Platsbyggd garderob

Jomen, som jag nämnde tidigare har vi haft hjälp av ett par duktiga snickare som fick vår nya garderob på plats sista veckan i januari – mitt under värsta snöstorm. Jag var bortrest under dagtid i slutet av veckan då bygget pågick och tog därför inga bilder kontinuerligt.

Så här som på bilden ovanför såg det ut den 26 januari då jag plötsligt insåg att jag borde dokumentera läget, det tillstånd som varat sen rummet blev sovrum.

Så här ser det ut nu. MrsUniversum ville inte ha en garderob som är 60 cm djup hela vägen. Det skulle ta bort ljus vid dörren och kännas instängt då man träder in i rummet från övre farstun. Jag vill att båda fönstren ska synas då man kommer in i rummet. Därför är garderoben vinklad – djupet är 32 cm vid dörren och 76 mot bortre väggen. Måtten är inte huggna ur luften, det finns en tanke bakom. Bland annat handlar det om att en elfa-back ska få rum och att garderoben ska landa på rätt sätt på tapeten (mellan ”blomplanscherna”).

Här är fler bilder på garderoben som har fyra skjutdörrar. Den är delad i två lika breda fack med ett hyllplan överst. Till vänster ryms korta och långa kläder hängande på galgar på stång eftersom djupet är 60 cm eller mera. På golvet står inbyggda Elfa-backar. I facket till höger ryms inte galgar på djupet så där hänger man kläderna på ett utdragbart beslag och längst till höger finns smala hyllfack.

Skjutdörrsbeslagen med rullar döljs av en trälist lika hög som taklisten. Listen har skuggkant. Foton med och utan list syns ovanför. Nertill mot golvet ligger en limträskiva. I den är skenorna för styrtapparna infrästa. På så sätt slipper vi åverkan i golvet och garderoben är reversibel, dvs. den kan tas bort och rummet kan lätt återuppstå i sin forna glans. Träskivan tar även upp golvets lutning. Taket är otroligt nog helt horisontellt! Annars är det ju mycket som lutar i huset.

Nu återstår att måla med Universumets gröna linoljefärg samt att tapetsera dörrfyllningarna med Linnétapeten. Ramverkets kanter mot fyllningen är snedfasade 15 grader och jag har noga räknat ut storleken på fyllningarna så att 2×3 ”blomplanscher” ska rymmas i en fyllning, varken mer eller mindre.

Får väl återkomma med bilder den dagen vi målat och tapetserat. Men de som följer bloggen vet att här går det inte undan med fart och fläng… Kanske väntar vi till innanfönstren tas ut så att luftväxling lätt kan ordnas…

(På fotot ovan kan man också se hur MrsUniversums smak har förändrats sedan hon flyttade hit. Farstuväggarnas spontade panel är målade ljust grå, tak och snickerier vita. Det känns väldigt länge sen… numera vill jag ha kulörer i interiören här i huset.)

Det här är en skiss gjord för bloggen. Snickarna fick ordentliga arkitektritningar i skala 1:10 att arbeta efter.

Gammeldags klädhängare

I många år har vi haft en traditionell klädställning, som vi fann i ett av uthusen, som klädförvaring i sovrummet. Med originalfärg och krokar som mist förnicklingen. En miniklädkammare inrättades i en del av vindskontoret (se plan på husets övervåning  längre ner. Klädställningens plats är markerad med rött.)  Så har vi levt och trivts. 

Men en garderob har jag haft i tankarna och på papper länge nu. -99 står det på ritningen. Och tänk, det är Halvan som drivit på att det hela ska genomföras just precis nu.

.

Sovrummet

Mmm, nu har vi en ny platsbyggd garderob i sovrummet.

Den blev bra men fullt ut använder vi den inte än – den ska målas och tapetseras först. Men – jag tar det från början eftersom jag inte har berättat om rummet hitintills.

Det här rummet på övervåningen var det första vi gjorde ”byggnadsvårdande” från grunden. På det stadiet var jag inte så bevandrad med hur det sett ut tidigare här i huset. Vi konstaterade var att innerväggarna bestod av liggande brun panel. Den gamla tapeten revs ner på 70-talet  och  bräderna brunbetsades – rummet var ohyggligt MÖRKT!

Vi pappspände väggarna.  Hur hörnen skulle utföras för att bli bra  fick vi telefonhjälp med av en gammal målare i min hembygd. Sen tapetserades med ”Linnétapeten”. Gissa om vi var stolta över att ha lyckats med vår första pappspänning!  Året var 1998.

Rummet blev helt annorlunda, så lugnt, ljust och vilsamt. Precis som jag ville ha det.

*Lampett av bleckplåt köpt i Stundars, Österbotten 1993. Tillverkad av P. Tuominen i Vähäkyrö. Hemstöpt stearinljus.
* Sänghylla à la MrsUniversum målad med Universumets gröna linoljefärg.
* Linnétapeten kan man läsa om HÄR. Den finns hos Handtryckta tapeter och kallas där Carl von Linnés skrivrumstapet, 1700-tal.

Linnés Hammarby utanför Uppsala har fått besök av mej några gånger. Linné klistrade färglagda blomplanscher av den tyske botanisten Ehret på väggarna i sitt sovrum och Charles Plumiers teckningar av växter på väggarna i arbetsrummet – allt är mycket sevärt. (Det här är en länk till högupplösta bilder.) Det är den senares teckningar av exotiska växter ur verket ”Plantarum Americanarum”, utgivet under åren 1755-1765, som finns på vår sovrumstapet.

Fågelskådning från köksfönstret

Idag rapporterade vi in till Sveriges Ornitologiska Förening vilka fåglar vi såg inpå knuten mellan den 29 januari och 1 februari. Det var inte så många arter men ändå: blåmes, talgoxe, nötväcka, koltrast, pilfink samt en större hackspett. Den sistnämnde var jag stolt över att kunna identifiera för det finns ju några hackspettar att välja mellan. Då han, för det är en hane vi har på besök, satt och åt av skinksvålen som är upphängd i plommontädet, tog jag fram fågelboken och hittade genast rätt. Fjäderskrudens teckningen såg ut som på bilden, hämtad från hemsidan Wildlife garden som jag gillar.

Vi matar fåglarna med fröer i fågelbordet samt med talgbollar och så den där julskinkans svål.

Matt-tvätt

Den här vintern har hittills varit perfekt för mattvätt. Kall och ren snö. I söndags åkte juliga trasmattan ut i snön för enkel tvätt. Min egenhändigt vävda matta är nu ren och luktar friskt.

Den byts nu ut mot en annan och får hänga på en stång på magasinet med andra tras- och ripsmattor. Nästa jul är det dags igen för den att göra tjänst och skapa stämning. Jag skrev om snötvätt förra året också, jag tycker det är en så´n bra gammal kunskap!

Torkade äpplen

Här i Universumets matkällare finns fortfarande vissa av våra äppelsorter fullt användbara. De vi inte äter färska eller gör mos av brukar vi torka.

Jag har läst så många förslag i tidskrifter och böcker om hur äppelringar bäst torkas. I nästan samtliga fall ska el användas: torka i ugn på svag värme, torka i elektriska ollor, torka i mikron. Jag tycker inte det känns bra med så mycket energianvändning för att få torkade äpplen (eller svamp eller kryddor).

Hur gjorde man förr tänkte vi och testade. Man skalar och kärnar ur äpplena, skär dem i rätt tunna skivor, trär upp dem på t.ex. blompinnar, hänger upp pinnarna i snören på brödstången i köket.

Gissa om det är en härlig upplevelse att komma in i köket första morgonen efter att äpplena hängts upp (vänstra bilden). Doften är underbar! Det tar fyra dagar i rumsvärme för äppelskivorna att torka färdigt och då ser de ut som till höger.

Sen stoppar jag dem i papperspåse/-ar. De får ju inte bli helt torra och inte heller får de mögla. Efter ytterligare ett par veckor stoppar jag papperspåsarna i en plastkasse som jag försluter nästan helt. Ett par nävar äppelringar åker in i en Reda-behållare som vi nallar ur emellanåt. Det här tycker vi är godis!

Planering

Det här är ett område som jag passerar emellanåt. Till exempel den 8 februari 2009 då fotona togs. Från början var här en obebyggd markbit.

Där den översta bilden är tagen fanns för några år sen bara det gula huset längst till höger. Så började det röra sig. Bullervall byggdes mot stora genomfartsvägen (till höger utanför bilderna) och det första monteringsfärdiga huset började uppföras. Det är det som syns mellan det gamla gula huset och det grå bostadshuset.

Förmodligen valde man som förste spekulant den tomt man ville ha. Detaljplan måste ha funnits så man visste att man skulle få grannar och hur många. Däremot visste man inte hur grannarnas hus skulle se ut och hur stora de skulle bli. Stackars förste nybyggare som fick ett så stort hus så nära, en byggnad som skuggar bakomliggande hus hela året. Husen är inte anpassade till tomten med tanke på fönster, dagsljus, utblickar…

På den smala markremsan som planerades fick man in åtta tomter. Två rader i djupled. Jag kan tycka att det är oansvarigt av kommunpolitikerna att tillåta en sån detaljplan. Visserligen vill många människor ha en liten tomt med ett stort hus idag, men vem vill ha sitt hus och tomt i bakvattnet av grannen, alldeles i skuggan.  Jag tycker det är oansvarigt av kommunen att ge bygglov för hus som ger grannar så här negativa konsekvenser.  Men detaljplanen verkar inte ge tillräckliga begränsningar i byggyta eller byggnadshöjd och då blir det så här.  Så här ser den bistra verkligheten i många kommuner – om politikerna inte styr upp stadsplaneringen kan också staden och dess levnadsvillkor bli lidande.

 

På bilden ovanför ser man det gamla området med hus i enkel rad till vänster om gatan och det nya till höger (med dubbla rader av hus in från gatan).

Om jag skulle välja att bo i en stad skulle jag antingen bo i flerbostadshus centralt och livligt eller i ett radhus i en förort. Jag tycker bra om radhus med gedigna material och fina detaljer ut- och invändigt. Jag skulle aldrig välja att bygga ett nytt hus, hur fint det än är, på ett så här ostrukturerat, plottrigt och illa planerat område långt från centrum. Fast jag behöver ju inte välja, jag har mitt gamla Universum och är kanske priviligierad???

Innanfönster med speciallösning

Det här är en riktigt smart speciallösning för att få innerruta till ett gammalt fönster med enbart enkelglas. 1800-talshusets vind skulle inredas och bli bostadsrum. Enbart enkelbågar fanns här och för värmens och energihushållningen skull behövdes tätning.

Här syns kvartsstaven som håller glasrutan på plats. Falsen i karmen fanns sen tidigare.

Istället för att tillverka nya innerbågar som både tar bort mer dagsljus och som kostar mer än den här lösningen, valde de här byggnadvårdarna att låta glasmästaren kapa till glasrutor i samma storlek som fönsteröppningens karminnermått. Sen kapade man till kvartsstavar som målades med linoljefärg i samma kulör som fönstret och därefter skruvades fast i karmen. En tätningslist sitter mellan glas och fals.

Att glasrutan går förbi tvärpost och spröjsar syns knappt. Tittar man närmare ser man dock blänket i glaset framför tvärposten.

Varje vår tas glaset bort, varje höst sätts det tillbaka. Det har fungerat i si så där 20 år. För att flytta glasskivan är det enklast om man har en sugpropp typ den som glasmästarna använder. Den här okonventionella problemlösningen gillar jag.

Skidtur

Denna soliga lördag blev det en skidtur bort på Mälarens is.

Ljuset återvänder.

Byggnadslära för snöfästningar

Den här lilla boken skulle kunna passa att använda nu när vi har snö. Den heter Byggnadslära för snöfästningar o. a. snökonstruktioner I - För fullvuxna barn, är skriven av Eero Väänänen och utgiven i Helsingfors 1996. ISBN nummer 952-9687-90-9.

Bokens 57 sidor har följande innehåll:

Inledning

1. Byggnadsplan

2. Material

3. Utformning

4. Konstruering

5. Bra exempel

Bibliografi

Innehållsförteckning

På dessa sidor á 4,9 x 6,7 cm finns mycket klokhet samlad om snöbyggande. Jag undrar om man inte i ishotellet i Jukkasjärvi tagit lärdom härifrån. Genom sitt uttryck av seriositet blir det hela väldigt  kul.

 

Hade jag inte fått den av en finsk vän hade jag inte känt till den och haft mycket sämre kunskaper i den ädla snöbyggnadskonsten. En bok för den sanne snöälskaren!

Linoljefärg

Kan inte komma ihåg att jag behövt ifrågasätta mitt användande av linoljefärg särskilt mycket under åren. Med det vill jag inte säga att jag alltid i alla sammanhang använt oljefärg. Var färgtyp har sin plats. Men att den ofta är bra, både inomhus och utomhus, har jag inte ifrågasatt då jag använt den på egna hus, möbler och tingestar.

I tonåren skulle jag en gång hjälpa till hemma att måla om fönster och fönsterfoder utvändigt. Då blandade pappa själv till linoljefärg, antagligen för att färghandeln på orten inte hade den i sitt sortiment. Kokt linolja, zinkvitt, terpentin tog han fram ur gömmorna och ett stänk av blått pigment som han hade i sitt förvar (minns inte vilket) för att få vit linoljefärg. Det pyttelilla blå minns han att målarna i hans ungdom blandade i vit färg för att få den riktigt vit.

Under en tågluff kom vi luffarkompisar till Florens och hittade den mest spännande av färgbutiker: Zecchi på Via dello Studio. Där såldes pigment i lös vikt och gissa vem som gick loss och fyllde ryggsäcken? Det var helt underbart. Jag köpte lite av många olika pigment för att prova. Hemma i Sverige gick det på den tiden inte att få tag i torrpigment på lös vikt, åtminstone inte i konsumentförpackningar i detaljhandeln. En del av de florentinska pigmenten gick åt till linoljefärg, äggoljetempera och limfärg som jag använde på möbler och inredningsdetaljer.  Ahhh, va roligt det var!

Jag har fortsatt använda linoljefärg. Det första vi målade här i Universumet var drängkammarens fönster. Den blev den egenblandad men vi tänkte fel och tog rå linolja istället för kokt, vilket gjorde torktiden väldigt lång och besvärlig. Man lär av sina misstag så då vi målade den gamla spegeldörren i då nyinrättade dusch/toaletten använde vi kokt linolja. Då snickerierna på övervåningen skulle målas skulle en grön kulör blandas till och vi vände oss till Engwall & Classon. Det var i slutet av 1990-talet. Detta fabrikat samt Wibo fanns lättillgängligt i handeln på den tiden förutom de stora färgtillverkarnas linoljefärg (som jag har varit lite skeptisk till). Då köket målades 2005 använde vi färg från Ottossons Färgmakeri. Diskussioner om standolja i E&C:s linoljefärg hade då  varit på tapeten.

Det man kan vara glad över är att linoljetillverkningen skjutit fart, oljelin odlas igen,  avhandlingar har skrivits, produkterna blir förhoppningsvis allt bättre. Men fortfarande gäller det att se upp så inget otillbörligt blandats i färgen eller att man betalar överpris. Som konsument måste man vara kunnig för att ställa rätta frågorna, det är inte alltid så lätt. Då intresset för byggnadsvård ökar och användningen av linoljefärg också ökar, borde priset gå ner. Kanske särskilt i byggnadsvårdsbutiker!

***

Sophie med bloggen Ekenäs gård har gjort en noggrann genomgång av linoljefärgens eventuella hälsorisker med hjälp av uppgifter från Internet. Särskilt med hänsyn till formaliner. Intressant! Numera används linoljefärg utan lösningsmedel. Jag använde en norsk sådan på 80-talets slut då jag målade många hyllplan i min lägenhet. Den var rätt tjock men jag strök två gånger. Penseldragen blev synliga precis som jag ville. Men den linoljefärgen var ganska så svårstruken.

Själv funderar jag inte så mycket över balsamterpentinets vara eller inte vara i den färg jag använder eftersom det inte är i någon stor omfattning jag målar. Kanske är det blåögt… Men att yrkesmålare inte vill utsätta sig för lösningsmedel är förståeligt. Att använda mask är rätt otympligt och svettigt. Detta föreskrivs om oljefärg ska användas inomhus i kulturmiljöer. Fönster får målas med färg innehållande lösningsmedel av yrkesmålare utan skyddsmask både ut- och invändigt eftersom ventilation då lätt kan ordnas.

Kanske förändras linoljefärgerna så att de kan strykas tunt utan att lösningsmedel blandats i. Det är ju annars den färgens signum: att strykas tunt i flera lager. Våra kompisars välanvända trappa som strukits med många lager väl utspädd linoljefärg har stått sig i väldigt många år.

De tixotropa färgtyperna som finns i handeln är jag skeptisk till eftersom de genom en enda strykning täcker en yta. Den torkar fort vilket gör det svårt att gå tillbaka och förbättra en liten yta. Om trägolv målas med linoljefärg som täcker med en strykning blir det intressant att se hur slitaget kommer att se ut om några år. Kanske ser det bra ut, eller gräsligt, kanske förändras vår uppfattning om vad som är vackert…

Hönshuset förr

En bidragande orsak till att hönshuset här byggdes om var att den äldre man som under måååånga år hade hyrt traktorgaraget för sin bil efter att Universumet blev fritidshus 1966 och som hade två tävlingscyklar i hönshuset, beslutade att sälja bilen och strax därefter sålde han sina cyklar. Allt gick i ett – Haglunds eget beslut som gjorde att husen frigjordes och tanken på ny användning.

Då vi satte igång med arbetena  i hönshus/svinstia såg det ut så här.

Här kommer några före – efter bilder.

Det vi ser här är grisarnas avdelning. Golv av betong, väggar av regelkonstruktion med sågspånsisolering, lågt undertak. Nere till höger syns ”kissrännan” där grisarnas urin rann ut. I väggen satt en propp av trä som togs bort då urinet skulle väck.

○ ○ ○

Här var utgången mot baksidan, den väg grisarna tog då de släpptes ut. Dörren är på samma plats som den som skymtar på de två äldre fotona här ovanför. Det blev en ny isolerad ”stalldörr” här trots att den ursprungliga dörren inte var delad.

Halvan la in trägolvet med planering för två tvärgående bräder som markerar den tidigare gången. Att såga i ett fullt färdigt golv var inget som någon av oss vågade sig på och till sist förbarmade sig vännen Peter att ”såga sönder” trägolvet för att lägga i de tvärgående bräderna. Peter ordnade detta med den äran! Tack!!! På fotot är grisavdelningen till vänster och hönsens avdelning till höger. Golvet är ett Baseco golv av kvistig klass. Kvistarna ger liv åt ytan men framför allt ville MrsUniversum att huset fortfarande ska upplevas som uthus och inte bli för ”fint”.

○ ○ ○ 

Huvudingången finns mitt emot lagården. Grisarna stod till höger, hönsen fanns till vänster. Redena som skilde mittgång och hönshus åt, är borta sedan länge. På höger sida om gången fanns ovan nämnda ränna.

○ ○ ○

På 1970-talet byttes det stora mångspröjsade fönstret i hönshuset ut mot ett mindre tvåluftsfönster med enkelglas. Vi i vår tur bytte ut tvåluftsfönstret mot ett kopplat enluftsfönster. MrsUniversum ville ha ETT stort ospröjsat fönster någonstans i sitt Universum. Där till exempel en stor adventsstjärna skulle få hänga utan att krocka med spröjsar.

2001 var huset klart efter stora egna arbetsinsatser. Vi anlitade bara en snickeriverkstad till två nya fönster och en ny dörr samt plåtslagare till fönsterblecken.

HÄR finns fler bilder på dagsläget i uthuset.

För övrigt hörde jag talgoxen som sjöng sin vårlåt idag för första gången i år…

Blå timmen

Ett härligt egendomligt väder har pågått här i tre dar. Landskapet är inhöljt i dis, småsmå iskristaller som seglar runt i luften och fäster sig på allt i deras väg. Rimfrost. Djupfryst. Det är vackert. Det är mycket vackert i blå timmen. Några få ljuspunkter visar på liv här i Universumet.

Snön

tyst och trösterik

.

.

Vintern

som aldrig överlever

.

Bo Carpelan ur ”Ögonblickets tusen årstider” 2001