Fäbodliv

Att tillbringa några dagar på en fäbod och följa dygnets rytm utan elektrisk belysning är vilsamt. Augustimörkret kommer krypande ganska tidigt. Att bara förlita sig på ljuset från den öppna härden och ett stearinljus på spiselkransen ger ett kännbart lugn.


Här satt vi, goda vännen M och jag, så länge i morgonsolen och åt frukost att den blev till förmiddagssol. Koftorna åkte av eftersom solen värmde rejält. En dag tog vi en tripp till nästan ”nästgårds”.

Så här förklarar NE fäbodväsen: en form av extensiv boskapsskötsel, som innebär att boskapen förs ut på sommarbete till gräsrika marker (och till skogens bete påminner MrsUniversum om) på större eller mindre avstånd från den egentliga jordbruksbygden, där huvudgården ligger. Systemet innebär också mjölkens beredning till hållbara produkter (smör och ost samt av vasslan mesost och messmör) på fäbodarna. I alpländerna, där fäbodväsendet är vanligast, kallas det Sennerei, Alpwesen (Alpwirtschaft) eller Almwesen (Almwirtschaft), i Norge seter. Utanför Norden och alpländerna förekommer ett liknande fäbodsystem i Pyrenéerna, på brittiska öarna och i Karpaterna samt i Balkanländerna, där det fortfarande har stor ekonomisk betydelse, liksom seterbruket i Norge.


Med mig på resan hade jag Fäbodväsendet 1550-1920. Ett centralt element i Nordsveriges jordbrukssystem, av Jesper Larsson från 2009.

På kvällarna placerade jag mig nära fönstret för att få läsljus. Älskar den stämning som uppstår i storstugan. Fick fler nya infallsvinklar och ny kunskap om brukningsformen fäbodar. På vissa ”levande” fäbodar har man idag kreatur om somrarna som dagtid går på skogen, men några kor såg vi inte till här, de hade flyttat tillbaka till vinterlagårdarna. Att åka runt och besöka fäbodar är en semesterresa vi talat om att göra framöver, Halvan och jag. Såklart att det ska bli av!

.