Tofsvipan är här


Igår morse, söndag, såg jag två tofsvipor gående på åkern. De var långt bort, jag satt i sängen med en kaffekopp men jag blev sprittande glad. Halvan såg inget just då. Senare hittade jag honom i annexet med kikaren i högsta hugg. Han kunde bekräfta att viporna verkligen var här! Senare under söndagens långpromenad hördes även lärkan högt i skyn – det är alltså VÅR!

Förutom en riktigt fin arbetsplats är annexet också en bra plats att titta på djur och landskapets årstidsväxlingar. Landsbygdsboende tilltalar mig.

Mindre hackspett

Så glad jag blir varje gång något nytt att lära sig dyker upp. Igår såg jag en mindre hackspett för första gången. Det är möjligt att jag hört någon tidigare men inte reflekterat över det. Fågelkunskaperna fördjupas allt mer efter att jag flyttat från stan.

Den här lilla fågeln snurrade i spiralform runt stammen på äppelträdet Cox Pomona i jakt på mat i barkskrevor. Den var inte alltför rädd så jag såg den tydligt. Först trodde jag det var en unge av större hackspett, som vi har här nu, men årstiden talar mot det.  ”Lillingen” såg tufsigare ut, dvs teckningen var inte lika stram som större hackspett, den var bulligare i formen men bara stor som en talgoxe ungefär.
mindre-hackspett-daniel
Foto: Daniel Pettersson
Genast satte jag mig att leta på nätet och hittade genast Natursidan.se med upplysningar: Så hör och ser du skillnad på Sveriges hackspettar.
Därifrån kommer detta foto. Så nu vet jag. Himla kul.

I somras lärde jag mig en annan fågelpersonlighet som inte berättats om. Ett stenskvättepar som byggde bo bland stenbumlingarna som kom upp när det grävdes för VA och som staplades intill lövkomposten.  Snart hittade stenskvättorna läget och det var jätteintressant kan jag lova – både att se hur paret uppförde sig och se de borymmande ungarna. Vår katt hade inte en chans att ta dem. I och med att annexet är klart fick vi en helt ny fågelskådarplats. Himla kul. Kikaren har fått en självklar plats där :-)

.