lyx som den som har råd åker till på vinterloven en vecka per år.

Det här tankarna är inget som jag reflekterar över på grund av klimatkrisen, tankarna har varit närvarande i mitt liv under väldigt många år. Redan som 15-åring stördes jag av mängden gatlyktor på landsbygden, tro det eller ej…


2 kommentarer

Påminnelse om att tiden går

Idag kom en påminnelse från WordPress: jag har hållit igång bloggen i 11 år. Jaha…

Snöööööö

Det första inlägget handlade om snö och det fina med den. HÄR går det att läsa om min känsla för snö. Och uppfattningarna och upplevelserna håller i sig på samma sätt idag.


Lämna en kommentar

Isljus

Tre av sju islyktor sticker upp ur snön som kom under natten. Ett annat år. Vi fryser vatten i rostfria hinkar i omgångar, tömmer ut vattnet när en centimetertjock isvägg bildats och staplar de ihåliga isformarna på varandra. Det är himla vackert när solen lyser igenom dem, särskilt då de är lite blöta utanpå. Men ack så förgängligt det är med snö och is i Mälardalen, aldrig går vinterkylans beständighet att lita på. Ja, så är det! Inte är det märkligt om platser med långvarig snö och kyla kommer att locka till sig upplevelseturismen framöver, än mer än idag


2 kommentarer

Öppningsbara

Att ha öppningsbara fönsterbågar när man har enkelbågar med löst innanfönster.

Här i Universumet har vi överfalsade innerbågar. Det går att ha öppningsbara lufter även med innerbågar. I Universumet sitter några innerbågar på gångjärn med lös sprint. Den bågen stängs med en hasp eller vred i den fasta innerbågen. Den fasta innerbågen i sin tur är skruvad genom falsen in i mittposten med en vanlig liten träskruv, en koppelskruv fungerar inte där. (Innerbågarna kan även ha en konstruktionen där bågarna möts kant mot kant. Där löses öppningsbar innerbåge annorlunda.)

Så här ser det ut i den nyligen åtgärdade kammaren. Gamla mässingsbeslag i form av fällreglar, fick fortsätta göra tjänst.

I sovrummet sitter två nya vred monterade på innerbågen. Det var det första rummet som byggnadsvårdades och där fanns inget öppningsbart fönster sedan tidigare. De här förkromade vreden är lätta att greppa då fönstret ofta öppnas ofta för vädring.

Här syns hålet för det jag kallar en koppelskruv Hålet används inte eftersom båda innerbågarna då blir fastlåsta. Ovanför syns en mindre träskruv som är skruvad i mittposten och håller den fasta bågen på plats. Då går det att montera ett vred så att ena bågen blir öppningsbar.


6 kommentarer

Iskall verklighet – vinterbyk

Söndag den 28 februari är det vinterbyk vid isvaken intill tvätterimuseet Hagalund, Vårby, Huddinge, Stockholm. Klockan 12-14.  Nu lär det vara is på Albysjön, jag borde passa på att för första gången besöka detta unika och enda tvätterimuseum.

Jag håller på att läsa bok nummer två:  Barn av sin stad  i Per Anders Fogelströms Stockholmstrilogi. Där kan man få en viss inblick i tvätterskornas villkor under tiden 1880-1900. Jag fattar inte riktigt varför jag inte läst Mina drömmars stad-serien tidigare?

Hemslöjden nr 1/2010 finns ett fyrasidigt reportage om museet med mycket vackra bilder.

Jag kan berätta att det är lite kyligt här i Universumet! Halvan trodde inte sina ögon då han tittade på termometern igår morse. – Den här visar nog fel! tyckte han. – Jag måste titta på den digitala, var hans ord. Men det visade sig stämma att det var -29,4 grader Celsius. Halvan, som alltid bott i Mälardalen, säger sig aldrig ha upplevt sådana köldgrader någonsin. Men det har jag, norrländska som jag är.


4 kommentarer

Isrosor

Visst är det vackert med  rimfrost på fönsterrutorna som det blir vissa vinterdagar??! Med ett mindre prosaisk benämning kan man säga kondens på yttre  glasrutan som frusit till is, i ett gammeldags fönster med innanfönster. Jo, jag vet att det är tecken på värmeförlust, att innanfönstret kan vara lite dåligt tätat. Att den varma luften inifrån möter den kyliga uteluften, kondenseras som en tunn hinna och vackra isrosor uppstår. Här i Universumet förekommer det ibland, vid kylig väderlek förstås och vid en viss vindriktning. Jag ser det inte som ett problem utan som en vackerhet trots att jag verkligen inte är en energislösare. Som barn kunde jag stå och titta på de här kristallerna och förundras. Jag är likadan idag.

isrororweb

”Isbelupna äro mina fönster.
Kom och titta på dem båda två!
Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster
Vinterns andar ritat deruppå.
 
Kan en mästare med konstens penna
Få en stjerna som den här? O, nej!
Kan en sådan spets du få som denna,
Med brodér-nål? Nej, det kan du ej.
 
Jag just tycker mig en smul förmögen:
Nya taflor komma hvar dag.
 
Det är väl! Men bladet kan sig vända
Rutans verld är av en skör natur:
Hela herrligheten dränks kanhända
Innan qvällen i en vattenskur.”

Elias Sehlstedt levde 1808 – 1874 och det är han som diktat det ovanstående om isblommor. Fånga ögonblicket!

FROSTROSOR, RIMFROST, ISROSOR – så fina benämningar på fenomenet frusen kondens mellan rutorna (som sällan förekommer idag med våra välisolerade hus och nya fönster).