Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Kvistförslag

korsbyggnad-kvistforslag
Detta är en traditionell timrad korsbyggnad, ett landskapshus. Till den finns en stor oproportionerlig tillbyggnad längs hela framsidan men den visas inte här. Familjen som kontaktade mig om detta ville ta bort tillbyggnaden. Omgivande landskap var underskönt.
Mitt diskussionsunderlag för en ny farstukvist (eller kalla det glasveranda) syns på fasadritningen. Det som fanns att utgå från, förutom den befintliga timmerhuset,  var den ockragula pardörren. En planritning och ytterligare en fasad hör till förslaget. Det var ett trevligt uppdrag och jag blev insatt i byggnadsvårdarens tillvaro och svårigheter i en annan del av landet. En bra diskussion startade med denna skiss – om materialval, om funktioner, levnadssätt, om landskapsvård. Det är dock ingen byggritning, man bör ha mer underlag för att sätta igång ett byggprojekt som detta.

Under året som gick hade jag uppdrag från olika landsändar att skala bort sentida tillbyggnader och rita något smäckrare. Allt för skönhets skull.

.


5 kommentarer

Saga – the ending story

Här i Universumet har nåtts av det tråkiga beskedet att Saga, vår kära sommarget, är död, bortgången i den för getter ansenliga åldern 15 år. Kommer aldrig mer att gnaga sly i hagen. Det här innebär att Tor saknar kompis och kan komma att säljas. Våra favoritgetter som vi haft varje sommar sedan 2008 kommer inte hit denna maj månad. Sorgligt, sorgligt men vi är tacksamma för den tid vi fick vara med de här getterna!






Saga – en vänlig gammal dam, aldrig hårdför, buffande vänligt med nosen då hon ville ha knäckebröd eller morotsslantar. Vi tjejer höll ihop då Tor, den buffligare, försökte tränga sig före :-)
.


4 kommentarer

Slut för i år – tack för i år

Om ett par veckor har Tor & Saga gjort sitt för denna säsong. Landskapsvårdarna jobbar och jobbar och aldrig tar slånbuskagen slut. Men vi hoppas på återseende nästa försommar för att nya nappatag ska tas. Det är en riktigt trevlig procedur att dagligen gå ut till dem, våra levande slybekämpare. De får nytt vatten, lite omtanke och lite morötter eller knäckebröd som är det bästa getterna vet. Regelbundet inspekterar vi stängslet.

Tor är bra på att med hornens hjälp barka av även smala stammar. Perfekt sätt att få död på busken. Han är riktigt ”bufflig” mot Saga när han hittar god mat. Med ett strupljud varnar han henne för att äta av ”hans” mat. Men när jag är i närheten tar jag henne i försvar och de äter från samma gren.

Ibland hjälper jag till med grensaxen och klipper ner godbitar som sitter högt, särskilt nu på hösten då det mycket av det lättillgängliga är uppätet. Vid regn får de av sommarens hö inne i ”boet”. Åsså får Saga lite uppmuntran då Tor jagar bort henne och jag ser det – hon får då extra många morotsbitar. Det vet hon om och ser längtansfullt upp mot mej.

 

Hagen är lite öppnare men långt ifrån som det måste ha sett ut för 50 år sen. Jag har skrivit det förr och gör det igen – slånbuskar är det värsta klorofyllstinna, stickiga och rotintensiva jag känner till här i trakten. Fy fasen!

I måndagskväll hände något nytt. Där vi satt inne i ljuset och värmen hörde vi hemska skrik i natten. Från gethagen!!! Fort – ficklampor med, stövlar på. Jag hann först, stängde av elen till nätet. Klev in och lyste runt. Ett rådjurskid hade hamnat innanför stängslet och kom inte ut – elstötarna var förstås otäcka. Men en människa är ju otroligt farlig och över nätet kom det av sig själv när jag närmade mej och strömmen var avslagen. Utanför nånstans i mörkret hörde jag geten prassla. De återförenades i mörkret och rusade bort förstod jag.  Nu kan de fortsätta terrorisera mina oskyddade rabatter :(    Tor & Saga stod och såg förundrat på händelsen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


3 kommentarer

Landskapsvårdare

Nej nej, jag har inte ledsnat på snön.  Det är inte därför sommarbilder visas. Jag är en sann snöälskare och att vi just nu får mera härligt kall snö ser jag inte som en nackdel efter några dagars blasktöande! Det är ju bara första mars än. Tids nog kommer våren och då blåsipporna blommar ska jag njuta av dem!  Men här planeras för sommaren och därför lite gröna bilder från förra året.

Getterna Tor & Sagas ägare undrade i förrförra veckan om vi fortfarande vill ta hand om dem till sommaren. Svaret blev absolut  ja.  Nedan finns ett utdrag ur en bok om djur och landskapsvård som kanske kan vara till nytta för fler än Universumets invånare.


Saga käkar äppelblad under kontrollerade former, Tor syns i hagens hägn.

”Björnbär, slån och nypon är taggiga eller törniga buskar som kan bilda rotskott. De vållar ibland problem både vid restaurering och löpande skötsel. Tidigare hörde de främst hemma vid hägn, i åkerkanter, i bryn och i betes- eller slåtterrefuger i gräsmarkerna. När buskarna röjs svarar de med ökad skottskjutning. Men småskotten är trampkänsliga och ett tillräckligt högt betestryck kan förhindra åtminstone ytterligare spridning. Får och getter noppar dessutom blad och småskott på gamla buskar där de kommer åt för taggar och tornar. I fårbetesmarker kan nyponbladen bli helt avbetade så långt upp som fåren når. Buskarna kompenserar detta genom att växa i höjden. Efter några år kan en sådan buske lätt knäckas genom snöbrott och hela busken blir då åtkomlig för fåren, som på så sätt kan ta kål på den. Men pass upp för mycket nyponbuskar i fårbetesmarker. Lammen kan fastna ide taggiga buskarna. Nötkreatur noppar gärna av de taggfria årsskotten på slånbärsbuskar så att en tät och ofta vacker ”vägg” bildas på buskarna. Hästar äter någon gång från slån, men knappast från björnbär och nypon.

Björnbär består av en rad småarter som kan bilda frön på könlös väg men den vegetativa förökningen spelar störst roll för spridningen. Hos björnbärsarter som växer nedliggande eller bågformigt kan också stamtopparna slå rot, vilket gör dem extra besvärliga.”

Texten kommer ut en bok vars titel och författare jag inte känner till. Kopian ser ut att vara tagen ur en handbok för landskapsvård. Jag fick textkopian av en handläggare på länsstyrelsen i samband med att jag för några år sen frågade om hur man får bukt med slånbuskage. (Vi har även fått in otrevliga revande björnbär som man snavar på.)

 
Landskapsvårdande get

Kortet här ovan togs i höstas då getterna gjort sitt för säsongen. På försommaren syntes inte huset.  Bladen på slånen har dom ätit upp men kvistarna är kvar och grönskar igen till våren. Men med hjälp av utmattningsteknik ska vi med getternas hjälp försöka få rent under ekarna. Jag blir mer och mer beundrande över tidigare jordbrukande bönder som med sitt arbete med redskap och djur på ett naturligt sätt höll landskapet öppet. Det kräver åratal av idogt gnetande.


Tor tror han ska rå på en ek, haha…

I november kapade vi ett gammalt slånbuskage med några få kraftiga stammar (10-15 cm diameter) som stod på rad i ett dike. Buskaget står kvar, väl sammanhållet av taggar men förhoppningsvis uttorkat under vintern. Det ska vi elda upp innan det blir för torrt i markerna. Tanken är att de nya skotten, som säkerligen kommer upp, ska Tor & Saga tugga i sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


6 kommentarer

Landskapsvård á la Tor & Saga

Nu har de kommit, landskapsvårdarna Tor & Saga. De är hjärtinnerligast välkomna till mitt Universum för ännu en säsong på grönbete. MrsUniversum är lycklig!

Tor är en kastrerad fyraårig getabock, en blandning mellan svensk lantras och afrikansk dvärgget och Saga är en elvaårig dam av svensk lantras. De går i hagen som vi vill ska bli öppen igen men naturen jobbar emot oss. Ja, främst är det slånbuskarna som arbetar emot oss. Deras spridning är aggressiv här, dessvärre.

Undrar om det finns bättre sätt att hålla en hagmark i öppet skick eller restaurera igenväxt mark än att låta getter beta årligen? Personligare landskapsvårdare finns i alla fall inte! MrsUniversum vill att getterna ska trötta ut slyet genom att äta upp varje nytt litet skott som kommer upp. Men då vill det till att vi får hjälp flera somrar i rad. Det här är tredje året med getter, andra året med Tor och Saga. Vi har förstås hjälpt till med grovjobbet (se här t.ex.) och tagit bort träd och sly som växer in i ekkronorna (det ska vara en diameter på 5 meter fritt från stammen påstår de som kan ekar, för att ekarna ska trivas). Rosenbuskage och slån har vi också tagit bort men de kommer igen nästa år om ingen äter upp skotten eller går med röjsåg eller grensax.  Och getter är mycket roligare och personligare än bensindriven röjsåg och lättsammare än grensax. Visst, det är ett ansvar att ha djur, men vi tar det så gärna. Getter är rymningsbenägna men då det finns stenbumlingar och murar plus härligt grönbete här, så har inte Tor eller Saga rymt nån gång. Ibland går vi ut och går med dem i koppel  –  det tycker de också om.

Tor & Saga hittade vi genom att annonsera på det utmärkta forumet för alternativ livsstil – www.alternativ.nu som startades för många år sen av Petter Bergström. Då som en papperstidning som fortfarande lever.

Jag passar på att nämna att på Agnes och hennes brors tid här på jorden, gick deras arbetshästar i hagen då de inte gjorde en insats i jordbruket. Sally och Munter hette hästarna och de gick där fram till mitten på 1960-talet. På det gamla svartvita fotot nedan är det Sally som syns framför lagården. MrsUniversum har talat med människor här som minns hästhagen.