Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Helgen som var


Höstgrävning av kökslandet på lördag. Trekvartstimme max för två personer. Inget att våndas för. Maskarna var många. I vinter fryser kylan sönder de lerhaltiga klumparna. Så vackert och vilsamt det är med bar jord – plöjd åkermark eller höstgrävt land.

Efter denna grävning gick en stor del av helgen till att gruva mej för det utomordentligt trista jobb som måste göras. Sen…


På söndag blev det en resa till ett par kyrkogårdar en bit bort och däremellan cafébesök.
Väl hemma stärkte vi oss med gott rotmos kokat på på egna kålrötter, kålrabbi och morötter (som jag skördade precis innan höstgrävningen) samt köpt potatis. För stärka oss, det behövde vi verkligen inför kommande jobb.

*
Vi tog nämligen på söndagkväll itu med det tristaste arbete man kan ha. Skrapa ner nymålad limfärg från det pappspända taket i salen.

Detta målade vi förra helgen. Dagen efteråt såg jag mystiskt fula långsträckta bubblor på några ställen. Petade på en och därinuti var luft. Flagorna föll till golvet. Hur kul är det att upptäcka tror ni  :-)    #%/&(”*+(&

Jag borstade bort det som satt löst och lite till. Sen spädde jag ut färgen så den blev ännu mjölkigare och hela taket målades ånyo. Samma resultat dagen efter, ja ännu fler blåsor kom till  men inga i mitten av taket.

Så här såg det ut efter andra strykningen. Ännu fler bubblor än efter första strykningen. Provskrapning är gjord i hörnet.

Vi funderade, läste byggnadsvårdslitteratur, googlade – vad i hela friden namn berodde detta på? Receptet jag använde till limfärgen var ju detsamma som jag använt både i ateljén och på spismuren i köket. Där fungerar det utan problem. Jørn Hulgaard Sørensen tipsade på facebook och vi inser att färgen måste ha varit för limsvag. Eller är patenteringen med tunn linoljefärg för blank och ”hal”?

På söndagsväll efter mörkrets inbrott tog vi tjuren vid hornen och började skrapa ner limfärgen. Då det visade sig gå bra skrapade vi hela taket på en gång. Dörren stängde vi för det dammar rätt bra. Radion stod på hög volym. En sådan här gång fungerar inte Romans Drottningholmsmusik eller annat finstämt som arbetsinspiration, nej det var gammal rockmusik som gav kraft :-)


Herreje, vi blev klara vid 20.30. Det tog bara någon timme. En översyn i dagsljus kommer att krävas, elljus är inte helt bra arbetsljus.

Anledningen till att det blev bubblor?  Ja vi kan bara ha teorier och ska måla igen med förändringar. Om limfärgningen fungerar vid nästa målning, först då vill jag berätta mera. Återkommer i ämnet då vi målat igen.

Det är absolut enklast att måla i dagsljus  så det blir väl målning till helgen eftersom vi arbetar med annat dygnets dagsljustimmar.  Blir vi klara till jul tror ni? (Kolla i högermarginalen :-)

***

Fick veta igår att Mitt Universum har utsetts till Veckan bloggbloggvy. Kul tycker MrsUniversum som placerat sin blogg under Kultur.

.


2 kommentarer

Frostnatt

Finito. Till slut. Kom frosten.

Fridfullt. Vilsamt. Inget gräs växer som behöver tas om hand :-)


Kökslandet brydde jag mig inte om att täcka med fiberduk igår kväll. Kålrötter, mangold, pumpor och persilja klarar sig.  Solrosorna som blev bjässar detta år (3 meter och mer) ger fågelmat ett tag framåt. Två plockade jag in för ett tag sen för att kunna njuta på nära håll. Dahliaknölarna och gladiolusarna tar jag in i helgen. Senare i oktober höstgräver vi för vi har lerjord, som ifall det är grävt, fryser till småbitar under vintern.


Tack för i år alla maskar, fina jorden och alla växtvilliga frön.

Solrosorna hann slå ut fast det blev sent, nu har vi fågelmat på gång. Ni ser också hur frosten har smält i solen och droppar från bladen.

Jag gillar hösten. Jag tycker om alla årstider.
Nu kan vi elda för fullt i braskamin, vedspisar och kakelugn. Vedboden är fylld. Den sköna inomhustiden börjar.

.


2 kommentarer

Skörd

Det är fint att gå ut i kökslandet för att plocka in snittblommor.

Eftersom vi inte odlar potatis i år finns mer utrymme både för andra ätbara grödor och för snittblommor. Astrar är nytt för i år, en trevlig bekantskap tror jag nog. De som nu blommar såddes sent eftersom första omgången aldrig grodde – det var ju kallt och regnigt på försommaren. Lövkojorna är uselt små och hinner aldrig bli praktfulla – men de doftar så gott. Gladiolus, javisst! Ringblommor självklart, jätteeterneller odlar jag i år igen efter att förra året ha omvärderat dem fullständigt till något jag känner positiva vibbar inför.

Hoppas frosten dröjer ett tag till!

I helgen sätter jag in några av innanfönstren och har sytt fyra nya ”sandkorvar” för tätning mellan rutorna. Fast denna gång ska jag testa att fylla dem med ris.  Det är inte lika tungt men borde kunna fungera även detta för tätning och att ta upp ev fukt. Ni ska få se dem framöver.

.


Lämna en kommentar

Då och nu i kökslandet

Kökslandet blev färdigsått sent i år. Alla frön kom inte upp pga regn ock kyla.

8 juni 2012.


Senare i juni. Dillen ser ju bra ut där borta.


1 juli 2012


5 augusti 2012


5 augusti 2012.

Kålrabbin, som jag fick som plantor, växer bra, kronärtskockan sakta, sakta.

Andra omgången rädisor är på topp nu, dillen har tråkigt nog vissnesjuka, krusbladiga persiljan blev till stor del överväxt av ett kungsljus som inte skulle vara där, den storbladiga persiljan är normalt utvecklad, pumpaplantan jag fick har som tur var letat sig ut genom stängslets nätmaskor och har två pumpor redan.

De fem plantorna med två sorters squash kommer starkt, huvudsalladen är ok, plocksallaten likaså. Den fleråriga ruccolan, rughettan, sandsenapen (Diplotaxis tenuifolia) är inne på den andra sådda omgången precis som rädisorna. Morötterna är små under jord men blasten ganska ok, kålrötterna verkar kunna ta sig. Det är det absolut märkvärdigaste av allt – de som misslyckats fullständigt förut.  Mangolden ser fin ut.

Vackerväxter frodas från och till. Den äkta tobaksplantan blommar rosa. Dahliorna har börjat blomma, anemonerna har någon tuggat i sig, solrosorna har skjutit i höjden men blommar inte än på ett tag, krassen blandar sig in bland squashbladen. Sockerärtorna ska skördas nu.

Jag är tillbaka från semestern och kökslandet har inte vuxit sig ALLDELES förvildat. Det känns alltid vanskligt att lämna ett växande matbord men nu är jag åter och det är kul.

.


2 kommentarer

Kökslandet

Sen sex år tillbaka har vi ett inhägnat köksland. Rådjuren blev fler och allt fräckare så att hägna in var enda möjligheten att få behålla ettåriga växter och det ätbara vi odlar. I växelbruk.

Armeringsnät på ekstolpar håller ute odjuren, hur det är gjort går att läsa här. I fjol satte jag även hönsnät längst ner mot marken på ena kortsidan för att hålla ute kidens små huvuden som nafsar åt sig det mesta. I minst halva landet brukar jag så ettåriga blommor som jag plockar in för fint. Den dill jag odlar är alltid en blandning av blad- och krondill. Nytta och skönhet! Kålrötter vill vi lyckas med men det går dåligt med det.

Kökslandet i juni sett från övervåningen. Det ser ganska prydligt ut då…

… och hemkommen efter semestern hade slingerkrassen täckt mycket det året den här bilden togs :-)

Den gamla rabarberplantan finns kvar. Den är ointressant för rådjuren och växer friskt. Blommorna brukar jag ta in och sätta i vas bara för fint. Och för att rabarberstänglarna inte ska bli trådiga och träiga så snabbt. Under min tid här har man i Sörmland introducerat Rabarberfestivalen.

.


6 kommentarer

Frostsäker

Mangold är en fantastisk växt. För att äta förstås, bladen som spenat och stälkarna som sparris. Men mest odlar jag den för de vackert färgade stjälkarna och bladen. Den är verkligen till lyst där den står i landet och i vaser.  Fast i sommarvärmen slokar mangoldens blad snart då jag plockar in dem.

Nu på hösten står den väldigt bra emot frost och kyla. Slokar lite från början men tar sig då solen värmer bort frosten. När vi grävde om landet förra helgen var jag tvungen att ta bort mina plantor som jag sått mitt i landet. Det får bli ändring på det nästa år :-)  Plockade in blad och arrangerade buketter. Nu står de sig oerhört länge och gläder husets invånare med sin färgprakt. De kommer att hålla sig över en vecka inomhus.

Jorden i kökslandet vändes förra helgen. Persiljan står kvar tillsammans med några perenner som väntar på en plats i den rådjurssäkra perennträdgård som bara finns inne i mitt huvud i dagsläget.

Man kan bli glad för mindre!

.


7 kommentarer

Vitlöksfläta

Detta är min första alldeles egenodlade fläta med vitlök. Visst, jag har odlat vitlök i några år nu men aldrig gjort en fläta. I oktober sattes vitlöksklyftor ner i kanten av kökslandet och jag skördade dem för någon vecka sen. Torka i solen fick de göra, så flätade jag den torkade blasten.

I fjol satte jag också klyftor i oktober men tänkte inte skörda förrän efter semestern. Då hade blasten vissnat och försvunnit och jag såg inte var lökarna fanns :-(    Nu har jag lärt mej. Det är roligt att ständigt lära något nytt.

På bloggen From scratch club beskrivs noggrannt hur man odlar vitlök.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


7 kommentarer

Vad ska detta bli?

I år har vi bara satt ett par korta rader potatis i kökslandet eftersom vi hade potatisröta förra året och läst oss till rådet att göra uppehåll då jorden kan vara infekterad.

Desto fler sorters sommarblommor har jag sått att plocka in buketter av förutom ätbara saker som rödbetor, rädisor, plocksallat, senapskål (ruccola), rödstammig mangold, krus- och storbladig persilja, dill och den obligatoriska squashen som jag inte vill vara utan. Åsså kålrot som inte lyckats något år hitintills men Halvan gillar att laga rotmos och att göra det på egna kålrötter vore himmelriket förstås. Allt detta har direktsåtts, förgroning har jag insett passar inte mej, åtminstone inte nu. Vitlök satte jag i höstas och skördade nu när jag rensade, gräslök, piplök och luftlök och tulpaner finns i jorden sedan tidigare.

Jag kan konstatera att det har det gått knaggligt. Lättodlade saker som rädisor, plocksallat och senapskål (ruccola) och faktiskt även dill går bra men inte sommarblommor, rödbetor, squash, persilja, solrosor, sockerärtor. Kålroten har inte synts till ovanför jordens yta. De många solrosorna lyser med sin frånvaro – bara två har grott! Visst har annat grott men verkar vara på efterkälken. Jag vill ha blommande sommarmalvor, ringblommor, lejongap, riddarsporrar, sommarslöja, gullskära, och faktiskt eterneller! Några kålrötter hade inte heller varit inte heller dumt. Självförsörjande kommer vi inte att vara på detta köksland.

Jag känner tvärs emot vad Tove med bloggen Det goda livet gör. Ingen skördepanik annat än möjligen för plocksallaten… Hur får man gröna fingrar, tro?

Jag fick i alla fall användning för ett av alla de gamla redskapen som finns på gården – ett rejält årder för att kupa de två korta raderna med potatis.  Jag är van med små smala ”pärgräv” från min hembygd, inte så här stora breda grejer för vår lerjord. Roligt att redskapen här finns kvar och kommer till nytta.

.

.


4 kommentarer

Jorden reder sig

Igår grävdes det i kökslandet. Grävde  gjorde vi även i höstas då skörden togs om hand. Igår la vi på egen kompostjord, jag strösslade ut lite hönsgödsel och sen vände vi lätt ner det hela. Så här får det stå tills sådden som jag gör senare i maj.

Kökslandet blev klart 2006. Här låg innan dess hallonlandet sen urminnes tid, långt före MrsUniversums inträde här. Då vi beslutade att flytta kökslandet hit fick ytan stå täckt med svart plast och presenningar i två år, hallonrötter är ju besvärliga. Sen bytte vi jord och hägnade in mot odjuren rådjuren.

  

Jag kan meddela att det var ett stort företag att få fatt i kluvna ekstolpar med svedda spetsar. Jag ville ha det så, inga metallrör eller snabbruttnade svarvade trästolpar.  Mot stolparna fästes det mest grovmaskiga  armeringsnät som fanns i byggvaruhandeln. Igår riktade vi upp tre stolpar. Titta så bra de har stått sig mot röta. Det var en fröjd att se och sen stoppa ner dem lodrätt i jorden igen. Fantastiskt trämaterial.

Här ser man en hörnstolpe som stått här i fem år. Den svedda ytan når en bit över jord.

Piplöken kommer snabbt på våren och bildar vackra tuvor och så vackra ringar klippt i sallader och till sillen. Tulpanerna som jag odlar i ett hörn av kökslandet ( i övrigt är det mesta  ettåriga växter här) har kommit bra och är bara att klippa av och göra buketter av då de blommar. Ingen skada skedd då de inte står och är finfina i rabatterna.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


1 kommentar

Skörderapport

Den här säsongen har odlingslyckan varit väldigt blandad. Potatisen blev bra som sällan förr. Pentland Javelin hette sättpotatisen. Vi sparar från året innan och låter de små potatiserna gro. Den här sorten har vi för tredje året men nu skiftade vi plats, växelbruk. Skörden från EN sättpotatis blev 30 stora potatisar och några små. Normalare var 15-20 st. Bra var det hur som helst. Inga nematoder. Lite Blå Kongo satte vi också men den har vi inte tagit upp än. Den har vi haft i nästan 10 år och var en gåva från en väninna som nu är borta. Det sägs att man inte ska spara sättpotatis så länge, men så gör jag med just denna Blå Kongo.

Rödbetorna är svåra att misslyckas med har jag förstått – ja de blev helt ok även för mej. Kålrot (Halvans favorit) vill sig inte riktigt för oss men minst ett kok rotmos kan det bli och kanske ugnsstekt kålrot ihop med andra rotfrukter. Luktärtor, sommarmalva, rosenskära, sommarkyndel och persilja grodde dåligt. Kallt och blött i jorden då de såddes. Sockerärtorna sådde jag i början av juli och de blommar först nu. Och över alltihopa slingrar sig krasse – den levnadsglada!

Vitlöken som jag satte förra oktober var så fin vid midsommar. Jag skulle ha tagit upp den då så hade jag haft mjäll och god sådan. Jag gjorde inte det.

Första omgången squash frös och sen kom den igång lite sent. Ännu inte många att skörda men håller vädret sig varmt hinner många mogna. Det bästa jag vet att göra av dem är inläggning typ ättiksgurka. 

Dillen blev mycket fin i år, helt märkligt fin. Jag sådde en sort som var en blandning av kron- och bladdill. Kronorna till buketter och utsmyckning och bladen till matlagning. Så HÄR såg det ut i maj.

Äppelträden har rätt mycket fin frukt. Vi kokade 5 kg mos i onsdags kväll på sommaräpplet Säfstaholm. Moslagret finns i matkällaren. Det blir till att sylta, mosa och marmelada vid flera tillfällen. Eller torka äppelringar.

Plommonträdet dignar av frukt, klasar som vindruvor. Vi har plockat fallfrukt och kokat marmelad och sylt. Bakat pajer. Mycket mer ska det bli. Jag tycker det är fantastiskt roligt,  för de senaste åren har karten härjats av insekter. Det är ca 10 år sen trädet gav så här bra frukt. Jippi!


2 kommentarer

Den egna täppan

Vi ordnade för tre år sen ett rådjurssäkert köksland här i Universumet. Vi använde ekstolpar och armeringsnät. Ekstolparna är spjälkade och har svedd nederdel för att stå emot röta ännu bättre – de var icke lätta att få fatt i. Ytan är inte stor. Tidigare växte hallon i rader där. Det tog 2-3 år med täckning av marken med svart plast och presenning att få bort hallonrötterna. Men nu kan vi odla ätbara rotfrukter och grönsaker samt ettåriga blommor för fägring.

I lördagsförmiddag då vi fikade med vänner som var här för att hämta mask till sin kompost, kom årets beställda leverans av brunnen gödsel. Det var Gert som kom dundrande med sin traktor. Han är bonde med djurhållning och saknar inte gödsel. Det är härligt att få tillgång till så´n. Han tog sig också tid att dricka en kort kaffetår trots vårannan. Trevligt!

 Här på gården finns två odlingsböcker från tiden då det var en äkta bondgård. Förutom köksland odlade man ju flera hektar med vall och säd. Självförsörjningsgraden var bra mycket högre än för mitt Universums del. Böckerna syns på bilden: Vårt hems trädgårdsbok, Nils Dahlmark 1928 och Trädgårdsskötarens trädgårdsbok, Gustaf Lind från 1934. De har mycken bra och informativ text eftersom bilder inte var så vanliga. Det händer att jag föredrar den sortens böcker istället för vacker-bilder-böcker.

Familjen med sin egen brukandes mark. Hästarna i mitten – de var dåtidens traktor som man stolt visar upp. Agnes står längst till vänster, därefter föräldrarna. Brodern sköter harvning tillsammans med hästarna. Yngsta systern är inte med på fotot. Fotot är taget av grannen amatörfotografen någon gång på 1910-talet. Bostadshuset är till höger utanför bild, tvättstugan till vänster. Vad är väl vårt köksland mot detta? Nada. Det ligger ungefär där gruppen med Agnes står.

Jag brukar skriva i min trädgårdsantebok om mina göranden och låtanden men jag önskar jag visste lite mer om växternas historia här i Universumet. Med absolut säkerhet vet jag att pionerna är från Agnes tid. Och de gamla fruktträden. Fick nyligen av en väninna Marthas lilla gröna. Inspiration till eget grävande i nyttoträdgårdens historia, skriven av Lena Nygårds, Riksantikvarie-ämbetet 2008. Hon ger råd och tips om vad man ska tänka på och hur man forskar för att ta reda på och bevara växter från förr i sin hembygd. Det vore kul att gå närmare in på det tillsammans med äldre grannar.

Odling ska vara roligt. Kulturhistorien  är överkurs. Täppor kan nästan alla ha! I stenstan är det balkong eller kolonilott som gäller.  Även i Vita Huset odlar man i egen täppa kan man läsa i Dagens Nyheter. Det gäller att visa världen var fokus ligger.