Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Ett decennium har gått och jag älskar fortfarande snö och kyla

Ett decennium. 10 år.

Om praktisk byggnadsvård här på gården skulle bloggen handla om. Så har det inte enbart blivit eftersom vi inte kontinuerligt har arbetat med sådant som jag tyckt det varit värt att skriva om. Här är inte alltid så arbetsintensivt med de egna bygg-göromålen eftersom tiden åtgår också till annat. De egna uppdragen, fritidsfastigheten (en gård med jord och skog), och allt övrigt som jag också vill hinna med att göra. Men nu är samtliga bostadsrum klara och det känns alldeles förträffligt.

Snö älskar jag alltjämt. Lika mycket som i första blogginlägget:

Snöööööö

snowone
Är en stor snö-diggare och allt vad som hör till vinter och kyla: rimfrost, skare, sparkåkning, kura skymning i “blå timmen”, vedbrasa, turåkning, upplega på träden i täta skogen, tystnad…

Jag förknippar också snö med hus. Som liten ”gjorde” jag husplaner i snön genom att gå jämfota med myrsteg där väggarna var. Soffa, stolar kom till genom att nonchalant slå sig ner i snön. Bord gjorde jag konturer med Lovikkavant-klädda händer. Det här kunde vi kompisar hålla på med långt efter det blivit mörkt. Mörkret förstärktes genom att toppluvan gled ner för ögonen titt som tätt.

Ännu mer rumsligt blev det att arbeta tredimensionellt med grottor som kunde byggas upp av snöbollar alternativt gröpas ur stor snöhög. Då snögrottan var klar kröp vi in och tände stearinljus.

Numera är jag även oprosaiskt glad över kylan och vintern då den behagar infinna sig, mycket pga att pågående processer som får hus att ruttna, stannar upp vid minusgrader. Så är det att bo i ett land med  träbyggnadskultur. Cyklerna för underhåll håller sig på den nivån att man kanske hinner med underhållet, med hjälp av vinterns avstannade processer, innan allt ramlar samman.
snowtwo

Annonser


2 kommentarer

Soliga köket ☼•*♫¨`*•☼•*´♫¨

Köket som vi trivs med och i. Där görs förändringar men i stort sett är det sig likt från 2005. Just nu har vi bytt till ett annat köksbord men det är förmodligen tillfälligt.

Det är solgult även när mörkret trycker mot fönsterrutorna.

Elspisen med ”överkokningssarg” är till stor belåtenhet.

Spiskåpan som tillverkats just för denna plats fungerar utmärkt. Utan elfläkt dold inuti men med spjällkedja till imkanalens lucka.

Sambandscentralen är lite dold på sidan av ett platsbyggt överskåp. Där är den inte så iögonfallande men passeras alltid på väg ut eller in i köket.


4 kommentarer

Näverhus

Jag tänker visa bilder från en ovanlig anläggning vid en liten sjö i norra Sverige. Här har en privatperson byggt sig en samling hus för sommarboende helt i trä med mycket näver.

Då jag och några vänner besökte platsen verkade husen ha stått övergivna och oanvända ett tag. Området är inget museum, det var en i gänget  som kände till att husen fanns där någonstans och utan skyltning gick vi på måfå cirka en kilometer rakt in i skogen längs en stig och hittade rätt. Här kommer många bilder från härligheter i norr.

Utsikten från husen vetter mot en fin liten sjö.

Gästsstuga tror vi det här var, eller ett sovhus. Byggnaderna är små och var och en har en given funktion.

Detaljbild av väggen.

Utsmyckning!

Gäststuga nummer 2 förbinds med den som redan visats med ett staplat vedförråd som ”mur” och med en vilstol strategiskt placerad mellan husen. En trägång förbinder de viktigaste byggnaderna.

Vad kan detta vara, tro?  Torrdass kanske. Eller förråd. Jag tittade inte in där.

Dusch med bänk att sitta och torka på. Sjön kan skymtas. En vattenslang som värmdes upp av solen var uppriggad i duschbyggnaden, ett duschmunstycke satt ett par meter upp…

…och nertill en stor plan sten från platsen att stå på.

Vackert dekorerad dörr…

…till matkällaren. Bygget för värmepannan fick jag inte med på bild.

Stora huset, bostadshuset, fritidshuset. Det var vackert med många finesser men entrén låg i skugga och därför är bilden lite grå. Här var dörren reglad.

Fönsterfoder av björknäver.

Fönster på långsidan mot sjön.

Inblick i huvudstugan.

Det var en 24 graders varm julidag då vi trampade på tallbarrsbeströdda stigar och gångar. Vilken härlig plats det var.

MrsUniversum gillar gångar av trä!

När jag skrev om Näver i byggnader fick jag en kommentar av Karin som skickade den här länken om ett hus klätt med näver på Ljusterö i Stockholms skärgård: http://www.arkitekt.se/s11963   Klicka på länken och se så fint det är!

Skog och vatten. Behövs elektricitet i ett fritidshus egentligen?

Den som åstadkommit detta måste vara en egensinnig person med stark vilja. Bagare till professionen enligt hörsägen. Roligt att ha sett det innan det är helt förfallet. Så småningom sluts kretsloppet och allt återgår till skog.

.


2 kommentarer

Det är så dags nu…

Jag nämnde i ett skriveri före jul att jag skulle ta da´n före doppareda´n  ”off” och göra något annat än att julstöka. Så blev det och jag hade några finfina timmar på egen hand.
I Stockholm.
Men inte bland julstressade människor.
Jag rörde mej mellan Skansens julpyntade stugor och gårdar.
Kunde inte bli bättre fast snö saknades och det duggade.
Inne i stugorna var julstämningen hög.
Det var ingen trängsel direkt och jag fick egentid där. Fotade och pratade med stugvärdarna. Det var bara härligt trångt på Café Petissan strax före stängningsdags :-)

Eftersom julstämningen är hög i fotona jag tog känns det för sent att visa alla nu. Det får bli denna bild från den välbeställda Ekshäradsgården från Värmland med julfirande som det kunde se ut där på 1860-talet. Bloggar jag vid kommande jul visar jag foton från:

Delsbogården
Oktorpsgården
Ekshäradsgården
Postmästarbostaden
Statarlängan
Järnhandlarbostaden

Alla med inredning från ett specifikt decennium.

Jag blev imponerad av Skansens pedagogik. Tidigare har jag tyckt det varit lite ”dammigt” där men inte alls denna gång. Jag har också även vänt mej mot det synsätt på byggnadsvård som man hade under min tid som verksam arkitekt i Stockholm: moderna material som lite hafsigt försökt gömmas t.ex platonmatta under näver och trä med svarta sorgkanter som följd eller ruttnade takspån.  Skansen, om något, ska väl stå för att traditionell byggnadsteknik vidmakthålls, eller hur… Vid detta senaste besök fanns fick jag positiva upplevelser. Kan verkligen rekommendera ett Skansenbesök dagen före julafton då ingen julmarknad pågår men många av husen är öppna. Är det kallsnö som knarrar under fötterna blir inte upplevelsen sämre.

.


8 kommentarer

Fyndläge

För ett tag sedan var det marknad i den lilla staden. I samband med det brukar många privatpersoner passa på att ha loppis. Så även i år. Tur som en tok hade jag som hittade denna bok för 10 pix.

Skiftesverk i Sverige. Ett tusenårigt byggnadssätt av Gunnar Henriksson. En mycket gedigen och välskriven bok om ett gammalt regionalt byggnadssätt illustrerat med mängder av ritningar och svartvita fotografier.

Konstruktioner kan vara så oerhört vackra.  Kryp in bakom ytan, berätta om det viktiga, spara det som inte syns bakom ytskikten, rädda kulturarvet…

.

.


Lämna en kommentar

Tall och fura

Det är inte bara björknäver som är vackert. Tallens bark är inte heller så ful. Titta här:

Passar på att berätta om ett originellt sällskap med en behjärtansvärd inriktning, klicka här nedanför:

FETVEDENS VÄNNER                       http://www.fetvedensvanner.com/

Det  jag har hört om fetved, törtallar, dvs. tallar som dött på rot är detta:  förr i tiden, då en bonde fick en son, randbarkade eller ringbarkade han det antal tallar som krävdes för att timra ett hus. På sonens myndighetsdag var tallarna mogna att fällas. De hade då en mycket hög andel kärnved, därmed rötbeständiga, och utmärkta för sonen att timra ett hus med lång livstid utav. Visst är det väl långt från dagens virkestänkande…

För övrigt fick jag en kommentar av Karin då jag skrev om näver i byggnader. Hon berättar att i Stockholms skärgård finns ett gammalt hus med fasad av björknäver. Bild på det ovanliga och fina huset finns här: http://www.arkitekt.se/s11963

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


9 kommentarer

Kom och köp en gård i Köping

Subject: Gammalt orört bostadshus på gård som är till salu i Munktorp.

Fick ett mejlutskick idag som ursprungligen kom från från Hemslöjdsförbundet i Västmanland. Tre foton bifogades.

Hej!  Att sprida till alla som tycker om gamla orörda timmerhus att äga och vårda. Jag har haft förmånen att få besöka den gård i Litsberga, Munktorp som just nu är till salu Köping Litsberga 4:2 och 5:1. LRF konsult

Se HÄR på hemnet. Bilderna på nätet visar inte så mycket av husets interiör. Det är hembygdsgårdssatus. Orört. Det finns några schablonmålade tapeter. Bifogar några bilder hur det ser ut i det gamla bostadshuset. Ingen har bott i det på 50 år. Det finns också en liten loftbod intill det gamla bostadshuset.

Hälsningar Anna Karin Reimerson/hemslöjdskonsulent

Visst vore det väl fantastiskt om denna gård kom i rätta händer, i händerna på byggnadsvårdare. LRF Konsult trycker inte på det kulturhistoriska värdet i sin beskrivning.
.
Jag bidrar med informationsspridningen på detta sätt och agerar husförmedlare för första gången via bloggen. Det är så här Lotten med Litet torp brukar göra. Ingen dum idé alls!
.
.


7 kommentarer

Ekologiskt byggande

Det här är en intressant byggnad i Roslagen. Kubbhuset finns bevarat på en hembygdsgård i Hållnäs i Uppland, om jag minns rätt, och jag fotograferade det för en del år sen. ”Vedträn” har murats ihop med lerbruk till en vägg.

 

För att överleva behöver den rejält takskägg (utskjutande takfot), annars regnar lerbruket bort. Det är den här typen av byggander som fascinerar mej mycket. Det fantasifulla, man tager vad man haver- byggeriet. Lokalt anpassat beroende på material som visar på en rik historia om ett enkelt självhushållande. Trä och lera och något som ”armerar” leran är allt som behövs. Allt finns i landskapet runt om. Snacka om ekologiskt byggande!

Jag har sett ladugårdar i Dalsland uppförd på samma sätt men med en panel utanpå kubbväggen. Den delen som kreaturen vistades i byggdes lokalt just på det här sättet.  På vintern blir det mycket fuktigt inne i en lagård då djurens värme möter den kalla luften. Kondens bildas. Den här väggen klarar att släppa ut fukten. Inget plastskikt stoppar upp fuktvandringen åt något håll. Väggen är hygroskopiskt  och fuktutjämnande. Invändigt kalkades väggarna varje sommar då djuren var utsläppta på skogen eller på grönbete på hagmarkerna. Kalkningen ljusade upp och höll småkryp borta.

Gissa om de här konstruktionerna är på upphällningen i samband med uthusdöden och vårt krav på att allt ska vara så elegant, fint, ”modernt” och ”ljus & fräscht”???  Jag vet att det finns entusiaster som nybygger den här typen av byggnader idag (och hembygdsgårdar som utför en kulturgärning genom att bevara), men många är de inte.

En annan sak jag uppskattar då jag ser bilderna är att väggen blivit lagad, underhållen – och det tillåts synas med ljusare trä som naturligt grånar över tid. Så såg det ut i bygderna förr och jag skulle vilja kalla det levande landsbygd även om begreppet egentligen har en annan innebörd.

Titta på bilden med människor som bereder lin som Karl Lärka fotograferat och som finns i Mora bygdearkiv. I bakgrunden syns ett grånat spåntak, trätak, med lagningar som lyser ljusa. Fint! Idag ska allt vara så förtvivlat slätt, blankt och maskingjort: ”fräscht”. Och sådana ytor chanserar ganska snabbt om moderna ”underhållsfria” material har använts. MrsUniversum gillar att det syns att ytorna lever och tas om hand genom att man lappar och lagar.

Det vore väl underbart om länsstyrelserna i landet skulle gå samman och inventera vilka typer av regionala/lokala varianter av byggnadskonstruktioner som finns. Hur stor utbredning har/hade kubbhus där lera används som murbruk?  Kubbhus där sågade ändbrädbitar, kubb, från sågverk användes vid byggande av bostäder? (Norrlandskusten borde vara ett tänkbart område eftersom så många sågverk låg/ligger där.) Var har man använt tekniken med stampade lerväggar (piséteknik).  Ett samlat grepp om de här och flera allmogekonstruktioner skulle jag välkomna. (Finns en sammanställning redan blir jag överlycklig.)

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


5 kommentarer

Tomten

Från ett vackert, snöigt och kallt Universum önskar jag en god och fridfull jul!!!

Förra december läste jag den här fantastiskt stämningsfulla Victor Rydberg dikten, fast i ny tappning, åtminstone för mej. Det var Nora med bloggen Noras paraply som högtidligt deklamerade den. Den har stannat kvar i minnet så nu lånar jag den av Nora och låter er som inte njutit av den redan få ta del av go´biten:

 La Nizz!
Fimbulnoktürn’ hat strong klimat,
asterix funkas et brassas.
Tutti slafas in isolat
tief in las missinassas.
Lunan traskas la rutt sordin’,
snoj lajt’ in blanko sür la pin’,
dito sür baldakino.
Nizz’ ist nur piggelino.
 .

Titta in på Noras blogg. Förra december vandrade hon runt i Skansen alla gårdar och fångade julstämningen från olika landskap! Jag hade planerat in onsdagen till detta men så blev inte verkligheten – men vänta bara, nästa jul då…    Även i år har hon nyttjat årskortet och fotograferat julstämningar. Fiiiiint!!!

.

 

Här läser Hilda Borgström samma dikt på det sätt vi är vana: