2010 in review

Fick tidigare ett automatmejl från wordpress med lite statistik över året som gick. Det mest lästa inlägget förra året var Farstun.  :o

När jag sen ser de övriga mest lästa inläggen blir jag lite glad. Min tanke en gång då jag började blogga var att beskriva att man kan bo i ett gammalt snett och vint hus utan att vara ”ovanlig” eller ”udda figurer” vilket jag uppfattade att flera i vår egen närhet betraktades oss som, då vi tillsammans tog oss  an vårt Universum. Då hade vi inget rinnande vatten i bostadshuset, varmvatten hade aldrig funnits här och kallvattenledningen hade rostat sönder, vi hade bara utedass och rinnande vatten det fanns i tvättstugan som låg i ett av uthusen…  långsamt tog vi oss an gården. Det var verkligen nyttigt att leva med denna standard som gav en inblick i hur livet levdes förr. Vissa av det gammaldags levnadssättet har vi fortsatt med som ex tempererade zoner i bostadshuset. Vi har också valt att inte bygga till bostadshuset för att få tvättstuga och badkar under samma tak. Tvättstugan är fortfarande tvättstuga, vi lever utan torkskåp och torktumlare och frystorkar tvätten på vintern på magasinet. Idag, då så många vill leva i en ”herrgård”, av äldre modell eller nyuppförd, hade det varit lätt hänt att bygga till för att få en pampig bostad. Vi ville bevara upplevelsen av den mellansvenska bondgården från 1900-talets början!

En annan sak Mitt Universum ville visa på, är att allt inte måste köpas som en färdig industriell produkt och att långsamhet inte behöver vara en nackdel i byggnadsvårdssammanhang. Platsbyggt passar bra i ett gammalt skevt hus. Och jag våndas då jag ser ”den robusta Mookåpan av unik kompositblandning” och liknande. Därför beskrev jag vår spiskåpa av svartplåt som ett lokalt plåtslageri har tillverkat. En spiskåpa borde kunna tillverkas av plåtslagerier var som helst i landet bara man vet att ge rätt instruktioner och jag tror nog priserna tål att jämföras med färdiga köpekåpor. Men som alltid bör både kökssnickerier och spiskåpor och andra detaljer anpassas till olika kök och tidsepoker.

Att man kan vara rörande ense då man diskuterar byggnadsvård teoretiskt, vet jag av erfarenhet. Men då det kommer till utförande visar det sig att idéerna inte går att jämka ihop. Därför ger jag påtagliga exempel från min närmiljö istället för att teoretisera (restaureringsideologier intresserar mej mycket och är en del av min vardag). Inte heller ligger det för mej att diskutera färgsättning i detalj  på nätet.  Jag föredrar att göra det i den byggda verkligheten där ljusinfall, väderstreck och konstbelysning spelar all roll för att kunna uppleva kulörer och ytor.

Ofta kan ombyggnadsambitioner bli felriktade, enligt mitt sätt att se, som i Sven-Bertil Bärnarps seriestrip MedelåldersPlus från Dagens Nyheter. I ett av de allra första inläggen i bloggen skrev jag om detta.

Montesquieu, han med klimatläran, som levde åren 1689-1755, sa väldigt klokt att: Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat. MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är. Avundsjuka är en av de sju dödsynderna. Livet vore så mycket enklare om vi inte alltid jämför oss med andra men väl lär av varandra. En annan ”sanning” är att fattigdom är bra för bevarandet av kulturhistoriska miljöer. Pengar kan förstöra.

Då det gäller mitt eget boende vill jag naturligtvis jag ha det trivsamt omkring mej,  utan att allt är perfekt som i inredningsmagasinen. Vad som är vackert finns det inget rättesnöre för, det är upp till var och en. Skönheten ligger som bekant i betraktarens öga.  Dock finns i många fall vetenskapligt belagt vilka material, tekniker, ändringar eller tillägg som är bra för olika byggnadskonstruktioner och vilka material  som är underhållsmöjliga. Där har jag rätt bestämda uppfattningar. Jag månar om de gamla byggnadskonstruktionerna, alltså det som finns men inte syns bakom de ytor som oftast visas och diskuteras. Ofta glöms de bort. Det som inte syns, finns inte… säger man ju.

Det är viktigt att söka fakta om sitt hus och sin omgivning innan man kör igång för stora projekt i huset och kanske förstör en dåtida bärande tanke. Genom att ha med gamla fotografier och lite fakta om mitt Universum hoppas jag inspirera fler att leta sitt hus´ historia. Väldigt bra  hemsidor för detta finns.

Flygfotohistoria (1950-tals foton)  (ett annat av de första inläggen på den här bloggen handlade just om detta)
Gamla kartor och ännu äldre kartor

Som beställare av byggnadsvårdstjänster måste man vara tydlig då det gäller funktioner och ha stort stil- och materialkunnande OCH dessutom kunskap om hur byggprocessen fungerar, inte minst viktigt.  När väl bygget kommer igång (om man köper tjänsten och inte bygger själv) går det fort. Alla beslut bör vara tagna innan bygget kör igång för annars sinkas entreprenören och det hela kan bli en kostsam historia med många extraräkningar. Därför är det viktigt att gå långsamt fram innan kontrakt skrivs, tänka igenom och pränta ner vilken ”produkt” man vill ha. Att i förundersökningsstadiet höra sig för bland människor med olika inriktning, inte bara tro på förste ”bäste” byggentreprenör eller väns tyckande är att rekommendera. Byggnadsvårdslitteratur finns det numera gott om, själv anser jag att Så renovras torp och gårdar fortfarande är rekommendabel. Där behandlas huset i landskapet, byggnadens olika delar samt interiör och inredning. Ett helhetstänk alltså. Den fanns både i min och ”Halvans” bokhylla då vi träffades, kanske var det den viktigaste gemensamma nämnaren.

Då jag ser vilka poster som lästs mest under förra året blir jag lite glad även om jag förundras lite över att inlägget om farstun kommer först:

Farstun October 2010
GAMLA FOTOGRAFIER February 2009
Köket är klart April 2009
Spiskåpa av målad plåt March 2009
OM GÅRDEN November 2008

 

 

 

 
Läs även andra bloggares åsikter om byggnadsvård, praktisk byggnadsvård, byggnadskonstruktioner, flygfotohistoria, gamla kartor, socialt tryck, konvenans, mode