Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.

Gräsligt eller gräslikt

5 kommentarer

Apropå kulturhistoria då det gäller gräsmattor, deras skötsel och existens. Apropå blomsteräng, lieslåtter, cylindergräsklippare och åkgräsklippare med rotor. Visst är vi svenskar influerade av de engelska smaragdgröna utomhusmattorna men hur ska vi se på dem som företeelse på en bondgård eller på torpets gårdstun?

Lotte Möllers Trädgårdens natur köpte jag i den lilla stadens bokhandel som lades ner just som jag flyttade hit.  Det var precis rätt köp, jag blev förtjust i det jag läste. Vilken bok, vilka tankar – har ni läst den? Om inte, kan jag rekommendera den varmt.

Här ett utsnitt ur kapitlet EN GRÄSLIG HISTORIA:

” Ingen har betytt lika mycket för den moderna trädgårdens utveckling som engelsmannen Edwin Budding. Han levde på 1800-talet och var förman på en textilfabrik i Stroud, där maskinen som användes för att klippa yllety­gerna täta och jämna bestod av en cylinder, försedd med spiralknivar.

Borde inte samma typ av konstruktion kunna fungera även på gräs? Ludd som ludd, tänkte mr Budding och konstruerade med hjälp av sin vän ingenjör Ferrabee den första gräsklippningsmaskinen. Med den inleddes en revolution av trädgårdsskötseln och synen på trädgården. Tidigare hade gräsmattan varit slottens och herresätenas gröna statussmycke. Tack vare gräsklipparen blev den så småningom var mans, eller åtminstone varje trädgårdsodlares, egendom.

1830 presenterades uppfinningen i tidskriften The Gardener’s Magazine. I patentansökan framhölls att ”den gentleman som använder den får en roan­de, nyttig och hälsosam motion”. Man kan notera att den maskinella gräs­klippningen redan från början ansågs vara en manlig angelägenhet. Mor skötte blomsterrabatten, far klippte gräset. Så var könsrollsmönstret på 1800-talet, och så är det i stort sett fortfarande.

Gräsklipparen har inte heller förändrats mycket, åtminstone inte den handdrivna. Men motorgräsklipparen, som kom på 1940-talet, fungerar efter rotationsprincipen. Det innebär att den sliter av gräset, till skillnad från Buddings cylinderklippare som skär av det fint som en sax. Ro­torklipparens brutala sätt att förkorta grässtrået efterlämnar en sargad snitt­yta, som ger gräsmattan en lätt vissen färgton. Finsmakarna avskyr den och hävdar att en cylinderklippt gräsmatta är oändligt mycket vackrare. Och skyll inte på att orken inte räcker till! Det går att köpa motordrivna cylindergräsklippare, om man är beredd att betala ett par tusenlappar mer än för en vanlig rotorklippare.

För ett otränat öga kan det vara svårt att avgöra med vilken sorts maskin en gräsmatta är klippt. Men har den tydliga, raka ränder är den cylinder­klippt. Dessa stripes, är lika nödvändiga för den äkta engelska gräsmattan som pressvecken för citygentlemannens byxor.

Buddings uppfinning blev ingen omedelbar succé. Fram till slutet av 1800-talet slogs de flesta gräsmattor med lie, och det räckte inte med att göra det ett par gånger varje säsong. I Daniel Mullers Trädgårdsskötsel – en av 1800-talets mest spridda trädgårdshandböcker – konstateras att ”vid varm och fuktig väderlek måste gräsplanen slås två-tre gånger i veckan”.

Sedan skulle den sopas för att få bort ogräsfrön och dessutom vältas, dvs köras över med en tung vält, för att ytan skulle bli fast och jämn.

Den arbetskrävande skötseln begränsade gräsmattans utbredning. Grus­gångar, blomsterrabatter och grönsakssängar var grundingredienserna i de flesta trädgårdar. Men när gräsklippningsmaskinen så småningom bör­jade spridas, innebar det också en demokratisering av gräsmattan. De nya villakvarterens och egnahemsområdenas framväxt accompanjerades av gräsklipparens smatter. Säkert föraktades den av den gamla trädgårdskul­turens företrädare, och bekymrade samtal måste ha förts om hur avsky­värt den lät, hur fult den klippte och hur vulgära de människor var som skaffade sig denna nymodighet. Tidigare hade herrskapsfolket brukat kla­ga över gräshuggarnas envisa vana att väcka dem i arla morgonstunden genom att slipa sina liar. Men slipstenens möte med lien lät nu som lju­vaste musik i jämförelse med oljudet från gräsklipparen.

När kostnaden för arbetskraften steg och allt färre behärskade konsten att slå gräsmattor med lie blev emellertid också de mest traditionsbundna trädgårdsägare tvungna att skaffa sig en gräsklippningsmaskin. I dag är den oumbärlig och gräsmattan har blivit en självklar beståndsdel i varje träd­gård, även i klimat som lämpar sig bättre för kaktusodling eller renbete än för mjukgröna sammetsmattor.

Ibland kan det rent av förefalla som om trädgårdsskötsel är liktydigt med grässkötsel. I ett nybyggt villaområde i Bergslagen såg jag i somras träd­gårdar som skilde sig från den omgivande terrängen enbart genom att det i dem växte gräs, medan marken utanför tomtgränserna var täckt av lilje­konvalj, daggkåpor och förvildade krolliljor. Jag hör inte till dem som anser att naturen alltid är överlägsen det som trädgårdsodlaren kan åstad­komma, men i det här fallet var det uppenbart att där naturen slutade, där började fantasilösheten.

Men gräsmattan har inte bara blivit trädgårdens mest självklara detalj utan också den mest bekymmersamma. Det räcker med en blick på kemi­kaliehyllan i närmaste trädgårdscenter för att inse den saken. Mossdödare, ogräsmedel, konstgödsel och ständiga mödor krävs för att förverkliga drömmen om den perfekta gräsmattan.

Och om den förverkligas är den en katastrof, åtminstone ekologiskt sett. För fjärilar, bin, fåglar och ängsblommor är den ungefär lika gästvän­lig som en öken. Gräsmattan är en helt igenom artificiell företeelse. I naturen förekommer grässlätter bara om marken är för torr för att träd skall kunna växa där eller om betande djur håller annan växtlighet borta. Men den ”naturliga” gräsmattan, antingen den nu kallas savann, stäpp, äng eller prärie, är ett under av artrikedom jämfört med en välskött villagräs­matta, där till och med lågväxande örter som tusenskönor och veronika stämplas som hemska ogräs.

(…)

En blomsteräng i stället för den kortklippta gräsmattan har närmast blivit en modefluga under de senaste åren. Medeltidens trädgårdstrend kommer tillbaka, men det kan vara svårare än många tror att åstadkomma en trädgårdsäng. Man skall i princip göra precis tvärtom jämfört med anläggningen av gräsmatta. Jorden skall vara eländigt mager. Inte en gnut­ta näring får tillföras den. Det stimulerar nämligen de grova, glupska gräs­en som tränger undan den sprödare ängsfloran.

Har man en gammal gräsmatta kan man gå en genväg och helt enkelt inte klippa gräset så ofta och inte så kort som tidigare och sedan vara noga med att räfsa bort det avklippta gräset, så det inte förvandlas till ny näring. Det ger en chans åt de blommor som levt mer eller mindre inkognito i gräsmattan att växa upp. Prästkragar, rölleka och johannesört kan spontant dyka upp i ängsgräsmattan. Man kan hjälpa den på traven genom att sätta lökar av kungsängsliljor och gammaldags narcisser och plantera in gullvi­vor, smörblommor, käringtand, åkervädd, styvmorsviol, blåklocka (som bara trivs i den magraste av jordar), gulmåra och andra vildblommor.”

Lotte Möllers bok står sig än tycker jag, en klassiker. Det som ger en tidsprägel åt gräsmattekapitlet är att åkgräsklippare aldrig nämns, de hade inte spridit sig över landet 1992 då boken gavs ut första gången. En annan klassiker är En andra natur. En trädgårdsodlares bildningsväg av Michael Pollan från 1991 som även den satt djupa spår i mig.

Klicka och läs lite om vår slåtter, hur man svingar en lie och se söt räfsning

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Författare: MrsUniversum

Mrs Universum lever nu, blickar bakåt, tänker framåt. Tycker inte nödvändigtvis att allt nytt är bra. Tycker inte heller att allt gammalt måste vara bäst :-)

5 tankar om “Gräsligt eller gräslikt

  1. Sååååvhimla bra skrivet Mrs Universum! Inte ett uns av dåligt samvete tänker jag ha över vår mossmatta! Kika in på min blogg så ser du hur fjärran vi är från åkgräsklippare…..TACK! Betyder detta att vår trädgård är fantasifull istället för fantasilös? Vill gärna tro det! Har aldrig överhuvudtaget fattat vitsen med gräsmattepulandet i de svenska täpporna…..

    Gilla

  2. Eija – Lotte Möllers gräsmattetext är mycket bra, ja hela boken är ett enda stort utropstecken! Vi tycker nog rätt lika i det här fallet du och jag. Gillar ert jordbrukande riktigt ordentligt!
    Möller skriver även om mossa i gräsmattan, den kan ju vara väldigt bra och fin. Jag är också mossodlare :-)

    Gilla

  3. Intressant text och definitivt nåt att täka på i dagens samhälle där man i många villaområde nästan blir lynchad om man inte har en minutiöst skött gräsmatta. Fast sen måste jag påpeka att ägande av åggräsklippare inte på något sätt är synonymt med en perfekt grön gräsmatta som är fantasilös… :-D Vi klipper vår stora matta med åkgräsklippare med uppsamlare vilket gör att det inte ligger nåt gammalt gräs kvar som göder och vi klipper ganska långt och inte så ofta och vi har definitivt mer örter och växter som veronika, smörblomma,klöver, mossa, daggkåpa, gullviva, violer och annat än gräs på stroa ytor. Så vill vi ha det och vi strävar inte efter att få en grön steril gräsmatta på något sätt, däremot är vi lite lata och slipper gärna gå runt med en motordriven klippare även om den är självgående. :-D

    Gilla

  4. Gräs-gräsmattor-växtmattor
    När vi för ett par år sedan blev med hus på landet var väl inte gräsmattan första prioritering. Men något fick ju göras. Meterhög ogräsmatta med mängder av nässlor, tistlar och kvickrot är inte det roligaste..
    Det blev rotor klipparen som fick mala ner allt till en skötbar nivå (högsta möjliga på vår klippare). Ytorna runt huset och mellan huvudbygnnaden och uthuset klipptes, nu kunde man i varje fall gå där.
    Men vad gjorde man åt de partier som behövde jämnas till? Gamla sorkhål blir ju ingen glad av, eller hål där något udda legat *(Vi har hittat de mest konstiga saker där det nu är gräs/ogräs matta). Ska kanske tillägga att jag har inga ambitioner om att få en plan gräsmatta, men man ska kunna gå på den utan att vricka foten, sedan får mattan gärna mjukt bölja sig fram.
    Alla de mörka osådda plättarna ville man ju ha en passande växtlighet på, Ingen grön villa-matta utan något med blandad växtlighet och gärna låga blommor i ochså.
    Med denna önska gick jag till vår ”seriösa” trädgårdsaffär, jag ville ha en påse frö till lågväxande gräs och örtmatta……….
    Vet inte vad de tänkte om mig men jag fick väldigt konstiga blickar och ett svar att något sådant inte fanns. Till slut fick jag en påse vanliga gräsfrön, en påse vitklöver och tipset att gå till någon som kunde göra specialblandningar av gräs. Varför har trädgårdshandeln hur många preparat som helst som tar död på ”icke gräs” men inga lågväxta blommor som kan blandas i villa-gräset???
    Nästa steg blev att kontakta någon som gjorde ängsfrö blandningar, men även där fick jag nobben, de sysslade bara med rena ängsblandningar, inget som passade att klippa till ca 1 dm varje vecka….. och verkade inte ens intresserade.
    Är det verkligen bara jag som vill ha en matta med blommor och div örter i ochså, något som ej behöver gödslas utan bara klippas när det börjar bli för långt tovigt.
    Nu känns det som problemet går att lösa. Nu när vi sår blir det gräsfrön med vitklöver och tusensköna iblandat. Då blir det lite mer variation i växtligheten, dessutom börjar efter några år div ”udda” dikeskant växter vandra in av sig själv så kanske om 5-10 år har naturen själv löst probloemet.
    MvH
    Hans

    Gilla

  5. Hallå ni! Att gräsmatteskötande är något de flesta tycker något om är uppenbart. Att jag gjorde inlägget är mer för att människor ska ifrågasätta villagräsblandningen man köper oreflekterat då man bygger nytt. man kan se på gräs på så olika sätt. Med min bakgrund som uppvuxen med jordbruk har jag en annan inställning än en stadsbo. Med en tomt på 4500 kvm vill vi inte heller jobba med gräs hela sommaren – det här ska dessutom upplevas som en bondgård, inte en park. Och åkgräsklippare finns ingen önskan att ha, ett medvetet val som just vi har gjort. Vi klipper gångar i vissa gräsytor med motorgräsklippare, sen slår vi höet i juli.

    Sophie – om man vill läsa hur det sociala trycket påverkar i ett villaområde är Michael Pollans bok bra och faktiskt kul.

    Hans – ja visst är det svårt med gräsblandningar i handeln och förståelse för det speciella! Jag tycker er lösning, som mognat fram, verkar bra. Frågar fler efter växter för näringsfattiga jordar så kommer det ut på marknaden. Allt som säljer tar företag som vill tjäna pengar fram. Jag brukar dock råda uppdragsgivare som undrar att själva samla in vilda fröer från favoritväxterna och så in i ängsmattan.

    Gilla

Tyck till om du vill!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.