Faktiskt är det här inte bara ett vackert och lustigt objekt – en ljussax från 1800-talet nån gång. Den är en pryl vi använder här i Universumet. Inte dagligdags men emellanåt under ljuständartiden på vinterhalvåret. Vi tänder ofta stearinljus här. Ljuslådan finns i köket, i den kombinerade sitt- och förvaringsbänken. MrsUniversum tycker väldigt bra om ikeas stearinljus. De rinner och sotar inte. Jag tycker att de ur de aspekterna även är bättre än Liljeholmens kronljus och kanalljus. Det är lite trist att erkänna eftersom jag gillar kulturhistoria och Liljeholmens stearinljus är så mycket anrikare – från Sveriges första stearinljusfabrik grundad i Stockholm 1839.
Innan stearinljusen utvecklades användes talg eller vax i ljusen. Talg fick man vid höstslakten. Vaxljus av bivax var väldigt dyra med begränsad användning utom i kyrkorna. Vekarna var tvinnade och de måste snoppas eftersom de förbrändes dåligt och osade. Eftersom ljusen lyste allt sämre ju längre veken blev behövde de snoppas. ”Om ljusstyrkan (…) anges till 100, så var samma värde nere i 39 efter 11 minuter, 23 efter 19 minuter och 16 efter 29 minuter. Snoppades ljuset så lyste det åter för fullt.” Många fler intressanta fakta om belysning, såväl eldsken som elektrisk, finns att läsa i Anden i lampan av Jan Garnert.
Nu dit jag ville komma: ljussaxar var vanliga som ljussnoppare. Den som finns här i Universumet är av järn och har stödben, alltså en senare modell än 1700-talets som saknade ”ben”.
En sak som underlättade stearinljusens utveckling var att flätade ljusvekar introducerades 1834, jag tror det var en fransk uppfinning. Jo, de flätade vekarna böjde sig vid förbränningen och oxiderades vid lågans kant och längden anpassades automatiskt då ljusen brann. Ljussax behövs inte längre!
MEN – här i Universumet har vi även hemstöpta ljus. Vi brukar stöpa ljus, om än inte årligen. Vi bjuder in kompisar för en ljusstöpardag i november/december. Det stearin som använts är A-Tes ljusmassa i form av granulat samt gamla ljusstumpar. Till ljusmassan följer vekar med och ”Halvan” har kvar vekar av olika grovlek efter sin mamma. Hur vi nu än har testat och omprövat på olika sätt så vill inte alla de hemstöpta ljusen bli på så sätt att veken bränns av lika fort som ljuset brinner ner. Ibland böjer sig den halvt förkolnade veken, som den bör, men brinner inte av utan korvar ner sig i det smälta stearinet och lågan blir stor. Då är det bra med en ljussax att korta av veken med utan att ljuset behöver släckas först. Men MrsUniversum skulle bra gärna vilja veta varför det ibland går snett med de hemstöpta ljusen! De ljus vi stöpte hemma då jag var liten blev bra. Jag har läst böcker, ringt ljusmassefabrikanten, testat olika sätt att doppa veken, prövat olika dimensioner på vekarna, stöpt olika tjocka ljus och flera andra variabler – ändå brinner den flätade veken inte alltid av som den ska.
Låt inte det här avskräcka från att stöpa ljus – det är en otroligt trevlig syssla och tradition!!! Och det blir allt lite extra lyxigt med de egenhändigt stöpta ljusspirorna eller grenljusen!
RSS - Posts
Senaste kommentarer