Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

Julfirandets innersta mening

Lämna en kommentar

Annonser


7 kommentarer

Uppepå

jul5
jul4
jul2
Den här julen kom jag ihåg att leta fram julbonader av papper som det finns härligt många av här. De ligger förvarade i en hurts och blir oftast bortglömda där. I år fick två komma fram i ljuset. Den ena syns på översta bilden.

När amaryllisen Evergreen slog ut i full blom kapade jag stjälkarna och satte dem i en vas. De blir nästan ett med Morris-tapeten :-)

Det utvecklingsbara julkortet med stora granskogen och den ljusa stjärna är en favorit. Jag hade planerat att hugga egen julgran men så blev det inte. Det blev en köpt bordsgran i kammaren istället. Stämningsfullt det med. Storskogen får representeras av ett tredimensionellt kort.

Här njuter vi julen fullt ut, ända till Tjugondedag Knut. För då är julen slut. Så är det och skall alltid vara :-) Jag vet att traditionen håller på att förändras, man börjar julpynta hemmen redan i november, den kommersiella sektorn börjar redan förbereda julförsäljningen i oktober och då vill man så klart ha slut på julen till nyår eftersom man har ledsnat på den och vill sälja andra varor. Men för mig kräver julen frid en bra bit in i januari!


2 kommentarer

Ljus i vårt hus

Här har pågått ljusstöpning.
ljusstöpning3
ljusstöpning2
Efter att ha doppats åtskilliga gånger i smält stearinmassa som värms i vattenbad får de till sist den tjocklek som önskas.
ljusstöpning
Till att börja med knöts ljusvekegarn av bomull tre och tre på en träpinne.
ljusstöpning1
Sedan doppades de i stearinmassan. Så här såg de ut efter första doppet.
Hela arrangemanget tog en dag i anspråk. En härlig jultradition har återupptagits här i Universumet med vännerna M & M.

.


Lämna en kommentar

Lyckan stannar kvar

Vår fortfarande ganska ostrukturerade farstukvist har trots allt lite charm. Ovanför pardörren är två hästskor uppspikade. Kan tro att de fastnade där efter 1966 då detta huset blev sommarhus, den tid då det agrara samhället upphört och romantiska tillbakablickar gjordes. Gamla bruksföremål blev prydnader. Precis som man kan se gamla jordbruksredskap i form av räfsor, grepar, spadar, spinnrockar, härvlar mm som rekvisita i inredningar i lantlivsmagasin.

Hästskorna hänger där och skänker lycka åt invånarna. Ni ser att de är upphängda så att lyckan inte ska rinna ut ur dem… De verkar fylla sin funktion :-)

.

.


1 kommentar

Som vanligt men så härligt

Näverstjärnan kom upp i köksfönstet i år igen. Den är så väldigt vacker tycker jag med sitt behagliga sken.




Gör en egen i papper, se bra instruktion på den här bloggen som jag nyss fann.

Här i Universumet finns fler adventsstjärnor/julstjärnor, alla olika, men det går bara att se en åt gången samtidigt. Jag vill inte att de ska marginaliseras genom att kämpa mot varandra om mitt synintryck. I ateljéns fönster, det största här på gården, hänger en stor vit hålslagen och symmetrisk pappstjärna. En liten i mässing inhandlad second hand finns i salen. Så där lagom diskret, då salen ursprungligen inreddes fanns inga adventsstjärnor så någon tidstypisk finns inte. Den första mångproducerade adventsstjärnan var av orangerött perforerat papper. Den var sju-uddig med olika långa uddar, lite som en komet. Jag gissar att den anspelar även i utseende på den stjärna som ledde herdarna fram till krubban. Åtminstone sådan den avbildats under lång tid och som jag minns den ovanför julkrubborna då jag var liten. Så här:
proletar
Bilden lånad härifrån. Den här sortens julstjärna fick namnet Tindra Kristall och blev så vanlig att den kom att kallas proletärstjärnan. De perforerade hålen var stjärnformade och pappersstjärnan började tillverkas 1941, under brinnande världskrig. Berättelser från krigsåren berättades hemma under min uppväxt och det är lätt att föreställa sig vilken värme den spred i kyla och mörker. Det här var då man bara hade en enda julstjärna, om någon. Och samma stjärna kom upp år efter år. Jag gillar dem mycket och har en sådan i huset i norr.

Det här med adventsstjärnor och adventsljusstakar har en intressant historia. Om den berättar bland annat Nordiska museet HÄR.

.

.


9 kommentarer

Adventsfika

Detta år bjöd vi kaffe med hembakt i salen. Förra året var salen inte klar till första advent, det datum vi försöker hålla tradition med adventskaffe.




Inom kort, då skymningen faller, tänds ljusen på och kring bordet.
Äntligen kom uppläggningsfaten och skål av nysilver till användning. Efter putsning blev de skinande blanka.
Det tunna porslinet från Karlskrona Porslinsfabrik används sällan, nu var rätt tillfälle.

Ser att det börjat snöa på bloggen. Inte mej emot:-)

.

.


Lämna en kommentar

Beställningsvara

 

Minns – alkohol dödar!

De senaste åren har vi köpt årets julsnaps på Systembolaget. Reimersholms har tillverkat. I år var julsnapsen för första gången en beställningsvara och tillverkaren heter Altia Sweden AB som är ett finskt! aktiebolag som numera även tillverkar bland annat olika klassiska Akvavit och den svenskaste av svenska spritdrycker: O.P. Anderson. Förändringens vindar blåser. Nu är snaps ingen gammal tradition för mej som hellre dricker julmust eller mjölk till jul!  De vackra tomflaskorna samlar jag på, haha…

Lite väl mycket protektionistiskt svensk blir jag då landet säljer ifrån sig myntverk, spritbolag  mm mm eller att företagen flyttar sin produktion av de flesta varor utomlands. So what… Vill vi inte betala för svensktillverkat så vill vi inte.  Money rules. Trots att vår levnadsstandard sägs ha ökat åtminstone då det gäller reallöner, ska vi alltid och ständigt köpa billigt, billigare, billigast och kanske alldeles speciellt då det gäller vår mat. Läs Toves utmärkta krönika om detta.

Tänk att jag gick igång så på en oöppnad flaska  julsnaps!!!

.


14 kommentarer

Kanske lite för mycket…

Har satt upp en gammal väggsamlare. Så vanlig i hemmen på 30-/40-talen.

Men vem sparar på påsar, korkar och snören nu för tiden? I så små mängder?

Det är ett fint och folkligt korstygnsbroderi köpt secondhand.

Den här förvaringspåsen hänger på köksdörren i farstun. Ahhhmen, är det inte lite för mycket? För romantiskt? För konstruerat? Det tog ett tag innan jag beslutade att  sätta upp den. Fortfarande kan jag tycka att den ger ett lite musealt intryck även om än den är mycket fin. Fast då borde den förstås hänga inne  köket.

Den har så fina ringar, märlor, att hängas upp i. Jag tror de är av plast, tidigplast typ bakelit även om jag inte känner några skarvar.  Ringar fanns traditionellt även av ben och horn. Det är inget man slänger i soporna precis. För att slippa spika synligt  i dörrspegeln, träddes trådar genom märlorna och tåtarna fästes med tunn stålspik i överkant av spegeln.

På grund av att MrsUniversum har svårt att ha framme gamla nyttoföremål till prydnad, står inte de  fina porslinsburkarna till mjöl, gryn och kryddor som finns här i huset sen förr, framme. Det blir så romantiskt eftersom de inte kommer att fylla någon funktion förutom som vara vackra detaljer. Vi har ju Reda-behållarna av glas för dylika varor och de används flitigt. Kanhända är jag alldeles för ”hård” mot de vackra gamla tingen där de står undanställda i förrådet. Hur tänker ni?

Det är ingen självklar avvägning om  föremål ska finnas framme eller inte och hur de i så fall exponeras. Jag ser så många vackra stilleben med gamla föremål på bloggar men jag förmår mej sällan att göra samma sak själv.

Är lite rädd  att det blir instängt,  jag vill att ”dörren öppnas mot friska luften”.  Kanske ändrar jag min inställning, det har hänt förr och det är intressant. Spetsgardiner var t ex verkligen inget jag ville ha innan jag flyttade till Universumet.  Som tur gör vi olika personliga val.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


2 kommentarer

Eskilstuna kulturbeslag

Härom dagen var jag på studiebesök hos Eskilstuna Kulturbeslag tillsammans med fler intresserade byggnadsvårdare.

Samtliga beslag som nytillverkas har tidigare varit i produktion. Vikten av att göra dem lika originalet visas genom att det i den antikvariska katalogsamlingen finns ett 30-tal kataloger. Det finns en mängd information att hämta ur de gamla produktkatalogerna.  De flesta kommer från alla de många beslagstillverkare som funnits i Eskilstuna. Av alla de anrika företagen finns idag ASSA kvar, före detta Aug. Stenman AB.

Det här är den produkt som säljer mest. Gångjärn. Gångjärn med konisk knopp. Så´na har vi på våra köksluckor.

Produktionen är småskalig, mycket sker hantverksmässigt men även en datastyrd process finns.

Förpackningen av lådhandtag 5182  sker för hand och med omsorg. 

Spanjoletthandtag i väntan på hopsättning till en fullständig spanjolett. Alla beslag stansas med Eskilstuna Kulturbeslag. Och ni ser väl bänkskivan av laminat med mönstret Virrvarr av Sigvard Bernadotte.

Man kan få enstaka beslag tillverkade. Då görs en prototyp och form av ett modellsnickeri. Av detta tillverkas så en form för gjutning. I princip allt tillverkas inom kommunen av små företag. Mässingsgjuteri, förkromning, modellverkstad finns inom räckhåll. Jag tycker det är mycket intressant att så många småindustrier som har med metall att göra finns kvar i den stora metallindustristaden Eskilstuna som grundades 1659.  Staden som 1771 blev smedernas fristad.

.


5 kommentarer

Smyckad spiskåpa

En sommarbild mitt i decembermörkret…

Det är väldigt trevligt att leta inspiration bakåt i tiden. Att se hur man smyckade i enkla hem och i fäbodstugor. Något liknande det här såg jag i Ovanåker en gång för länge sen och lade det på minnet:

Man tager till exempel tidningspapper, även om det inte så lätt att få tag i svartvita sidor nu för tiden, men börsnoteringarna brukar fungera :)  Sen klipper man girlanger i påhittat eller kopierat mönster. Här är tidningsgirlangen fäst på krepp-papper som sedan satts fast runt spiskåpans lilla kant. (Eftersom det hela gick av stapeln innan jag började blogga, tog jag inga detaljbilder på utsmyckningen.)  Björkkvistar är också nedstoppade där, de hålls fast med en tunn sytråd tvärs över. Busenkelt. Till jul kan man förstås använda grankvistar istället. Japp!

Just den här midsommarhelgen var bland andra väninnan Esteten med, hon som kikar fram. Hon hade med sig många meter fräscha liljekonvaljblad fastknutna på tråd. Detta  smyckade vi festlokalen, magasinet, med. Förgänglig konst till allas glädje.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,