Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Tjärade ytor

Härom veckan visades något som jag tyckte var märkligt i ett av programmen i serien ”Det sitter i väggarna”. Porten till en äldre timrad tionde-lada skulle tjäras. Jamen, det är ju inte alls märkligt i sig. Men byggnadsantikvarien började med att skrapa bort de lager med tjära som var påstruken sedan länge. Jag antar att det var trätjära, något annat nämndes inte. Därefter penslades ny tjära på.

Min uppfattning är att trätjärade ytor skyddar underliggande trä allt bättre och bättre ju tjockare lager tjära som kommer därpå. Skrapa behöver man göra först om t ex stenkolstjära använts, eller för den delen svart målarfärg. Stenkolstjära kan göra att träet under kan rötskadas. Men att detta skulle vara anledningen till skrapningen sades inget om, så därför blev förvåningen stor över bortskrapningen.

Här ger tjäran bra skydd, ett tjockt och många lager på en klockstapel. Droppbildningar är inget problem utan snarare ett bra skydd då det gäller trätjära på träytor. Skrapning undanbedes.

Tjärad kyrkport. Längst till höger syns det att det är tjärat i många lager.



De tre nedersta bilderna är från de egna portarna. Här på gården finns fyra som jag brukar tjärstryka. Jag önskar mig ett tjockt skyddande skikt med tiden. Tjärningen genomförs en varm sommardag men helst inte med direkt solsken på portarna, för då flyter tjäran lättare neråt och bort. Burken med trätjära låter jag dock stå en tid innan direkt i solgasset för uppvärmning.

Annonser


7 kommentarer

Nytjärat

nytjärat
Så är då portarna till magasinet åter igen tjärade. Ren trätjära använde jag, den luktar väldigt gott.
Och nedanför växer smultron, några är redan plockade och uppätna.

.

Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut,

för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
i solen som brändes gömde jag.

Jag målade våran brygga med tjära
fast det finns impregnering av modernare sort.
Men det luktar så gott när man kommer nära
och den doften behövs när sommarn är kort –

för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Tjärdoft som kändes
i solen som brändes gömde jag.

Jag gjorde en liten visa att sjunga
när sommarens båtar har glidit förbi
och isarna ligger tjocka och tunga.
För visor kan längta och längtar gör vi –

för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
och tjärdoft som kändes gömde jag.

Maskros och tjärdoft – text (& musik): Carl Anton  Axelson


8 kommentarer

Underhåll

Igår kväll tjärade MrsUniversum dörrarna till drängkammaren och tvättstugan. Med trätjära förstås. I våras beställde jag ny tjära från Claessons trätjära i Göteborg. Bara bäst.

Det luktar gott om trätjära tycker jag. Men den är oherrans kladdig de första veckorna innan ytan stabiliserat sig.

Mot marken lägger jag ut plast för att dropparna ska hamna där. Det gäller att inte gå i tjärdropparna och ta dem med sig in i huset :-) Jag har fått in en viss vana efter att ha tjärat regelbundet, men inte varje år, sedan millennieskiftet. Till exempel står penseln i vatten och kan användas vid nästa tjärningstillfälle. Eller om tjärburken är halvfull stoppar jag ner penseln där – genom ett hål i skaftet binder jag ett snöre som sticker upp över kanten och kläms fast av locket. Bara att direkt använda nästa gång det ska tjäras. Gör man så kan burken stå i minusgrader över vintern.

För fotots skull sparade jag en lite yta som det såg ut före och efter. Nu är allt struket med tjära.

Så här ser det ut här, på andra håll kan uthusdörrarna vara målade med linoljefärg.

.


2 kommentarer

Kärt arbete

Det ser ut som om MrsUniversum håller på att lyckas med sin tjärning av uthusdörrarna. Se bara:

På några delar av träet ovanför nyckeln har ett tjockt blankt skikt bildats, så där som man ser på gamla kyrkportar och klockstaplar. Det är bara bästa skyddet för träet. Lovely! Skrapa inte bort den ytan om du är lycklig ägare till något liknande.

Jag fortsätter mitt värv med att stryka äkta trätjära vart och vartannat år på dörrarna mot söder, norrportarna lite mer sällan. För att ännu större del av träet ska få denna vackra och skyddande tjärskorpa.

Och jag är glad över låset och den fina nyckeln. Den som i många inredningar används som tjusig gammeldags detalj. Här har den en funktion och jag tar i den dagligen :-)

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


6 kommentarer

Dalbränd tjära

Jag har skannat av några diabilder som jag tog då jag var med och brände en dal med trätjära i Hälsingland. Det var både en fin och intressant erfarenhet. Dalbränd trätjära är en hantverksprodukt av rang.

Trätjära bränns av stubbar som bryts i skogen. Stubbarna får gärna vara gamla och fyllda med harser, terpener, töre.  Jag har inga bilder på den stora bröten med stubbar som sedan klövs i mindre bitar som de som syns på kommande bilder. Under skyddstaket ovan mynnar ett rör från tjärdalens botten där den färdiga tjäran sen samlas och tappas på kärl.

Förr i tiden användes klena granslanor som lades i fördjupningen i marken så de formade en kon med toppen neråt. Konen täcktes med lager av näver som överlappade varandra och ledde tjäran ner i botten. Här har man en stor konformad plåt istället som täcker gropen i marken.

De kluvna bitarna av kubbarna staplas på ett intrikat sätt, inte hur som helst får man göra det för att få bra resultat, alltså maximalt med utvunnen tjära. Nedre delen av träbiten ska luta inåt mitten om än väldigt lite då man kommer i de övre lagren. Det här arbetet passar mej ganska bra, jag tyckte det var roligt att lägga vackert och symmetriskt. Cirka 2,8 kubikmeter furustubb staplades.

Här är stubb-bitarna färdigstaplade. En hel del ligger alltså under marknivån, djupet är som störst 1.20 meter. Därför ska tjärdalen anläggas i en sluttning så att bottnen kan nås från sidan (under skyddstaket).

Här har mossa och torv börjat läggas ovanpå träbitarna. Den lilla pudeln tyckte det här var kul.

Ovanpå torv och mossa lades våt sågspån som trampades till. Det är viktigt att luften inte kommer åt okontrollerat – därför packningen. Våt täckning måste det vara, både torv och spån, annars blir det majbrasa och ingen tjära alls. Det vore synd på så mycket jobb som är nerlagt. (Kolla vita pudellurven!)

Klart för tändning! Ni ser väl tjärnen där borta. Närheten till vatten är god planering.

Längs kanterna tändes dalen på tre-fyra ställen. Det är väldigt viktigt att inte lämna tjärdalen nu då den tänts utan ha ständigt vakt dygnen runt. För det här tar fyra dygn.

Genom att öppna eller täppa till vid kanterna hålls glöden vid lagom liv.

Här syns var röret från dalbottnen kommer ut.

Här är röret. Med en propp i.

Här rinner härlig trätjära ner i en behållare. Redan efter några timmar kommer den första tjäran. 130-140 liter tjära blev det som allt. Först kommer några få liter tjärvatten, därefter kommer tjäran. Den finaste tjäran som kommer i ett tidigt skede är honungsgul, senapsgul. Sen blir den svart av sot och kol. Många färgar sin tjära med oxidsvart eller kimrök för att få den svart. Det menar jag är onödigt. Många lager tjära ger just den mörka effekten men det tar några år att bygga upp detta skydd.

Det här doftar ljuvligt enligt min mening!  Jag har kvar en flaska som jag luktar på nu och då. Jag använder gärna dalbränd trätjära och då gör jag det med vördnad då jag vet vilket arbete som ligger bakom. Den allra första gången jag köpte dalbränd trätjära var vid Torvsjö kvarnar i Åsele och året var 1979.  HÄR har jag skrivit om prov med olika trätjäror.

Så här ser en tjärdal ut i genomskärning. Ur Nordisk Familjebok 1919.

Äkta dalbränd trätjära finns att köpa. Sen finns det trätjära som inte nödvändigtvis behöver vara hantverksmässigt tillverkad, alltså dalbränd. Gysinge byggvård säljer trätjära som är tillverkad i fläktugn, en restprodukt efter grillkolstillverkning. Med största sannolikhet fabrikstillverkad i Kilafors men tappad på egna burkar.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


5 kommentarer

Sommarsöndag

Söndagen gick bland mycket annat åt till…

…att tillsammans slå gräs som får torka på bredden…

…stryka magasinsportarna med trätjära…

…och samtidigt passa på att vädra trillan då båda portarna ändå öppnades. Sen satt vi i den och tog igen oss och tänkte på att det hade varit trevligt att spänna en häst för skaklarna (som finns kvar) och ta sig en tur i det vackra sommarvädret…