Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Ljuset, det ljuset…


Ännu har jag inte tröttnat på det här rummet. Ljusets förändring med årstiderna gör det så föränderligt att jag inte hinner tröttna. Nu när almen utanför fått löv blir det en mörkare dager här inne. Det betyder sommartider.

Under en tegelpanna på taket mitt över har sädesärlorna byggt bo. Att titta på deras trippande på tegeltaket är rofyllt även om herr och fru ärla måste jobba intensivt för att få mat till ungarna. Och några tegelpannor längre till höger, där ingen hängränna hindrar inflykten, där kommer tornseglare svischande till sitt bo. Att måla vindskivan och ta bort all bortskavd färg efter tornseglarnas fötter, det får anstå lääänge än. Det är så häftigt med dessa märken efter de luftlevande fåglarna.


1 kommentar

Konsten att hinna njuta



Jag försöker verkligen ta vara på stunderna att njuta. Minns förra årets kyla och blomning utan insekter. I år är det tvärtom och allt det vackra är mitt. Det är full fart med göranden och låtanden men pauserna blir många. Näktergalarna drillar och tornseglarna har anlänt som sista väntade sommargäster. Kökslandet är förberett för sådd. Livet är allt bra ändå.


5 kommentarer

Fotbräda

Fotbrädor tycker jag generellt inte om. Nej, så är det. Men ofta behövs de för att täcka av takkonstruktionen och min motvilja beror kanske på att de lätt överdimensioneras och dessutom täcker takstolstassarna. Inklädda takfötter kommer över huvud taget inte på tal här!!!

Jag tycker mycket om smäckra takfötter, tunna takskägg, som HÄR.

Därför gjorde vi så här på baksidan av nya uthuset: fotbrädan spikas i nederta bärläkten och dikt den spontade underlagsbrädan. Den når bara ett par millimeter nedanför underlagsbrädan och absolut inte ända upp till takteglens undersida DÄRFÖR att här ska TORNSEGLARE och andra småfåglar kunna komma in och bygga bo. Vi vill gärna ha fåglar här…

Här är takfotsbrädan på gång. De triangelformade öppningarna är för att ev. vatten som tränger in ska hitta en väg ut. Utöver detta ger de brädan (som jag ju helst vill vara utan)  ett lättare intryck och en rytm . På framsidan, där hängränna satts upp, har vi ingen fotbräda över huvud taget.

Här på baksidan sitter ingen hängränna eller stuprör alls. Vattnet droppar rakt ner på marken, på det gräs som inte etablerat sig fullt ut ännu. Detta droppande tycker jag är en bra och traditionell lösning som finns/fanns på många äldre bostadshus. Ingen risk för koncentration av vatten vid rörets utlopp. Det är särskilt viktigt på liggtimrade byggnader där hörnstenarna är det som håller huset i våg och där sättningsskador kan vara olyckliga. Att sätta upp avvattningssystem på äldre byggnader utan reflektion, ger inte alltid det resultat man tänkte sig. Det kan koncentrera skadorna istället för att eliminera dem.

Det vi gör här, och som kan diskuteras, är att måla fotbräda och vindskivor röda och att vita knutbrädor saknas. På tvättstuga och drängkammare som nya uthuset hänger ihop med, är fotbrädor och vindskivor vita. Även knutarna var vita före 2001, då plåten plockades bort gjorde jag det valet så där faller MrsUniversum för rådande mode. Ofta kan man se hus antikiseras med röda knutar samt ockragula fönstersnickerier och ytterdörr. Något som ska påminna om vår uppfattning om 1700-talet. Förra sekelskiftet, nationalromantiken, hade inte de idealen. Ändå är det bara fönsterbågar/fönsterkarmar som blir vita på vårt nya uthus. Vita knutar finns fortsättningsvis kvar på flera byggnader och på bostadshuset, där knutbrädorna ska bytas ut, kommer de att förbli vita.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


2 kommentarer

Fotlösa spår

Det här är väl intressant? Färgen på fotbrädan på magasinet är borta på vissa partier. Varför då?

Är det fel byggteknik? Skjuter takteglen ut för lite utanför fotbrädan så regnvattnet får färgen att lossa? Det har man ju sett på sina håll. Ja men hallå, då borde ju färgen vara borta nedanför teglens lågpunkter där regnvattnet kommer forsande.  Här är ju färgen borta nedanför teglens högpunkter, ju.

 Jodå, här bor  tornseglarna på sommaren då de anländer hit. De bor även på baksidan av tvättstugan där hängränna saknas. Då kan de komma farande i full fart och klänga sig fast på fotbrädan och sen krypa in. De är verkligen ekvilibrister i luften men ibland får de ta om inflygningen för att komma rätt. Ett luftigt och regntätt bo har de i alla fall där på taket. Deras svirrande hör högsommaren till här i Universumet.

Tornseglare (Apus apus) är en fågel inom familjen inom familjen seglare och enda representant för familjen i norra Europa. Apous som betyder fotlös. Detta epitet gavs tornseglaren eftersom dess ben är mycket korta och under flygningen helt dolda i fjäderdräkten. (Wikipedia)

.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


3 kommentarer

Takfot och tegeltak och tornseglare

Har ni tänkt på att tegeltak utan hängrännor är tornseglarnas väl? De kan ta sig in under tegelpannorna och bygga sig bo om ingen hängränna är i vägen. Tornseglarnas  latinska namn är (Apus apus) som betyder fotlös vilket är deras egenhet. De går inte utan flyger direkt till boet, fångar sin mat i luften, sover till och med ”på”  termikvindar.

De är hjärtligt välkomna hit till mitt Universum där flera byggnader har tegeltak men saknar hängrännor. Deras svirrande och pipande ljud betyder SOMMAR och de är här nu!



Jag tycker mycket om hus utan hängrännor och stuprör. De känns så ursprungliga och takfoten blir ofta ”lätt”.  Förr hade man inte avvattning med hängrännor och stuprör runt byggnaden. Regnet droppade ner på gräset förutom vid dörren där en kort hängränna satt, oftast av trä.  Nu för tiden koncentreras regnvattnet till fyra punkter på ett ordinärt hus. Det kan ge problem för grunden. Därför ser man alla dessa gula plastslangar som träs på stupröret nertill och för ut regnvattent långt utanför huset. Ett annat exempel är att medeltida stenkyrkor som plötsligt behängs med stuprör kan efter kort tid få sättningsskador genom att grunden börjar röra sig där vattnet koncentreras. 

Här i mitt Universum har vi stuprör på bostadshuset, de fanns redan 1924 kan vi se på ett fotografi.  Även tvättstugan (ovan)  har hängränna och stuprör men bara på framsidan. För övrigt finns korta hängrännor över dörrar.

Den som uppmärksamt tittar på takbilderna kan se att nocklösningen är lite speciell. Här finns varken nockbrädor eller nocktegel. Uthusen, ekonomibyggnaderna har en enkel lösning – den ena takfallets tegel rår över den andra. That´s it! Enkelt, bra, vackert och det gäller både en- och tvåkupigt tegel. De tegelpannor som inte sticker upp över nock är spikade var och en i läkt som ligger på åsen. Det här är en lösning som inte har varit vanlig i hela landet utan i den del där tillverkning av lertegel började tidigt. Det här takläggningssättet känns viktig förr oss i Universumet att bevara. Vi vill inte ”förbättra” med nocktegel eftersom en kulturhistorisk variant av tegeltak försvinner då. Det är minst problem med vatten uppe på nocken. Minst regnvatten hamnar där, mest vatten hamnar i takfoten då allt rinner neråt. Det innebär att det är så mycket viktigare att taket är tätt nertill än upptill. Generellt  gäller det alla slags takmaterial, såväl torv som betongpannor.

Inte heller finns det några vattbrädor på uthusen, bara vindskivor. Takteglet ligger upp på vindskivan och skyddar den från att ruttna.

På sista bilden syns båtshaken på plats – ett brandredskap från förr – och  MrsUniversums provstrykningar med olika tjärsorter hänger på väggen.