En hona av släktet Oryctes, familjen bladhorningar, Scarabaeidae, och underfamiljen noshornsbaggar kravlar i vår lövkompost där hon kanske tänker lägga sina ägg, omkring 40 stycken. Att det är en hona ser man på att hon saknar horn längst fram. Noshornsbaggar svärmar under några veckor runt midsommar. Äggen blir till larver som tar 3-5 år på sig att utvecklar till färdiga noshornsbaggar.
Jag har kommit så mycket närmre naturen efter att ha flyttat från Stockholm. Småkryp, fåglar, växter, däggdjur har blivit vardag här. Det är oftast mycket trivsamt.
Och här nedan kan ett större däggdjur ses – en älg på väg till vattnet i fågelbadet.
Men den folkilskna attackerande älgen som vi haft besök av i vår och sommar är inte trevlig att komma nära. Den fick vi fly ifrån i all hast ett par kvällar, med skrapsår på knäet för Halvans del om halkade på grusgången vid sin rivstart. Den äter plommonträdsbark, river i rabarbern och astilben, äter äppelblad och härom dagen rev den ner en gren från Säfstaholmträdet. Fågelbadet tömdes vi när vi förstod att den kom hit för att dricka. Vi tror nu att den skjutits av viltvårdare. Hur som helst – vilket elegant djur en framskridande älg, Alces, ändå är.
Mitt Universum 
