Hade besök i torsdags av en gammal bekant som frågade efter den där torrbollen till blomma som min mamma hade en gång i tiden. Jag fattade genast galoppen och letade fram den där bollen som legat i ett skåp i flera år sedan den senast fick vatten.
Selaginella lepidophylla är det latinska namnet – och den tillhör familjen mosslummerväxter.
Klockan 17.06 placerades den i en skål med ljummet vatten.
Klockan 17.29 hade den öppnat sig så här pass.
Här är den dagen efteråt. Det tar en knapp timme för bollen att slå ut helt.
Jerikos ros kallades den hemma, jag köpte mitt exemplar i Botanisk Haves butik i Köpenhamn för länge sedan. Även då hade den namnet Rosen från Jeriko. Nu googlar jag och ser att det är en falsk Jerikos ros. Men ändå, lika häftig är den för det. Den växer vild i öknar i Arizona, Texas, Peru och Mexiko där den rullar med vinden tills regn kommer och den slår ut. I Botanisk Haves medföljande beskrivning står den härliga gamla skrönan att den har sitt hem i öknarna i Palestina och Egypten samt att den kom till Europa med hemvändande korsfarare. Så är det tydligen inte.
Minns min förundran som barn då bollen vecklade ut sig i vatten. Fortfarande är det ett intressant fenomen även om bollen inte blir grön längre. Det är ett litet underverk det här, en ”krutdurk” av samlad energi.
.
Mitt Universum 