Mitt Universum

Byggnadsvårdsblogg med kulturmiljö och kulturhistoria.


7 kommentarer

Självbindare

Jag skrev om att återkomma om utflyktsdagen i september med traktorer och gamla jordbruksmaskiner. Det blir lite om en fantastisk makapär – självbindaren Herkules.
självbindare5
NE: självbindare, skördemaskin för stråsäd. Självbindaren skär av säden och samlar den i kärvar, som binds med en mekanisk knytapparat.
självbindare4
Herkules dras här av en traktor men den går även att dra efter hästar.
självbindare3
Resultatet när den gått fram är kärvar som ligger på rad, ihopknutna med snöre.
självbindare2
Självbindaren uppfanns redan 1875 men genom att den har en komplicerad konstruktion och därmed blev dyr, dröjde det till in på 1900-talet innan den blev vanligare. På 1940- och 50-talen ersattes den av skördetröskan.
kärve med snöre
Kärve (nek) ombunden med ett snöre som syns om man tittar noga.
kärve bunden med strån
Här ligger en kärve (nek) ombunden med halmstrån som man gjorde då man skar säden med skära eller slog med lie. Det var kvinnor och barn som brukade göra kärvarna innan självbindaren tog över.
Nationalencyklopedin förklarar:
kärve, en med halmband eller snöre (skördegarn) sammanhållen bunt av (vanligen) stråsäd eller halm.
nek, sydsvenskt ord för kärve.
skyl,  form för torkning av sädeskärvar, Långskyl= trave, förr vanlig form för torkning på fältet av sädeskärvar, parvis uppresta mot varandra med sädesaxen uppåt och med sex eller flera par i varje
självbindare1
Det här är en komplicerad maskin med tre långa trästörar som roterar sinsemellan, en duk som rullar med den avkapade säden på och portionerar ut den i lagom mängd, därefter binder apparaten ihop till en kärve. Det var ingen vidare bra förklaring så här kan ni se en film med samma typ av självbindare som ovan i funktion. Trots hela den komplicerade konstruktionen tycker jag att det är mest märkligt att det går att göra en knut på snöret som binder ihop kärven :-)

Gamla metoder i jordbruket demonstreras i Stenudden, Luleå 2009. Självbindaren är en Herkules av samma typ som på mina bilder. Till skylarna som man gör använder man en stör i mitten. Så har man inte alltid gjort.

Jag minns första gången jag såg ett skördat sädesfält med skylar och en parkerad självbindare. Det var nära Björsund i Sörmland och jag stannade men saknade den gången kamera. Det var oerhört vackert med skylarna jämnt fördelade på den stooora halmgula åkern. Sinnligt helt enkelt.

Visst är det väl intressant med agrarhistoria! En historia som vi alla har anfäder som varit delaktig i på något sätt.

.


2 kommentarer

Hotade industriminnen

En stor del av Sveriges industriella kulturarv hotas av rivning och nedläggning genom en statlig utredning. Över 200 ideella arbetslivsmuseer med vattenkraft i kvarnar, stampar eller sågar är några av de kulturarv som nu äventyras till följd av Vattenverksamhetsutredningens slutbetänkande. Utredningen om det viktiga miljöanpassningsarbetet saknar nämligen helt någon kulturhistorisk konsekvensanalys.
Läs hela debattinlägget som Svenska industriminnesföreningen, Svenska Byggnadsvårdsföreningen och ArbetSam skrivit som pdf eller på SIMs hemsida eller på Industriantikvariens blogg.



Samtliga foton: Ida Dicksson.
Vatten var en gång en viktig energikälla för småskalig industri. Den förståelsen får inte försvinna.


4 kommentarer

Plastsanering

På andrahandsmarknaden har jag köpt stapelbara glasbehållare i två storlekar.
förvaring2
De är märkta Elektrolux och är avsedda för förvaring i de dåtida kylskåpen men går precis lika bra att använda idag. Jag skulle gissa att dessa är tillverkade på 40- eller 50-talet. Det var under den tid då plast inte fanns eller åtminstone inte var vanligt förekommande.
förvaring1
Några av burkarna får stå framme på arbetsbänken ett tag för att vara nära till hands och för att höstsolen får dem att skimra.

.


8 kommentarer

En älskad gård ♡

Förutom det obligatoriska flygfotot över gården finns även en broderad tavla.
Och nu ska även detta broderi av Universumet få en plats på väggen. Någon har verkligen älskat den här gården före mej och uttryckt det i ett broderi.
broderad tavla2
broderad tavla1
broderad tavla3
broderad tavla4
Kitsch, javisst! Lite valhänt perspektiv, javisst!
Det ska bli så trevligt att låta den komma fram i ljuset. Jag läser in mycket kärlek i det här naivistiska broderiet.

.


Lämna en kommentar

Jättekast

Flyttblock. Jättekast. Erratiska block. Stenar. Klippblock.
Vi har två rätt stora flyttblock i vår närhet. Tidigare låg de på gårdens mark. De har många olika lavar. Få mossor. Ibland gör vi en liten utflykt dit, med eller utan kaffetermos.
sten5
sten4
sten3
Det här är fascinerande geologi även som vuxen.
sten2
sten1
sten6
Flyttblock
E r r a t i s k a   b l o c k, geol., sådana på jordytan liggande stenblock, om hvilka man, på grund af deras beskaffenhet och underlag m.m., tydligen kan bevisa , att de blifvit flyttade en längre eller kortare vägsträcka från sina ursprungliga hemklyfter tilld e platser, der de nu befinna sig. En sådan flyttning anses hafva i allmänhet egt rum medelst inlands-is och glacierer eller flytande isberg. Flyttblockens storlek vexlar från några få till flere tiotal af fot i genomskärning. Sådana med ända till 30 fots sidor äro ej sällsynta. Inom Sveriges alla provinser är förekomsten af flyttblock en mycket vanlig företeelse; så också inom vidsträckta delar af det öfriga Europa och Noramerika. De ligga dels midt på slätterna, dels på grusbackar och bergshöjder m. m. De flesta flyttblock inom Sverige utgöras af gneis och granit m.fl. urformationens bergarter, men sådana af kalksten, sandsten o. s. v. finnas också.
sten7
Det största flyttblocket som finns här i landet landade i Botsmark utanför Umeå för si så där 20 000 år sedan.

Utflykter till sådana här natur platser kan vara intressanta, t ex Spik-stenen i Ripsa som syns här och här.
.


4 kommentarer

Vedspisens vattentank

Jag tycker det är härligt att elda i vedspisarna våra. Det ger en skön värme och ett fint sprakande. Att koka kaffe där är inte heller dumt. Ja, även laga mat ibland.
tank2
Till vardera av vedspisarna här hör en vattentank av koppar. Den är ett minen från den tid då varmvatten inte kom ur kranen vid diskbänken. En bra anordning då (tanken är förtent invändigt) men inte behövlig idag.
Tank1
Då vi inte använder varmvattnet ur koppartanken numera är det risk att vattentanken spricker av värmen från elden om den är tom. Förut fyllde vi på vatten då och då eftersom det dunstar.
tank3
Numera har vi fyllt den med sand som utjämnare av värmen. Det är enklare så. Ett tips till den som inte kommer ihåg att fylla på vatten och inte löst det hela redan.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 197 andra följare