Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Solrosvärme


Kakelugn med jugendslingrande solrosor.
Jodå, så kan man också göra.

Än behövs värme. Men den 6 juni planterade jag ut de dahlior som jag satt ner i kruka för några veckor sedan och även de som legat torrt och mörkt under hela vintern. Dahliasortimentet som odlas ökar hela tiden ska ni veta. Samma dag sådde jag i kökslandet – det är ovanligt sent men jag ser fram emot en grönskande och prunkande odling så småningom.

I samma veva togs äntligen innanfönstren ut. Det har varit kyligt länge nog men nu ville jag kalla fram sommaren.  Jätteskönt att det är gjort.


Lämna en kommentar

Lingonkransen

Det är dags att köpa Vanliga almanackan med lingonkransen som brukar finnas här i huset varje år.

Vanliga almanackan för året efter frälsarens Kristi födelse 2012 till följande horisonter: Lund – Göteborg – Stockholm – Östersund – Luleå – Kiruna utgiven av Almanacksförlaget under medverkan av Stockholms Observatorium.

Men vem har målat Lingonkransen?

”Werner Sundblad är konstnären som målade den fina lingonkransen, som sedan 1906 inramar vår Lingonalmanacka. Han föddes i Uppsala 1877 och efter utbildning vid Konstakademien i Stockholm reste han till Frankrike med bl.a. sin konstnärskollega Ivar Arosenius för vidareutbildning. Vid hemkomsten bildade han i kretsen Uppsalakonstnärerna en konstnärskoloni i Håga i Uppland som bl.a. gav ut tidskriften ”Med pensel och penna” efter den tyska förebilden ”Jugend”. Tyvärr kom bara fyra nummer ut innan den las ner. Han deltog med bl.a. John Bauer, Arthur Sjögren, Nils Thunman och Gusten Widerbäck i ”Konstnärslaget från 1905” och ställde ut på Valand i Göteborg och på Konstnärshuset i Stockholm. Från 1900 och till sin bortgång 1909 arbetade han i Arbrå-trakten.

Konsthistoriskt hör han hemma i det romantiska 1890-talet. Han målade Hälsinglands natur och blev en stilbildare för den provinsiella romantiken.” Detta läste jag här.

Om man letar efter Sveriges ”själ” skulle jag absolut ta med föremål som Vanliga almanackan, en dalahäst, och en sockerskål av hamrad koppar, med lock ni vet… Detta tycker jag är delar av svenskheten. Almanackan med jugendutsmyckning. En grafisk jugendform som hänger kvar precis som Gyllenhammars havregrynspaket. Det är traditionsrikt och att veta att jag har Vanliga alamanackan allt ifrån morföräldrarnas tid i min ägo ger en värdighet åt de almanackor jag själv har köpt. Här finns solens och månens upp- och nedgång för sex horisonter. I de äldsta almanackorna står angivet vilka datum kreatursmarknaderna inföll runt om i landet. Det är en påminnelse om tiden före järnvägens utbyggnad då varje ort hade lokal tid, ingen gemensam tid fanns, inga tidszoner, ingen sommartid. Det går inte att leva utan Vanliga almanackan, eller Vänliga almanackan som jag kallar den ;-)

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,