Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Istället för stuprör

Istället för stuprör har vi på annexet en granslana/stör som förbindelse mellan hängränna och mark. Den där stören var nu ganska förverkad nertill så den vändes istället för att bytas ut.
hängränna2
Stören hålls fast upptill av en specialkonstruerad metallkrok. Metalltråden är inkörd i hängrännans vulst och sen böjd till en öppen ögla.
avvattning2
Av tyngdlagen står den stadigt mot mark. Längst ner en platt liten sten i gräset som anhåll.

Om ni inte tänker på det så är nocken väldigt speciell på detta nybyggda hus, ett gammalt sätt att bygga nock på tegeltak i de landskap där taktegel först dök upp. Vi har fortsatt med den gamla byggtekniken utan nocktegel. Så ser det ut på alla andra byggnader här med tegeltak, utom bostadshuset som har två brädor lagda över nocken.
avvattning1
Nu är stören vänd och håller några år till.

Det var av denna hälsingegård jag såg att en stör användes som vattenavledare. Idag är det vanligare är stuprör eller kedja men allra vanligast ett stuprör som allt emellanåt sätts dit utan reflektion över behovet.

Annonser


5 kommentarer

Ett annat levnadssätt

livet som det kan vara
Min bästa gruppbild.
En bra resa.
Ett jordbrukande och fiskande folk med traditionella redskap.
Husmanskost att glädjas över.
Ett naturnära levnadssätt att ta till sig.
Byggnader och markanvändning att lära av.

Traditioner på väg att försvinna.
En resa med etnologiska och byggnadsvårdande förtecken.
Innan allt är borta.

.


5 kommentarer

Fotbräda

Fotbrädor tycker jag generellt inte om. Nej, så är det. Men ofta behövs de för att täcka av takkonstruktionen och min motvilja beror kanske på att de lätt överdimensioneras och dessutom täcker takstolstassarna. Inklädda takfötter kommer över huvud taget inte på tal här!!!

Jag tycker mycket om smäckra takfötter, tunna takskägg, som HÄR.

Därför gjorde vi så här på baksidan av nya uthuset: fotbrädan spikas i nederta bärläkten och dikt den spontade underlagsbrädan. Den når bara ett par millimeter nedanför underlagsbrädan och absolut inte ända upp till takteglens undersida DÄRFÖR att här ska TORNSEGLARE och andra småfåglar kunna komma in och bygga bo. Vi vill gärna ha fåglar här…

Här är takfotsbrädan på gång. De triangelformade öppningarna är för att ev. vatten som tränger in ska hitta en väg ut. Utöver detta ger de brädan (som jag ju helst vill vara utan)  ett lättare intryck och en rytm . På framsidan, där hängränna satts upp, har vi ingen fotbräda över huvud taget.

Här på baksidan sitter ingen hängränna eller stuprör alls. Vattnet droppar rakt ner på marken, på det gräs som inte etablerat sig fullt ut ännu. Detta droppande tycker jag är en bra och traditionell lösning som finns/fanns på många äldre bostadshus. Ingen risk för koncentration av vatten vid rörets utlopp. Det är särskilt viktigt på liggtimrade byggnader där hörnstenarna är det som håller huset i våg och där sättningsskador kan vara olyckliga. Att sätta upp avvattningssystem på äldre byggnader utan reflektion, ger inte alltid det resultat man tänkte sig. Det kan koncentrera skadorna istället för att eliminera dem.

Det vi gör här, och som kan diskuteras, är att måla fotbräda och vindskivor röda och att vita knutbrädor saknas. På tvättstuga och drängkammare som nya uthuset hänger ihop med, är fotbrädor och vindskivor vita. Även knutarna var vita före 2001, då plåten plockades bort gjorde jag det valet så där faller MrsUniversum för rådande mode. Ofta kan man se hus antikiseras med röda knutar samt ockragula fönstersnickerier och ytterdörr. Något som ska påminna om vår uppfattning om 1700-talet. Förra sekelskiftet, nationalromantiken, hade inte de idealen. Ändå är det bara fönsterbågar/fönsterkarmar som blir vita på vårt nya uthus. Vita knutar finns fortsättningsvis kvar på flera byggnader och på bostadshuset, där knutbrädorna ska bytas ut, kommer de att förbli vita.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


5 kommentarer

2010 in review

Fick tidigare ett automatmejl från wordpress med lite statistik över året som gick. Det mest lästa inlägget förra året var Farstun.  :o

När jag sen ser de övriga mest lästa inläggen blir jag lite glad. Min tanke en gång då jag började blogga var att beskriva att man kan bo i ett gammalt snett och vint hus utan att vara ”ovanlig” eller ”udda figurer” vilket jag uppfattade att flera i vår egen närhet betraktades oss som, då vi tillsammans tog oss  an vårt Universum. Då hade vi inget rinnande vatten i bostadshuset, varmvatten hade aldrig funnits här och kallvattenledningen hade rostat sönder, vi hade bara utedass och rinnande vatten det fanns i tvättstugan som låg i ett av uthusen…  långsamt tog vi oss an gården. Det var verkligen nyttigt att leva med denna standard som gav en inblick i hur livet levdes förr. Vissa av det gammaldags levnadssättet har vi fortsatt med som ex tempererade zoner i bostadshuset. Vi har också valt att inte bygga till bostadshuset för att få tvättstuga och badkar under samma tak. Tvättstugan är fortfarande tvättstuga, vi lever utan torkskåp och torktumlare och frystorkar tvätten på vintern på magasinet. Idag, då så många vill leva i en ”herrgård”, av äldre modell eller nyuppförd, hade det varit lätt hänt att bygga till för att få en pampig bostad. Vi ville bevara upplevelsen av den mellansvenska bondgården från 1900-talets början!

En annan sak Mitt Universum ville visa på, är att allt inte måste köpas som en färdig industriell produkt och att långsamhet inte behöver vara en nackdel i byggnadsvårdssammanhang. Platsbyggt passar bra i ett gammalt skevt hus. Och jag våndas då jag ser ”den robusta Mookåpan av unik kompositblandning” och liknande. Därför beskrev jag vår spiskåpa av svartplåt som ett lokalt plåtslageri har tillverkat. En spiskåpa borde kunna tillverkas av plåtslagerier var som helst i landet bara man vet att ge rätt instruktioner och jag tror nog priserna tål att jämföras med färdiga köpekåpor. Men som alltid bör både kökssnickerier och spiskåpor och andra detaljer anpassas till olika kök och tidsepoker.

Att man kan vara rörande ense då man diskuterar byggnadsvård teoretiskt, vet jag av erfarenhet. Men då det kommer till utförande visar det sig att idéerna inte går att jämka ihop. Därför ger jag påtagliga exempel från min närmiljö istället för att teoretisera (restaureringsideologier intresserar mej mycket och är en del av min vardag). Inte heller ligger det för mej att diskutera färgsättning i detalj  på nätet.  Jag föredrar att göra det i den byggda verkligheten där ljusinfall, väderstreck och konstbelysning spelar all roll för att kunna uppleva kulörer och ytor.

Ofta kan ombyggnadsambitioner bli felriktade, enligt mitt sätt att se, som i Sven-Bertil Bärnarps seriestrip MedelåldersPlus från Dagens Nyheter. I ett av de allra första inläggen i bloggen skrev jag om detta.

medelaldersplus

Montesquieu, han med klimatläran, som levde åren 1689-1755, sa väldigt klokt att: Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat. MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är. Avundsjuka är en av de sju dödsynderna. Livet vore så mycket enklare om vi inte alltid jämför oss med andra men väl lär av varandra. En annan ”sanning” är att fattigdom är bra för bevarandet av kulturhistoriska miljöer. Pengar kan förstöra.

Då det gäller mitt eget boende vill jag naturligtvis jag ha det trivsamt omkring mej,  utan att allt är perfekt som i inredningsmagasinen. Vad som är vackert finns det inget rättesnöre för, det är upp till var och en. Skönheten ligger som bekant i betraktarens öga.  Dock finns i många fall vetenskapligt belagt vilka material, tekniker, ändringar eller tillägg som är bra för olika byggnadskonstruktioner och vilka material  som är underhållsmöjliga. Där har jag rätt bestämda uppfattningar. Jag månar om de gamla byggnadskonstruktionerna, alltså det som finns men inte syns bakom de ytor som oftast visas och diskuteras. Ofta glöms de bort. Det som inte syns, finns inte… säger man ju.

Det är viktigt att söka fakta om sitt hus och sin omgivning innan man kör igång för stora projekt i huset och kanske förstör en dåtida bärande tanke. Genom att ha med gamla fotografier och lite fakta om mitt Universum hoppas jag inspirera fler att leta sitt hus´ historia. Väldigt bra  hemsidor för detta finns.

Flygfotohistoria (1950-tals foton)  (ett annat av de första inläggen på den här bloggen handlade just om detta)
Gamla kartor och ännu äldre kartor

Som beställare av byggnadsvårdstjänster måste man vara tydlig då det gäller funktioner och ha stort stil- och materialkunnande OCH dessutom kunskap om hur byggprocessen fungerar, inte minst viktigt.  När väl bygget kommer igång (om man köper tjänsten och inte bygger själv) går det fort. Alla beslut bör vara tagna innan bygget kör igång för annars sinkas entreprenören och det hela kan bli en kostsam hsitoria med många extraräkningar. Därför är det viktigt att gå långsamt fram innan kontrakt skrivs, tänka igenom och pränta ner vilken ”produkt” man vill ha. Att i förundersökningsstadiet höra sig för bland människor med olika inriktning, inte bara tro på förste ”bäste” byggentreprenör eller väns tyckande är att rekommendera. Byggnadsvårdslitteratur finns det numera gott om, själv anser jag att Så renovras torp och gårdar fortfarande är rekommendabel. Där behandlas huset i landskapet, byggnadens olika delar samt interiör och inredning. Ett helhetstänk alltså. Den fanns både i min och ”Halvans” bokhylla då vi träffades, kanske var det den viktigaste gemensamma nämnaren.

Då jag ser vilka poster som lästs mest under förra året blir jag lite glad även om jag förundras lite över att inlägget om farstun kommer först:

Featured image Farstun October 2010
GAMLA FOTOGRAFIER February 2009
Köket är klart April 2009
Spiskåpa av målad plåt March 2009
OM GÅRDEN November 2008

 

 

 

 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


5 kommentarer

Lagt tak ligger

På nya uthuset har vi  lagt  tegeltaket själva med återanvänt tvåkupigt tegel. Nocken la vi på det speciella sätt som nockarna på de andra uthusen på gården är utförda med överskjutande tegelpannor från ena hållet.  På fallet mot gården ligger strängpressat och formpressat tegel, tillverkat på nu nedlagda tegelbruk som Årby i Hållsta. Har man blandade typer sorteras de och läggs lämpligen i ”kolumner”  ihop från takfot till nock. Det är bättre än att lägga typerna samlade i rader.

På takfallet mot åkrarna ligger strängpressat tegel från Vittinge och Heby som vi köpte på Blocket. Visst är det lite plock, pussel och uträkningar att lägga, men omöjligt är det på inget sätt. Jag visar en bildkavalkad.

Ströläkt och bärläkt 25×38 mm. Takpappen byggarna valde är T-tak YAP Super. Överskjutet på nocktegel ungefär 100 mm. Det är förstås viktigt att börja rätt vid vardera takfot för att få till överskjutet.

”Halvan” borrar hål för fastspikning av hela raden överskjutande tegelpannorna i bärläkten.

Det här blev klart i maj vecka 20, sen åkte vi norrut några dagar. Fönstren är levererade. Nu väntar vi på byggarna som väl borde komma och göra klart sin del.

Taket på tvättstuga med drängkammare var en av förebilderna. Det har legat i så där 90 år nu.

Där ligger teglet på underlagsbrädor på förvandring,  läkten är spikad i dem. Även så kallade bakar med bark har använts. En del skräp har samlats men taket är tätt! Nedan en närbild.

Och så här ser lagårdstaket ut. Tegeltaket är läktat ovanpå vasstaket som finns kvar under. Mjölkkammaren fick nytt papptak 1997. Teglet på utedass med redskapsbod la ”Halvan” om ifjol med träfiberboard under, se här.

Lövkompost och varmkompost finns där gödselstacken låg då här var riktig bondgård. Den ligger i skuggan av loge, dass, ek och fläder så fukten behålls och komposten fungerar därför bra. ”Halvan” är en hejare på kompostering och talar alltid så väl om ”sina” maskar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


9 kommentarer

Absoluta toppen

Från det nya uthustaket ser man nocken på tvättstugan på nära håll. Här syns att överskjutande taktegel på norrsidan möter sydsidans tegel. Från norr kommer de hårdaste vindarna, därför ligger de så här. Den översta raden på var sida är spikade. Den här läggningen har legat sen 20-talet utan omläggning. Underlaget är brädor på förvandring med bärläkt ovanpå.

Taket är tätt och det finns ingen anledning att täcka av nocken på annat sätt!!! I nocken kommer få regndroppar in, det viktiga är att ha tätt nere vid takfoten där hela takfallets vatten kommer rinnande! ”Sörmlandsnock” säger sig Halvan ha hört nocklösningen kallas. Den är relativt lokal vad jag har förstått. MrsUniversum älskar lokala byggtraditioner…

Vi tycker det är tråkigt att den här typiska och gammeldags nockläggningen av taktegel försvinner. Tak rivs, nocktegel används ifall tegel över huvud taget läggs på taken. Det här är en läggning som hör till de allra tidigaste tegeltaken, innan man hade uppfunnit nocktegel. Jag antar, utan att ha forskat djupt i detta, att läggning med överskjutande nockpannor finns i den del av landet där taktegel började tillverkas.

(Innan nocktegel användes kunde även två hopspikade, vinkelställda brädor läggas som skydd över nocken. Så var det på mitt Universums bostadshus då det var nytt. Och så tänker vi oss att det ska bli framöver.)

Ganska snart efter att MrsUniversum och Halvan träffats, ställde han en fråga om hur jag tyckte att nocken på en gammal ängslada skulle läggas. Han var involverad i omläggningen av tegeltaket med just den här typen av läggning och frågan om nocktegel eller ej hade aktualiserats. MrsUniversum var fullständigt oförstående. Nock utan nocktegel eller brädor – existerar det? Halvan berättade om sömnlösa timmar då han funderat över detta. Knäppgök eller? tänkte MrsUniversum men så småningom förstod hon vad det handlade om – och då föll hon pladask. Vilken man! Vem förutom han i bekantskapskretsen funderar över gamla tegeltaks traditionella nocklösningar och vill bevara dem. Jajamen, nu är vi gifta. Med flera hus med överskjutande nocktegel i vår ägo. Nice…

Aldrig har jag sett den här nocklösningen närmare beskriven i byggnadsvårdslitteratur, inte heller hos länsmuseet/-museerna. Därför kommer här är ett TIPS till bebyggelseantikvarierna – se till att överskjutande tegelnockar bevaras genom att INFORMERA om den! Det är åtminstone en början.
.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,