Bladverk

Jag klippte ner buxbomklotet och då får violrutan visa sig på styva linan.

Detta buxbomklot inköptes för rätt många år sedan och har gett upphov till mängder av nya plantor som blir häckar som utökas litegrann så gott som varje år. Jovisst, de små plantorna tar sin rundliga tid att växa till men tid är vad som finns. Det känns så tillfredsställande att själv dra upp plantor ska ni veta.  Jag tar klippen som är 5 cm långa eller mer, tar bort de nedersta bladparen och stoppar dem längs kanten på en plastkruka fylld med jord. Vattnar förstås och stoppar ner dem i skuggiga lövkomposten så pass djupt att de har fukt underifrån. Men det gröna är uppe i det fria. På vintern täcker jag med nykrattat löv men innan dess markerar jag med en lång pinne var krukan finns, det är hur lätt som helst att glömma. På våren tar jag fram dem och undersöker om de är färdiga för plantering, alltså om de fått rötter. Om inte får de stå på tillväxt ett år till. Lövkomposten är över huvud taget bra som vinterförvaring för en hel del krukade växter.

Av någon anledning rotar sig sticklingar bäst om de placeras intill krukans kant. Varför verkar ingen veta.

.

.