Fotbrädor tycker jag generellt inte om. Nej, så är det. Men ofta behövs de för att täcka av takkonstruktionen och min motvilja beror kanske på att de lätt överdimensioneras och dessutom täcker takstolstassarna. Inklädda takfötter kommer över huvud taget inte på tal här!!!
Jag tycker mycket om smäckra takfötter, tunna takskägg, som HÄR.
Därför gjorde vi så här på baksidan av nya uthuset: fotbrädan spikas i nedersta bärläkten och dikt den spontade underlagsbrädan. Den når bara ett par millimeter nedanför underlagsbrädan och absolut inte ända upp till takteglens undersida DÄRFÖR att här ska TORNSEGLARE och andra småfåglar kunna komma in och bygga bo. Vi vill gärna ha fåglar här…
Här är takfotsbrädan på gång. De triangelformade öppningarna är för att ev. vatten som tränger in ska hitta en väg ut. Utöver detta ger de brädan (som jag ju helst vill vara utan) ett lättare intryck och en rytm . På framsidan, där hängränna satts upp, har vi ingen fotbräda över huvud taget.
Här på baksidan sitter ingen hängränna eller stuprör alls. Vattnet droppar rakt ner på marken, på gräsytan. Detta droppande tycker jag är en bra och traditionell lösning som finns/fanns på många äldre bostadshus. Ingen risk för koncentration av vatten vid rörets utlopp. Det är särskilt viktigt på liggtimrade byggnader där hörnstenarna är det som håller huset i våg och där sättningsskador kan vara olyckliga. Att sätta upp avvattningssystem på äldre byggnader utan reflektion, ger inte alltid det resultat man tänkte sig. Det kan koncentrera skadorna istället för att eliminera dem.
Det vi gör här, och som kan diskuteras, är att måla fotbräda och vindskivor röda och att vita knutbrädor saknas. På tvättstuga och drängkammare som nya uthuset hänger ihop med, är fotbrädor och vindskivor vita. Även knutarna var vita före 2001. Då plockades väggplåten bort och jag gjorde detta val, jag föll för rådande mode. Ofta kan man se hus antikiseras med röda knutar samt ockragula fönstersnickerier och ytterdörr. Något som ska påminna om vår uppfattning om 1700-talet. Förra sekelskiftet, nationalromantiken, hade inte de idealen. Ändå är det bara fönsterbågar/fönsterkarmar som blir vita på vårt nya uthus. Vita knutar finns fortsättningsvis kvar på flera byggnader och på bostadshuset, där knutbrädorna ska bytas ut, kommer de att förbli vita.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om fotbräda, takfot, takskägg, vita knutar, sekelskifte, 1700-tals färgsättning, hängränna, stuprör, hörnstenar, timmerhus, tornseglare, tegeltak, avvattning
Mitt Universum 
Jag var tvungen att gå ut och kika hur det ser ut hos oss. Vi har fotbrädor! Men takstolstassarna, som är fasade, sticker fram undertill ändå. När det började bli dags för sådana detaljer satt jag och maken och surfade i Västerbottensmuseums fotoarkiv på hus i trakten, vindskivorna var påtagligt smäckra på alla bilder vi såg. Så smäckert fick det bli. Och så såg det ju ut på vår bagarstuga också. Det enda jag tycker är lite tråkigt är att vi saknar tassar på gavlarna, där ser man bara rotet, takkonstruktionen är ju annorlunda.
Endast ett av våra uthus (förutom bagarstugan) har vita knutar, det är den nyaste, tvättstugan som uppfördes någon gång i mitten av 1900-talet.
GillaGilla
Maria, det är jättebra att titta på äldre fotografier för inspiration då det gäller finstämda detaljer. Tänk om fler skulle gå så ordentligt till väga som ni. Hus med spån- eller plåttak har ofta tunn takfot, tegel kräver ju strö- och bärläkt ovanpå rotet vilket bygger en del i höjd. Kul att du skriver rotet som det ju heter i norr.
Det är nog bara med åskonstruktion som både gavlar och långsidor har synliga bärare av rotet, både åsar och sparrar synliga. Som du skriver blir det en annan konstruktion då taket består av takstolar. Ibland sätter man dit lösa sparrar för utseendets skull men det tycker jag är lite för mycket fejk.
Det här med vita detaljers vara eller inte vara på äldre hus i olika landskap tycker jag är intressant. Här hade alla hus utom logen vita knutar.
GillaGilla
Så himla fiffigt, det där ska vi ta efter när vi byter bräder.
GillaGilla
Håller med att att takfots brädan gärna får vara smäcker. Våra hus hus var papptäckta från början med smäckra takkanter. Sedan på 40-talet lades ett nytt tegeltak ovanpå det gamla taket men det blev en ganska klumpig dock mycket funktionell lösning.
På det stora huset kommer vi nog att låta det vara kvar men på uthuset med sina snygga profilsågade takstolstassar försvinner den egentliga takfotsbrädan helt. Vi gjorde så när vi la om och reparerade taket på baksidan och det blev jättebra. nu synns takstolstassarna igen.
PS. Även vårt uthus fick röda knutar vid renoveringen. Men vi hade bara en plåtfasad där innan vi började renover. Fast det var nära att det blev gröna knutar, men det såg ”konstigt” ut. De grönmålade knutarna togs ner efter 2 veckor och några smäckra faluröda brädor fick ersätta dem.
GillaGilla
Tack för kommentaren Hans!
Fram med takstolstassar, bort med klumpiga takfotsbrädor.
Och det här med knutarna är en modenyck som vi tydligen fallit för båda två.
GillaGilla
Din blogg är en guldgruva när man söker inspiration inför renovering av sitt gamla hus.
Just det här med vita knutar är en intressant fråga. Jag har länge haft en skavande känsla kring att alla byggnadsvårdsintresserade tycks måla sina knutar röda nuförtiden. Det känns som det blivit en ”så-här-var-det-förr-lösning”, som så klart har en viss verklighetsförankring. Men när alla går åt samma håll blir jag lite misstänksam.
Vi står inför att måla vårt timrade 1700-tals torp som klätts in i stående rödfärgad panel någon gång längs vägen och senare även fått en snirklig farstukvist som närmast för tankarna till schweizerstilen. Farstukvisten, knutar, foder och vindskivor är idag vitmålade vilket onekligen skapar en trevlig helhet, särskilt som samtliga hus i grannskapet är målade på samma sätt.
Skrapar man på knutarna kan man se att dessa varit rödfärgade en gång i tiden vilket så klart gjort att vi också funderat på om vi som byggnadsvårdsintresserade måste falla för det nygamla röda modet och av bara farten även måla fönstren ockragula. Men samtidigt är det ju inte säkert att knutarna varit röda så länge farstukvisten har funnits, och vad gör man med alla foder och vindskivor, måste även dessa målas röda i så fall. Man vill inte hamna i att det ser ut som en 1700-talskliché med påklistrad schweizerveranda.
Det blev ett långt inlägg, men jag var bara tvungen att skriva av mig lite kring detta färgdilemma.
GillaGillad av 1 person
Stort tack för kommentar.
Så rätt du har, så reflekterande du är. Resonemanget är genomtänkt!
Byggnadsvården för 25 år sedan innebar nya kilsågade brädgolv – gammal linoleummatta no.no – ockragula fönsterbågar, röda knutar (lite generaliserat). Det har blivit något mer sansat så gamla korkmattor behålls ganska ofta och man ser till vad som stilmässigt passar till husets byggår eller senaste större ombyggnad innan det börjar rivas. Gott så.
Samtidigt kan du läsa i inlägget att jag själv fallit för detta med röda knutar på uthusen. Ja, jag vet – det är lätt att falla för rådande mode/trend. Samtidigt kan jag se att åtminstone de största byggnaderna – ladugård och loge – haft röda knutar. Eftersom våra hus är faluröda kan jag tycka att det är bra att bostadshuset utmärker sig med sina vita knutar, fönsterfoder, vindskivor, vattbrädor och fotbrädor. Men både magasin och tvättstuga/drängkammare har haft vita knutar ser vi på gamla fotografier.
GillaGilla