Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Landet och staden

Framtidsvisoner för landsbygden och staden.
Landsbygden ska försörja städerna, höghastighetståg (eller Hyperloop) rusar förbi småorterna på väg mellan de få metropolerna. Maskiner av alla slag är självgående, självkörande och de är batteridrivna. En mänsklig varelse på landsbygden försörjer mängder i stan. Men totalt sett är Jorden överbefolkad och utflytt till Mars har blivit vanliga. På nedre illustrationen är text borttagen. Ill. Björn Öberg.

Här i Universumet lyssnar vi på en podcast som ger högljudda och livliga diskussioner om nutid och framtid för landsbygd/glesbygd. Podden handlar bland annat om platsanknytning, identitetspolitik, exploatering, tolkningsföreträde, självbilder… Landsbygdsfrågor är något som numera intresserar mig mer än förr. Våra olika bakgrunder, olika upplevelser, stadsbo och landsbygdsbo ger olika infallsvinklar. HÄR är den podd som får oss att prata högröstat och i munnen på varandra ;-) Vi började med avsnitt ett och har långt ifrån hunnit igenom samtliga avsnitt än.

Staden är motorn. Ill. Karin Casimir Lindholm. http://www.harifran.nu/illustrationer/

Den urbana normen gäller, Sthlms Södermalm är navet. Människor som bor kvar på landsbygden/glesbygden betraktas som loosers och lantisar, utan egen drivkraft, de är servicepersonal till stadens invånare. Detta tar även bloggen Härifrån upp.

Det är de människor som aldrig bott i stan, de som ”blev kvar”, som har bott i generationer på en gård, de som har ladugård med kreatur eller som är spannmålsbönder och arbetar själv praktiskt med sin näring vilket inte stämmer med den urbana normen. De som bor på landsbygden kan bli lidande av skolnedläggningar, livsmedelsaffärer som stänger, kommunikationer som försämras, kommunalskatter som höjs pga att skatteunderlaget=invånarantalet minskar, eftersatt vägunderhåll…

Detta talas inte om inom byggnadsvården trots att många byggnadsvårdare bor lantligt. Kanske pendlar de till jobbet i stan. De flydde storstan, de ville få mer livskvalitet genom flytten ut på landet, de älskar odling, de vill att barnen ska få växa upp med natur omkring sig – men fungerar det över hela landet? Borde det i rättvisans namn inte göra det? Vi diskuterar riktigt högljutt här i Universumet.


Skillnaderna mellan stad och landsbygder blir ytterst tydliga när man jämför Norrland med Svealand och Götaland. Att referera till kolonialism i Norrland passar väl in i det sammanhanget:

I Norrland hava vi ett Indien” är ett välkänt citat från 1600-talet då den oexploaterade råvarutillgången upptäcktes under rikskansler Axel Oxenstiernas statsstyre. Norrland kom att betraktas som en koloni. Citatet har väckts till liv i debatten om stad kontra landsbygd. Några exempel:

  • 1976 kom Göran Bäärnhielm ut med boken I Norrland hava vi ett Indien, gruvdrift och kolonisation i Lappmarken under 1600-talet.
  • Sara Lidman skrev citatet i sista kapitlet i Järnkronan från 1985, (den fjärde boken i Järnbaneeposet).
  • Po Tidholm tog upp det på 2012 i essäsamlingen Norrland.
  • Clara Lidström hakade på i en Expressenkrönika 2016 och ville göra tanken till sin.

När det gäller framtiden ser det ut att finnas två huvudinriktningar för lösningar på de globala problem vi står inför: tron på tekniken eller tron på småskalighet som räddning.


Lämna en kommentar

Ödehusen

Det är inte enbart här i landet som ödehus finns i mängd. I Sverige är det landsbygden som har problem med ödehus som förfaller, ofta vackra gamla hus. I Japan innebär koncentrationen av befolkningen till de största städerna att hus överges och lämnas vind för våg. Och detta sker i städer. Husen har ofta inte mer än trettio år på nacken. Myndigheterna försöker på olika sätt få bukt med fenomenet men har inte lyckats. Läs artikeln via länken:

JAPANS GLÖMDA HUS

Foto: Jojje Olsson. Ur artikel i Arkitekten om Japans glömda hus.


7 kommentarer

Röde hanen

I tider med vedbrand i kaminer, kakelugnar, järnspisar, bakugnar och öppna spisar är det viktigt att det finns brandredskap – brandsläckare, brandslangar, brandvarnare, brandfiltar.

På bilden syns gamla brandredskap i form av båtshakar. De här handsmidda hakarna sitter på långa stänger. Var hittat jag litteratur om brandsläckning på landsbygden med sådana hakar under tidigare sekler?


8 kommentarer

Jag tittar rätt ofta på äldre fotografier. Det är ett bra sätt att förstå hur livet kunde gestalta sig för olika samhällsklasser förr. Nu delar jag med mig av två som jag nyligen fastnat för.

Familjen uppställd framför hövolmar och bostadshuset på landsbygden i Södermanland. Fotograf okänd. Ladugården, där kossor och häst(-ar) fanns, ligger utanför bild. Så här stora hövolmar (eller heter det höstackar?) har jag aldrig sett här i landet under min levnad men väl på resor till mer agrara länder. Höet förvarades så här då hölador saknades men hur i all världen byggdes de upp för att inte höet skulle förstöras av väta?

Här står en kvinna med sin dotter framför fallfärdig backstuga i Enskede, Stockholm, 1906. Foto Ivar Nilsson. Jag fann fotot här då jag sökte bilder på backstugor, en byggnadskategori som intresserar mig. Denna miljö finns inte kvar men kanhända är mangårdsbyggnaden (det man idag felaktigt ofta kallar torp) på översta bilden fortfarande bebott om det inte blivit fritidshus.


Lämna en kommentar

Funktionalistiska gatlyktor

På väg till ett av mina intressanta uppdrag körde jag på väg 250 i Västmanland. Där i en liten by såg jag en spännande gatlykta. Förutom den klockformade reflektorn var stolparmen med sitt stag udda och placerad på en trästolpe.
lyktstolpe3
gatlykta4
Förr kunde utformning av vägsbelysning en uppgift för formgivare. Arkitekterna Osvald Almqvist och Björn Hedvall gjorde 1923 ett typförslag på lyktstolpar av stålrör till en tävlingen som hade initierats av Stockholms elektricitetsverk och Skönhetsrådet. De har klockform som lyktan på bilden. Numera ser landsbygdens gatubelysningen vara utformad av elingenjörer som enbart har funktionen som ledstjärna, många av de nya led-belysningarna på landsbygden är inte roliga anser jag. De finns de som tycker jag är alltför känsligt då det gäller väg- och gatubelysning. Icke sa Nicke tycker jag, gillar man mörker som jag ser man form och ljusfärg på belysningen som stör mörkerupplevelsen ;-)

Gatlyktan ovan nu är borta nu. Tyvärr!

Den vanligaste gatlyktan på landsbygden, ”Byhatt”, syns längre bort på översta fotot. Den är riktigt bra också men försvinnande.

.


Lämna en kommentar

Höst på den sörmländska landsbygden

Höst i den sörmländska byn av Mats Ottosson
Höst i den sörmländska byn.  Akvarell av Mats Ottosson.
Gissa om jag trivs med hösten på landsbygden? Massor.

Och samtidigt kan jag njuta av skyltarnas och gatlyktornas glitter i stadens våta asfalt och stadens höga tempo och kulturutbud. Både stad och land har mycket att ge mej, men jag har nu valt att leva och bo på landsbygden sedan länge.

Konflikterna som finns mellan stad och landsbygd oroar mig. Att värna om mångfald och öppenhet och allas våra grundläggande demokratiska rättigheter känns allt viktigare. Vare sig vi är stabor eller lantisar. Jag har börjat läsa den här bloggen.

.