Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Ängsmatta


Inte kan man väl köra över teveronikorna med gräsklippare för att skapa en gräsmatta?!! Nej, det får vara äng istället. På andra håll har prästkragarna slagit tu i full blom redan.

Ängen, de oklippta delarna av vår gård, är grön trots den värme och torka som maj och juni hitintills inneburit. Kortklippta gräsmattor torkar lätt ut om de inte vattnas. Och här i kommunen är det nu bevattningsförbud med kommunalt vatten. Den här våren och försommaren glömmer man inte i första taget. Ja, inte vintern heller för den delen.

I veckan kom starungarna ur sina bon och flockar av starar tjattrar nu och letar ätbara saker i gräset. De är verkligt välkomna att kalasa på det som finns.


3 kommentarer

Rosor, kål och gräs

Jag var på växtvandring på Vallby friluftsmuseum i Västerås förra veckan. Där guidade och berättade Maria Löfgren, museiträdgårdsmästare därstädes, om bondens och torparens trädgård. Vandringen var en uppföljning av den teoretiska kursdag som Maria höll i april i länsstyrelsens regi. Kursen är kostnadsfri och kommer troligen även att gå av stapeln nästa år. Är du intresserad så spana in länsstyrelsen i Västmanlands hemsida.

Ett intressant kunnande som förmedlades var att före Linnés tid, och än senare i bondmiljö, delades växtligheten in i tre typer. De tre var rosor, kål och gräs. Just det.

Rosor det är alla blommande växter.
Kål det är allt ätbart.
Gräs det är allt för människor oätbart.


Detta förklarar tant Ruts namn på trädgårdsblommor som jag hörde henne säga på sin ålderdom, en benämning som för inte för så många år sedan levde kvar hemma i norr. Till exempel fick praktlysing kallades av Ruth för ortnamnet med tillägget rosor, t ex Färilarosor. En blommande växt från Färila. Rosenskära hade samma namn. Här ovan har vi en ”Universumros” från min odling i år.

folkskola Vallby museum
Att lära sig odla var tidigare lika viktigt som att lära sig läsa och skriva i folkskolan under den tid då man levde av vad jorden gav. Alltså en bit in på 1900-talet. Här har vi byskolan inom museiområdet med nymålat staket. Här finns bärbuskar och upphöjda odlingssängar med ätbara grödor.


Maria Löfgren driver Museiträdgårdsmästarens blogg. Gå in där och läs vettja´. Därifrån är bilden med fågelskrämman hämtad. Sådana fanns ett antal av just i skolans odlingar. Kul saker det där…

Och till slut kom vi in på att gräsmattor inte fanns före 1950-talet på landsbygdens bondgårdar och torp. Gräset var då för tiden mat till djuren och därför sköttes ytorna extensivt. Den vetskapen sitter i min kropp. Det är jag väl medveten om, just därför vill jag inte ha en kortklippt  ”green” här på den gamla bondgårdens tun. De passar in i senare tidsepoker eller i andra samhällsskikt än de människor som lät uppföra denna gård under 1900-talets början.

 .


4 kommentarer

En gräsyta kan vara mer än vad man tror

Det är trivsamt för en katt i halvskuggan av björken innan gräs och klöver slås med lie i juli.

Vackra kardborrar

Här i Universumet vill vi gärna ha blomsterängar. Monokulturer med sterilt gröna gräsmattor är inte vår grej helt och hållet.  Några av de vilda växterna som finns här på gården är:

Tjärblomster
Violer
Vårlök
Prästkrage
Stor- och liten blåklocka
Skelört
Smörblomma
Tulkört
Gullviva
Äkta johannesört
Kardborre
Förgätmigej
Ängssyra
Käringtand
Jungfru Marie sänghalm, gulmåra
Vitmåra
Smultron
Ögontröst
Kråkvicker
Teveronika
Lupiner
Brännässla
Humleblomster (finns några få som vi vårdar ömt)
Liljekonvalj
Gatkamomill (MrsUniversum-favorit. Vissa år går det att lägga sig raklång i en doftande kamomillmatta bakom logen.)
Vitplister
Vit- och rödklöver

Detta är absolut inte samtliga örter som finns här. Det finns många fler förutom alla grässorter. Testa och räkna hur många örter och gräs ni hittar på ett par kvadratmeter av den egna tomten. Har man inte en nysådd villagräsmatta blir man förvånad över mångfalden. En härlig flora med liten arbetsinsats :-)

Det är så spännande då det är olika betingelser för olika växter från år till år. För två år sen hade jag en flera kvadratmeter stor matta av näpna teveronikor utanför ateljén. Små oansenliga blommor som i mängd blir så intensiva. Urtjusigt!

Tjärblomster växer upp mot den torra bergknallen under ekarna.

Jungfru Marie sänghalm (gulmåra) finns längs vägen tillsammans med vitmåra och rödklöver. Då de små blåklockorna börjar blomma står de så elegant mot det gula luddet. Jag försökte få gulmåran att trivas i rabatten vid den faluröda husväggen men den föredrog vägkanten :-)

Gullvivorna sträcker på sig i slänten mot ekbacken och syns så bra från köket.

Halvan vårdar lupinerna. Det är underbart att plocka in ett stort fång innan de är överblommade!

Prästkragarna blommar länge och pryder tomten på flera ställen under lång tid.

Jag älskar verkligen mångfalden!

.


5 kommentarer

Gräsligt eller gräslikt

Apropå kulturhistoria då det gäller gräsmattor, deras skötsel och existens. Apropå blomsteräng, lieslåtter, cylindergräsklippare och åkgräsklippare med rotor. Visst är vi svenskar influerade av de engelska smaragdgröna utomhusmattorna men hur ska vi se på dem som företeelse på en bondgård eller på torpets gårdstun?

Lotte Möllers Trädgårdens natur köpte jag i den lilla stadens bokhandel som lades ner just som jag flyttade hit.  Det var precis rätt köp, jag blev förtjust i det jag läste. Vilken bok, vilka tankar – har ni läst den? Om inte, kan jag rekommendera den varmt.

Här ett utsnitt ur kapitlet EN GRÄSLIG HISTORIA:

” Ingen har betytt lika mycket för den moderna trädgårdens utveckling som engelsmannen Edwin Budding. Han levde på 1800-talet och var förman på en textilfabrik i Stroud, där maskinen som användes för att klippa yllety­gerna täta och jämna bestod av en cylinder, försedd med spiralknivar.

Borde inte samma typ av konstruktion kunna fungera även på gräs? Ludd som ludd, tänkte mr Budding och konstruerade med hjälp av sin vän ingenjör Ferrabee den första gräsklippningsmaskinen. Med den inleddes en revolution av trädgårdsskötseln och synen på trädgården. Tidigare hade gräsmattan varit slottens och herresätenas gröna statussmycke. Tack vare gräsklipparen blev den så småningom var mans, eller åtminstone varje trädgårdsodlares, egendom.

1830 presenterades uppfinningen i tidskriften The Gardener’s Magazine. I patentansökan framhölls att ”den gentleman som använder den får en roan­de, nyttig och hälsosam motion”. Man kan notera att den maskinella gräs­klippningen redan från början ansågs vara en manlig angelägenhet. Mor skötte blomsterrabatten, far klippte gräset. Så var könsrollsmönstret på 1800-talet, och så är det i stort sett fortfarande.

Gräsklipparen har inte heller förändrats mycket, åtminstone inte den handdrivna. Men motorgräsklipparen, som kom på 1940-talet, fungerar efter rotationsprincipen. Det innebär att den sliter av gräset, till skillnad från Buddings cylinderklippare som skär av det fint som en sax. Ro­torklipparens brutala sätt att förkorta grässtrået efterlämnar en sargad snitt­yta, som ger gräsmattan en lätt vissen färgton. Finsmakarna avskyr den och hävdar att en cylinderklippt gräsmatta är oändligt mycket vackrare. Och skyll inte på att orken inte räcker till! Det går att köpa motordrivna cylindergräsklippare, om man är beredd att betala ett par tusenlappar mer än för en vanlig rotorklippare.

För ett otränat öga kan det vara svårt att avgöra med vilken sorts maskin en gräsmatta är klippt. Men har den tydliga, raka ränder är den cylinder­klippt. Dessa stripes, är lika nödvändiga för den äkta engelska gräsmattan som pressvecken för citygentlemannens byxor.

Buddings uppfinning blev ingen omedelbar succé. Fram till slutet av 1800-talet slogs de flesta gräsmattor med lie, och det räckte inte med att göra det ett par gånger varje säsong. I Daniel Mullers Trädgårdsskötsel – en av 1800-talets mest spridda trädgårdshandböcker – konstateras att ”vid varm och fuktig väderlek måste gräsplanen slås två-tre gånger i veckan”.

Sedan skulle den sopas för att få bort ogräsfrön och dessutom vältas, dvs köras över med en tung vält, för att ytan skulle bli fast och jämn.

Den arbetskrävande skötseln begränsade gräsmattans utbredning. Grus­gångar, blomsterrabatter och grönsakssängar var grundingredienserna i de flesta trädgårdar. Men när gräsklippningsmaskinen så småningom bör­jade spridas, innebar det också en demokratisering av gräsmattan. De nya villakvarterens och egnahemsområdenas framväxt accompanjerades av gräsklipparens smatter. Säkert föraktades den av den gamla trädgårdskul­turens företrädare, och bekymrade samtal måste ha förts om hur avsky­värt den lät, hur fult den klippte och hur vulgära de människor var som skaffade sig denna nymodighet. Tidigare hade herrskapsfolket brukat kla­ga över gräshuggarnas envisa vana att väcka dem i arla morgonstunden genom att slipa sina liar. Men slipstenens möte med lien lät nu som lju­vaste musik i jämförelse med oljudet från gräsklipparen.

När kostnaden för arbetskraften steg och allt färre behärskade konsten att slå gräsmattor med lie blev emellertid också de mest traditionsbundna trädgårdsägare tvungna att skaffa sig en gräsklippningsmaskin. I dag är den oumbärlig och gräsmattan har blivit en självklar beståndsdel i varje träd­gård, även i klimat som lämpar sig bättre för kaktusodling eller renbete än för mjukgröna sammetsmattor.

Ibland kan det rent av förefalla som om trädgårdsskötsel är liktydigt med grässkötsel. I ett nybyggt villaområde i Bergslagen såg jag i somras träd­gårdar som skilde sig från den omgivande terrängen enbart genom att det i dem växte gräs, medan marken utanför tomtgränserna var täckt av lilje­konvalj, daggkåpor och förvildade krolliljor. Jag hör inte till dem som anser att naturen alltid är överlägsen det som trädgårdsodlaren kan åstad­komma, men i det här fallet var det uppenbart att där naturen slutade, där började fantasilösheten.

Men gräsmattan har inte bara blivit trädgårdens mest självklara detalj utan också den mest bekymmersamma. Det räcker med en blick på kemi­kaliehyllan i närmaste trädgårdscenter för att inse den saken. Mossdödare, ogräsmedel, konstgödsel och ständiga mödor krävs för att förverkliga drömmen om den perfekta gräsmattan.

Och om den förverkligas är den en katastrof, åtminstone ekologiskt sett. För fjärilar, bin, fåglar och ängsblommor är den ungefär lika gästvän­lig som en öken. Gräsmattan är en helt igenom artificiell företeelse. I naturen förekommer grässlätter bara om marken är för torr för att träd skall kunna växa där eller om betande djur håller annan växtlighet borta. Men den ”naturliga” gräsmattan, antingen den nu kallas savann, stäpp, äng eller prärie, är ett under av artrikedom jämfört med en välskött villagräs­matta, där till och med lågväxande örter som tusenskönor och veronika stämplas som hemska ogräs.

(…)

En blomsteräng i stället för den kortklippta gräsmattan har närmast blivit en modefluga under de senaste åren. Medeltidens trädgårdstrend kommer tillbaka, men det kan vara svårare än många tror att åstadkomma en trädgårdsäng. Man skall i princip göra precis tvärtom jämfört med anläggningen av gräsmatta. Jorden skall vara eländigt mager. Inte en gnut­ta näring får tillföras den. Det stimulerar nämligen de grova, glupska gräs­en som tränger undan den sprödare ängsfloran.

Har man en gammal gräsmatta kan man gå en genväg och helt enkelt inte klippa gräset så ofta och inte så kort som tidigare och sedan vara noga med att räfsa bort det avklippta gräset, så det inte förvandlas till ny näring. Det ger en chans åt de blommor som levt mer eller mindre inkognito i gräsmattan att växa upp. Prästkragar, rölleka och johannesört kan spontant dyka upp i ängsgräsmattan. Man kan hjälpa den på traven genom att sätta lökar av kungsängsliljor och gammaldags narcisser och plantera in gullvi­vor, smörblommor, käringtand, åkervädd, styvmorsviol, blåklocka (som bara trivs i den magraste av jordar), gulmåra och andra vildblommor.”

Lotte Möllers bok står sig än tycker jag, en klassiker. Det som ger en tidsprägel åt gräsmattekapitlet är att åkgräsklippare aldrig nämns, de hade inte spridit sig över landet 1992 då boken gavs ut första gången. En annan klassiker är En andra natur. En trädgårdsodlares bildningsväg av Michael Pollan från 1991 som även den satt djupa spår i mig.

Klicka och läs lite om vår slåtter, hur man svingar en lie och se söt räfsning

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


9 kommentarer

Ett klipp?

En del av gräsytorna i Universumet klipper vi med motorgräsklippare, andra får bli äng och slås med liar. Då vi klipper gräset blir det en hel del klipp i uppsamlaren. Jag vill inte att det ska ligga kvar och göda gräsmattan, jag ser gärna att den magras ut. Mossmatta vore lycka. Eller en sandig jord där kattfötter och gråfibblor trivs vore drömmen, men nu bor vi på en näringsrik leråker och jag får finna mej i det.

De första gräsklippen hamnar runt kökslandet för att försöka hindra gräs att växa in mot kanten. Ett ordentligt lager tidningar lägger jag ut först, sen tjockt med gräsklipp ovanpå.

Ett tjockt tidningslager är till för att ogräset inte ska sticka upp genom gräsklippet, att jämföra med duk som stoppar gröda men släpper igenom regn.

Så här ser det ut efter ett par dagar. Om det ger avsedd effekt är osäkert. Nu går det att klippa hela gräsytan, inga strån blir kvar och sticker upp längs kanten till kökslandet. Ifall detta är värt mödan är osagt, vi måste lägga på nytt gräsklipp två gånger till under säsongen.

Näst gång mattan klipps hamnar det under vinbärsbuskarna både som gödning och för att om möjligt förhindra ogrästillväxt. Samma sak där: tjock med tidningspapper och därefter mycket gräsklipp. Under sommaren lägger jag på gräsklipp igen två till tre gånger. Att klipper ger näring till växterna är ju inte svårt att förstå, att det kväver en del ogräs är kanske sant till viss del. Men åkertistlarnas frön är svåra att stoppa helt.

Börje Renstam skrev om täckodling och ekologisk odling 2007 i boken Min dröm om lustgården om . Det är inte detta jag har som mål men viljan att bli av med gräsklippet. Då växterna kommit upp i kökslandet brukar jag ibland lägga klipp mellan raderna där.

Hur gör ni med gräsklippet? Hur gör ni för att klippa ända in mot kanter?  Om ni använder trimmer, gör ni det varje gång gräset klipps? Hur hinner ni detta i så fall ;-) Det är mycket arbete med gräsmattor, jag vill bort från det i största möjliga mån. Åkgräsklippare är sannerligen inget som hägrar…

 

Dagens situation mot husväggen. Pionen starkt på gång att visa sitt överdåd.

.