Uthus att leva med

Mitt ”hus” har fått en översyn, det som tidigare var hönshus och svinstia. Trägolvet är skurat med såpa, fönstren putsade, träskivorna behandlade med bivaxlasur. Här luktar jättegott…

Förut använde jag halvolja (50% balsamterpentin, 50% kokt linolja) till bänkskivorna men jag har övergått till bivaxlasur som torkar fortare. Jag kan placera tillbaka saker utan att de fastnar i halvoljan för att jag inte orkat vänta, otålig som jag är.

Kort om Universumets enda svarta hus med rött/vitt inre:

  • Cirkelsågad ospontad panel på väggar och tak
    Limfärg, kritvit, egentillverkad
    Slamfärg, Faluröd, kokad här på gården
    Furugolv /Baseco/kvistigt för att få uthuskaraktär, dvs inte vara för ”fint”
    Sju återbrukade fönster, två nya
    En återbrukad dörr, en nytillverkad ”stalldörr”

.

.

.

”Kålros” att titta på intill datorn

.

.

.

Det är en skön kortkort promenad att gå över gårdstunet och till f.d. hönshuset/svinstian, idag min oas. I ur och skur, i morgonsol, i månsken och i snöyra. Alla funktioner som behövs måste inte finnas under samma tak tycker vi här i Universumet. Resonerar man så är det mycket lättare att bevara en gammal gård med alla uthus. Flerhussystemet får leva kvar. Jag trivs med det. Här inne finns också min favoritstjärna just nu. Vill verkligen rekommendera dig/er som bor på en gammal gård att ta till vara på ekonomibyggnaderna och finna ny funktion för dem.

Om du klickar på ATELJÈN i kategorierna i marginalen får du läsa mer om ombyggnaden.

6 reaktioner till “Uthus att leva med

  1. hejsan!

    Håller med fullständigt när jag läste: ”alla funktioner som behövs måste inte finnas under samma tak tycker vi här i Universumet”.
    Precis, exakt, och så rätt. Och eller men ändå…
    så fick jag för mig att ta in Solon, min islandshäst, in i huset, i salen, så att han skulle få se hur jag bodde! :)

    Men då sade mannen att nej, där går kanske gränsen.
    Hihihi…han har kanske rätt i det, men roligt skulle det ha varit i alla fall.
    Solon är van/tränad till det mesta och skulle egentligen inte behöva bo i stallet…det är väl bara för att det blir enklare för oss människor på det viset.
    Ibland känner jag att det skulle vara fint att ha det som på vissa gårdar förr; att huset och stallet/ladugården var ihopbyggda, ofta i vinkel, och då skulle jag ju kunna öppna en dörr som ledde direkt in till hästen och så skulle alla liksom vara på samma ställe! :)

    Ha en fin helg!

    Gilla

    1. Hej Hemliga trädgården!
      Du är allt en Pippi Långstrump, du haha! Ja vi vuxna har så många bestämda uppfattningar om hur saker och ting ska vara och fungera…
      Det här med lagård ihopbyggd med mangårdsbyggningen är ingen dum idé – kanske mest vanlig i Hälsingland eller åtminstone i norra delen av landet. Absolut värt att bevara de gårdarna – gärna med djur. Tanken på kor far igenom mitt huvud ibland, de absolut mest rofyllda husdjur som finns, tycker jag.

      Gilla

  2. Hej!
    Fin blogg du har. Vad vackert det är med ospontad panel så där. Och vilken intressant kulör på slamfärgen. Är den ljusröd (som Falu ljus)? Eller mer orange? Ser verkligen snyggt ut inomhus! Bra ide´. /Sara

    Gilla

  3. Hej Sara! Då här kokades slamfärg år 2000 använde vi vanlig Faluröd, alltså inte den ljusa. Det är nog elbelysningen som gör att den drar mot orange. Färgen mörknar inte med åren eftersom den finns inomhus.

    Gilla

Kommentarer är stängda.