Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Morgonljus vid två skilda ögonblick

Salen i solsken den 23 augusti kl 7.04.

Salen i solsken den 25 september kl 8.14.

Det är ungefär en månad mellan fototillfällena. Höstdagjämningen har inträffat, dagen har kortats. Och innanfönstren har kommit på plats med fönstervadd mellan rutorna. Novemberkaktusen har fått komma in från sommarferien i äppelträdet. Kylan kan komma, ved finns i mängd och en brasa i kaminen tänds emellanåt när så behövts. Hösten kan sannerligen vara ljuvlig!


1 kommentar

Gräs blir hö

årets slåtter här på gården är avklarad. ”Halvan” slog med en gammal lie som funnits här på gården sen urminnes tid. Jag använde en ny vars orv syns i bakgrunden på mittre bilden. Där syns även en hink med vatten vari brynstenen doppas när liebladen bryns någon gång nu och då. Slipa på slipsten är det första man börjar med när slåttern börjar, sen räcker det med att bryna med den hömängd vi har att ta hand om. Liebladets fäste är handsmitt på den äldre lien, en träkil gör att det inte rör sig när lien används. På senare tid har någon pillat in en spårskruv i mellanrummet för att staga upp ytterligare då liebladet antagligen inte låg fast tillräckligt. Detta är årsringar som man talar om inom byggnadsvården/restaurering av byggnader. Tycker det är lite gulligt.

Vi kan ju säga att ingen på mils omkrets ”klipper gräs” på det här sättet. Men tro inte att vi har ”tomtar på loftet” när vi slår gräs med lie, vi har djupa tankar om vad denna skötsel av gården får för konsekvenser över tid.

Det pausas och dricks en hel del kallt vatten under slåttannan då vädret har varit så varmt som detta år.

Här ligger gräset och torkar för att bli hö. Det är hopräfsat i en lång korv. I år var det lämpligt väder att låta höet ligga och torka ett par dagar på marken med uppfluffning en till två gånger under tiden.


13 kommentarer

Rikedom

Att ha ett energifyllt förråd idag är ingen självklarhet då elektricitet ger uppvärmning för de flesta. Tänk när uppvärmning av hus enbart bestod av brasor eldade med ved – hur rik var inte den som hade minst ett års torr vedförbrukning under tak. Liksom en rejäl gödselstack som garanterade näring till åkrarna till våren och garanterade mjöl till bröd samt foder till kreaturen. Att ha en egen brunn med gott vatten var också rikedom och inte en självklarhet.

Ganska ofta tänker jag tillbaka till den tiden, det är ganska nyttigt att jämföra hur levnadsstandarden har ökat och hur lätt människan anpassar sig till högre standard utan att reflektera.

Apropå vedvärme – eftersom vi eldar mycket med ved under kalla årstiden behövs inget skydd över skorstenen. Skulle huset stå öde blir förhållandena annorlunda.