Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Tegeltak, takfot och tornseglare

Har ni tänkt på att äldre traditionell arkitektur på landsbygden oftast inte har hängrännor och stuprör. De känns verkligen ursprungliga och takfoten blir ofta ”tunn och lätt”.  Förr lät man regnet droppa ner på gräset runt byggnaden förutom vid dörrar och portar där en kort hängränna satt, oftast av trä.  Nu för tiden koncentreras regnvattnet till fyra punkter på ett ordinärt hus. Det kan ge problem för grunden. En byggnad kan efter kort tid få sättningsskador genom att grunden börjar röra sig när vattnet koncentreras vid knutarna.

En annan orsak till att inte reflexmässigt sätt upp hängrännor och stuprör är att tänka på tornseglarnas väl. De kan ta sig in under tegelpannorna och bygga sig bo om ingen hängränna sitter i vägen. Tornseglarna (Apus apus) landar endast vid häckningen annars fångar de sin mat och sitt bomaterial i luften och sover med luftens termikvindar.

Att låta regnvattnet gå ner till grundvattnet och inte föra bort det i dagvattenledning är även det en anledning god som någon att minska takens avvattningssystem.

Se hur ”de fotlösa” tornseglarna skavt av färgen på fotbrädan när de landat och krupit in till redena under lerteglen. Fotbrädan ska inte målas om tänker jag.

Tornseglarna är hjärtligt välkomna hit till mitt Universum där flera byggnader har tegeltak men saknar hängrännor. Deras svirrande och pipande ljud betyder SOMMAR och de är här nu! Under tegelpannorna här bor också sädesärlor och pilfinkar. Det är ett skönt kvittrande och pipande.

Den uppmärksamme kan se att nocklösningen på ekonomibyggnaderna är lite speciell. Här finns varken nockbrädor eller nocktegel. Uthusen, ekonomibyggnaderna har en basal lösning – den ena takfallets tegel rår över den andra. Enkelt, bra, vackert och det gäller både en- och tvåkupigt tegel. De tegelpannor som sticker upp över nock är spikade var och en i läkt som ligger på nocken. Det här är en lösning som inte har varit vanlig i hela landet utan i den del där tillverkning av lertegel började tidigt. Det här takläggningssättet känns viktig att bevara på gården. Det finns ingen anledning att ”förbättra” med nocktegel eftersom en kulturhistorisk variant av tegelläggning då försvinner. Inte heller finns här det några vattbrädor på gavlarna på uthusen, endast vindskivor. Takteglet ligger upp på vindskivan och skyddar den från att ruttna.

Annonser


Lämna en kommentar

Istället för stuprör

Istället för stuprör har vi på annexet en granslana/stör som förbindelse mellan hängränna och mark. Den där stören var nu ganska förverkad nertill så den vändes istället för att bytas ut.
hängränna2
Stören hålls fast upptill av en specialkonstruerad metallkrok. Metalltråden är inkörd i hängrännans vulst och sen böjd till en öppen ögla.
avvattning2
Av tyngdlagen står den stadigt mot mark. Längst ner en platt liten sten i gräset som anhåll.

Om ni inte tänker på det så är nocken väldigt speciell på detta nybyggda hus, ett gammalt sätt att bygga nock på tegeltak i de landskap där taktegel först dök upp. Vi har fortsatt med den gamla byggtekniken utan nocktegel. Så ser det ut på alla andra byggnader här med tegeltak, utom bostadshuset som har två brädor lagda över nocken.
avvattning1
Nu är stören vänd och håller några år till.

Det var av denna hälsingegård jag såg att en stör användes som vattenavledare. Idag är det vanligare är stuprör eller kedja men allra vanligast ett stuprör som allt emellanåt sätts dit utan reflektion över behovet.


2 kommentarer

Rörsvep av äldre typ

Här är de delar ett rörsvep av den äldre modell består av, den typ som sitter på Universumets bostadshus. De är från 1920-talet har vi kommit fram till. Kon, svep och ett klammer. Betänk att de är handgjorda. Det är rejält plåtslageri, rejält hantverk. Så här såg fästena ut innan de åtgärdades. Vackra eller hur…

Ni får bortse från att de här fästanordningarna endast är grundade efter att den gamla färgen borstats bort. De ska färdigmålas så klart men det blir på plats. Nödvändigt var en flytt av byggställningen som gjorde att detta inte hanns med innan stuprören på norrgaveln skulle upp. Ursprungligen var stuprör och hängrännor galvaniserade men målades vita någon gång, kanske på 70-talet. Hade de fortfarande varit galvaniserade och omålade hade de fått fortsätta i det skicket.

Här fogas kon och svep ihop med en rejäl trådspik, knutbrädan är förborrad.

En dorn behövs för att slå in spiken med de sista hammarslagen.

Så där ja… nu ska röret passas in. Det är inte svårt.

Klamret slås i med en träbit som mellanlägg. Bleckets bredaste del ska placeras neråt.

Det är absolut inte svårt att återanvända och fästa de gamla rörsvepen.

Och visst är de gamla rörsvepen med sina geometriska former så mycket vackrare än nya? I en tid då väldigt mycket handlar om yta, estetik, skönhet – hur kan man då tillverka så fula byggdetaljer??? Är det för att det är ett manligt område och killarna inte bryr sig om utseenden, estetik? Bara funktion???? Och kvinnor bara det inre med inredning och tapetval? Nä men va…


Lämna en kommentar

Stuprörsfäste

Här sitter stupröret fast med den gamla anordningen, rörsvepet med det koniska väggfästet.

Nu när det ska bytas panel, fönsterfoder och knutbrädor norrgaveln har vi tagit ner stupröret men ser till att fästa upp det igen på samma sätt, med samma detaljer. Hängrännor och stuprör var galvade allt från 1920-talet då de sattes upp och fram till 1970-talet då de målades vita. Vi målar dem vita med linoljefärg igen innan vi sätter upp dem, det får räcka :-) Om de inte varit målade hade jag lika gärna sett dem omålade, galvade.

Så här kan moderna rörsvep se ut.

Så här gjorde vi med de äldre rörsvepen.

.


2 kommentarer

Snart klart

Trots förkylning, som nu brutit ut ch gjort med jsängliggande i helgen, åkte jag iväg i fredags till den byggarbetsplats som ockuperat mej en tid.

 

Vattkupa och stuprör med skarpa böjar finns hos Lindab. Man kan välja på diametern 75, 87, 100, 111 eller 120 mm.

Fotränna och utkastare är gjorda på plats.

En blek decembersol lyser upp väggen. Inga ytskikt är klara här men det går att föreställa sig slutresultatet. Tänk att fönstret ser så smäckert ut trots att det har brandkklass E15 med en MTK- fastsättning av glasrutorna.

En ny ventilationshuv gjord på plats uppe på taket av två stolta plåtslagare.

.


5 kommentarer

Fotbräda

Fotbrädor tycker jag generellt inte om. Nej, så är det. Men ofta behövs de för att täcka av takkonstruktionen och min motvilja beror kanske på att de lätt överdimensioneras och dessutom täcker takstolstassarna. Inklädda takfötter kommer över huvud taget inte på tal här!!!

Jag tycker mycket om smäckra takfötter, tunna takskägg, som HÄR.

Därför gjorde vi så här på baksidan av nya uthuset: fotbrädan spikas i nederta bärläkten och dikt den spontade underlagsbrädan. Den når bara ett par millimeter nedanför underlagsbrädan och absolut inte ända upp till takteglens undersida DÄRFÖR att här ska TORNSEGLARE och andra småfåglar kunna komma in och bygga bo. Vi vill gärna ha fåglar här…

Här är takfotsbrädan på gång. De triangelformade öppningarna är för att ev. vatten som tränger in ska hitta en väg ut. Utöver detta ger de brädan (som jag ju helst vill vara utan)  ett lättare intryck och en rytm . På framsidan, där hängränna satts upp, har vi ingen fotbräda över huvud taget.

Här på baksidan sitter ingen hängränna eller stuprör alls. Vattnet droppar rakt ner på marken, på det gräs som inte etablerat sig fullt ut ännu. Detta droppande tycker jag är en bra och traditionell lösning som finns/fanns på många äldre bostadshus. Ingen risk för koncentration av vatten vid rörets utlopp. Det är särskilt viktigt på liggtimrade byggnader där hörnstenarna är det som håller huset i våg och där sättningsskador kan vara olyckliga. Att sätta upp avvattningssystem på äldre byggnader utan reflektion, ger inte alltid det resultat man tänkte sig. Det kan koncentrera skadorna istället för att eliminera dem.

Det vi gör här, och som kan diskuteras, är att måla fotbräda och vindskivor röda och att vita knutbrädor saknas. På tvättstuga och drängkammare som nya uthuset hänger ihop med, är fotbrädor och vindskivor vita. Även knutarna var vita före 2001, då plåten plockades bort gjorde jag det valet så där faller MrsUniversum för rådande mode. Ofta kan man se hus antikiseras med röda knutar samt ockragula fönstersnickerier och ytterdörr. Något som ska påminna om vår uppfattning om 1700-talet. Förra sekelskiftet, nationalromantiken, hade inte de idealen. Ändå är det bara fönsterbågar/fönsterkarmar som blir vita på vårt nya uthus. Vita knutar finns fortsättningsvis kvar på flera byggnader och på bostadshuset, där knutbrädorna ska bytas ut, kommer de att förbli vita.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


4 kommentarer

Istället för stuprör

På framsidan, entrésidan av nya uthuset, sattes en vanlig hängränna av galvad plåt upp som sista byggmoment i höstas. Den är snett avskuren i den lägst placerade  änden och skjuter ut 1/2 meter utanför takskägget.

Mrs Universum ville inte ha stuprör. Det blir för mycket ”plåtkrafs” ;-) på ett hus som ska uppfattas som ett enkelt uthus. Men samtidigt är det ju bra om regnet vid slagregn inte hamnar på väggen.

Så vi lät oss inspireras av hembygdsgården i Rengsjö (som jag nyligen visade foton på) och har nu placerat en granstör i änden av rännan. Halvan ville ha tjockänden upp vilket jag tycker ser ut som det motverkar Newtons lag. Men so what… jag är inte den som… Nederänden står på en platt sten.

I Rengsjö hembygdsby finns rännor av trä vilket gör att sammanfogningen kan göras annorlunda än vår (till synes) tillfälliga lösning med ståltråd. Exakt hur de landar på marken undersökte vi inte pga snötäcket. Men vi kommer att återvända vid barmark.

Vi får se hur detta fungerar i längden. Stören är även bra som markering av hörnet påpekar Halvan, ett slags ”påkörningsskydd”. Själv gillar jag lösningen utan plåtrör.

Och att tegelpannorna rår ovanpå vindskivan så att vi slipper vattbräda. Just den sistnämnda detaljen gäller alla uthus här i Universumet. Det vill vi ha kontinuitet i. Varför ändra ett traditionellt och vinnande koncept?

.

.


1 kommentar

Inspirerande gammelmodighet

Tjusigaste hembygdsgården fotad marsvintern 2011. Låt er inte förskräckas av snön men det är lättare att få tydliga fotografier utan löv på räden.

Det jag vill att ni ska se, förutom de vackra husen, är lösningen med avvattning från hängrännorna: en slana vars topp fästs upptill vid hängrännan vars tjockare ände når marken. Så in i nordens speciellt och tjusigt och smart. Istället för stuprör förstås, men också istället för en kätting som brukar figurera i sådana här sammanhang. Jag gillar det!

Kolla på bilderna en gång till. En idé i MrsUniversums smak!

Jag var en gång här sommartid. Jag var här nu i vinter. Och jag kommer att återvända! Till  Rengsjö hembygdsby i Hälsingland.

.


3 kommentarer

Takfot och tegeltak och tornseglare

Har ni tänkt på att tegeltak utan hängrännor är tornseglarnas väl? De kan ta sig in under tegelpannorna och bygga sig bo om ingen hängränna är i vägen. Tornseglarnas  latinska namn är (Apus apus) som betyder fotlös vilket är deras egenhet. De går inte utan flyger direkt till boet, fångar sin mat i luften, sover till och med ”på”  termikvindar.

De är hjärtligt välkomna hit till mitt Universum där flera byggnader har tegeltak men saknar hängrännor. Deras svirrande och pipande ljud betyder SOMMAR och de är här nu!

Jag tycker mycket om hus utan hängrännor och stuprör. De känns så ursprungliga och takfoten blir ofta ”lätt”.  Förr hade man inte avvattning med hängrännor och stuprör runt byggnaden. Regnet droppade ner på gräset förutom vid dörren där en kort hängränna satt, oftast av trä.  Nu för tiden koncentreras regnvattnet till fyra punkter på ett ordinärt hus. Det kan ge problem för grunden. Därför ser man alla dessa gula plastslangar som träs på stupröret nertill och för ut regnvattent långt utanför huset. Ett annat exempel är att medeltida stenkyrkor som plötsligt behängs med stuprör kan efter kort tid få sättningsskador genom att grunden börjar röra sig där vattnet koncentreras.

Här i mitt Universum har vi stuprör på bostadshuset, de fanns redan 1924 kan vi se på ett fotografi.  Även tvättstugan (ovan)  har hängränna och stuprör men bara på framsidan. För övrigt finns korta hängrännor över dörrar.

Den som uppmärksamt tittar på takbilderna kan se att nocklösningen är lite speciell. Här finns varken nockbrädor eller nocktegel. Uthusen, ekonomibyggnaderna har en enkel lösning – den ena takfallets tegel rår över den andra. That´s it! Enkelt, bra, vackert och det gäller både en- och tvåkupigt tegel. De tegelpannor som inte sticker upp över nock är spikade var och en i läkt som ligger på åsen. Det här är en lösning som inte har varit vanlig i hela landet utan i den del där tillverkning av lertegel började tidigt. Det här takläggningssättet känns viktig förr oss i Universumet att bevara. Vi vill inte ”förbättra” med nocktegel eftersom en kulturhistorisk variant av tegeltak försvinner då. Det är minst problem med vatten uppe på nocken. Minst regnvatten hamnar där, mest vatten hamnar i takfoten då allt rinner neråt. Det innebär att det är så mycket viktigare att taket är tätt nertill än upptill. Generellt  gäller det alla slags takmaterial, såväl torv som betongpannor.

Inte heller finns det några vattbrädor på uthusen, bara vindskivor. Takteglet ligger upp på vindskivan och skyddar den från att ruttna.

På sista bilden syns båtshaken på plats – ett brandredskap från förr – och  MrsUniversums provstrykningar med olika tjärsorter hänger på väggen.