Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


9 kommentarer

Farstun – hur tänkte jag?

Farstun på övervåningen har ett fernissat grangolv som älskas. Fernissan var pigmenterad då den första gången ströks på omkring 1924 i samband med att en bostad för de åldrande föräldrarna inreddes här uppe med kök och kammare.

Från den övre farstun leder två enkla dörrar (se bild) in till vindkontoret som nu delats av till två. Innanför den vänstra bräddörren stod för länge sedan det väldiga saltkaret, ett laggkärl. Spåren av det syns på golvbrädorna inne i vindskontoret. Den andra bräddörren ledde till ett långsmalt förrådsutrymme precis som idag. Två spegeldörrar leder från farstun in till kök och kammare, se här.

År 2000 målades farstun om. En ljusgrå och lågmäld kulör valdes till väggarna, linoljefärg förvisso men ändå! Hur tänkte jag med den intetsägande färgsättningen här? Ljust och fräscht gällde inom inredningsvärlden redan då men min tillvaro brukar vara färgstarkare.

Originalfärgen, som kom fram då vi skrapade väggarna, hade blivit bra kulör anser jag idag. Några prickar sparades på fasat hörn. Kanske målas farstun än en gång i den kulören… Trappan blev i alla fall starkt röd och den håller än idag.

Före ommålningen hade hela farstun i två våningar den knallgröna 70-talsfärg som syns på bilden. Lite väl färgstarkt även för mig. Trappan var beigebrun. Fotot togs när huset var sommarhus, innan jag över huvud taget kände till att det existerade :-) Men vid flytten hit var färgsättningen just så. Det var förstås detta jag ville komma bort ifrån men tog i lite väl färgsvagt tycker jag idag.


3 kommentarer

Tre mot en

Fotat i en arrendegård som numera ingår i en kulturmiljö.

Silhuettklipp är helt fantastiska då det gäller tekniken att handskas med sax/kniv. Hela motivet, alla linjer, är utskurna i ett stycke – kolla bara in sommarmolnen på klippet ovan! Jag upphör aldrig att förundras över handlaget hos en skicklig silhuettklippare! Hade jag levt på 1800-talet då den här konsten stod på sin höjdpunkt, skulle jag ha sett till att få mitt porträtt klippt.


5 kommentarer

Ur ett enda stycke papper


Tänk er in i silhuettklipparens förmåga att i förväg planera sin bild och klippa/skära ut den ur ett enda pappersark utan att fuska genom att i efterhand klistra ihop delar. Jag fascineras av silhuettklipp, tycker mycket om dem. Det här klippet med naturmotiv är daterat 1938 och hänger på övervåningen. Kolla molnen, kolla bakgrundens böljande landskap, kolla svampar och gräs, kolla trädens barr, kolla kidets prickar… Ja alltså, helheten. Den här tavlan är alltså inte målad med tusch som kanske någon kan tro, den är gjord av papper som klippts i ett enda stycke.