Nu skulle jag inte vilja byta ut livet på landet mot livet i staden eftersom jag har formats av de senaste tjugo åren i detta boende och trivts med det. Här är lantlif men inte glesbygd, kanske spelar det in i valet av bostadsort.
Byggnadsvårdandet har fått mig att trivas här men om det blir livet ut som vi bor här återstår att se.
Fönstren, som är original, sitter i fasadliv eftersom ingen tilläggsisolering gjorts, de har målats med linoljefärg, den liggande enkelfassponten på bilden är original – endast norra gavelns panel och vindpapp har bytts – men fasaderna var tidigare täckta med röd plåt, taket har fått tillbaks sina enkupiga tegelpannor efter att under drygt två decennier ha varit täckt med trapetskorrugerad svart plåt, skorstenen är ommurad ovan nock, grundens naturstenar har fogats om med kalkbruk. Farstukvistens papptak har lagts om. Isolatorerna från den tidigaste inkommande luftburna elledningen sitter kvar på fasaden. De falsade fönsterblecken är återanvända. Tillbyggnad vägrar jag – tvättstuga, badrum och apparatrum finns i ett uthus. Tomten har inte blivit en villaträdgård utan ger fortfarande upplevelse av bondgård. Vi skulle kunna odla mera och bli mer självförsörjande eftersom lite åkermark ingår i fastigheten. Men den ”arrenderar” vi ut utan ersättning till bonden som brukar marken här intill.
