Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Då elektriciteten kom till gården

Detta är en av övervåningens takarmaturer som suttit på samma plats sedan eletriciteten kom till gården.
Att behålla ursprungsarmatur och ursprungsplats är för mej ett sätt att byggnadsvårda.

Flera av takarmaturerna här på gården är från tiden då gården elektrifierades. De sitter på samma plats som då – nära rummets fönster. På den tiden skulle elektrisk belysning förlänga och förstärka dagsljuset som kom från fönstren. Handarbetet och hantverket eller läsningen skulle kunna förlängas när skymningen föll och då var lampans närhet till ett fönster naturlig. Vrår och hörn fick vara mörka.

Det är intressant att förstå hur den konstgjorda belysningen förändrat människans beteende och levnadssätt under den korta tid som vi haft elektriskt ljus. Hur belysningstrenderna förändrats över tid är minst lika intressant. Minns ni 1980-talets hemska halogen-uplights? Jag blev aldrig vän med de armaturerna och det hårda ljuset, varken som privatperson eller i yrkesutövningen :-)

Annonser


2 kommentarer

Rimfrostigt


Idag var det så otroligt grant med tjock rimfrost över all den synliga världen och solen fick det att gnistra och glimma. Det blev till att dokumentera, inte bara i minnet utan även med hjälp av kameran. Den lilla knotiga hängbjörken med japansk känsla över sig är en favorit som gör sig lika bra med solig rimfrost som med ljusgröna musöron.

Vägen försvinner bort genom plöjd åkermark.


Eken vid ladugården står där så vit och grann.


Ladugårdseken från söder.

Från det minsta ateljéfönstret ser jag gårdens ekbacke med flera gamla ekar. Den här ”höjden” begränsas mot norr av det faluröda magasinet. Och längst där borta ser jag köksfönstren. Kokas det kaffe där inne månntro, av Halvan som fortsätter sin ledighet även den här veckan. Att det sprakar i vedspisen det vet jag.


6 kommentarer

Ljuset återvänder

x2
Den oumbärliga Vanliga almanackan visar att idag, den 13 januari, har dagen förlängts med 10 minuter på morgonen och 30 minuter på kvällen jämfört med vintersolståndet den 22 december. Alltså 40 minuters längre ljustid.

Vid Stockholms horisont
går solen upp kl 8.34
och går ner kl 15.19

Tjugondag Knut, nu är julen slut.

.


4 kommentarer

Att sila ljus

Köpte textil för några veckor sedan, tyll i två kulörer.  Det blev till enklaste gardiner som inte hindrar ljuset att komma in utan silar det lite försiktigt. Tygstyckena är upphängda över nästan osynliga vajrar som är sträckta längs rummets båda fönsterväggar.
sov3
sov2
sov1
Gardiner hör inte till vanligheterna i detta rum, men lite mer ombonat blev det allt nu när vinterhalvåret börjat.


Så här var upplevelsen innan fönstertextilierna kom upp. Fotot ovan: Gunilla Welin

.


2 kommentarer

Fäbodliv

fäbod7
Att tillbringa några dagar på en fäbod och följa dygnets rytm utan elektrisk belysning är vilsamt. Augustimörkret kommer krypande ganska tidigt. Att bara förlita sig på ljuset från den öppna härden och ett stearinljus på spiselkransen ger ett kännbart lugn.
fäbod6
fäbod1
Här satt vi, goda vännen M och jag, så länge i morgonsolen och åt frukost att den blev till förmiddagssol. Koftorna åkte av för solen värmde rejält. En dag tog vi en tripp till nästan ”nästgårds”.
fäbod2
Så här förklarar NE fäbodväsen: en form av extensiv boskapsskötsel, som innebär att boskapen förs ut på sommarbete till gräsrika marker (och till skogens bete påminner MrsUniversum om) på större eller mindre avstånd från den egentliga jordbruksbygden, där huvudgården ligger. Systemet innebär också mjölkens beredning till hållbara produkter (smör och ost samt av vasslan mesost och messmör) på fäbodarna. I alpländerna, där fäbodväsendet är vanligast, kallas det Sennerei, Alpwesen (Alpwirtschaft) eller Almwesen (Almwirtschaft), i Norge seter. Utanför Norden och alpländerna förekommer ett liknande fäbodsystem i Pyrenéerna, på brittiska öarna och i Karpaterna samt i Balkanländerna, där det fortfarande har stor ekonomisk betydelse, liksom seterbruket i Norge.
fäbod3
fäbod4
Med mig på resan hade jag Fäbodväsendet 1550-1920. Ett centralt element i Nordsveriges jordbrukssystem, av Jesper Larsson från 2009.
På kvällarna placerade jag mig nära fönstret för att få läsljus. Älskar den stämning som uppstår i storstugan. Fick fler nya infallsvinklar och ny kunskap om brukningsformen fäbodar. På vissa ”levande” fäbodar har man idag kreatur om somrarna som dagtid går på skogen, men några kor såg vi inte till här, de hade flyttat tillbaka till vinterlagårdarna. Att åka runt och besöka fäbodar är en semesterresa vi talat om att göra framöver, Halvan och jag. Såklart att det ska bli av!

.


2 kommentarer

Snart klart

Trots förkylning, som nu brutit ut ch gjort med jsängliggande i helgen, åkte jag iväg i fredags till den byggarbetsplats som ockuperat mej en tid.

 

Vattkupa och stuprör med skarpa böjar finns hos Lindab. Man kan välja på diametern 75, 87, 100, 111 eller 120 mm.

Fotränna och utkastare är gjorda på plats.

En blek decembersol lyser upp väggen. Inga ytskikt är klara här men det går att föreställa sig slutresultatet. Tänk att fönstret ser så smäckert ut trots att det har brandkklass E15 med en MTK- fastsättning av glasrutorna.

En ny ventilationshuv gjord på plats uppe på taket av två stolta plåtslagare.

.