Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Fäbodliv

fäbod7
Att tillbringa några dagar på en fäbod och följa dygnets rytm utan elektrisk belysning är vilsamt. Augustimörkret kommer krypande ganska tidigt. Att bara förlita sig på ljuset från den öppna härden och ett stearinljus på spiselkransen ger ett kännbart lugn.
fäbod6
fäbod1
Här satt vi, goda vännen M och jag, så länge i morgonsolen och åt frukost att den blev till förmiddagssol. Koftorna åkte av för solen värmde rejält. En dag tog vi en tripp till nästan ”nästgårds”.
fäbod2
Så här förklarar NE fäbodväsen: en form av extensiv boskapsskötsel, som innebär att boskapen förs ut på sommarbete till gräsrika marker (och till skogens bete påminner MrsUniversum om) på större eller mindre avstånd från den egentliga jordbruksbygden, där huvudgården ligger. Systemet innebär också mjölkens beredning till hållbara produkter (smör och ost samt av vasslan mesost och messmör) på fäbodarna. I alpländerna, där fäbodväsendet är vanligast, kallas det Sennerei, Alpwesen (Alpwirtschaft) eller Almwesen (Almwirtschaft), i Norge seter. Utanför Norden och alpländerna förekommer ett liknande fäbodsystem i Pyrenéerna, på brittiska öarna och i Karpaterna samt i Balkanländerna, där det fortfarande har stor ekonomisk betydelse, liksom seterbruket i Norge.
fäbod3
fäbod4
Med mig på resan hade jag Fäbodväsendet 1550-1920. Ett centralt element i Nordsveriges jordbrukssystem, av Jesper Larsson från 2009.
På kvällarna placerade jag mig nära fönstret för att få läsljus. Älskar den stämning som uppstår i storstugan. Fick fler nya infallsvinklar och ny kunskap om brukningsformen fäbodar. På vissa ”levande” fäbodar har man idag kreatur om somrarna som dagtid går på skogen, men några kor såg vi inte till här, de hade flyttat tillbaka till vinterlagårdarna. Att åka runt och besöka fäbodar är en semesterresa vi talat om att göra framöver, Halvan och jag. Såklart att det ska bli av!

.

Annonser


1 kommentar

Levande eld

Järnspisen är en uppfinning som började komma i bruk på 1840-talet och som sakta spreds så att den så småningom helt kom att ersätta den tidigare öppna elden på härden. I regel är den infälld i den gamla härdmuren, men den kan också vara uppställd på en murad klack, ofta med ett utsparat utrymme för ved inunder. Spisen ger snabbt värme i köket. Tidigare var det ofta järnspisen ensam som levererade värme, medan övriga rum – med undantag för eventuella sovrum – mestadels stod oeldade.

Underlägget av luffarslöjd, ljussaxen och järnmorteln är gamla i gården. De är inte enbart till prydnad.

Spisen är tillverkad av gjutjärn och består av en långsmal eldstad med ett utrymme för aska under samt en ugn. Kokhällen har tre-fyra kokplatser, täckta med lock i form av lösa järnringar som ligger i varandra. Vid kokning tar man bort så många ringar som behövs för att få en öppning lagom stor för kastrullen, som är försedd med en fläns eller ring nertill och som delvis sänktes ned i eldstaden. Järnspisen är mest effektiv om man använder den gamla sortens nedsänkta kokkärl.

Varför har jag aldrig tänkt på att pröva att använda de gamla kastrullerna med fläns, flera finns ju kvar. Jamen, det är väl dags snart.

Har hört berättelser om äldre kvinnor som vägrade att installera järnspis i köket eftersom de vara vana med den öppna härden med trebenta kittlar. De ansåg att det blev så mörkt i köket då elden som gav ljus, stängdes in bakom en lucka. Tänk! Det är svårt att förstå i vår elektrifierade tillvaro.

Ikväll mellan 20.30 – 21.30 släcker många alla elektriska lampor. Här gör vi det för skönhetens skull.

.