Skulle denna kvinna som odlar sina blommor ha kunnat vara jag om jag levt på 40-talet? Varför inte. Men mest tycker jag om vilda växter och kan på något sätt identifiera mig med Fattig-Agust i Pär Lagerkvists dikt:
FATTIG-AGUST Fattig-Agust med sin påse knäar bygden runt, gladast, nöjdast utav alla, fast hans hull är tunt. Bräder är hans stugas fönster, men hans sinne ljust. När han sätter sig vid knuten Blir var blomst förtjust. Blommor växer i hans hage utav alla slag, komma dit från alla kanter till sin värds behag. Fastän han är sällan hemma lyser de ändå, vallmo, kvickrot, långa revor, hundkäx, baldersbrå. Inget görs för de ska trivas, här är ont om tid, men de trivs så rent välsignat i hans stugas frid. Kommer han ej ut en morron blir var stjälk så mjuk, slokar och med huvet vaggar: är han kanske sjuk? Dagen går och det går nästa, allt vill vissna ner. Många går förbi på vägen, ingen ditåt ser. Kom – här ligger den som gladast av er alla är. Han som lyckan i sin påse Kring bygden bär. Äntligen en kväll han åter slår sig bland dem ner. Magrare än förr han vänligt på sitt rike ser. Härlig är den, blomstertiden, ljuvligt varm och ljus, och med idel goda vänner runt omkring ens hus. Pär Lagerkvist (1891-1974) ur Hemmet och stjärnan, 1942, skriven under brinnande världskrig.
Mitt Universum 
Den dikten har jag aldrig läst, tack för den! Vackert broderad väggbonad. Vilda växter är väldigt vackra, kring förra torpet (svärföräldrarnas) hade vi inga odlade blommor.
GillaGillad av 1 person