Nu börjar fruktträdens blomning och vårsådden pågår. Ifall det regnar går det bra att njuta Oranieträdets äppelblom från farstukvisten helt nära inpå.
.
Att skapa sig jobb
”Halvan” bestämde sig för att ta itu med ogräset och växterna som spridit sig i ett stenröse som kom till då elstolpen med nuvarande elmätaren kom till någon gång på 70-talet. Då luftkabeln grävdes ner kom många småstenar i dagen och dessa samlades i en hög vid stenen där staget fästes. Med åren har hela röset täckts med jord – gräs blir ju mull med tiden och även termiter hjälper till. Nu tyckte han det var dags att ta tag i detta !? Bort med allt, i med markväv och tillbaka med stenarna.
Jovisst, prydligare än en hög med kvickrot och termitbon. Längre bort ses röset, ”fornminnet” som vi säger, som består av stenarna som hönshusets oarmerade betonggolv hade som ballast. Betongen blev ersatt med en luftad träkonstruktion då huset blev till ateljé. Meningen är att ”fornminnet” ska inkorporeras i den länge omtalade perennträdgården som dröjer. Men den nu utgrävda stenhögen kommer att ligga utanför.
I direkt anslutning till dessa rösen finns gårdens fulhörna som Bondjäntan uppmanat oss att visa. Ja, det är inte bara en hörna utan en fulplats.
Gammeljord, fläderbuskar och hallonplantor är bortschaktade och ytan är täckt med markväv, presenningar och plåt om vartannat för att kväva ogräset. Stenar och utrangerade däck håller allt på plats. Ytan har varit täckt i tre år för att säkert kväva ogräset. Samma antal år var hallonlandet täckt innan det blev köksland.
Detta är den allra första idéskissen som kom till. Den kom till i min trädgårdsdagbok. En dröm om vad som ska uppstå. Utan skalenlig tomtritning som underlag, direkt ur minnet. En del har hunnit tänkas om sedan dess, långsamheten och jag har förädlat idén.
Så här såg det ut på 50-talet. En levande bondgård med grisar där det nu ska bli en trädgård. Vissa materialtekniska likheter kan det bli. Vi vill behålla upplevelsen av bondgård.
Tanken är alltså att detta ska bli något vackert! En giradino segreto med rådjursskyddade perenner. De röda kalkstensskivorna blir en markyta närmast huset där det växer dåligt eftersom det är torrt och varmt söderläge. Där blir det en vägghängd bänk liknande den vid drängkammaren. Som jag längtar…
.
Ljuvligheter
Från mitt hörn i kökslandet med tulpaner att plocka in till lyst blev det i söndags denna bukett.
Ibland kan jag förledas önska att de skulle stå länge, länge… men så inser jag att skönheten inte skulle upplevas lika intensivt om evigheten fanns.
Jag har flyttat runt vasen för olika ljus. Visst är väl tulpanbuketten med tulpanerna Purissima och Angélique samt försommargröna blandblad ljuvlig?
.
Vårvindar friska
Finaste egenhändigt växtfärgade tröjan har några år på nacken…
Tröjorna hängde ute i veckan för vädring innan de stoppades in i säkerhet mot mott och mal. De mest använda ylletröjorna tvättas annars försiktigt och torkas liggande utsträckta på frotté.
Kokoftan i Britt-Marie Christofferssons formgivning stickade jag då jag flyttade till Universumet. Trodde väl att det skulle vara kallt här :-)
.
En liten blomma
De egna tulpanerna börjar så smått slå ut. I år var rådjuren i farten innan knopparna kom upp ur rabatten, enbart bladen blev djurmat.
Och kökslandets lökhörna kommer de inte åt. Tji!
.
Skänkskåpets vitrindörrar
Skänkskåpets vitrindörrar har ett bomullstyg bakom de slipade glasrutorna. Ett slags förlåten :-) Det har suttit där så länge jag sett detta skåp men det är oklart när det syddes. Det får fortsätta att finnas. Färgen stämmer med ekträet och inredningen i salen för övrigt.
Tyget är fållat med maskin, kanske trampsymaskinen som finns här. Sen är en sytråd kastad för hand precis ovanför fållen. Istället för dragsko kortar man av tråden och fäster med häftstift, kan inte bli enklare. Ser inte noggrant ut men det är ju baksidan av dörren och hela tillvägagångssättet visar på hur enkelt man gjorde vissa lösningar förr. Normalt vill vi ju så gärna förbättra, ändra, ”utveckla” tidigare utföranden.
Det bryr jag mig inte om att göra i detta fall. Det enda jag gjorde var att vända den solblekta sidan inåt. Vips var allt som ursprunget :-) Ni ser det chockrosa häftstiftet à la 70-tal – undrar om hela arrangemanget är från den tiden eller bara just detta häftstift?
Förbättra, utveckla, förändra för förändringens skull, ja.
Det här synsättet förekommer ibland även inom kulturmiljövården. Som jag ser det är det de kulturvårdande myndigheterna som ska utvärdera de gamla teknikerna och fortsätta bygga med samma metoder och material som förr då dessa har statliga medel att röra sig med. Dessutom måste kunskapen som erhålls ut till oss ”vanliga dödliga”.
Ett skänkskåp under långsam förändring – men främst då det gäller prylar på skåpet. Väck med gröna ytterkrukan t ex :-)
.
Hur gick detta till???
Upp ur jorden ”sprutar” det vår. Tomten invaderas av blommor. I år igen.
.
