Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


7 kommentarer

Grönt tak



Den där vinrankan vid husväggen den växer så det knakar. Min efterlängtade pergola med en klättrande vinranka är en verklighet på gång.

Inhägnat mot rådjur men det passar bra eftersom jag vill behålla karaktären av bondgård och här fanns ingen trädgård, enbart mindre rabatter. Folket här hade nog att göra med skötseln av åkermarken – plöja, harva, så, välta, skörda, hässja, torka, köra in höet till logen, tröska säd, köra ut gödsel på åkrarna, sköta kreatur alltså utfodra kor, kvigor, kalvar, hästar, höns, grisar och två gånger om dagen mjölka korna, ordna värme för vintern genom trädfällning, vedkapning och klyvning. Ja det var fullt upp med det praktiska livet. Det skulle bykas i bykstugan, bryggas, plockas frukt och bär och potatis, läggas in, syltas och saftas, slaktas, konserveras, vävas tyger och mattor. You name it…

Inte fanns tid på en mindre jordbrukande gård att odla stor mängd växter för njutningens skull. Det kunde de göra som hade gods med egna trädgårdsmästare. Det är först i nutid en perennträdgård är anlagd här, här där grisarna bökade när gården var ett levande lantbruk. Men jag vill behålla karaktären av levande bondgård och låter därför bli att göra park av hela gården. Perennerna får vara inhägnade som grisarna en gång i tiden ;-) På så sätt slipper inte rådjuren in heller.


Lämna en kommentar

Spjälor av kastanjeträ

Kring ”hemliga trädgården”, giardino segredo, perennträdgården har vi på alla utom en sida, spjälor av kluven kastanj sammanbundna med virad ståltråd. Stolparna är också av kastanj.



Här syns hemleveransen som det såg ut när den levererades. Stolparna har runt tvärsnitt utan att vara svarvade. Den spetsade änden stoppade jag ner i trätjära innan de stoppades ner i jorden. På så sätt förväntar jag mig att de håller länge. Spjälorna i sig nuddar inte jorden.

De står på en sockel av granit. Kastanjestaketet är verkligen vackert och fungerar bra!


På sidan mot ladugården har vi sågade lärkplankor eftersom jag ville att det skulle se ut som då här var levande bondgård och grisarna var inhägnade med liggande plankor där numera perennträdgården finns.


Lämna en kommentar

Kluvna ekstolpar


För er som inte hittat den vill jag tipsa om Sune Bromans blogg. Till stor del handlar den om landskapsvård som illustreras med väldigt fina fotografier.

Jag läser där på bloggen att han har skrivit i årets första nummer av tidningen ÅTER om att klyva ekstolpar, ett gediget hantverk. Det fina är också att han förmedlar de dialektala ord som har använts i hans del av landet, det tilltalar mig. Det är skrivet på ett respektfullt sätt gentemot de människor som levde på gården före honom. Våra landsbygdsboende förfäder arbetade på ett sätt som bör uppskattas mer än som ofta görs. Här finns artikeln: Stolpar av kluven ek. ÅTER 1-2018
Och här är Sune Bromans blogg med inläggen om just ekstolpar med många vackra och förklarande bilder. Måste läsas och ses!



De kluvna ekstolpar som finns här i Universumet är inte så många men naggande goda. Det är de som håller inhägnaden av köksträdgården på plats och de är inköpta från en Stockholmsnära kommun med känsla för kulturarvet, stolparna är brända i den spetsade änden. Det tog mig mycket sökande för att få fatt på dessa ekstolpar att köpa, jag ville absolut inte ha svarvade stolpar. Utseendet skiljer sig markant åt. De här kluvna ekstolparna har fyllt sin funktion sedan 2005 och kommer att fortsätta att göra det många år till.


Lämna en kommentar

Lärkträdet

En kulen marsdag 2008 fällde vi ett av lärkträden bakom huset som börjat dö så sakta. Vi tror att vattensork gnagt på rötterna, hål i marken tydde på detta.
lärkträd1 (1)
Före
lärkträd1 (2)
Efter


Virket var friskt och vi fick hjälp att få stockarna körda till sågverket i den lilla staden för att få vår lärk uppsågad till brädor.
frd
Lärkbrädorna hämtades hem på släpkärran och har sedan dess förvarats i virkesförrådet på logen. Vad lärkbrädorna skull användas till visste vi inte då, bara att lärkträ är bra att ha!
lärkbrädor1
Det blev härliga brädor, några med vankant,  ett par bakar samt kantsågade brädor.
lärkbrädor2
Här ligger de nu sedan mitten av veckan som gick. I väntan på vad?

Jo, att bli ena sidan av ett hägn till perennträdgården. Förebilden är grisarnas hägn som låg på samma plats. Här Agnes med sina julgrisar.

Från det nu rivna grannhuset syns både svinstia/hönshus och lagård-loge med djurhägnet samt den stora vedkasten. Med större upplösning syns det väldigt tydligt men här har jag minskat bildstorleken. Logen hade vasstak på den tiden kan man också se.

.

.


4 kommentarer

Om Linnétapeten

Ursprunget till Linnétapeten som vi har på väggarna i sovrummet kommer från Hammarby, den rusthållargård som Carl von Linné (1707-1778) köpte till sig och sin familj år 1758. Han lät bygga en ny mangårdsbyggnad som stod klar 1762. En vacker och välbevarad gård är det som är väl värd ett besök.


Hammarby. Från skrivrummet in mot sängkammaren.  Det är planscherna närmast kameran som tryckts som tapet. Foto Hans Hammarskjöld ur boken Carl von Linné, av Wilfred Blunt.

De gamla växtplanscherna som Linné tapetserat väggarna med finns kvar i skrivrummet och sovkammaren. Inredningen är tidsenlig med det nötta skrivbordet, hans herbarieskåp där de pressade växterna låg, stolar mm.


Skrivrummet. Foto hittat här.

Till Linnéjubiléet år 1978, 300 år efter Linnés död, genomfördes ett samarbete mellan Linnésällskapet och Duro AB i Gävle. En specialtapet togs fram. Tapeten var en parafras på växtplanscherna i Linnés skrivrum, med ett 6 olika planscher noga tecknade i grågrönt mot krämvit bakgrund, grafiskt väldigt vackert.

Inne i sovkammaren hade Linné kant i kant satt upp färglagda originalplanscher av den tyske botanisten Georg Dionysios Ehret, en samtida kollega som var mycket skicklig på att avbilda växter. Bakgrunden till tapeten är de lösbladsplanscher Ehret sände till Linné för att få växter identifierade.

Men det är inte Ehrets teckningar som är förlaga till Durotapeten, utan planscher från Linnés skrivrum.  De är tecknade av den resande franciskanermunken Charles Plumier som under andra halvan av 1600-talet tog sig över Atlanten flera gånger för att studera växter på bland annat Haiti och Martinique. Teckningarna av dessa exotiska växter publicerades senare av Johannes Burman i verket ”Plantarum Americanarum”, utgivet under åren 1755-1765. Även här hade Linné anlitats för att identifiera och namnge de avbildade växterna. Som tack för sina insatser fick han en omgång obundna planscher som han enligt en besökare år 1765 hade klistrat upp på väggarna i sin skrivkammare.

Mönstervalsen till den nyare version, tapeten som togs fram till jubiléet 1978, har Duro AB överlämnat till Handtryckta tapeter, tapettryckeriet på Långholmen som nytrycker den igen

Jag köpte ett antal rullar på 1980-talet i väntan på att få användning för dem, det var ikea som hade dem i sitt sortiment. Jag föll bara pladask för mönstret och kände att de här måste jag bara få nytta av någon gång i framtiden. Så blev det äntligen efter många år då jag flyttade till Universumet.  Sådant är mitt liv – allt måste inte ske genast – men det kan vara bra att lägga upp ett lager om man har möjlighet ;-) Jag har faktiskt kvar några rullar fortfarande.

Det här är Duros tapet som började tillverkas 1978. På bilderna är tapeten blekare än i verkligheten.

Vykortet med Linnés Hammarby ovan kommer från den här informationsrika sidan. Förrförra sommaren gjorde vi ett besök där, det var mitt senaste besök. Eftersom det inte är tillåtet att fotografera inomhus har jag inga egna interiörbilder.

Vy uppifrån Linnés eget brandsäkra museum på höjden bakom gården. Missa inte en vandring upp dit och i den skogklädda delen av tomten med slingrande stigar om du besöker Hammarby i Danmarks socken söder om Uppsala.

MrsUniversum tycker mycket om naturligt grånade spjälstaket. Det här ser extra avskräckande ut pga sina spetsade toppar. Visst är det vackert på rätt plats! Talar ett 1700-talsspråk.

Jag har läst:
* en artikel i Dagens Nyheter om den s k Linnétapeten inför 300-års jubiléet för Carl von Linnés födelse från år 2007
* Carl von Linné, en biografi av Wilfred Blunt 1971 med svensk översättning 2001
* Carl von Linné. Boningar, trädgårdar och miljöer av Marita Jonsson 2003
* Jag tänker på Linné: han som såg allt av Karin Berglund 2007

Samtliga böcker kan jag rekommendera. Blunts bok var mest faktarik och något mindre patriotisk än de övriga. Carl Linneaus var en fängslande person. Av hans svenska reseskildringar är jag mest bedårad av den första, hans lappländska resa.

.


2 kommentarer

Kökslandet

Sen sex år tillbaka har vi ett inhägnat köksland. Rådjuren blev fler och allt fräckare så att hägna in var enda möjligheten att få behålla ettåriga växter och det ätbara vi odlar. I växelbruk.

Armeringsnät på ekstolpar håller ute odjuren, hur det är gjort går att läsa här. I fjol satte jag även hönsnät längst ner mot marken på ena kortsidan för att hålla ute kidens små huvuden som nafsar åt sig det mesta. I minst halva landet brukar jag så ettåriga blommor som jag plockar in för fint. Den dill jag odlar är alltid en blandning av blad- och krondill. Nytta och skönhet! Kålrötter vill vi lyckas med men det går dåligt med det.

Kökslandet i juni sett från övervåningen. Det ser ganska prydligt ut då…

… och hemkommen efter semestern hade slingerkrassen täckt mycket det året den här bilden togs :-)

Den gamla rabarberplantan finns kvar. Den är ointressant för rådjuren och växer friskt. Blommorna brukar jag ta in och sätta i vas bara för fint. Och för att rabarberstänglarna inte ska bli trådiga och träiga så snabbt. Under min tid här har man i Sörmland introducerat Rabarberfestivalen.

.